En liten skörd!

Nu är vår olivskörd avklarad. Här ska vår första skäck packas med oliver som vi skördat alldeles själva. Det blev två dagars tungt jobb med manuell skörd utan hjälp av någon maskinell utrustning.
Förra året skördade en albansk familj åt oss. De var otroligt effektiva, men så hade de också bättre utrustning.

Vi fick ihop 8 säckar oliver som vi körde till pressen igår. Det är väldigt få säckar på vår olivlund med 90 träd. Förra året skördades 25 säckar den 9 november. Det är betydligt fler än vad vi fick ihop i år. Men det finns en förklaring.

Vi har kraftiga angrepp på våra oliver. Det är den lilla olivflugan som lagt sina larver i de flesta oliverna. Efter som vi skördat senare än förra året så an skadorna blivit större efter som larverna utvecklas när oliverna börjar mogna.
Så vi har bara skördat en liten del av våra oliver i år. Men nästa år ska vi vara minutiösa med besprutning. Det finns effektiv ekologiska bekämpningsmedel.

55 liter olivolja fick vi med oss hem idag och det anser vi vara en bra skörd efter omständigheterna.
Förra året fick vi hem 100 liter olja. Och skördearbetarna tog 100 liter. Men nästa år kommer vi få mycket mer olja inbillar vi oss.

Självklart provade vi oljan direkt när vi kom hem. Det är svårt att göra ett utlåtande när man inte är expert. Men vi tror att oljan var godare förra året. Och det är nog så för vi skördade tidigare då och så hade vi inte så stort angrepp av olivflugan. Dessa angrep ger en högre syra halt i oljan.

När vi skördar så rakar vi av oliver direkt från trädet. Ibland är det lättare att kapa av en gren innan man rakar av oliverna. Det har lett till att jag har sex högar med grenar som ska flisas. När det är gjort ska träden slutbeskäras. Det ger mig flisningsjobb under hela vintern. Med det blir också ved som kan värma oss nästa vinter.   

Instängd och utestängd i Grekland

Nu år det full lockdown här i Grekland. Vi blev förvarnade några dagar i förväg så vi var mentalt förberedda. Det blev ungefär samma bestämmelser som i våras. Fast nu måste vi även ha ansiktsmask även utomhus. Det hoppas jag inte gäller när vi är på egna tomten. Ska vi gå utanför tomten så måste vi få ett godkännande av regeringen. Då skickar vi ett sms som på bilden så få vi ett automatgenererat godkännande. Fast jag kan ju bara gissa vad som står i svaret. Det sms-svaret tillsammans med id-handlingar ska vi bära med oss om vi blir kontrollerade av polisen. Det finns sex olika anledningar som är giltiga anledningar till att gå utanför tomten. Man kan behöva vara lite kreativ i tolkningen ibland. Som idag när jag skulle ner till stranden och sova middag och ta mig ett dopp. Då skrev jag in anledning 6. Vilket är att motionera.

Innan lockdown gjorde jag en ”att göra lista”. Det blir mycket tid hemma i november och antagligen fortsätter åtgärderna även i december. Och uthyrningen ligger nere nu så några gäster att städa efter blir det inte. Lite material att jobba med behövdes inhandlas upptäckte jag. Jag vet inte hur det funkar att handla på nätet framöver. Och många andra möjligheter finns inte så länge det inte går att handla i livsmedelsbutiken eller garden centret.

Några längder armeringsjärn lyckades jag köpa i sista stund. Dessa har jag satt upp 32 cm över muren ut mot vägen. Förhoppningsvis blir det svårare för fåren att hoppa in i vår trädgård nu.

Det finns även en hel del som ska ner i jorden. Christina har beställt lökar från Holland. Dessa ska ner i jorden. Men de var inte så lätt att få fatt i dessa. Jag lyckades lirka ut paketet från postkontoret trots att det var stängt. Det är bra att vara kompis med personalen.
25 dagar tog frakten. Paketet gick att följa till sista anhalten i Holland. Men sen var det som vanligt. Ingen i Grekland verkar bry sig att skanna paketens streckkoder.

Nu är det några dagar sedan det regnade, men än så länge går det att slå ner hackan en bit i jorden så att lökarna kan planteras.

Även en del ätbart har vi planterar. Christina har drivit upp mycket från frö och jag har satt massor av vitlök. Jag vet inte om det är dags för det men på vår lokala plantskola säljer de nu Italian red som det har det blivit många av. Jag köpte även en del intressanta sorter när jag var i Sverige. Det ska bli spännande att se hur de klarar sig.

Vår höst är här

Nu är det hög tid att möta hösten här på Peloponnesos. Den påminner mer om den svenska våren än om den svenska hösten. Nu grönskar det efter att höstregnen har kommit med vatten till de törstiga växterna. Det jag tycker är allra intressantast bland höstgrönskan är lökväxterna. Christina och jag har samlat på oss en hel del fina växtlokaler. Många av dem ligger utan för vår kanton. Och på lördag gäller nya restriktioner för att hindra smittspridning och vi kan inte längre resa fritt till andra delar av Peloponnesos.
Även här i Grekland verkar pandemin ha fått fart på spridningen. Så igår hade vi bara två dagar på oss att besöka områden utan för vår egen region. Vi beslöt oss därför för att genast packa matsäck och kameror för att skåda blommande höstlök. För på fredagen skulle det bli blåsigt och risk för regn. Men det har varit en toppen-fredag idag. Jag har kunnat ta min middagslur på stranden och även hunnit med två bad.
Den vänstra bilden är vår medhavda matsäck. Egenhändigt bakat surdegsbröd med vår egen olivolja. Den högra bilden är ett vegetabiliskt minfält. Sprutgurka!

