Länge sedan sist!

Nu har jag slarvat med bloggen länge och inga uppdateringar ha blivit gjorda. Det har inte hänt så många saker som jag känt att jag måste skriva om.  Men eftersom jag är svensk så måste vi prata väder.
Ur Christinas och min synvinkel har det varit en perfekt vår. Det har varit många regnskurar och mycket moln. Varken vi eller trädgården har lidit av torka och värme.
Först nu verkar badsäsongen ha startat. Men det blir nog inte så mycket med den närmaste veckan kan jag konstatera efter att ha sett på väderprognosen.

Allt är inte bara frid och fröjd. En dag när jag vaknade och kom till hönsgården såg jag med förfäran att en massaker skett. Inte ett djur gick att rädda.

Jag tror kanske räven tagit hjälp av några tunnor som stod utanför staketet. Men dom är nu flyttade. Förlängningar till stängselstolparna är inköpta så staketet kommer bli 80 cm högre.
Sen är det ju bra om jag inte glömmer stänga luckan till hönshuset på natten.

Vi är trots allt inte helt utan höns nu. Vi har två gulliga kycklingar som växer på sig snabbt. 11 befruktade ägg ligger i kläckaren och ska förhoppningsvis ge friska kycklingar om en dryg vecka.

Trädgården har stortrivts nu och levererar massor och ser ut att fortsätta så ett bra tag.
Jordgubbar kan jag äta till frukost varje dag. De kan ge skörd under mycket lång tid, men kräver väldigt mycket vatten. Så när jag tröttnat på jordgubbar får nog de flesta plantorna gå hädan. Jag sparar några på ett skuggat ställe och sätter nya sticklingar till hösten. De kommer växa på sig till våren och ge massor med nya gubbar.
Våra vinrankor har för första gången gott om klasar. Så vi hoppas på en stor skörd av vin.

Granatäpplena blommar och ser ut att än så länge bilda kart och behålla dem. Det är annars vanligt att de blommar rikligt, men ger dåligt med frukt. Christina läste någonstans att man ska spreja blommorna med vatten tidig morgon eller sen kväll.  Vi får se om det leder till något gott.
Vår tidigaste tomat har sitt ursprung på vår ”gömda” strand. Där växte en tomatplanta i strandkanten förra året som Christina tog frö från. Nu kallar vi tomaten ”Hidden Beach”


Det har blivit en del vandringar. Trots mina onda höfter så går det bara bättre och bättre att ta långa vandringar. Det är uppförsbackarna som gör som mest ont, men med några värktabletter och ihärdighet så går det trots smärta.
Problemet med att ha ont och bli orörligare är att jag gått upp i vikt. Då belastar man kroppen ännu mer och får ännu ondare.

Ibland är det bara Cristina och jag på vandringarna men ofta är våra väldigt goda vänner Kristina och Åke med och sliter i upp- och nerförsluten.
Det är gott att ha vänner som man kan hitta på mycket roligt med.


Jag har också investerat i en ny cykel. Priserna här i Grekland är rätt bra jämfört med Nordeuropa tror jag. Så det kan vara en tröst när jag köpt något som jag inte har jättestort behov av.
När det kommer ett paket från Tyskland ska min vän Åke och jag elektrifiera cykeln. Då får jag en kraftfull och billig el-cykel.  

En vecka med floran i fokus

Nu har vi haft en intensiv vecka med många gäster som vi lotsat runt i intressanta växtlokaler på Manihalvön. De som tittat på alla sköna växter är medlemmar i Sällskapet Trädgårdsamatörerna. Christina och jag har lagt ner mycket tid på att planera och boka med mer. Jag tycker att det har fungerat riktigt bra. Det är inte bara Christinas och min förtjänst utan de 26 resenärerna som hade tagit sig hit från kalla Norden var fantastiska och vi hade så trevligt ihop. Det enda som fungerade lite illa var ett hotell som inte hade någon som helst koll på bokningen. Och de vägrade ta betalning med kort. Men vi kunde sätta in pengarna på ett tyskt konto sa de. Det blev många botanikstopp på de mest skiftande platser för att ringa in så många olika miljöer och olika växter som möjligt.  

