December i Mani!

Vi har det väldigt blött så här års. Regn och åska kommer med jämna mellanrum. Här regnar betydligt mer än på västkusten i Sverige. Det är också mycket soligare och varmare. De flesta dagarna har vi haft soligt och upp mot 20 grader. Här plågas vi inte av duggregn. När det väl regnar så kommer det mycket på en gång.


Om det är så att vi tvingats inomhus på grund av regn så sitter vi oftast vid våra symaskiner. Och jag är så glad för min nya pressarfot. Den är ovärderlig när tyget ligger i flera lager.

Livet utomhus är i alla fall skönast. När jag gränslat en av mina elcyklar och med lätthet klättrat en bit upp i bergen mår jag bra. Den här lilla svarta el-cykeln är en fantastisk cykel som klättrar bättre än någon annan jag har i mitt stall.


December är månaden apelsinerna börjar bli riktigt goda. Innan dess är det syra-fattiga sommarapelsiner som finns till buds.
Limen har gjort sitt och trillar av trädet. Lime ska ju vara gröna men det gäller inte när de mognat. Då är de gula och ser precis ut som citroner.
Jag pressar saften de sista och fryser saften i kuber för att ha till bordsvattnet.

Höstens regn gör också att marken växlar från brun och torr till grön och frodig.
I vår gamla ytkompost har tusentals krassefrön grott. Det kommer att bli en magisk blomning.


Nu växer det så det knakar i grönsakslandet. Olika kålsorter och lök är de som trivs bäst med den grekiska vintern.
I naturen kan vi skörda den vilda purjolöken som växer lika bra i bergets sprickor som i fuktiga diken.

Tiden är perfekt för att jobba i lunden. Själv har jag tagit hand om alla torra gamla stänglar på Euphorbian. Här vill det till att vara välklädd och ha skydd för ögonen. Dess vita mjölksaft vill jag inte komma i närkontakt med.


Det är också bästa tiden för plantering. Därför har jag grävt ner två mycket smala cypresser som är en inhemsk art här. Det står en på var sida om grinden, men arten är så smal så den knappt syns på bilden.  
Hels skulle jag vilja ha några stycken som möter våra gäster vid entrén. Men där över går det högspänningsledningar så det går inte. Det får bli ett vaktande par cypresser ner vid grinden till nedre lunden i stället.

Det är också dags att byta ut växter som inte håller måttet. Vi har en hel del häckplantor som lidit svårt av svampangrepp.  De har fått gå i kompostkvarnen. I stället har vi beställt mastix-plantor. Mastix växer det massor av efter cykelbanan mellan Agios Nikolas och Stoupa. Det är en fantastisk växt som är full av röda bär så här års. Men vår häck ska formklippas så där blir bara enstaka bär. Vi beställde dem av vår närmast plant-shop. Vi ville gärna ha lite buskiga plantor. Så plant-shop beställde de störst till oss. Varken vi eller försäljaren var så imponerade av storleken.  Om ni tittar noga så ser ni en mastix vid armeringsjärnet. För att det ska se lite ut har Christina planterat massor med suckulenter mellan vår kommande häck och gången.

Flitens lampa i Fryle House!

Så värst flitig med mitt bloggande har jag inte varit den sista tiden. Inte med så mycket annat heller. Men simma våra tusen meter försöker vi i alla fall göra varje dag.  Favoritsträckan är den ut till ön utanför Kardamýli. Det kräver att vi måste åka några kilometer med bil innan vi får sänka våra kroppar i medelhavet. Anledningarna att åka till Kardamýli har ökat brutalt.
En dag när jag skulle hämta min post i postfacket på postkontoret i Stoupa, stod det på dörren att postkontoret upphört och posten gick numera till kontoret i Kardamýli. Det är ett grekiskt sätt att hantera logistiken. Man lägger ner utan att tänka på konsekvenserna. Nu är nog över 10 byar utan post för någon postutkörning från Kardamýli existerar inte än i alla fall.

