Olivskörd och takläggning

Denna vecka har varit väldigt hektiskt.
Helmanuell olivplockning tar på krafterna. Nu har vi ju bara 90 olivträd. Många familjer här i Mani har tusentals träd. Men vi vill inte ha ett enda olivträd till.
I år var vi 7 personer som plockade. Det gick snabbt att rekvirera arbetskraft. Efter en förfrågan på Facebook tog det högst 10 minuter innan min kusin Robert och hans sambo nappat på erbjudandet. Efter ytterligare en kvart hade Robert ordnat två av sina vänner också.
De fick jobba hårt för det hängde rekordmånga oliver på träden.
Jag hade sagt att de skulle plocka en och en halv till två dagar. De var helt inne på att slå rekord så de plockade två och en halv dag. Och rekord blev det. 210 liter olja!
Nu hjälpte Filippa, Christina och jag också till. Annars hade vi nog inte fått ner alla oliver.

Olivplockning är ett tungt jobb men det finns lättare moment som att rensa väck pinnar innan de ska ner i säckarna.
Det tycker jag är så tråkigt och då är det bra att det finns andra som är villiga att ta sig an den uppgiften.

Foto: C Fryle

Ett av de tyngre jobben är att lasta säckar. De väger ungefär 50 kg styck. Med mina tre felande ryggkotor är det ett jobb jag lämnar över med glädje.
Ett JÄTTE-stort tack till alla duktiga olivplockare!

Foto: C Fryle

Mitt i olivplockningen kom hantverkare för att lägga ett nytt altantak. Det spädde på stressen lite grann eftersom vi var tvungna att snabbt röja undan allt som stod på altanen.

Vi har haft bambutak på altanen innan. Det funkar inte helt bra under vinterregnen. Det är ju ofta ljummet även när det regnar, så då vill vi inte sitta inne.

Gästerna på övervåningen får nöja sig med bambutak. Takstolarna där har väldigt liten lutning och är väldigt långa så det räcker med belastningen av bambu här.

Jag är ju alltid lite orolig när hantverkare anlitas. Kommer de anstränga sig och gör ett riktigt bra jobb?
Med dessa albanska män blev jag väldigt nöjd. De gjorde allt riktigt noga och väldigt snyggt. De städade även väldigt rent efter sig vilket vi knappast hade förväntat oss.
Det blev en intensiv och rolig vecka. Nu behöver vi nog hämta andan lite.

Natur & kultur i Mani

Nu är hösten här!
Då är det en fröjd att vara ute och botanisera. Det var just vad vi gjorde i går. Resultatet blev över förväntan. Höstlökarna blommade i parti och minut.

Crocus goulimyi och Crocus niveus såg vi gott om på några få lokaler.  Som också är vit och den vanligaste i vår närhet fick inte vara med på bild.

Narcissus serotinus är rätt allmänt spridd men sällan i stora bestånd. Men vi vet vad de växer i tusental. Om ett par veckor blir det nog svårt att hitta annat än några enstaka i blom.

Sternbergia blommar rejält i några olivlundar söder ut. Vi har inga i vår lund men vår parkering kantas av Sternbergia.

Cyklamen (Cyclamen) blommar nu högt och lågt och överallt. Även i vår lund kan vi njuta av dess skönhet nu.

Det är även god tillväxt på våra kulturväxter. I vår citruslund har inte apelsinerna mognat än. Men lime skördas ju halvmogna så det har vi kunnat ha i våra drinkar i flera veckor nu.
Nu väntar vi också på att våra kakifrukter ska mogna. Det borde inte ta allt för lång tid. De började gulna för över en månad sedan.

Vintermelonen växer också till sig. Nu är de stora som rejäla vattenmeloner. Jag hoppas att hönsen gillar dem för jag tror inte vi orkar äta upp allt annars.

Nu när hösten är här så är det kål-säsong. Vi har satt ut flera sorter och räkna med att leva på kål tills långt fram i vår.

