Hemma hos katten igen!

Efter en semester i Sverige kom vi till slut hem. Resan tog lång tid och vi var inte hemma förrän några minuter över 23,00.
Vi möttes av ett hem som var prydligare än när vi åkte. Husvakterna skötte sig mycket bra.
När vår katt Kimchi hörde våra röster kom hon som ett skott och la sig på rygg för att bli klappad. Där efter fick hon en väldig fart och ville leka. Hon for upp och ner i olivträden.  Mörkret gjorde att vi var tvungna att flytta in leken. Där fortsatte hon sitt springande och hoppande tills jag blev trött och vi la oss i sängen. Sen sov vi gott några timmar till hon väckte mig och vill ut och jaga sork. Eller vad hon hade för planer.



På morgonen efter hemkomst var det dags att inspektera höns och trädgård. Två hönor tjurade och ville inte gå ut.  Konstigt att de inte förstår att de måste vara ägg under dem för att de ska bli kycklingar. Men de har antagligen hönshjärnor.


På nätet runt hönsgården klänger en vinranka. Trots att många klasar blivit bortklippta så finns det otroligt många klasar som strax är mogna.
Vi har två vinrankor till. Men bara en av dessa ger lite frukt och den andra tror jag inte har några klasar.

Popkornmajsen ser lite tanig ut. Jag har ökat bevattningen så jag hoppas på många stora kolvar.

Bevattningsmunstyckena kollar jag ofta för de ha lätt att sätta igen sig. Men det var ingen större fara med munstyckena. Där emot hade en bevattningsautomat slut på batteriet. Den slingan hade nog missat några vattningar.
När vi åkte till Sverige var det alldeles lagom svalt. Hade jag vetat att det skulle komma en värmebölja så hade jag fördubblat vattenmängden.  


När jag varit borta så länge längtar jag hem så jag kan laga mat och pyssla med annat i köket. Första köksuppgiften var att tappa min Limoncello på flaska. Tycker att det blev lite för lite citronsmak men styrkan och sötman finns där.


Äntligen har vi kommit i gång med vår simning. Det blev senare i år. I torsdags gjorde jag en provtur på 350 simtag. Det var tungt. På fredagen fick jag med mig Christina. Vi sa att vi börjar med 500 meter. Det gick så lätt att vi dubblade sträckan. Idag var vi i igen och sam 1000 meter. Jag hoppas att vi ska kunna simma hela sommaren och långt in på hösten. Men man vet aldrig. För mig gör nästan allt ont numera. Mad artros i höften och spinal stenos i ryggen så kommer smärtorna lätt och ofta. Men det hjälper inte att sitta still. Simning är det som gör minst ont om vattnet är varmt. Är det för kallt så får jag fruktansvärda kramper i benen.


 Nu känns det som om jag kommit i kapp och landat hemma. Nu vill jag ägna de heta eftermiddagarna i svalkan inomhus och sy.
Vi fick med oss massor med tyg från Sverige. Och en hel del kul textil-färger.

Den blomstertid nu kommer!

Egentligen har det blommar länge i naturen och trädgården. Men nu är tiden då blomningen ökar lavinartat. Både natur och trädgård ökar i skönhet och skänker glädje till oss som har förmånen att få vistas där.
Antagligen står mandelträden i full blom uppe vid Platsa. Det får bli en biltur dit mycket snart.

Årets första gäster har varit här och även hunnit åka hem igen.  Det var Peder och Micael som är Christinas ungdomsvänner. Det var riktigt roligt att med besök nu efter att Christina och jag endast haft varandra att tala med under några månader.

Normalt sett guidar vi runt våra gäster till fina blomsterängar och vackra badvikar. Nu var inte gästerna så badsugna eller intresserade av floran. Så det blev några besök på olika matställen. Detta stora fat med havets läckerheter intog vi i Gytheio på Η Τράτα taverna. Lite långt att åka för att inta en lunch. Men det var värt varenda meter.

Foto: C Fryle

Jag har också hunnit bli ett år äldre sedan förra blogginlägget. Jag blev rejält firad med många presenter. Elvira och Elias som är goda vänner som bor i Nomitsis rullade ner för backen till oss med stora och jättegoda bakelser.

De senaste dagarna har det varit mycket underhåll på elnätet. Då saknar jag min gasspis. Men vi har ändå lite resurser så vi kan koka kaffe. Utan kaffe är livet inte jättekul.

Lite underhåll har jag själv hållit på med. Två vattenlås i gästvåningen är bytta och en ny hydropress är inköpt och installerad. Den gamla har inte varit bra på väldigt lände. När det började spruta vatten från den var det dags att ta bilen till byn och handla.
Nu har jag en ny hydropress på 60 liter och en 100 liters som jag svetsat igen flänsläckor på. Kanske kopplar in den eller så väntar jag och sätter den före uteduschen när det blir dags att använde den.  

Foto: C Fryle

Igår var vi ute och vandrade på nya stigar. Annars har det varit ont om sådana aktiviteter i vinter. Nu känner vi att naturens skönhet kallar och kroppens stelhet kräver mera av vandring.

