Heta Dagar!

Nu är här varmt. Men inte så förfärligt varmt som folket i Norden tror. Jag ser hela tider rubriker om extremvärmen i medelhavsländerna i svensk press. Och det är säkert sant men det gäller inte oss här nere på södra Peloponnesos. Fast de två sista dagarna har det krupit några grader över 35 grader Celsius. Den värmen ser ut att hålla i sig ett tag.
Vi ser jockså rubriker om bränder i Grekland. Som vanligt brinner det mest i Attika (Aten). Men än har det inte varit så många bränder på Peloponnesos. Den enda branden jag kan se på https://zoom.earth/maps är en brand söder om Sparta.

Det finns organismer som inte har så värst ont av värmen. Våra meloner och våra druvor mognar i en väldig fart nu. Vi kommer få det jobbigt med att sätta i oss frukterna i takt med att de mognar.
Många andra av trädgårdens växter ser ut att vantrivas i den höga värmen.

Vi behöver inte leva på enbart frukt och grönsaker. I går fick vi en gåva av en hotellgäst som bott flera säsonger på hotellet jämte oss. Hon har tagit av våra gåvor som vi lägger i en låda ute vid vägen. Nu tyckte hon det var dags att ge lite tillbaka. Det är jag djupt tacksam över. Pistagenötter är bland det godaste jag vet och en flaska kryddad alkohol ska säker slinka ner den med.

Kycklingarna har det också svettigt i värmen. De söker gärna upp skugga mitt på dagen. Vi har en svensk ras en ras från Australien och korsningar mellan dessa. De ser ut att trivas rätt bra trots hög temperatur. Våra två Ayam Ceman kycklingar som har sitt ursprung i Indonesien flåsar lite väl mycket när det är som varmast. Därför vattnar jag en bit mark i hönsgården ett par gånger om dagen.

Vätska är nödvändigt i Hettan. Det är lätt att glömma det när man är upptagen med annat. Kaffe glömmer vi inte så lätt. När det är varmt så gör vi Café Frappé. Det är så kalt och gott och lätt att göra. Köper jag min kaffe ute så blir det freddoccino. Den är oftast mycket starkare och kallare än Frappé.

Värmen ställer till det för kroppen. Blodkärlen vidgas och blodet får mer plats till sitt förfogande. Detta gör att trycket samtidigt sjunker. Har man då inte dragit ner på sin blodtrycksmedicin är det lätt att bli lite yr i skallen. Fördelen är ju att man inte behöver vara så rädd för saltintag och salt är ju så gott.

Tidsfönstret att jobba utomhus är väldigt kort nu. Efter klockan ni nio på förmiddagen är det inte roligt att pyssla ute. Denna morgon har jag haft cykelservis. Bytte en kedja och satt på ett nytt däck. Det är inget särskilt roligt jobb. Men det var roligt att se att bakhjulet de riktade i cykelverkstaden i Stoupa blev så bra. Det jättetråkiga var att backdäcket var platt när vi skulle cykla hem från Gnospi efter vår förmiddagssimning. Nu har jag i alla fall att göra i morgon också.

Ett annat lite montage jag gjort är att sätta engnagar-skrämma under motorhuven. Det blev inte så bra för kablarna var för korta. Men de ska jag förlänga en vecken dag.
Nu hoppas jag de ska hjälpa mot stenmårdens härjningar. Men jag vågar inte lita fullt ut på det så jag kommer fortsätta köra med dofter som mården inte gillar.

Flitens lampa i Fryle House!

Så värst flitig med mitt bloggande har jag inte varit den sista tiden. Inte med så mycket annat heller. Men simma våra tusen meter försöker vi i alla fall göra varje dag.  Favoritsträckan är den ut till ön utanför Kardamýli. Det kräver att vi måste åka några kilometer med bil innan vi får sänka våra kroppar i medelhavet. Anledningarna att åka till Kardamýli har ökat brutalt.
En dag när jag skulle hämta min post i postfacket på postkontoret i Stoupa, stod det på dörren att postkontoret upphört och posten gick numera till kontoret i Kardamýli. Det är ett grekiskt sätt att hantera logistiken. Man lägger ner utan att tänka på konsekvenserna. Nu är nog över 10 byar utan post för någon postutkörning från Kardamýli existerar inte än i alla fall.

Annars är det mest sysselsättningar som kan göras i skuggan eller inomhus. Både Christina och jag har broderat mycket den sista tiden. Christina gör mycket finare arbeten än jag men jag har minst lika roligt.

Trädgården kräver en del. Nu har den det jobbigt. Alla växter trivs inte så bra när temperaturen närmar sig 30 grader. På tidiga mornar och sena kvällar försöker vi sköta trädgården så alla växter ska trivas och överleva.

Melonerna växer på sig snabbt, vi har många av olika sorter men än dröjer det några dagar tills vi kan skörda den första.

Vindruvor har vi haft otur med förr om åren, nu har vi två rankor som vi strax kan börja skörda.

Päronen är nog också strax färdiga för skörd.