Det var meningen att vi skulle starta resan från Kalamata tidig eftermiddag och köra den vackra vägen över bergspasset till Mystras. Men flygtiderna ändrades och vägen över passet var stängd på grund av ras. Det blev att ta sig en lång men snabbare omväg till första hotellet för att äta en sen middag innan det var dags att krypa ner mellan lakanen.

Vi startade vår första botanikdag med två vandringar i raviner nära Mystras. Dagen efter blev det en vandring inne på Archaeological site of Mystra. Det är en väldigt häftig by med många kloster och kyrkor. Och naturligtvis en väldigt trevlig flora.
Sen gick resan vidare nedåt, ända ner till sydspetsen för att vända och göra det sista dagarna i närheten av vår hemby.

Resenärerna fick se alla de växter vi planerat att de skulle få se och många andra.

Själv hade jag varken ro eller tid att undersöka floran så noga. Jag körde min egen bli och servade resenärerna så gott det gick. Det var ett bra beslut att ha en följebil. Det underlättade mycket när jag skulle hämta vilsekomna resenärer. Det hände bara en gång och de hade hittat rätt själva men det hade kanske blivit jobbigt och sent.
Sen skulle lunchpaket hämtas och dricka köpas med mer.  Det sparade tid att inte bussen inte behövde köra runt och fixa detta.
Busschauffören kunde koncentrera sig på botanikstopp, hotell och tavernor. Och det gjorde chauffören med absolut högsta betyg. Bättre busschaufför har vi aldrig anlitat tidigare.

Nu har resenärerna återvänt till Norden och Christina och jag får nog börja tänka på att banta. För ätit har vi sannerligen gjort av enorma portioner på de grekiska tavernorna.

Ett Stort tack till alla deltagare på resan som gjorde veckan till en vecka att minnas med glädje.

Olivskörd och takläggning

Denna vecka har varit väldigt hektiskt.
Helmanuell olivplockning tar på krafterna. Nu har vi ju bara 90 olivträd. Många familjer här i Mani har tusentals träd. Men vi vill inte ha ett enda olivträd till.
I år var vi 7 personer som plockade. Det gick snabbt att rekvirera arbetskraft. Efter en förfrågan på Facebook tog det högst 10 minuter innan min kusin Robert och hans sambo nappat på erbjudandet. Efter ytterligare en kvart hade Robert ordnat två av sina vänner också.
De fick jobba hårt för det hängde rekordmånga oliver på träden.
Jag hade sagt att de skulle plocka en och en halv till två dagar. De var helt inne på att slå rekord så de plockade två och en halv dag. Och rekord blev det. 210 liter olja!
Nu hjälpte Filippa, Christina och jag också till. Annars hade vi nog inte fått ner alla oliver.

Olivplockning är ett tungt jobb men det finns lättare moment som att rensa väck pinnar innan de ska ner i säckarna.
Det tycker jag är så tråkigt och då är det bra att det finns andra som är villiga att ta sig an den uppgiften.

Foto: C Fryle

Ett av de tyngre jobben är att lasta säckar. De väger ungefär 50 kg styck. Med mina tre felande ryggkotor är det ett jobb jag lämnar över med glädje.
Ett JÄTTE-stort tack till alla duktiga olivplockare!

Foto: C Fryle

Mitt i olivplockningen kom hantverkare för att lägga ett nytt altantak. Det spädde på stressen lite grann eftersom vi var tvungna att snabbt röja undan allt som stod på altanen.

Vi har haft bambutak på altanen innan. Det funkar inte helt bra under vinterregnen. Det är ju ofta ljummet även när det regnar, så då vill vi inte sitta inne.

Gästerna på övervåningen får nöja sig med bambutak. Takstolarna där har väldigt liten lutning och är väldigt långa så det räcker med belastningen av bambu här.

Jag är ju alltid lite orolig när hantverkare anlitas. Kommer de anstränga sig och gör ett riktigt bra jobb?
Med dessa albanska män blev jag väldigt nöjd. De gjorde allt riktigt noga och väldigt snyggt. De städade även väldigt rent efter sig vilket vi knappast hade förväntat oss.
Det blev en intensiv och rolig vecka. Nu behöver vi nog hämta andan lite.

