Att hitta guldkornen


Vi känner till många fina platser här på Peloponnesos. Och vi vill gärna dela med oss av dessa platser till eventuella gäster. Nu när det pågår hemsidesjobb för att locka gäster till vår uthyrningslägenhet så jobbar vi med en karta som ska ligga på hemsidan. Den innehåller mycket smått och gott och kommer att fyllas på efter hand. Men vad kan intressera våra gäster?


Badplatser är antagligen intressant. Denna badplats ligger mindre än hundra meter från vår tomt. Men på kartan finns massor med fina badplatser på allt från gångavstånd till några timmars resa med bil.


Mat behöver de flesta och vi har många bra tavernor på bara några hundra meters avstånd. Men det finns ju också tavernor som inte är så lätthittade. Som denna på bilden som ligger i utkanten av Kalamata. Den ser inte mycket ut för världen. Men den är omåttligt populär – och både maten och servicen är fantastisk!


Och om man vill ha något sött efter maten så hittar man de bästa sötsakerna på kartan.


Marknader tycker vi är kul. Det tycker säkert även våra gäster. Så var och när dessa är måste finnas med.


Kultur och historia finns här gott om. Kapell och kloster ligger ofta på fantastiska platser så en kulturpicknick kan rekommenderas.


Det finns så mycket mer på vår karta. Men en sak som inte finns med är var de raraste växterna växer. Växtplatserna finns på en särskild karta över hela Grekland. Denna kan inte bli offentlig. Här finns många uppgifter som vi fått i förtroende och lovat att inte göra offentliga – och andra sällsyntheter som vi vill ska få stå i fred för långfingrade ”samlare”. Men får vi besök av någon växtnörd så öppnar vi gärna kartan och gör en djupdykning i den.

Ojämna golv och motsträvig jord


Jag vill ha en lättskött tomt. Och det krävs mycket jobb för att få marken så jämn så det går att gå på den utan risk för stukade fötter. Även om markvegetationen egentligen bara behöver slås en gång om året så måste underlaget vara något så när jämnt för att klipparen inte ska välta. Hur marken var innan bygget tänkte jag inte riktigt på. Vi har många stödmurar på tomten som renoverats. Och murbyggarna har inte varit så noga med att jämna ut marken intill murarna. På flera ställen är det djupa hål och diken. Lite har jag kunnat fixa till med jord. Men jorden räcker inte till. De största hålen kan jag fylla med sten, kompost och flis.


Än så länge har jag mest klippt gångar. Eftersom vegetationen är mellan 0,5 och 1,5 meter hög så behövs det gångar för att kunna ta sig fram.


Vid klippningen dyker det upp massor med sten som lagt sig på ytan. Trots att klipparens hjul är stora så fastnar den i stenen.


Att samla sten kommer jag nog få syssla med rätt mycket i år. Jag har gjort några stenbäddar på strategiska platser för att bli av med stenen. I framtiden kommer bäddarna prydas med lämpliga växter.


Vi har klippt och flisat många olivgrenar. Klippet är perfekt att lägga ut på den klibbiga röda leran för att förhindra att man drar in den.


På några ställen har marken varit för brant för att köra klipparen. Där har jag fått forma om marken med hjälp av murar. Och brist på sten till murar kommer jag aldrig få.


Att jobba i jorden kräver rätt verktyg. Spadar är värdelösa till detta. Är marken torr så är den för hård för en spade och är den blöt så fastnar all jord på spaden. Korp, hacka och spett är det som gäller. Och verktygens skaft ökar snabbt i diameter under användningen.

Vårt hus, vår trädgård


Vi har gått länge och väntat på att vårt hus skulle slutbesiktigas. Och för några dagar sedan frågade vi vår byggmästare om inte besiktningsmannen skulle dyka upp snart. Då fick vi veta att besiktningen gjordes för 10 dagar sedan och att han hade glömt att meddela oss att huset blev godkänt. Om jag fattar det rätt så är det enda som kollas upp ordentligt att yttermåtten och placeringen på tomten stämmer överens med byggnadslovet. Nu har vi ett besiktningsprotokoll med en godkänt-stämpel. Fast vi har ingen aning om vad som egentligen står i protokollet.
I väntan på godkännandet har vi avvaktat lite med vissa markarbeten och planteringar. Men nu kan vi köra på så mycket vi orkar och plånboken håller för.