Potatisen börjar sticka upp blad. Jag tror inte det är många greker som odlar potatis så här års. Men det går fint om än inte skörden blir lika stor som av potatisarna vi sätter i början av nästa år.

Första gången i Aten

Christina och jag har sett Aten många gånger, men bara från motorvägen. Har det varit något stopp där så har det varit för att besöka Ikea eller tanka bilen. Nu hade vi två övernattningar mitt inne i centrum.
Mina förväntningar var inte så stora. Men jag blev verkligen överraskad över vilken rolig stadskärna Aten har. Här finns många verkligt trevliga kvarter och massor med tavernor och kaféer som serverar all världens mat. Aten är sprayburkarnas stad. Allt som går att måla på var målat på (en liten överdrift).

Vi besökte flera marknader. Visst säljs här mycket krimskrams till turister. Men också förvånansvärt mycket kvalitetsprodukter. Christina köpte ett par riktigt fina boots. Och jag hittade ett par väldigt prisvärda Keen sandaler. Jag hade köpt ett par lika dana för några veckor sedan för ett lite högre pris. Så sandalerna fick bli osålda. Vi fick full packning ändå bestående mestadels av tyger och sytillbehör.

Att besöka matmarknader tycker jag alltid är en höjdpunkt. Och vi hittade en väldigt stor och fin som mestadels sålde kött och fisk till mycket bättre pris än vi kan köpa i Kalamata. Den enda mat vi fick med oss hem var kastanjer som vi köpte till ett rekordlågt pris.

Att besöka vår huvudstad i början av oktober tror jag var bra. Det var inte för varmt och det kom bara några droppar regn. Trängseln med andra turister var måttlig.

Upp till sextontusen personer besöker Akropolis dagligen. Så vi satsade på att vara där när grindarna öppnades. Det var bra för vi behövde inte köa för att komma in. Men när vi lämnad stället så var det lång kö för att ta sig in. Nu har vi besökt ett till av Greklands stora och fantastiska turistmål.

Den primära anledningen till vårt Aten besök var att komma till ”Liberto Dario” trädgård och träffa honom samt att handla av hans fantastiska växter. Det blev ett väldigt välkomnande första möte med Liberto. Två välfyllda backar med fick vi med oss hem. Så nu har Christina att göra med att hitta platserna att plantera växterna.

Att vi just före Atenresan fått två kartonger med växter från Filippi i Frankrike Gör det inte lättare för Christina att hitta lämpliga planteringsplatser.

Lyckat & misslycka

3

Vi odlar väldigt mycket och det mesta är tänkt att ätas. Som våra butternut som är en liten pumpa. Den trivs väldigt bra och ger massor med pumpor. Så vi måste ju försöka äta lite av den. Första försöket var att tärna och rosta den i ugnen. Det receptet fall oss inte i smaken. Vi sökte vidare och hittade många recept på butternutpannkakor. Vi valde att göra pannkakorna på ett europeiskt sätt. Eftersom vi har överskott på ägg så använde vi hela tre i smeten. Det borde hjälpa till att få pannkakorna fasta och fina. Trots försiktigt gräddande så blev de fort brända på utsidan och kletiga inuti trots att de var lövtunna. De gick helt enkelt inte att äta.
Slutsatsen blir att vi lyckas odla fina butternuts men vi har ingen användning för dem.

Våra hönor blev dock väldigt glada när de serverades förkastad pannkaksmet.

Det händer ju att vi lyckas med maten. Grillade foreller är en favorit och nästan omöjligt att misslyckas med.

Ett annat ständigt misslyckande är att hålla ordning i groventrén. Där blir snabbt överfullt med bra-att-ha-grejor och skräp. Men det är ju bra att ha nära till bra-att-ha-grejor…

Ibland händer det bra saker. Som att det öppnat ett kafé i grannbyn söderut.  Det heter Kafenio och ligger vid hamnen i Agios Dimitrios. Vi var där och provade utbudet i veckan. Stället får full pott med stjärnor. Dit kommer vi återvända.

