Hemma i Grekland igen


Nu är vi hemma igen efter ett besök i Sverige. Vi var bara borta i 13 dagar men hemlängtan blev rätt stor ändå. Vi hade mycket som skulle hinnas med i Sverige. Läkarbesök, optikern, försäkringskassan, skattekontoret och tusen andra ting.
Och så handlade vi med oss massa som är bättre tillgång på i Sverige. Som till exempel denna dator jag skriver på just nu. Men framförallt handlade vi mat. Fast jag tror inte vi handlade någon svensk mat. Den maten handlade vi på IKEA i Aten. I Sverige handlade vi asiatiskt så som fisksås, misopasta, fiskbuljong med mera.
Det blev till att göra plats för all inhandlad mat. Så min plåtburkssamling fick åka ut i containern.


Det var fantastiskt roligt att träffa släkt och vänner. De jag saknat mest under året är barn och barnbarn. Nu hoppas jag att det inte ska dröjer ett helt år tills vi ses igen.


Det är alltid spännande att se vad som hänt i trädgården. Det har regnat alldeles för lite. Men i Sverige regnade det hela tiden. Trots bristen på vattenbrist så har min sista lökplantering skjutit upp långa stjälkar.


Trädgården har också fått ett tillskott av en ryggrad medan vi varit borta. Tack för den gåvan och badtermometern som hängde på fönsterluckan.


Min cykel har jag verkligen sakat så det blev en tur på cykelvägen till Stoupa för att hämta poste. Tyvärr så finns det inga postfack i vår by, men det är nog bra att jag får röra mig lite längre än till marinan i Agios Nikolaos.


I Stoupa blev jag badsugen när jag såg den fina stranden. Men jag hade varken handduk eller badbyxor med så jag höll mig på land.


Hemma igen så var det dags för lunch. Tyvärr så råkade jag ställa mig på en våg i Sverige. Så nu blir det bantarmat framöver.

Att festa i 10 år


För tionde året i rad har jag varit med och arrangerat ” Trädgårdsfest mitt i vintern”: Det är en trädgårdshelg på det teoretiska planet som gått av stapeln varje år i början av januari. Många trädgårdsnördar träffats i Varberg och lyssnat på föredrag och umgåtts. Efter som nördar inte nöjer sig med att skaffa nördkompisar på hemmaplan så har trädgårdsfolk från hela Sverige kommit till ett Varberg som oftast visat sig vädermässigt från sin sämsta sida. Men allt annat har nog varit toppen för tillströmningen har ökat för varje år.


Det började en gång på mitt initiativ. Jag hade just slutat som ordförande för Sällskapet Trädgårdsamatörerna i Halland. Jag tyckte då att jag kunde fortsätta att jobba med föreningen med något annat. Då blev det en Trädgårdsfest.
I början gjorde jag i stort sett allt själv med lite hjälp av kassören Monica Bengtsson som syns på bilden. Men efter hand har Monica och övriga styrelsen tagit över fler och fler uppgifter. Och det har fungerar till allas belåtenhet. Så till nästa års fest får de klara sig själva. Naturligt vis så ställer jag upp om de behöver lite hjälp som jag kan sköta på distans.


Årets stora dragplåster var John Taylor. Han bjöd på ett mycket inspirerande föredrag som fick publiken att skratta trots det allvarliga ämnen som var Svenska och engelska trädgårdar.


Maj-Lis Pettersson pratade om några favoritväxter men också om skadegörarna som ger oss lite motstånd i Trädgården.
Även hennes man Tomas Lagerström höll ett föredrag i det högaktuella ämnet Invasiva arter. Efter föredraget hade vi tid med en diskussion där Owe Jaktlund och Johan Orre kom med mycket bra information och synpunkter.


J
ag har rest mycket och letat växter på många platser. Så Larz Danielssons föredrag från en strapatsrik resa till Arunachal Pradesh fick min reslust att vakna rejält.


