December i Mani!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Vi har det väldigt blött så här års. Regn och åska kommer med jämna mellanrum. Här regnar betydligt mer än på västkusten i Sverige. Det är också mycket soligare och varmare. De flesta dagarna har vi haft soligt och upp mot 20 grader. Här plågas vi inte av duggregn. När det väl regnar så kommer det mycket på en gång.


Om det är så att vi tvingats inomhus på grund av regn så sitter vi oftast vid våra symaskiner. Och jag är så glad för min nya pressarfot. Den är ovärderlig när tyget ligger i flera lager.

Livet utomhus är i alla fall skönast. När jag gränslat en av mina elcyklar och med lätthet klättrat en bit upp i bergen mår jag bra. Den här lilla svarta el-cykeln är en fantastisk cykel som klättrar bättre än någon annan jag har i mitt stall.


December är månaden apelsinerna börjar bli riktigt goda. Innan dess är det syra-fattiga sommarapelsiner som finns till buds.
Limen har gjort sitt och trillar av trädet. Lime ska ju vara gröna men det gäller inte när de mognat. Då är de gula och ser precis ut som citroner.
Jag pressar saften de sista och fryser saften i kuber för att ha till bordsvattnet.

Höstens regn gör också att marken växlar från brun och torr till grön och frodig.
I vår gamla ytkompost har tusentals krassefrön grott. Det kommer att bli en magisk blomning.


Nu växer det så det knakar i grönsakslandet. Olika kålsorter och lök är de som trivs bäst med den grekiska vintern.
I naturen kan vi skörda den vilda purjolöken som växer lika bra i bergets sprickor som i fuktiga diken.

Tiden är perfekt för att jobba i lunden. Själv har jag tagit hand om alla torra gamla stänglar på Euphorbian. Här vill det till att vara välklädd och ha skydd för ögonen. Dess vita mjölksaft vill jag inte komma i närkontakt med.


Det är också bästa tiden för plantering. Därför har jag grävt ner två mycket smala cypresser som är en inhemsk art här. Det står en på var sida om grinden, men arten är så smal så den knappt syns på bilden.  
Hels skulle jag vilja ha några stycken som möter våra gäster vid entrén. Men där över går det högspänningsledningar så det går inte. Det får bli ett vaktande par cypresser ner vid grinden till nedre lunden i stället.

Det är också dags att byta ut växter som inte håller måttet. Vi har en hel del häckplantor som lidit svårt av svampangrepp.  De har fått gå i kompostkvarnen. I stället har vi beställt mastix-plantor. Mastix växer det massor av efter cykelbanan mellan Agios Nikolas och Stoupa. Det är en fantastisk växt som är full av röda bär så här års. Men vår häck ska formklippas så där blir bara enstaka bär. Vi beställde dem av vår närmast plant-shop. Vi ville gärna ha lite buskiga plantor. Så plant-shop beställde de störst till oss. Varken vi eller försäljaren var så imponerade av storleken.  Om ni tittar noga så ser ni en mastix vid armeringsjärnet. För att det ska se lite ut har Christina planterat massor med suckulenter mellan vår kommande häck och gången.

Shoppingsemester i Thessaloniki

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Thessaloniki är Greklands näst största stad. Den ligger i Norra Grekland inte så långt från Nordmakedonien. Här är det betydligt kallare än där vi bor på södra Peloponnesos. Vi hade med oss varma och regntåliga kläder så vi frös inte och regnet kom bara i små lätta duggregn.  
Staden är ett handelscentrum av stora mått.  När vi handlar på nätet så hamnar vi oftast på webshopar med säte i Thessaloniki. Här har alltid varit en knutpunkt för handel och många kulturer har påverkat staden. Framför allt tror jag det är greker, turkar och judar som satt sin prägel på staden de senaste hundra åren.
Judarna var väldigt stora på textilhandeln och än i dag finns det gott om bra textilier att köpa i staden.  Det är tygaffärerna som lockade oss mest.

Vi anlände strax efter en storm härjat i staden. Överallt låg det omkullvälta träd och fallna grenar. Uppröjningsarbetet hade kommit långt så det var inga problem att ta sig fram.

Att vara försäljare av sprayfärg i Thessaloniki är nog en bra affär. På nästan varje ledig yta var det kladdat. Några väggar pryddes av riktigt bra och vacker gatukonst.  

Vi visste redan innan om ett par bra affärer som vi handlat av på nätet. Men det är en helt annan sak att handla när man kan gnugga tyget mellan fingrarna och känna på kvalitén. Vi handlade tyg i tre affärer. Sammanlagt blev det 14 kilo.
Det blev också ett besök i ”Singer” affären för inköp an sytillbehör. I övrigt blev det några knappar, dragkedjor och pärlor.

