Borta bra men hemma bäst

Jag har haft två mycket kalla och väldigt trevliga veckor i Sverige. Det har varit riktigt roligt att träffa barn, barnbarn och vänner. Men corona-epidemin har begränsat mötena.
Det är alltid mycket att ta hand om när man kommer hem. Så idag satte jag väldig fart med att packa upp och stuva undan allt jag hade med mig hem. Jag ville snabbt bli av med denna tråkiga sysslan för att komma ut i trädgården och se vad som hänt medan jag varit borta.

Innan trädgården så fick jag sitta mitt emot min underbara fru och äta frukost. Längtan efter henne har varit stor och nu dröjer det förhoppningsvis väldigt länge innan vi behöver vara på olika ställen.

Jag köpte potatis i Sverige. Om Pink Fri Apple vill växa här vid medelhavet har jag ingen aning om. Lite väl sent kanske det är att plantera nu. Men jag tror på att det ska bli till några fler sättpotatis jag kan odla i vinter.

Det fanns gott om jobb i trädgården. Christina är i slutfasen på tidningsproduktionen och då hinns inte så mycket annat med.
Lite av persiljan har blivit gul. Men den går säkert att hålla liv i ett tag än. Så jag repade bort alla kvistar som blivit gula och vattnade upp plantorna riktigt ordentligt. Det fungerade förra året så det borde inte gå sämre i år.

Mycket i grönsakslanden har börjat blomma. Jag rensade bort de flesta korianderplantorna. Några sparades för att vi behöver frön till kommande odlingssäsonger. Sallad och mangold som sträckt på sig och bildat blommor hänvisades till komposten. Pak Choi kålen har också gott i blom, men den är så vacker så den får stå kvar. Kanske har vi inga frön kvar. Så det är inte bara vackert utan också en garanti för framtiden.

Jag fick inte med mig så många prylar från Sverige. Men nu inser jag att HDMI kabeln jag köpte på Biltema var ett riktigt bra köp. Nu kan jag åter redigera mina bilder på två skärmar.

Utestängd

Nu är någon utestängd och någon annan innestängd. Vem som är vad beror helt på hur man ser det. Men i alla fall har jag satt upp 500 meter nät på den låga delen av vår mur som omgärdar trädgården.
Förr året hade vi inne en tjur som år av våra grönsaker. Sådant vill vi inte var med om igen. Kanske lyckas vi också hålla borta vildsvinen från trädgården. Som tur är så har de inte upptäckt den än. Men de gör några sporadiska besök strax utanför tomten.  

Idag pratade jag med fåraherden som dagligen går förbi med sina 50 får. Hen tyckte det var bra med nätet så han slipper jaga ut sina får från vår tomt. Men han tyckte jag skulle fixa nät för den nedre porten också.

Den porten är en serviceingång till olivlunden. Den öppnas bara någon gång om året. Hittills har det bara hängt några kättingar i grindhålet. Det hindrar inte får som ser grönt och frodigt gräs på andra sidan.

En liten stump nät blev över. Den spände jag upp i grindhålet. Det kanske kan fungera tills jag gjort en bättre lösning. Jag vill ha en grind som är lätt att öppna har. Ofta tar jag den vägen när jag går till byn eller ta mig ett bad. Jag kan ta vägen genom entrégrinden.  Men det blir minst fyrtio steg extra.

Slit & släp i Lunden

Två täta resor till Kalamata har medfört merarbete.  Många saker har inhandlats där som sedan ska bearbetas hemma. Igår satte jag mosaik i uteduschen. Mosaik är lite kladdigare att sätta jämfört med kakelplattor. Och jag kladdade på bra. Även på väggarnas virke. Med det har jag tagit bort idag. Fördelen med mosaik i ett duschgolv är att det bara är att trycka dit trots att fallet är stort.

Plantor får nästan alltid följa med hem från Kalamata. Efter husets långsida finns en mur där det ska stå buskar nedanför. Nu börjar där bli fullt men några växter till ska nog få plats.

Även ovanför muren ska det stå växter. Och vi har faktiskt köpt en ros och planterat där. Christina och jag har aldrig varit några rosälskare. I vår förra trädgård passerade flera tusen växter men bara en ros som vi fått i gåva. Men här i Mani ser vi ofta väldigt fina rosenbuskar som blommar framförallt på vårvintern och senhösten. Så vi testar vi med.

Det dröjer till rosen blommar men vi kan i alla fall njuta av dom vackra holländska irisarna nu.

Och så har vi alla roliga grönsaker som ska ner i jorden. Tyvärr så tänker jag inte efter i förväg så när jag ser en tom yta i grönsakslandet så planterar jag genast något. Och hittar jag inget hemma så cyklar jag några hundra meter till vår plantshop. Där finns för det mesta salladsplantor, kålplantor, sättlök och sättpotatis.
När jag planterat igen hela grönsakslandet så har vi ingenstans att sätta ut alla Christinas fröplantor som till viss del härbärgeras i vår gästvåning på natten och ute på altanen på dagen.