Denna lilla Narcissus serotinus blommar även hemma hos oss nu. Vi har hittat en lokal lite längre söder ut där den finns i massor. Den är bland de tidigaste lökväxterna och är snart överblommad.

Crocus boryi är relativt vanlig och vi såg den på flera ställen. På ett ställe som vi inte varit på förut växte den i tusental tillsammans med den vackra Crocus goulimyi.

Crocus goulimyi

Den krokus jag tycker är allra vackrast är Crocus niveus. Den har en stor blomma med vita eller svagt violetta kronblad.

Sternbergia lutea växer inte på så många ställen. Men där den växer, växer den ofta i stora täta bestånd.  Med sin starkt gula färg på den stora blomman blir det en häftig upplevelse att se den i hundratal på en liten yta.

Det finns ju också växter som klarat av sin blomning. De har nu frö och Christina samlade lupinfrön – Lupinus albus, en inhemsk art som ofta används som gröngödsel i olivlundar.

Tjuriga gäster motas i grind

Foto C. Fryle

Vi har vid ett par tillfällen haft besök av den vita ungtjuren. Det var inte Christina och mig han var intresserad utav. Det största intresset var för vår majs och våra tomater. Både tomaterna och majsen åt han slut på vid första besöket. Vid andra besöket hade några nya tomater växt ut, så de mumsade han i sig med god aptit.
Så vi beslutade oss för att ta itu med att stänga in oss och stänga ute kreaturen.
Vi har alltid tänkt ha en järngrind vid entrén med en båge över. Så Christina ritade några förslag och skaffade en smed som kom och tog mått. Efter några dagar kom smeden med sitt verk. Både bågen och grinden tycker vi blev mycket bra. Det var bara att köpa lite färg och börja måla.

Foto C. Fryle

I bågen ska det växa Trachelospermum jasminoides, stjärnjasmin. Och nu står där en på var sida om grinden. Muren till vänster om grinden är rätt så låg så där på toppen gjorde jag en lina av armeringsjärn som vi fäste upp en Tecoma capensis, kaptrumpet i.

Foto C. Fryle

Den stora öppningen i muren vid parkeringen används nästan aldrig. Jag tyckte det var onödigt att kosta på den flera hundra euro för att få en järngrind. Så jag skissade på många olika lösningar. Till slut kom jag fram till en löjligt enkel. Fyra vågräta reglar.

Foto C. Fryle

Från insidan ser man upphängningsanordningen. Den är inte snygg men den sidan syns bara när man ska slänga kompost eller sortera sopor. Vill man komma in den vägen så är det bara att lyfta bort en regel i taget.  

Foto C. Fryle

Vår dåliga utomhusbelysning fick sig också ett lyft. En rejäl strålkastare på parkeringen, styrd av ett skymningsrelä och rörelsevakt monterades på ett fem meter långt rör. Resultatet blev mycket effektivare än jag förväntat mig.

Skördetid i hettan

Vi har skördat vår första majs. Den har växt snabbt och blivit till höga ståtliga plantor. De flesta av våra grönsaker får dagligen vatten. Och det behövs sannerligen nu när dagsvärmen ligger en bit över 30 grader, flera dagar i sträck. Trots värmen har det blivit många vackra och välmatade kolvar.

Idag provkokade jag fem kolvar. Resultaten blev sådär. Sötman är väldigt varierande mellan de olika kolvarna. Och torrsubstansen var för hög i alla. Trots att kornen ser sprängfyllda ut så saknas det lite vätska i dem.

Även andra grönsaker som har svårt att hålla uppe fukthalten i värmen. När man äter en armenian yard long gurka så känns det lite som att äta en morot. Men den är god ändå.

Paprikan blir väldigt bra trots att plantorna ser för bedrövligt ledsna ut på eftermiddagen.
Paprikan sägs vara den mest besprutade grönsaken. Men några sådana åtgärder har vi inte behövt ta till. Det enda vi sprutar är tomaterna. Och medlet gör jag själv genom att koka chili och spraya med vattnet.

Meloner odlar vi flera sorter. De första vattenmelonerna sprack. Och några av det andra melonerna gick det in ohyra i. Men risken är mindre om man lägger melonen på en sten eller ett plastlock. De meloner som vi skördat har hittills vari väldigs söta och läskande. Även om rankorna ser väldigt ledsna ut så kommer det nya små meloner.
Våra första squashplantor har enormt långa revor och ger inte mycket längre. Men vi har nya som verkar trivas fint i värmen.

Det som kan dö snabbast är persiljan. Den har varit enormt fin ända fram till för en vecka sedan när värmen steg en bit över 30 grader. Då räcker inte en morgonvattning till. Solen bränner ihjäl plantan trots att det finns fukt i jorden. Men vi har ett par plantor som står lite skuggigare. Vi hoppas att dessa lever över länge.