Kategori: Fryle Garden Greece

December i Mani!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Vi har det väldigt blött så här års. Regn och åska kommer med jämna mellanrum. Här regnar betydligt mer än på västkusten i Sverige. Det är också mycket soligare och varmare. De flesta dagarna har vi haft soligt och upp mot 20 grader. Här plågas vi inte av duggregn. När det väl regnar så kommer det mycket på en gång.


Om det är så att vi tvingats inomhus på grund av regn så sitter vi oftast vid våra symaskiner. Och jag är så glad för min nya pressarfot. Den är ovärderlig när tyget ligger i flera lager.

Livet utomhus är i alla fall skönast. När jag gränslat en av mina elcyklar och med lätthet klättrat en bit upp i bergen mår jag bra. Den här lilla svarta el-cykeln är en fantastisk cykel som klättrar bättre än någon annan jag har i mitt stall.


December är månaden apelsinerna börjar bli riktigt goda. Innan dess är det syra-fattiga sommarapelsiner som finns till buds.
Limen har gjort sitt och trillar av trädet. Lime ska ju vara gröna men det gäller inte när de mognat. Då är de gula och ser precis ut som citroner.
Jag pressar saften de sista och fryser saften i kuber för att ha till bordsvattnet.

Höstens regn gör också att marken växlar från brun och torr till grön och frodig.
I vår gamla ytkompost har tusentals krassefrön grott. Det kommer att bli en magisk blomning.


Nu växer det så det knakar i grönsakslandet. Olika kålsorter och lök är de som trivs bäst med den grekiska vintern.
I naturen kan vi skörda den vilda purjolöken som växer lika bra i bergets sprickor som i fuktiga diken.

Tiden är perfekt för att jobba i lunden. Själv har jag tagit hand om alla torra gamla stänglar på Euphorbian. Här vill det till att vara välklädd och ha skydd för ögonen. Dess vita mjölksaft vill jag inte komma i närkontakt med.


Det är också bästa tiden för plantering. Därför har jag grävt ner två mycket smala cypresser som är en inhemsk art här. Det står en på var sida om grinden, men arten är så smal så den knappt syns på bilden.  
Hels skulle jag vilja ha några stycken som möter våra gäster vid entrén. Men där över går det högspänningsledningar så det går inte. Det får bli ett vaktande par cypresser ner vid grinden till nedre lunden i stället.

Det är också dags att byta ut växter som inte håller måttet. Vi har en hel del häckplantor som lidit svårt av svampangrepp.  De har fått gå i kompostkvarnen. I stället har vi beställt mastix-plantor. Mastix växer det massor av efter cykelbanan mellan Agios Nikolas och Stoupa. Det är en fantastisk växt som är full av röda bär så här års. Men vår häck ska formklippas så där blir bara enstaka bär. Vi beställde dem av vår närmast plant-shop. Vi ville gärna ha lite buskiga plantor. Så plant-shop beställde de störst till oss. Varken vi eller försäljaren var så imponerade av storleken.  Om ni tittar noga så ser ni en mastix vid armeringsjärnet. För att det ska se lite ut har Christina planterat massor med suckulenter mellan vår kommande häck och gången.

Vänner!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Några månader på våren och några månader på hösten har vi ett väldigt överhettat socialt liv. Vi har väldigt roligt och det går inte en dag utan vi har kontakt med någon av våra vänner.
Här har vi träffat Åke ock Kikki på marknaden i Kardamili. Efter inköpen hamnade vi på kaffe och pratade av oss någon timme.

Ofta intar vi våra måltider ihop. Både på taverna och hemma hos varandra.  Det är alltid olika konstellationer av människor. Ofta följer vänners vänner och släktingar med som är här på en kort visit.


Här har Christina och jag blivit bjudna på som tack för att jag hämtade på flygplatsen i Kalamata. Det blev en bastant måltid så givaren tjänade nog inte så mycket taxipengar.

För en vecka sedan blev vi bjudna på Johns sjuttiårskalas. Det blev ett mycket trevligt kalas med många nya bekantskaper.

De flesta av våra bekanta och vi gillar att vandra i naturen. Vandra kan man göra i grupp. Det finns en stor vandringsgrupp här i området. Ofta samlas upp till 50 personer för att gå en sträcka. Vi har varit med på några vandringar, men inte varit så bekväma med upplägget. I en stor grupp är det risk att man känner sig lika ensam som om man är helt ensam.
Därför ha vi vänner skapat en liten mindre vandringssgrupp ” Scandiwalk & Co”.
Som det framgår av namnet är det skandinaver Co är ett engelskt par som är till sinnet som skandinaver.

