Genom eld och vatten till liljornas strand

Igår tog vi en biltur söder ut för att titta på en blommande sandstrand. Nedanför berget Nikon stod flera bandfordon och ännu fler brandmän. Till synes overksamma.
Det var för lite mindre än två dygn sedan det brann här. Eftersom det är kruttorrt ute i terrängen nu så behövs nog en hög beredskap om det skulle flamma upp igen.

Branden såg väldigt dramatisk ut hemifrån oss. Röken och lågorna syntes på milslångt avstånd. Och några helikoptrar bombade vatten.
Men när vi såg berget på nära håll så kunde vi se att branden hade startat utan för byn Agios Nikon. Och dragit sig från byn upp mot bergstoppen. De topografiska förhållandena var nog orsaken till att branden inte blev mer omfattande.

Långt ner i söder på Beach Cape Matapan blommade strandliljan Pancratium maritimum för full. Det är en fantastisk syn att se hundratals ruggar av denna stora vackra blomma. Speciellt så här års när det är väldigt ont om blommande vilda växter.
Vi passade också på att bada lite, men någon längre simtur blev det inte för blåsten var lite otrevlig.

Foto C. Fryle

Vi vände norr ut igen men följde den östra sidan av Manihalvön. Högt upp på åsen intog vi en pickniklunch i skuggan av en hjälte. Det finns hur många monument som helst över hjältar i Grekland.
Vid den lilla halvön utanför byn Kótronas simmade vi våra dagliga tusen meter.

Foto C. Fryle

Under tiden vi simmade tornade mörka moln upp sig över bergen. Det såg lovande ut.

Foto C. Fryle

Och visst kom det efterlängtade regnet. Jag tror nästan brandmännen längtade efter det mer än vad Christina och jag gjorde. Tyvärr kom det inget hemma i våra rabatter.

Foto C. Fryle

När vi korsade halvön på hemvägen så körde vi genom ett stort område som eldhärjades för en dryg vecka sedan. Då flög helikoptrar och bombade vatten i tre dagar. Flera byar var då evakuerade. Men jag tror byarna klarade sig bra. Vi såg bara ett bostadshus som såg ut att ha blivit svett. Men områdets odlingar kommer inte ge någon skörd på ett bra tag.
De sydliga delarna av Manihalvön är väldigt lättantändliga på grund av den ständiga torkan som gett en eldfängd vegetation. Lite längre norr ut där vi bor är riskerna något lägre. Men vi kan ändå inte känna oss helt trygga.

Den som väntar på något gott (får vänta länge)

För ett år sedan fyllde min fru jämt. Då misslyckades jag totalt att ge henne något fint i present. Ärligt talat så fick hon inte en enda av mig då.

Så i år fick mitt dåliga samvete mig att åka in till Kalamata och leta presenter. Jag hade med mig en lång lista på tänkbara inköp. Några saker fick jag med mig hem.
En solsäng som matchar huset. Inte för att Christina kommer använda den så mycket mitt i högsommaren. Men på för och eftersäsong kan det vara gott att vila ut på den.  

Vi har haft en oleander i kruka på ena sidan om ytterdörren. Christina har önskat sig en oleander på varje sida. Då behövde vi två likadana krukor. Och det hittade jag hos vår krukleverantör i Kalamata.   

Här flyttar Christina över en oleander till sin nyfådda kruka.

Nu är krukorna utplacerade. Nu vill vi att Oleanderna växer på sig snabbt.

En kottepalm av arten Cycas revoluta förärade jag också Christina med. Den skulle också ner i en kruka. Men någon tom i rätt storlek hittade vi inte. Däremot hade vi en kruka som var nära på att sprängas av en mönjelilja. Den togs upp och delades i många delar för senare utplantering.

Nu har kottepalmen fått en kruka som den kan stå i några år. Efter vad jag läst så har den inte brått att växa på sig.  

Redan de gamla grekerna!

Vårt överskott av olivolja har fått oss att söka alternativa användningsområden. En användning är att göra Johannesörtsolja. Och johannesört har vi gott om i bergen.

Så för tre veckor sedan tog vi bilen för att leta johannesört uppe i bergen. Den första vi hittade gjorde vi ett färgprov på. Den gav inga röda fingrar. Så den fick stå kvar. Lite längre upp hittade vi två arter som klarade färgprover. Så vi plockade blommor och blomknoppar av dessa. Mest av Hypericum perforatum som är den som använd oftast till detta ändamål.