En regnig dag?

Vad gör man en dag då väderleksappen lovar massor med regnskurar hela dagen?
Eftersom vi har botaniskt intresserade vänner här just nu så beslutade vi oss för att botanisera i vägkanterna. Vi vet var de intressantaste växterna kan finnas, så det är ingen större risk att vi är långt från bilen om en häftig regnskur beslutar sig för att dränka oss.

Vi körde en bit söder ut och hade inte väntat oss att få se så många arter av intressanta höstblommande lökväxter. Sternbergia lutea och Narcissus serotinus är normalt tidiga, så de var vi säkra på att få se.  Däremot så är det väl tidigt för höstkrokus. Men vi hittade både Crocus niveus och Crocus goulimyi, om än i blygsamma bestånd.

När vi gjort några botaniska stopp utan att ha fått något regn så beslutade vi oss för att köra vidare till Tigani.
Tigani betyder stekpanna och halvön är mycket lik en stekpanna i formen.

Vi gick inte ut på själva stekpannan utan tog en kort stig söder ut till kyrkan Ekklisia Odigitria. Den ligger mycket dramatiskt mot en hög klippa som sträcker sig långt upp mot himlen. Nedanför störtar berget brant ner mot havet.
Från norr syns kyrkan knappt då den har samma färg som bergväggen.  I klipporna runt om finns grottor där folk har bott. Troligen inte permanent. Men jag kan ha fel.
Kyrkan är i rätt dåligt skick. Målningarna har tagit skada av vind och vatten.

På golvet finns det stenar som är dekorerade med figurer som jag inte känner igen från andra kyrkor. Den tvehövdade draken är rätt vanlig. Men den här har bara ett huvud och liknar mer en fågel.

Den korta stigen från vägen till kyrkan bjuder inte på så många utsvävningar i terrängen då området är så brant. Men det gör inte så mycket, för miljön längs stigen är så speciell att den ändå är mycket intressant för oss som gillar att springa runt och leta fina växter.

Efter kyrkobesöket ville vi ha lunch och sedan ett bad.
I byn Porto Kokorakis finns både taverna och badstrand. Men tavernan var stängd så vi tog bara några bilder på den fina runda naturhamnen som finns mitt i byn, innan vi åkte vidare till Areópoli och intog en god lunch.

Areópoli ligger en liten bit från havet, så vi åkte ner för backen till Limeni och badade i fantastiskt turkosblå vatten.

På vägen hem stannade vi vid en brant klippvägg som nästan inte har någon sol på hela dagen.  Här växte den väldoftande Campanula versicolor.
Det blev en riktigt bra dag utan en enda regndroppe.

Kimchi en fermenterad katt?

I måndags förra veckan så startade jag dagen med att åka till apoteket och köpa coronatest. Christina hade varit sjuk sedan i i fredags natt så jag trodde jag klarat mig. Och visst visade mitt test negativt Så jag kunde åka och hämta en katt i grannbyn. Under helgen var jag i kontakt med ”Mani International Animal Organization” och blivit lovad en katt av en kull på sex ungar som behövde få trygga hem. När jag stod där framför sex sexveckors kattungar så lyfte jag upp den närmast och blev omedelbart förälskad. Det visade sig vara en flicka och det vad precis vad vi ville ha. Hon fick följa med hem.
Hemma började namndisfusionen. Det blev en del förslag att välja mellan, men jag tyckte nog mitt förslag på Kimchi lät trevligast. Christina gick med på namnförslaget.
Varför döper man en katt efter Nordkoreas nationalrätt som är fermenterade grönsaker. Den enkla anledningen är att det är ett vackert ord. Tidigare har jag döpt en hund efter en fetast-röra. Thipiti är också ett vackert ord.

Redan på eftermiddagen efter jag hämtat Kimchi så insjuknade jag. Det började med rätt lätt symtom. På tisdagen hade jag hög feber och huvudverk. På onsdagen försvann febern men synen försämrades.  På onsdagen kände jag mig relativt frisk men smaklökarna hade havererat.
Inget ting smakade gott. Inte enf jogurt med egenodlade fikon. Men nu börja jag kunna skönja några smaker.

Det dröjde några dagar tills jag kunde återuppta motionssimningen. Christina tog sin första tur idag. Trots att vi är lite tröttare än vanligt så verkar vi inte ha några problem med att simma våra tusen meter.
Den första simturen efter sjukdomen var huden så känslig att det kändes som att simma i sodavatten. Christina upplevde den effekten idag medan min hud verkar ha återgått till det normala. Men saltvattnet smakar förfärligt illa med coronasmaklökar. Det går nog över det med.
När smaklökarna väl är återställda ska jag börja laga god mat igen.

Kimch var lite stirrig de första timmarna hon var hos oss. Efter som vi var sjuka kunde vi vara inne med henne hela tiden och bära runt på henne så hon fick närhet och vara trygg.
Redan efter ett dygn så var vi helt klart Kimchis människor.