Sista föredraget höll min fru Christina under rubriken ” Trädgårds immigranter i Grekland ”
Det blev ett föredrag med många vackra bilder från naturen i Grekland och trädgården i Mani.


2021 kommer det åter bli en fest tidigt i januari. Missa inte den!

Fortet på kullen


Många gånger har jag kört vägen mellan hemmet i Agios Nikolaos och Areópoli.  När jag kommit till Itilo så ser jag ett fort på andra sidan ravinen. Spännande!


Jag har alltid tänkt att jag vill se det på nära håll. Men jag har inte haft tid att gå hela vägen upp från Neo Itilo.


Från vackra Neo Itilo är det 240 meters stigning upp till fortet.


Men igår när jag var ute på en tur med bilen så såg jag på Google-map att det var en körbar väg ända upp. Så då tog jag mig tid att köra upp för en upptäcktsfärd i fortet.


Det visade sig att det inte var mycket av byggnaderna som stod upp. En konstruktion som antagligen varit en vattencistern var någorlunda hel.


Mot havet finns tre torn. Ett är helt rasat men två är rätt intakta trots att det finns några smitvägar genom murverket.


Om nu inte det är så mycket att se på här uppe så är det i alla fall en fantastisk utkiksplats. Och om några månader ska jag hit i gen för marken här bjuder på många olika biotoper på liten yta. Det kan ju ge en rik vårflora.

Skönheten i ravinens kant


Pigi är en liten by som ligger brant där en ravin börjar. 280 meter över havet ger det en fantastisk vy över dalen, kustbyarna och havet. Det finns inte så mycket näringsverksamhet förutom ett kafé vid kyrkan och en taverna. Kafé har aldrig varit öppet när jag besökt byn. Det finns också en mycket populär taverna. Tyvärr har jag inte besökt den heller.


Efter som det är så brant så är de flesta gränder smala och vackra trappor slingrar sig mellan husen.


En vacker trappa och en liten dörr som går in till något vi bara får fantisera om.


Kyrkan ligger inträngd långt in i ravinen. Hit når inte solen förrän en bra bit in på dagen. Det är här man gör entré till byn om man kommer vandrande på leden från Pantazi beach. Vill man sen ta en annan väg tillbaks till Pantazi beach, så går man till grannbyn Platsa och tar leden ner som startar vid kyrkan. Detta är en vandring som jag kan rekommendera när som helst på året.


Kyrkan har jag aldrig varit inne i. Men som vana har jag att känna på alla kapell- och kyrkdörrar. Och idag kom jag in i två kapell. Och vad jag hittade gjorde mig inte besviken. Fantastiska målningar!


Även det andra kapellet är mycket vackert dekorerat.

I den ”gamla” byn


I en by ska det alltid finnas ett kapell. Men oftast finns det massor.
Ofta är de byggda av återvunnet material. Tegel och olika sorters sten blandas vilt som i kapellet i TZOKEIKA. Jag tycker det blir mycket läcker. Insidorna kan vara fyllda med vackra målningar medan andra kan vara lite trist kala.


Men med TZOKEIKA är det lite speciellt. Allt är nybyggt. Även kapellet.


Byn är uppdelad i två delar. I den norra delen är det byggt hus för korttidsuthyrning. Husen närmast ravinen är färdiga och går att hyra. Men de kom jag inte åt att fotografera, för hela denna del är inhägnad med murar. Så jag fick nöja mig med att fotografera andra sidan där byggen pågår.


Alla detaljer i byggnaderna är riktigt läckra. Och alla träarbeten är gjorda i gammalt trä.


Markarbetena är väldigt vackra de också.


Som i alla andra byar ska det naturligtvis finnas tappställe för rent vatten.
I bakgrunden håller man på att bygga upp en antik olivpress.


Söder om det inhägnande området finns flera hus som är byggda med samma omsorg. Här finns inga skjutbara glaspartier. Flera av husen ser inte inflyttade ut. Kanske är de inte sålda än.


Gammalt eller nytt?
Det är inte lätt att se.