Hemma igen rensade vi riset och stoppade blommor och blomknoppar i glasburkar. Sedan fyllde vi burkarna med olivolja och ställde dessa i solen.


Efter 3 veckor silade vi bort all utom den nu rödfärgade oljan.

Nu är den tappad på små glasflaskor.
Så nu kan vi skydda oss som de gamla romerska och grekiska krigarna. De gick aldrig ut i fält utan att ha denna undergörande antiseptiska olja med sig. Den såg till att både skoskav, brännsår och skärsår läkte utan att bli inflammerade.

När ängen är slagen

Plumbago auriculata, blyblomma

När markfloran i olivlunden är slagen då får vi njuta av våra planterade växter. Det är inte så många tycker Christina och jag. Men det beror på att vi är vana vid många arter från vår förra trädgård. Där lämnade vi nog några tusen arter.
Blyblomman har vi fyra buskar av. De står i blickfånget åt havet. Där binder de blåa blommorna ihop vår lund med havet.

Punica granatum, granatäpple

Granatäpplet är det som jag tycker är allra vackrast nu. Det är inte bara blommorna som är vackra. Även frukterna kan vara riktigt vackra. Jag hoppas att något av våra träd ger riktigt röda frukter. Men om de skulle vara bleka så ger de i alla fall lika goda frukter.

Pandorea jasminoides, jasminpandorea

Jasminpandorea klättrar på vår altan. Finast är den om man står på övervåningen och tittar ner där den kryper på bambutaket.

Nerium oleander

Oleander är nog den vanligaste busken som odlas här i Grekland.  Den finns i väldigt många varianter. Vi har flera olika sorter. Den går utmärkt att forma till små träd.  Våra står som insynsskydd mot vår väg och mot grannhotellet.

Metrosideros excelsa, maorimyrten

Maorimyrten har vi i tre korta häckstumpar som man placerar när man kommer in på tomten. Än så länge har den bara blommat med några få blommor. Och de är ju urläckra. Men vi har mer tänkt på det vackra växtsättet och de tjocka gråtonade bladen när vi gjort vårt val av häckväxt.

Gomphrena globosa ’Strawberry Fields’, klotamarant

Klotamarant en är en låg perenn med den läckraste blomfärg. Jag blir väldigt sugen på jordgubbar varje gång den blommar. Fröna har vi köpt i Sverige. Där säljs den som ettåring.

Gomphrena globosa ’Strawberry Fields’, klotamarant

Jungfrun i det gröna har Christina spritt massor av frö av. Och vackrare blomma och förställning är svårt att hitta.

Ruellia simplex

Ruellia odlas det mycket här i trakten. Det är knappas en växt man behöver köpa. Dess sticklingar är blixtsnabb att sätta rötter. Så den har vi rätt många plantor av.  De stora blå blommorna slår ut på förmiddagen och trillar av på eftermiddagen. Dagen efter blommar den lika rikt igen.

Westringia fruticosa, kustrosmarin

Kustrosmarin var den första busken vi köpte. Blommorna är vackra men den blommar aldrig riktigt överdådigt. Trots det så är vi överförtjusta i vår kustrosmarin-häck.  

Blommor på höjden

Nere vid kusten är det varmt som en fin svensk sommar nu. Men det är fortfarande vår uppe i bergen. Igår åkte vi dit för att hitta vårblomningen. Nere vid kusten är mycket redan överblommat.
Vi besöker ofta en sluttande orkidéäng som ligger på 1200 meter. Och där var blomningen fantastisk.

Foto: C Fryle

Strax ovanför orkidéängen åt vi vår medhavda lunch i en gammal djurfålla, omgärdade av Phlomis fruticosus. Utsikten åt väster är magnifik och i horisonten ser man Peloponnesos västra tunga.

På 1300 meter började vi stöta på stora kuddar av Astragalus monspessulanus.

När vi kom upp till dagens högsta notering på 1600 meter fick vi en fin utsikt mot sydöst och till vänster syns Peloponnesos östligaste tunga.

<< Onosma sp – Primula vulgaris >>

Därefter fortsatte vi bara en kort bit fram till den skuggiga och blöta barrskogen. I det rinnande vattnet trivs Primula vulgaris. Och i de torra gläntorna växer Onosma sp. Vilken art kan jag inte säga så här efteråt. Det finns fyra att välja på när jag tittar i Manifloran.

Christina har hittat en liten fin Euphorbia på hög höjd. Plantan ska nog städas innan fotograferingen.