Annars är det mest sysselsättningar som kan göras i skuggan eller inomhus. Både Christina och jag har broderat mycket den sista tiden. Christina gör mycket finare arbeten än jag men jag har minst lika roligt.

Trädgården kräver en del. Nu har den det jobbigt. Alla växter trivs inte så bra när temperaturen närmar sig 30 grader. På tidiga mornar och sena kvällar försöker vi sköta trädgården så alla växter ska trivas och överleva.

Melonerna växer på sig snabbt, vi har många av olika sorter men än dröjer det några dagar tills vi kan skörda den första.

Vindruvor har vi haft otur med förr om åren, nu har vi två rankor som vi strax kan börja skörda.

Päronen är nog också strax färdiga för skörd.

I kväll ska jag skörda en butternutpumpa och göra chips av. Baba ganush är gott så jag skördar nog lite aubergin också.

Vi roar oss också. Nu är nästan inga av våra deltidsboende vänner kvar här i Mani. Dom åker hem när värmen kommer. Men vi har ett par riktigt goda vänner som bor i närheten. Elvira och Elias driver mäklarfirma så de måste vara på plats här. Det är tur för oss att några känningar finns kvar över sommaren.
För några dagar sedan bjöd de på födelsedagskalas i Mavrovouni. Det blev en riktigt glad och trevlig kväll på östsidan av Manihalvön.
 https://husigrekland.se/

Service till våra gäster är något som tar lite tid. Men det är ingen belastning. Det är bara roligt att kunna ge tips på både det ena och det andra.
Vi har just kollat upp nästa vårs flyg till Kalamata från Norden. Och där finns några positiva nyheter. Aegean flyger ungefär som vanligt från Stockholm och Köpenhamn till Kalamata. Nytt är att de också flyger Göteborg Kalamata med riktigt bra flygtider. Just nu är priserna väldigt låga.
SAS börjar flyga Stockholm Kalamata. Priset på SAS.se var väldigt billigt men hos en förmedlare var samma resa hutlöst dyrt. Så sök din resa både på flygbolagets site och hos en förmedlare för att få bästa priset.
Sen får man inte glömma klimatkompensera för att lätta på flygskammen.

Idag har vi roat oss med att släppa in våra tio små kycklingar i stora hönsgården till de två lite större Ayam cemani Kycklingarna. Mötet mellan kycklingarna gick rätt bra. De två stora tröttnade snar på att jag de små.
I kväll när solen gått ner så kanske Christina och jag får jaga småkycklingarna om de inte har haft vett på att gå in i hönshuset.

Olivskörd och takläggning

Denna vecka har varit väldigt hektiskt.
Helmanuell olivplockning tar på krafterna. Nu har vi ju bara 90 olivträd. Många familjer här i Mani har tusentals träd. Men vi vill inte ha ett enda olivträd till.
I år var vi 7 personer som plockade. Det gick snabbt att rekvirera arbetskraft. Efter en förfrågan på Facebook tog det högst 10 minuter innan min kusin Robert och hans sambo nappat på erbjudandet. Efter ytterligare en kvart hade Robert ordnat två av sina vänner också.
De fick jobba hårt för det hängde rekordmånga oliver på träden.
Jag hade sagt att de skulle plocka en och en halv till två dagar. De var helt inne på att slå rekord så de plockade två och en halv dag. Och rekord blev det. 210 liter olja!
Nu hjälpte Filippa, Christina och jag också till. Annars hade vi nog inte fått ner alla oliver.

Olivplockning är ett tungt jobb men det finns lättare moment som att rensa väck pinnar innan de ska ner i säckarna.
Det tycker jag är så tråkigt och då är det bra att det finns andra som är villiga att ta sig an den uppgiften.

Foto: C Fryle

Ett av de tyngre jobben är att lasta säckar. De väger ungefär 50 kg styck. Med mina tre felande ryggkotor är det ett jobb jag lämnar över med glädje.
Ett JÄTTE-stort tack till alla duktiga olivplockare!

Foto: C Fryle

Mitt i olivplockningen kom hantverkare för att lägga ett nytt altantak. Det spädde på stressen lite grann eftersom vi var tvungna att snabbt röja undan allt som stod på altanen.