I kväll ska jag skörda en butternutpumpa och göra chips av. Baba ganush är gott så jag skördar nog lite aubergin också.

Vi roar oss också. Nu är nästan inga av våra deltidsboende vänner kvar här i Mani. Dom åker hem när värmen kommer. Men vi har ett par riktigt goda vänner som bor i närheten. Elvira och Elias driver mäklarfirma så de måste vara på plats här. Det är tur för oss att några känningar finns kvar över sommaren.
För några dagar sedan bjöd de på födelsedagskalas i Mavrovouni. Det blev en riktigt glad och trevlig kväll på östsidan av Manihalvön.
 https://husigrekland.se/

Service till våra gäster är något som tar lite tid. Men det är ingen belastning. Det är bara roligt att kunna ge tips på både det ena och det andra.
Vi har just kollat upp nästa vårs flyg till Kalamata från Norden. Och där finns några positiva nyheter. Aegean flyger ungefär som vanligt från Stockholm och Köpenhamn till Kalamata. Nytt är att de också flyger Göteborg Kalamata med riktigt bra flygtider. Just nu är priserna väldigt låga.
SAS börjar flyga Stockholm Kalamata. Priset på SAS.se var väldigt billigt men hos en förmedlare var samma resa hutlöst dyrt. Så sök din resa både på flygbolagets site och hos en förmedlare för att få bästa priset.
Sen får man inte glömma klimatkompensera för att lätta på flygskammen.

Idag har vi roat oss med att släppa in våra tio små kycklingar i stora hönsgården till de två lite större Ayam cemani Kycklingarna. Mötet mellan kycklingarna gick rätt bra. De två stora tröttnade snar på att jag de små.
I kväll när solen gått ner så kanske Christina och jag får jaga småkycklingarna om de inte har haft vett på att gå in i hönshuset.

Länge sedan sist!

Nu har jag slarvat med bloggen länge och inga uppdateringar ha blivit gjorda. Det har inte hänt så många saker som jag känt att jag måste skriva om.  Men eftersom jag är svensk så måste vi prata väder.
Ur Christinas och min synvinkel har det varit en perfekt vår. Det har varit många regnskurar och mycket moln. Varken vi eller trädgården har lidit av torka och värme.
Först nu verkar badsäsongen ha startat. Men det blir nog inte så mycket med den närmaste veckan kan jag konstatera efter att ha sett på väderprognosen.

Allt är inte bara frid och fröjd. En dag när jag vaknade och kom till hönsgården såg jag med förfäran att en massaker skett. Inte ett djur gick att rädda.

Jag tror kanske räven tagit hjälp av några tunnor som stod utanför staketet. Men dom är nu flyttade. Förlängningar till stängselstolparna är inköpta så staketet kommer bli 80 cm högre.
Sen är det ju bra om jag inte glömmer stänga luckan till hönshuset på natten.

Vi är trots allt inte helt utan höns nu. Vi har två gulliga kycklingar som växer på sig snabbt. 11 befruktade ägg ligger i kläckaren och ska förhoppningsvis ge friska kycklingar om en dryg vecka.

Trädgården har stortrivts nu och levererar massor och ser ut att fortsätta så ett bra tag.
Jordgubbar kan jag äta till frukost varje dag. De kan ge skörd under mycket lång tid, men kräver väldigt mycket vatten. Så när jag tröttnat på jordgubbar får nog de flesta plantorna gå hädan. Jag sparar några på ett skuggat ställe och sätter nya sticklingar till hösten. De kommer växa på sig till våren och ge massor med nya gubbar.
Våra vinrankor har för första gången gott om klasar. Så vi hoppas på en stor skörd av vin.

Granatäpplena blommar och ser ut att än så länge bilda kart och behålla dem. Det är annars vanligt att de blommar rikligt, men ger dåligt med frukt. Christina läste någonstans att man ska spreja blommorna med vatten tidig morgon eller sen kväll.  Vi får se om det leder till något gott.
Vår tidigaste tomat har sitt ursprung på vår ”gömda” strand. Där växte en tomatplanta i strandkanten förra året som Christina tog frö från. Nu kallar vi tomaten ”Hidden Beach”


Det har blivit en del vandringar. Trots mina onda höfter så går det bara bättre och bättre att ta långa vandringar. Det är uppförsbackarna som gör som mest ont, men med några värktabletter och ihärdighet så går det trots smärta.
Problemet med att ha ont och bli orörligare är att jag gått upp i vikt. Då belastar man kroppen ännu mer och får ännu ondare.

Ibland är det bara Cristina och jag på vandringarna men ofta är våra väldigt goda vänner Kristina och Åke med och sliter i upp- och nerförsluten.
Det är gott att ha vänner som man kan hitta på mycket roligt med.


Jag har också investerat i en ny cykel. Priserna här i Grekland är rätt bra jämfört med Nordeuropa tror jag. Så det kan vara en tröst när jag köpt något som jag inte har jättestort behov av.
När det kommer ett paket från Tyskland ska min vän Åke och jag elektrifiera cykeln. Då får jag en kraftfull och billig el-cykel.  