Där finns väldigt gott om marknader. I centrum bara en kort promenad från där vi bodde finns ett stort marknadsområde med fasta försäljare. Jag intresserade mig mest för maten. Fisken var dyrare än på Marknaden i Kalamata men frukt och grönt var väldigt billigt. Vi handlade valnötter och kastanjer. De var finare än de vi får tag på i Mani. Billigare var de också.
Vi tog en promenad i de äldre delarna som ligger uppe på en kulle. Där var inte så mycket att se förutom utsikten över staden. När vi lämnade Gamlestan så kom vi in i en marknad som tog upp en ett par hundra meter av gata. Här var det billigare än på den fasta marknaden i centrum. Jag blev väldigt sugen på att handla dessa okända fiskar som salufördes. Men det går ju inte när man varken har tillgång till kök eller frys.

Vi kunde ju inte bara ägna oss åt inköp. Lite kultur och sevärdheter var också tvunget att konsumeras. Så vi gick ett varv runt detta torn som är en av stadens stora attraktioner.  Jag vet inte mer om tornet idag mer än att de är vackert där det står inbäddat i pinjeträd.

Tunnelbanan är helt ny. Första turen gick bara några dagar innan vi kom till Thessaloniki. Vid byggandet har de fått gräva sig igenom äldre lager av staden. Vid några stationer har de låtit gropar vara öppna för att visa rester av den äldre kulturen.

När vi skulle ta oss ut ur staden för att åka hem så valde vi metron. Vagnarna var väldigt fina och förarlösa. Det gick väldigt snabbt att ta sig till ändstation. Men resan var inte hel problemfri ändå.
På tunnelbanestation fans en stängd manuell biljettkiosk och nio biljettautomater. När vi kom så fungera bara en automat. Men den la av rätt snart den med. Så där sto 15 personer som inte kunde köpa biljett. Jag ropade till mig en av tunnelbanevärdarna och bad henne lösa problemet. Men hon bara rycket på axlarna. Efter några minuter då inget hänt så höjde jag röstin och beordrade den lilla tunnelbanevärden att öppna en gate. Hon såg lite skräckslagen ut men gjorde som jag sa. Det var 15 glada resenärer som kunde ta sig in helt gratis. Fast inte sparade de så värst mycket pengar. En 90 minuters biljett kostar endast 60 cent.
När vi kom till ändhållplatsen så fick vi fråga oss fram för att komma till busstation. Väl uppe på den stora busstation fanns det 15 hållplatser. Vi inte kunde se en enda skylt vilka bussar som gick vad. Vi frågade oss fram och ingen visste något ting.  Till slut hittade vi en hållplats längst bort som hade en liten skylt med vårt bussnummer. Första bussen med vårt bussnummer gick åt helt fel håll. Chauffören upplyste oss om att han strax skulle vara till baks och köra oss dit vi önskade.
Till slut kom vi hem till ett mycket varmare och soligare klimat. Huset var lite utkylt och temperaturen hade krupit under 20 grader. Så jag satte på värmen för första gången i höst och snart var det varmt och gott inne.
Nu vill vi ha sol så vi kan tvätta och soltorka alla våra nyinköpta tyger.

Sen kommer julen men det behöver vi inte så mycket av. Vi fick väldigt mycket julstämning i Thessalonikis julbelysta centrum.

Vänner!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Några månader på våren och några månader på hösten har vi ett väldigt överhettat socialt liv. Vi har väldigt roligt och det går inte en dag utan vi har kontakt med någon av våra vänner.
Här har vi träffat Åke ock Kikki på marknaden i Kardamili. Efter inköpen hamnade vi på kaffe och pratade av oss någon timme.

Ofta intar vi våra måltider ihop. Både på taverna och hemma hos varandra.  Det är alltid olika konstellationer av människor. Ofta följer vänners vänner och släktingar med som är här på en kort visit.


Här har Christina och jag blivit bjudna på som tack för att jag hämtade på flygplatsen i Kalamata. Det blev en bastant måltid så givaren tjänade nog inte så mycket taxipengar.

För en vecka sedan blev vi bjudna på Johns sjuttiårskalas. Det blev ett mycket trevligt kalas med många nya bekantskaper.

De flesta av våra bekanta och vi gillar att vandra i naturen. Vandra kan man göra i grupp. Det finns en stor vandringsgrupp här i området. Ofta samlas upp till 50 personer för att gå en sträcka. Vi har varit med på några vandringar, men inte varit så bekväma med upplägget. I en stor grupp är det risk att man känner sig lika ensam som om man är helt ensam.
Därför ha vi vänner skapat en liten mindre vandringssgrupp ” Scandiwalk & Co”.
Som det framgår av namnet är det skandinaver Co är ett engelskt par som är till sinnet som skandinaver.

Efter eller under våra vandringar hamnar vi ofta på någon taverna för en lätt måltid eller en kaffe.