Våra sandrabatter är också väldigt lyckade. Här trivs de torktåliga växterna och har varken ont av sol eller regn. I veckan har Christina fyllt ut luckorna med fler suckulenter.

Sandrabatten är också bra att hämta sticklingar ifrån.  Det är bara att sticka ner handen i det översta gruslagret och ta tag om rothalsarna på agavens sidoskott. Sen drar man lätt och man har en ny planta med rötter som kan sättas ner på valfri plats.

Rapport från lunden!

Nu är det riktigt hett här i Mani. Några grader över 30 har vi haft de flesta dagarna de senaste två veckorna. Men våra gäster på övervåningen klagar inte på värmen. De har kommit hit för att sola och bada. Och på kvällarna sitter de med en drink och skådar de fantastiska solnedgångarna.
Har de ingen solnedgång och titta på så kan de titta på den vackra bougainvillean som är som bäst nu. Den som står på andra sidan i med mycket mer värme och sol har tagit en vilopaus. Det kan den behöva efter flera veckors blomning.

Det är en del att göra i trädgården. Ogräs ska rensas. Krukor ska vattnas och grönsaker ska skötas. Detta gör vi tidigt på dagen innan det blir för varmt. Efter frukosten vid nio så är det oftast avklarat och då kan vi gå och ta oss en simtur i havet nedanför huset.

Nu börjar vi se vad det kommer att kunna skördas av frukt lite längre fram. Allt är väl inte så imponerande. Granatäpplen får vi minst ett, men troligen blir det ytterligare några som kommer att sitta kvar tills de mognat. Avokado har jag bara sett två. En per träd är inte så mycket. Aprikoser blir det två men de blir gigantiskt stora. Persikor blir det en hel massa på ena trädet. Den andra persikan ger ingen frukt i år. Inget av plommonträden är gamla nog för att ge frukt. Men päron får vi några stycken. Kaki har vi också och de ger några stycken och det är väldigt bra. För trädet har varit svårt att få i gång. Citrus av olika slag börjar ge bra med frukt.
Det som ger mest är det svarta fikonet och det är en stor glädje och smakupplevelse.

Olivträden har aldrig haft så mycket frukt som i år, så vi hoppas på en riklig skör och massor med olja i höst.

Även grönsakslandet ger massor och mycket mer än vi kan ta hand om. Så vi ger bort en hel del.
Nu kommer vi snart skörda våra första meloner. Och det blir nog svårt att klara av att äta upp alla för Christina och mig. Men det är bra gåvor att ge bort till våra AIRBNB-gäster eller hönsen.

Hönsen har varit dåliga på att lägga ägg de senaste dagarna. Vi har två raser en svenskutvecklad och en grekisk korsning. De två grek-hönorna verkar vara lite mer bekväma med värmen och lägger ägg när det är långt över 30 grader.
De är väldigt dåliga på att sova i hönshuset också. Jag försökte i någon vecka att jaga in dem i hönshuset. Men nästa kväll satt de i olivträdet igen. Så för min bekvämlighets skull får de välja sovplats utan att jag bryr mig. Det är bara hönan Yra som sover i hönshuset. Hon är för fet för att kunna flaxa upp i olivträdet.

Vi har även andra djur i lunden. Vissa är vackrare än andra. Den här lilla rackaren är väldigt vacker i sin nuvarande skrud. Vad den ska bli när den blir stor vet jag inte.
Vi har också en massa cikador. Dom kan man inte beskylla för att vara vackra. Men skränig så det stör är dom.

En hel del ödlor har vi. Och den här stora långa ödlan var nästan en meter tror jag. Dotty och jag jagade den en lång sträcka. Jag vet inte hur ödlan kände det. Men Dotty var jättelycklig.