Nu älskar hon att leka med allt som rör sig. Hon älskar också att leka med mig när jag inte rör mig och försöker sova. Igårkväll envisades hon med att slicka på min haka. När jag skyddade den med handen så valde hon ögonlocken i stället. Sen åkte hon ut i storstugan och jag stängde sovrumsdörren.

De första turerna utanför hemmets väggar var otäcka. Hon rörde sig bara i vår absoluta närhet. Men nu utforskar hon allt och är som en pil upp och ner för olivträden.

Med och motgångar på färden

Det har varit mycket förflyttning den senast tiden, det har inte varit helt smärtfritt.
Vi har varit på bröllop. Christina yngsta dotter gifte sig. Därför tog vi oss till Sverige. Vi startade på förmiddagen för att köra till Atens flygplats. Den sträckan gick som på räls trots att vi körde bil.
Vi checkade in lagom tills Air Serbiai tills vårt första flyg till Belgrad för en snabbt byte. Vi lyfte en timme för sent så det såg inte så lovande ut med en beräknad mellanlandningstid på 45 minuter. Men vi hade tur. Som sista resenärerna lyckades vi klämma oss in på det nya planet. Det var tur att Gaterna låg så nära varandra så vi han på de 7 minuter vi hade på oss. Men det incheckade bagaget var lite saktfärdigt så det missade bytet. Detta kunde ha varit liten katastrof om inte en vän som flugit en vecka tidigare med Air Serbiai varnat oss. Hennes bagage blev försenat båda vägarna. Vi hade lagt bröllopskläder och annat viktigt i handbagage. Så det gick ju bra ändå.

Vi startade våra första dagar i Stockholm. För att hälsa på Christinas mamma och fira Christinas födelsedag. Vi åt en god födelsedagsmiddag med Christinas mamma och två före detta kollegor till Christina.

Christina skulle ha minst en födelsedagspresent så vi vandrade runt på Mall of Scandinavia en förmiddag. Och jag hittade två riktigt bra. Problemet var bara att den manicken som jag trodde gick på batteri gick på gas. Och vi tror att gastuber är strängeligen förbjudet att flyga med.

Jag behövde också bli lite bröllopsfin i håret.  Jag smet in på till en frisör och bad dem ta rejält av lockarna. Och frisören tog rejält. Jag har nog inte varit så här kortsnaggad på fyrtio år. Nu förstår jag varför. Jag vantrivs i frisyren, men den växer väl ut.

Sen var det dags för bröllop på Stenungsön. Trots att ovädret Hans ställde till det så var det en mycket lyckad tillställning.
Många av de övriga bröllopsgästerna hade satts i aktivitet några dagar innan vigsel. Reneé gifte sig med Rebecka som är amerikan. Från hennes sida var det många som tagit sig över Atlanten.  Reneé har de flesta arbetskamrater i Amerika och de bangade inte ta en snabb visit till Göteborg.
Själva vigseln var något nytt för mig. En judisk vigsel skiljer sig rätt mycket från en kristen. Rabbin sjung ett par sånger på hebreiska. Sen var det mycket löften och visdomsord.

Vädret var inte det bästa i Sverige. Jag som bor i Grekland gillar dåligt svenskt sommarväder, är jag känner svalkan mot huden.
En och annan stund var vädret hyfsat så vi kunde sitta ute och fika som riktiga Greker.

Att åka tåg i Sverige är en bedrövlig upplevelse. Jag kan förstå att tåg ställs in på grund av väder. Men har man en biljett eller tänker köpa en så ska det framgå hur man ska ta sig fram.
När jag skulle åka från Göteborg till Varberg så var en bit av sträckan stängd för trafik. Numera kryllar det av värdar på statinerna så jag började att fråga en och fick ett luddigt svar. Jag frågade tre till och ingen kunde ge ett svar på hur jag skulle ta mig till Varberg.
Det löste sig efter ett par timmar då Filippa och jag tog ersättningsbuss till Mölndal Taxi till Kungsbacka och tåg till Varberg.
Jag tycker lite synd om de som skulle vidare. När vi kom in på Varberg station sa det att sträckan mellan Varberg och Falkenberg just stängts av.

Jag fick också träffa några släktingar. Tyvärr blev det alldeles för kort. Jag sov över ett par nätter hos sonen i Göteborg och ett par nätterhos min syster i Varberg. Barnbarnen hälsade jag på ett par gånger. Det är alltid lika roligt. Yngst barnbarnet Vide träffar jag ofta på Messenger. Nu träffades vi IRL och det gick riktigt bra det med.

Hemfärden gick hyfsat bra. Vi hade bokat rum utanför Aten för att kunna starta med ett IKEA besök dagen efter. Den som hade hand om bokningen av vårt rum hade nog ingen aning om vad hon sysslade med. Men vi får trösta oss med att det var billigt.
Efter som Christina drabbades av verk och feber startade vi hemfärden tidigt utan något Ikea besök.

Efter som jag bestämt mig för att skaffa katt efter Sverigebesöket så gjorde jag det i måndags. Nu ligger hon i min skrivbordslåda och vilar ut efter förmiddagens lek.