Så igår fick jag anlägga drygt 10 nya kvadratmeter grönsaksland. Det är inget jobb jag gör med spade. Jorden är för stenig och hård och en ryggkota är utsliten. Men det går fint att stå på knä och svinga en tung hacka. Det går inte fort men jag är ju pensionär och har all tid i värden.
Idag har det blivit ytterligare 10 kvadratmeter och kanske får jag tid att anlägga ytterligare 10 kvadratmeter i morgon.

Planteringsväder

Dagen startade med strålande sol och vindstilla. Vi tyckte det skulle vara en fin dag att plantera växter i trädgården. Men det saknades några av våra önskeväxter. Så vi funderade på om en tur till plantskolorna i Kalamata vara möjlig. Det blev till att sätta sig in i gårdagens skärpning av Greklands lockdown regler. Efter lite googlande kom vi farm till att vi kan åka utan att bryta mot de nya reglerna.
På vägen till Kalamata stannade vi för att studera områdets finaste planta av den rosa formen av Lithodora zahnii. Det växte många fina plantor i bergväggen men den finaste formen som växer upp genom asfalten hade blivit rörsågens rov. Så nu står där en väldigt kompakt lite buske utan blommor. Nästa år stannar vi här igen och hoppas att få se bedårande blomrik planta.

Sen åkte vi vidare till GreenLeaf Garden Center. Här handlar vi mest små gulliga suckulenter, kaktusar och Euphorbia. Men idag blev det också två buskar. Därefter körde vi vidare till en kakel-affär. Jag hade tänkt mig något billigt restparti av mosaik till uteduschgolvet. Men Christina är mer nogräknad så det slutade på ett pris på drygt 149€ för 105 x 105 cm. Och så måste det beställas. Så nu måste jag åka till Kalamata om några dagar igen för att hämta beställningen. Efter kakel-affären körde vi vidare till vår favoritplantskola ΝΙΚΟΥ – ΧΕΙΛΑ ΕΙΡΗΝΗ. Här får vi alltid professionell hjälp av trevlig personal. Deras utbud av fina plantor är rätt så hyfsat. Här blev det tre träd och några buskar till.

Efter vi lastat bilen full med växter. Körde vi vidare hemåt med tomma magar som ropade efter mat. Men inga tavernor eller caféer tillåter sittande gäster. Vi kunde i alla fall köpa ett par pajer och kaffe och ta med oss till stranden som ligger alldeles intill Manivägen söder om Kalamata. Här badar det alltid någon om solen skiner. Idag låg en dam i och plaskade hela tiden medan vi intog vår lunch. Jag har själv badat här i februari för några år sedan och då var det inga problem att ligga i länge och njuta av badet.

Hemma igen satte jag genast igång att göra planteringshål med hjälp av korp och hacka. Det första som blev planterat var päronet med det fina namnet Santa Maria. De hamnade efter södermuren. Så nu är vår södermur områdets pallvänligaste gräns. Här står nu fem fruktträd och en passionsfrukt som klänger på muren.

En väldigt smal Cypress grävdes ner. Det är en vanlig klassisk växt här i Mani. Dom står som utropstecken i landskapet och ofta skvallrar de om att där finns en bosättning.

Dagens sista plantering var en Schinus molle. Ett rosepepparträd. Det kommer att stå så man ser det när man går vår långa gång på entrésidan av huset. Det stora olivträdet som står snett bakom ska så småningom bort. Det står lite dumt till när man ska ta sig upp och ner för rampen som går mellan platåerna. Nu hoppas jag trädet snart ger frukt, för jag älskar att bita sönder ett bär och ha den goda smaken i munnen under lång tid.  
I morgon planterar jag buskar.  

Guerilla gardening i Agios Nikolaos

I Agios Nikolaos mellan marinan och Pantazistranden har vi en smal sandremsa mellan vägen och havet. Där växer en del intressanta växter. Den är också hårt utsatt för slitage av människor, hundar, slagregn och vågor. Vi har sett att det lilla beståndet av strandlilja Pancratium maritimum har minskat i antal. I år var det bara ett par ynkliga plantor som blommade. Långt ner i söder på Manihalvön finns stora sandstränder där den blommar i tusental. I vår by finns inte förutsättningarna för ett sådant överflöd. Men vi vill gärna ha ett livskraftigt bestånd även i fortsättningen.

I oktober förra året sådde Christina Pancratium-frö i en kruka med ren sand. De grodde på bara någon vecka och har fått stå och växa till sig i krukbänken under det gångna året. Först som små sytrådar, men med tiden allt kraftigare. De har aldrig vissnat ner, utan hållit sig konstant gröna även under sommarens extrema torka. Vi har redan några exemplar i trädgården och fler har vi inte plats för i våra sandbäddar. I vår vanliga lera skulle strandliljan inte klara sig länge. Den vill ha ren sand.

Idag skakade vi loss all sand från frösådden. Rötterna hade utvecklat sig väldigt bra.

I eftermiddags tog jag en cykeltur till andra sidan byn. Med mig hade jag en plastkasse med många strandliljeplantor och en smal planteringsspade. När jag satt och planterade i sanden passerade många flanörer förbi på strandpromenaden strax ovanför mitt huvud. Du undrade säkert vad jag höll på med.

Förhoppningsvis får dom svaret om några år när massor av vackra vita strandliljor står i blom.