En vecka med floran i fokus

Nu har vi haft en intensiv vecka med många gäster som vi lotsat runt i intressanta växtlokaler på Manihalvön. De som tittat på alla sköna växter är medlemmar i Sällskapet Trädgårdsamatörerna. Christina och jag har lagt ner mycket tid på att planera och boka med mer. Jag tycker att det har fungerat riktigt bra. Det är inte bara Christinas och min förtjänst utan de 26 resenärerna som hade tagit sig hit från kalla Norden var fantastiska och vi hade så trevligt ihop. Det enda som fungerade lite illa var ett hotell som inte hade någon som helst koll på bokningen. Och de vägrade ta betalning med kort. Men vi kunde sätta in pengarna på ett tyskt konto sa de. Det blev många botanikstopp på de mest skiftande platser för att ringa in så många olika miljöer och olika växter som möjligt.  

Det var meningen att vi skulle starta resan från Kalamata tidig eftermiddag och köra den vackra vägen över bergspasset till Mystras. Men flygtiderna ändrades och vägen över passet var stängd på grund av ras. Det blev att ta sig en lång men snabbare omväg till första hotellet för att äta en sen middag innan det var dags att krypa ner mellan lakanen.

Vi startade vår första botanikdag med två vandringar i raviner nära Mystras. Dagen efter blev det en vandring inne på Archaeological site of Mystra. Det är en väldigt häftig by med många kloster och kyrkor. Och naturligtvis en väldigt trevlig flora.
Sen gick resan vidare nedåt, ända ner till sydspetsen för att vända och göra det sista dagarna i närheten av vår hemby.

Resenärerna fick se alla de växter vi planerat att de skulle få se och många andra.

Själv hade jag varken ro eller tid att undersöka floran så noga. Jag körde min egen bli och servade resenärerna så gott det gick. Det var ett bra beslut att ha en följebil. Det underlättade mycket när jag skulle hämta vilsekomna resenärer. Det hände bara en gång och de hade hittat rätt själva men det hade kanske blivit jobbigt och sent.
Sen skulle lunchpaket hämtas och dricka köpas med mer.  Det sparade tid att inte bussen inte behövde köra runt och fixa detta.
Busschauffören kunde koncentrera sig på botanikstopp, hotell och tavernor. Och det gjorde chauffören med absolut högsta betyg. Bättre busschaufför har vi aldrig anlitat tidigare.

Nu har resenärerna återvänt till Norden och Christina och jag får nog börja tänka på att banta. För ätit har vi sannerligen gjort av enorma portioner på de grekiska tavernorna.

Ett Stort tack till alla deltagare på resan som gjorde veckan till en vecka att minnas med glädje.

Olivskörd och takläggning

Denna vecka har varit väldigt hektiskt.
Helmanuell olivplockning tar på krafterna. Nu har vi ju bara 90 olivträd. Många familjer här i Mani har tusentals träd. Men vi vill inte ha ett enda olivträd till.
I år var vi 7 personer som plockade. Det gick snabbt att rekvirera arbetskraft. Efter en förfrågan på Facebook tog det högst 10 minuter innan min kusin Robert och hans sambo nappat på erbjudandet. Efter ytterligare en kvart hade Robert ordnat två av sina vänner också.
De fick jobba hårt för det hängde rekordmånga oliver på träden.
Jag hade sagt att de skulle plocka en och en halv till två dagar. De var helt inne på att slå rekord så de plockade två och en halv dag. Och rekord blev det. 210 liter olja!
Nu hjälpte Filippa, Christina och jag också till. Annars hade vi nog inte fått ner alla oliver.

Olivplockning är ett tungt jobb men det finns lättare moment som att rensa väck pinnar innan de ska ner i säckarna.
Det tycker jag är så tråkigt och då är det bra att det finns andra som är villiga att ta sig an den uppgiften.

Foto: C Fryle

Ett av de tyngre jobben är att lasta säckar. De väger ungefär 50 kg styck. Med mina tre felande ryggkotor är det ett jobb jag lämnar över med glädje.
Ett JÄTTE-stort tack till alla duktiga olivplockare!

Foto: C Fryle

Mitt i olivplockningen kom hantverkare för att lägga ett nytt altantak. Det spädde på stressen lite grann eftersom vi var tvungna att snabbt röja undan allt som stod på altanen.

Vi har haft bambutak på altanen innan. Det funkar inte helt bra under vinterregnen. Det är ju ofta ljummet även när det regnar, så då vill vi inte sitta inne.

Gästerna på övervåningen får nöja sig med bambutak. Takstolarna där har väldigt liten lutning och är väldigt långa så det räcker med belastningen av bambu här.

Jag är ju alltid lite orolig när hantverkare anlitas. Kommer de anstränga sig och gör ett riktigt bra jobb?
Med dessa albanska män blev jag väldigt nöjd. De gjorde allt riktigt noga och väldigt snyggt. De städade även väldigt rent efter sig vilket vi knappast hade förväntat oss.
Det blev en intensiv och rolig vecka. Nu behöver vi nog hämta andan lite.