Vi gör också annat än äter och roar oss. Vi ställer alltid upp och hjälper varan med var vi kan och har förmåga till.
Vi har just ritat ett nytt hus åt ett par vänner. Christina och jag tycker detta är mycket roligt och tillfredställande. Extra roligt och utmanande är det här i Mani där tomterna ofta har väldigt märkliga former och är små. Det kan bli många skrotade förslag innan vi hittat den slutliga.

När våra vänner som bara vistas här delar av året har lämnat Mani så har vi Elvira och Elias kvar som bor här permanente. De driver husigrekland.se/ så de måste vara på plats året om och umgås med Christina och mig. De bör de förstås sälja några hus och tomter så att nya vänner kan flytta hit och umgås med oss.

Lite lugnare i paradiset!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu har Atenarna fällt ihop sina parasoller och åkt hem. Mani är ett mycket populärt och attraktivt ställe bland greker. När de har semester i augusti fylls vartenda uthyrningsrum och stränderna blir fulla.
Vädret slog precis om när grekiska turisterna lämnat Mani. Mer moln, mer vind och lite regn med vidhängande åska. Det gillar vi. Att slippa vi den värsta hettan och behöver bara stå ut med värme på 29 grader eller lägre.

Nu när morgnarna blivit svalare passar jag på att gå en morgonpromenad. Oftast passerar jag ut från tomten via nedre grinden. Då hinner jag se hur oliverna utvecklas. I år ser de stora ut och väldigt få angrepp av olivfluga. Stora och friska men inte en rekordskörd. Vi kommer få olja så det räcker och blir över.

Jag går också förbi våra två granatäppelträd. Det ena har inga frukter men det andra har nog ett femtontal stora härliga granatäpplen. Snart kan vi börja skörda.  

När jag vandrar runt byn så ser jag många tomter som är till försäljning. Väldigt många hus byggs. Vi kan verkligen tala om en byggboom.


Det är inte så många hus som intresserar mig men ett skulle jag gärna vilja ha.
Det är ett något bristfälligt hus. De saknar tak, dörrar och fönster. Men det är vackert och ligger på bästa stället. De har en 70 meter lång tomt som sträcker sig ut mot havet.
Jag får se om jag köper det när jag sparat ihop 30 miljoner euro till.

Äntligen har jag besiktigat bilen. Det kostade mig 115 €. Det höga priset beror på att jag underlåtit att besiktiga på utsatt tid. Jag har nog missat två tillfällen.
Det var lite krångligt att få till en besiktning. När vi var på plats för besiktning så skulle jag visa körkort och registreringsbevis. Körkortet godkändes men registreringsbeviset var de inte nöjda med.  Besiktningsmannen påstod att det var en kopia som jag fått vid köpet och gällde bara i 2 veckor. Men jag hade haft det i 260 veckor utan några problem.
Vi fick reda på var jag kunde åka för att beställa ett nytt. Vi tog oss omedelbart dit för att få reda på att de var stänkt på onsdagar.
På hemvägen så stannade vi i Kardamili på KEP som er ett statligt kontor som hjälper till med nästan allt. Jag visade mitt ogiltiga registreringsbevis och förklarade att jag behövde ett nytt original i mitt namn. När damen såg mitt namn log hon stort och gick till ett skåp öppnade en mapp och bläddrade lite. Hon räckte mig ett papper från mappen och sa ”Jag undrade när du skulle komma och hämta det”. Där var registreringsbeviset som jag borde ha hämtat i augusti 2019. Så nu är bilen besiktigad, godkänd och laglig.

 Annat roligt som har hänt är att vi för första gången har en höna som ruvat fram två pigga kycklingar. Förut har vi använt en äggkläckningsmaskin.
Maskinen verkar vara lite säkrare än hönan. Två kycklingar lyckades ta sig ur skalet men var för svaga och dog. 5 kycklingar var välutvecklade men dog strax innan de skulle kläckas. Men hönan se så nöjd och glad ut med sina två söta kycklingar.

Något annat vansinnigt roligt är att jag har köpt en egen symaskin så jag slipper konkurrera med Christina.  Det är en Singer Heavy Duty 4432. Den har inte så mycket automatik som Christinas maskin, men den har det jag behöver. Det viktigaste är den halvautomatiska trådträdaren som jag skulle har svårt att klara mig utan. Jag har haft den mindre än ett dygn så jag har bara sytt på den lite. Allt fungerar bra men den går inte sy sakta på som kan behövas i kurvorna. Men jag kanske hittar en lösning på det.
Det är ett riktigt kraftpaket. Den klarar nog att sy genom allt.

Det var det roliga. Lite sorgligare är det att Kimchi försvann för en vecka sedan. Vi vet inte vad som hänt. Men jag har inget större hopp. Hon rörde sig aldrig långt från vår tomt och där finns hon inte.
Men tiden vi haft tillsammans har varigt rolig, mysig och kärleksfull.