En del har vi redan planterat. Träden har fått petflaskor utan bottnar och med skumplast istället för kork som bevattningscisterner för att vattnet ska tränga ner långsamt och på djupet. Idealet hade varit droppbevattning, men eftersom träden är utspridda över tomten så blir det för mycket slangdragning.


Och varje gång vi åker till Kalamata besöker vi minst en plantskola. Så gjorde vi även idag. Christina hittade en Coleonema pulchellum som är en tuggummirosa buske från Sydafrika.


Vi föll också handlöst för ökenhibiskusen, Alyogyne huegelii. Det blev två plantor som ska stå vid parkeringsplatsen mot grannen.


Två plantor natalplommon, Carissa macrocarpa, kunde vi inte motstå. I Sydafrika heter den num-num, vilket onekligen låter lockande. Och skulle den lova för mycket så är växten väldigt vacker och doftar gott.


Suckulenter har vi i överflöd. Vi har plockat i naturen och köpt i plantskolor. De är nästan alltid lätta att föröka med sticklingar. Så sticklingskrukor står lite varstans.

Veckor med besök

Nu är det tredje veckan vi har besök av vänner från Sverige. Och alla har varit intresserade av naturen. En har snöat in på djur. Gärna små som kryper och krälar. En gäst är tokig i växter. Och gästen vi har här nu gillar att röra sig i naturen med kameran. Så det har blivit mycket naturvandring för Christina och mig. Men idag blir vi nog inne. Det blåser från berget och regnet kommer från sidan.


Runt bergsmassivet Taygetos finns det massor av fina miljöer att vandra i. Gamla byar, stigar som använts i tusen år, djupa raviner och snöklädda toppar. Och vill man inte vandra så går det fint att undersöka området med bil eller cykel. Fast cykla uppför bergssluttningarna är inget för amatörer. Här krävs det starka ben – eller elassistans.


Lena och Christina förundras över blomsterprakten nedanför vårt hus. Udden brändes av förra året och nu sprutar det upp pionjärväxter.


Att gå efter strandpromenaden mellan vårt hus och Stoupa tar inte så lång tid. Men har man en fotograf med sig får man lägga på en timme. Vyerna är många och växtligheten fantastisk. Som denna suckulent, Carprobrotus edulis.


Den största överraskningen i veckan var att vi hittade en snödroppe så här års och på relativt låg höjd. Galanthus reginea-olgea ssp. vernalis är en vårblommande form av arten som i vanliga fall blommar på hösten.


Man vet aldrig vad man stöter på när man vandrar i bergen. En tjej med hund på ett hustak. Där uppe är nog utsikten magnifik.


Även på stranden kan man hitta oväntade fotoobjekt.

Tulpanjakt

Eftersom vi har besök av en riktigt hängiven växtälskare så drog vi iväg söderut för att se på tulpaner och annat. Södra delen av Mani-halvön är karg och torr. Naturen liknar den på många av Greklands öar. Längst ner på sydspetsen ligger en halvö på halvön (blir det en kvartsö då?).
I ”Mountain Flower Walk. The Greek Mainland” finns en bra beskrivning av platsen där tulpanerna växer. Vi skulle stanna i andra kurvan och gå upp på åsen. Där finns tulpanerna. Vi räknade kurvor och sprang upp på åsar utan att hitta några tulpaner. Men det gjorde inte så mycket. För vid ett stopp 500 meter tidigare gick jag upp på en kulle för att ta en vybild. Och där uppe växte det massor av vackra tulpaner.

Tulipa goulimyi

 


Efter tulpanstoppet åkte vi ner till byn Porto Kale och drack oss pigga på kaffe och te.

Convolvulus oleifolius

Malva arborea

Denna malva som Christina fotograferar är lite större än alla jag sett tidigare.

Ophrys lutea

Orkidéer av olika slag hittar man överallt så här års.

Anacamptis pyramidalis

Salvia frutescens

Matthiola sinuata