Vi har haft bambutak på altanen innan. Det funkar inte helt bra under vinterregnen. Det är ju ofta ljummet även när det regnar, så då vill vi inte sitta inne.

Gästerna på övervåningen får nöja sig med bambutak. Takstolarna där har väldigt liten lutning och är väldigt långa så det räcker med belastningen av bambu här.

Jag är ju alltid lite orolig när hantverkare anlitas. Kommer de anstränga sig och gör ett riktigt bra jobb?
Med dessa albanska män blev jag väldigt nöjd. De gjorde allt riktigt noga och väldigt snyggt. De städade även väldigt rent efter sig vilket vi knappast hade förväntat oss.
Det blev en intensiv och rolig vecka. Nu behöver vi nog hämta andan lite.

Natur & kultur i Mani

Nu är hösten här!
Då är det en fröjd att vara ute och botanisera. Det var just vad vi gjorde i går. Resultatet blev över förväntan. Höstlökarna blommade i parti och minut.

Crocus goulimyi och Crocus niveus såg vi gott om på några få lokaler.  Som också är vit och den vanligaste i vår närhet fick inte vara med på bild.

Narcissus serotinus är rätt allmänt spridd men sällan i stora bestånd. Men vi vet vad de växer i tusental. Om ett par veckor blir det nog svårt att hitta annat än några enstaka i blom.

Sternbergia blommar rejält i några olivlundar söder ut. Vi har inga i vår lund men vår parkering kantas av Sternbergia.

Cyklamen (Cyclamen) blommar nu högt och lågt och överallt. Även i vår lund kan vi njuta av dess skönhet nu.

Det är även god tillväxt på våra kulturväxter. I vår citruslund har inte apelsinerna mognat än. Men lime skördas ju halvmogna så det har vi kunnat ha i våra drinkar i flera veckor nu.
Nu väntar vi också på att våra kakifrukter ska mogna. Det borde inte ta allt för lång tid. De började gulna för över en månad sedan.

Vintermelonen växer också till sig. Nu är de stora som rejäla vattenmeloner. Jag hoppas att hönsen gillar dem för jag tror inte vi orkar äta upp allt annars.

Nu när hösten är här så är det kål-säsong. Vi har satt ut flera sorter och räkna med att leva på kål tills långt fram i vår.

Potatisen börjar sticka upp blad. Jag tror inte det är många greker som odlar potatis så här års. Men det går fint om än inte skörden blir lika stor som av potatisarna vi sätter i början av nästa år.

Regn i paradiset!

Det regnar!
Det gillar vi och ledartuppen klagar inte heller. Förra året fick vi sista vårregnet i mitten av mars. Efter det följde ungefär 125 dagars torka. Turisterna som anlänt till Mani vill säkert ha en klar himmel med mycket sol. Min vi vill ha regn till våra odlingar.
Sen är det inte så dumt att en husbilsfamilj bokade lägenheten där uppe på grund av dåligt väder. Det såg ut som om den skulle få stå tom efter en sen avbokning.

Det är skönt att inte behöva kontrollera automatbevattningens munstycken till våra 20 utplanterade tomatplantor och alla andra grönsaker och fruktträd.
Jag har sett vi har minst en halv back till med tomatplantor som inte blivit utplanterade. Jag hoppas att Christina har drivit upp många som går att soltorka, för jag vill inte äta tomater till både frukost, lunch och middag.


Våra fruktträd ser ut att ge frukt i år. Aprikosen har visserligen bara ett kart men det är väll flera tusen % fler än inget kart.

Bougainvillean ger intaget ätbart till oss men den kommer att ge skugga åt köksfönstret, och ett skönt blickfång till förbi gående på grusvägen utanför vår mur.  

Trots allt regn har jag lyckats börja på ett staket som ska bära upp en vinranka. Mellan stolparna det spännas en stålvajer.

Även vår gula klätterros ska få en vajer till att klättra på. Jag undrar om mitt vajerlager räcker. Annars finns det att köpa bara några hundra meter åt söder eller norr.