Vi åker dit strandliljorna växer!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Innan frukost så ger vi hönsen mat, kelar med katten och vattnar alla krukor med växter som står på tillväxt. Efter frukost så packar vi bilen och åker söder ut.
Den obligatoriska packningen när vi ger oss ut på huvudvägen mellan Kalamata och Areópoli är soppåsen om vi har någon.
Vi har ingen som kommer till vår tomtgräns och samlar ihop våra sopor. Vi får ta oss till något ställe där kommunen har ställt upp sopkärl. Igår var det Platsa som låg bäst till för att göra sig av med soporna.

Nästa stopp var Μανιάτικα Παραδοσιακά Προιόντα som är ett bageri i Areópoli. Utanför deras dörr står bilarna i dubbla rader för alla tycks älska deras bakverk. Lik som vi finns det många som har behov att ha med sig något gott och stärkande för att klara dagen. Christina köpte två spenatpajer. De var av en liten annan modell än de vi brukar köpa. Runda med mycket spenat och lite filodeg.  

Vårt mål för dagen var Παραλία Μικρό Μαρμάρι. Det är halvön på som sitter fast längst ner i söder på Manihalvön.
Vi har följt västra sidan av Manihalvön för att ta oss hit. På vägen har vi passerat massor av små mysiga stränder och några lite större. De flesta stränderna har klappersten och där trivs inte strandliljorna. Den vill ha fin sand. Strandliljan är inte så ovanligt.Vi har sett den på många ställen. På ön Elafonisos finns en vacker strand där de växer i tusentals. Men de missar de flesta turister för turistsäsongen på Elafonisos slutar tidigt och då har blomningen inte börjat.
Efter kusten mellan Patra och Pylos finns många stränder med fin sand så här är det inte svårt att hitta strandliljor.
Men vi är på väg till den bästa stranden.

Μανιάτικα Παραδοσιακά Προιόντα (stranden) går djupt in mellan två åsar och den fina sanden sträcker sig långt in. De är ett idealistställe för strandliljan och synen är spektakulär.

Högt ovanför stranden svävar en lite by på en höga klippan. Byn ser helt nyrenoverad ut och en lång trappa från byn ner till stranden byggdes förra året.

Vi skulle inte bara titta på blommor här. Motionssimning såg också på att göra listan. Längst åt väster finns lite sten där vi brukar byta om för att slippa fylla alla kläder med fin sand. Här får vi också vara ifred från andra badare. Fast jag kan inte minnas att det någon gång varit fler 1n 15 personer samtidigt på stranden. Igår var vi 7.
Det var rätt blaskiga vågor så det blev bara en kort simtur. Vi sköt på resten av simningen till en lugnare vik, som vi var övertygade om att vi skulle hitta senare på dagen.


Pajen var uppäten och kaffesuget tilltog så vi åkte över till Porto Cayo som är en under bar plats med tre tavernor och några få rum att hyra.

Här beställde vi in varsin iskall stark freddo cappuccino. När koffeinet nått blodomloppet var vi pigga och sugna på nya äventyr.
Det blev att färdas norr ut på östra sidan av halvön.

I byn Kokkála valde vi den södra stranden som heter Paralia Marathos för vår simning.
På denna strand badade jag och Marta en vår i de iskalla vattnen. Det var mitt första dopp någonsin på Peloponnesos. Sedan dess har det blivit tusentals dopp i hundratals vikar.
Igår var vattnet varmt så det blev en lång härlig simtur för att stärka gamla trötta kroppar.

På vägen hem tyckte vi att vi gjort oss förtjänta av lite godsaker. Vi stannade i en affär i Areópoli. Här hade de bara glasspinnar i lösvikt men sådana stillar också sötsuget. Sådan här lösviktsglass är väldigt vanligt i Grekland.


Vi trodde vi redan gjort vårt sista stopp för dagen. När vi närmade oss hemtrakterna så såg vi att olivshoppen Morea var öppen. På medeltiden hette Peloponnesos Morea.
Vi beslöt att ta en snabbtitt i affären. Förutom olja och inlagda oliver sålde de massor av prylar urkarvade ur olivrötter. Vi köpte två verktyg till köket.

Bredvid affärer finns en olivpress med massor av spännande maskiner. Som gammal industriarbetare som umgåtts en hel del med både stora och små maskiner var lockelsen stark att gå in i produktions lokalen.
Här hittade jag en någotsånär morden olivkross med stora stenar som mal ner oliverna till en gröt.  En eldriven sådan har jag aldrig sett tidigare.
Sist i produktionskedjan står en Svensk Alfa Laval separator. Den såg ut att varit med länge. Men med inte för höga varvtal kan den nog vara med några år till.