Natur & kultur i Mani

Nu är hösten här!
Då är det en fröjd att vara ute och botanisera. Det var just vad vi gjorde i går. Resultatet blev över förväntan. Höstlökarna blommade i parti och minut.

Crocus goulimyi och Crocus niveus såg vi gott om på några få lokaler.  Som också är vit och den vanligaste i vår närhet fick inte vara med på bild.

Narcissus serotinus är rätt allmänt spridd men sällan i stora bestånd. Men vi vet vad de växer i tusental. Om ett par veckor blir det nog svårt att hitta annat än några enstaka i blom.

Sternbergia blommar rejält i några olivlundar söder ut. Vi har inga i vår lund men vår parkering kantas av Sternbergia.

Cyklamen (Cyclamen) blommar nu högt och lågt och överallt. Även i vår lund kan vi njuta av dess skönhet nu.

Det är även god tillväxt på våra kulturväxter. I vår citruslund har inte apelsinerna mognat än. Men lime skördas ju halvmogna så det har vi kunnat ha i våra drinkar i flera veckor nu.
Nu väntar vi också på att våra kakifrukter ska mogna. Det borde inte ta allt för lång tid. De började gulna för över en månad sedan.

Vintermelonen växer också till sig. Nu är de stora som rejäla vattenmeloner. Jag hoppas att hönsen gillar dem för jag tror inte vi orkar äta upp allt annars.

Nu när hösten är här så är det kål-säsong. Vi har satt ut flera sorter och räkna med att leva på kål tills långt fram i vår.

Potatisen börjar sticka upp blad. Jag tror inte det är många greker som odlar potatis så här års. Men det går fint om än inte skörden blir lika stor som av potatisarna vi sätter i början av nästa år.

Första gången i Aten

Christina och jag har sett Aten många gånger, men bara från motorvägen. Har det varit något stopp där så har det varit för att besöka Ikea eller tanka bilen. Nu hade vi två övernattningar mitt inne i centrum.
Mina förväntningar var inte så stora. Men jag blev verkligen överraskad över vilken rolig stadskärna Aten har. Här finns många verkligt trevliga kvarter och massor med tavernor och kaféer som serverar all världens mat. Aten är sprayburkarnas stad. Allt som går att måla på var målat på (en liten överdrift).

Vi besökte flera marknader. Visst säljs här mycket krimskrams till turister. Men också förvånansvärt mycket kvalitetsprodukter. Christina köpte ett par riktigt fina boots. Och jag hittade ett par väldigt prisvärda Keen sandaler. Jag hade köpt ett par lika dana för några veckor sedan för ett lite högre pris. Så sandalerna fick bli osålda. Vi fick full packning ändå bestående mestadels av tyger och sytillbehör.

Att besöka matmarknader tycker jag alltid är en höjdpunkt. Och vi hittade en väldigt stor och fin som mestadels sålde kött och fisk till mycket bättre pris än vi kan köpa i Kalamata. Den enda mat vi fick med oss hem var kastanjer som vi köpte till ett rekordlågt pris.

Att besöka vår huvudstad i början av oktober tror jag var bra. Det var inte för varmt och det kom bara några droppar regn. Trängseln med andra turister var måttlig.

Upp till sextontusen personer besöker Akropolis dagligen. Så vi satsade på att vara där när grindarna öppnades. Det var bra för vi behövde inte köa för att komma in. Men när vi lämnad stället så var det lång kö för att ta sig in. Nu har vi besökt ett till av Greklands stora och fantastiska turistmål.

Den primära anledningen till vårt Aten besök var att komma till ”Liberto Dario” trädgård och träffa honom samt att handla av hans fantastiska växter. Det blev ett väldigt välkomnande första möte med Liberto. Två välfyllda backar med fick vi med oss hem. Så nu har Christina att göra med att hitta platserna att plantera växterna.

Att vi just före Atenresan fått två kartonger med växter från Filippi i Frankrike Gör det inte lättare för Christina att hitta lämpliga planteringsplatser.