Efter eller under våra vandringar hamnar vi ofta på någon taverna för en lätt måltid eller en kaffe.

Vi gör också annat än äter och roar oss. Vi ställer alltid upp och hjälper varan med var vi kan och har förmåga till.
Vi har just ritat ett nytt hus åt ett par vänner. Christina och jag tycker detta är mycket roligt och tillfredställande. Extra roligt och utmanande är det här i Mani där tomterna ofta har väldigt märkliga former och är små. Det kan bli många skrotade förslag innan vi hittat den slutliga.

När våra vänner som bara vistas här delar av året har lämnat Mani så har vi Elvira och Elias kvar som bor här permanente. De driver husigrekland.se/ så de måste vara på plats året om och umgås med Christina och mig. De bör de förstås sälja några hus och tomter så att nya vänner kan flytta hit och umgås med oss.

Lite lugnare i paradiset!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu har Atenarna fällt ihop sina parasoller och åkt hem. Mani är ett mycket populärt och attraktivt ställe bland greker. När de har semester i augusti fylls vartenda uthyrningsrum och stränderna blir fulla.
Vädret slog precis om när grekiska turisterna lämnat Mani. Mer moln, mer vind och lite regn med vidhängande åska. Det gillar vi. Att slippa vi den värsta hettan och behöver bara stå ut med värme på 29 grader eller lägre.

Nu när morgnarna blivit svalare passar jag på att gå en morgonpromenad. Oftast passerar jag ut från tomten via nedre grinden. Då hinner jag se hur oliverna utvecklas. I år ser de stora ut och väldigt få angrepp av olivfluga. Stora och friska men inte en rekordskörd. Vi kommer få olja så det räcker och blir över.

Jag går också förbi våra två granatäppelträd. Det ena har inga frukter men det andra har nog ett femtontal stora härliga granatäpplen. Snart kan vi börja skörda.  

När jag vandrar runt byn så ser jag många tomter som är till försäljning. Väldigt många hus byggs. Vi kan verkligen tala om en byggboom.


Det är inte så många hus som intresserar mig men ett skulle jag gärna vilja ha.
Det är ett något bristfälligt hus. De saknar tak, dörrar och fönster. Men det är vackert och ligger på bästa stället. De har en 70 meter lång tomt som sträcker sig ut mot havet.
Jag får se om jag köper det när jag sparat ihop 30 miljoner euro till.

Äntligen har jag besiktigat bilen. Det kostade mig 115 €. Det höga priset beror på att jag underlåtit att besiktiga på utsatt tid. Jag har nog missat två tillfällen.
Det var lite krångligt att få till en besiktning. När vi var på plats för besiktning så skulle jag visa körkort och registreringsbevis. Körkortet godkändes men registreringsbeviset var de inte nöjda med.  Besiktningsmannen påstod att det var en kopia som jag fått vid köpet och gällde bara i 2 veckor. Men jag hade haft det i 260 veckor utan några problem.
Vi fick reda på var jag kunde åka för att beställa ett nytt. Vi tog oss omedelbart dit för att få reda på att de var stänkt på onsdagar.
På hemvägen så stannade vi i Kardamili på KEP som er ett statligt kontor som hjälper till med nästan allt. Jag visade mitt ogiltiga registreringsbevis och förklarade att jag behövde ett nytt original i mitt namn. När damen såg mitt namn log hon stort och gick till ett skåp öppnade en mapp och bläddrade lite. Hon räckte mig ett papper från mappen och sa ”Jag undrade när du skulle komma och hämta det”. Där var registreringsbeviset som jag borde ha hämtat i augusti 2019. Så nu är bilen besiktigad, godkänd och laglig.

 Annat roligt som har hänt är att vi för första gången har en höna som ruvat fram två pigga kycklingar. Förut har vi använt en äggkläckningsmaskin.
Maskinen verkar vara lite säkrare än hönan. Två kycklingar lyckades ta sig ur skalet men var för svaga och dog. 5 kycklingar var välutvecklade men dog strax innan de skulle kläckas. Men hönan se så nöjd och glad ut med sina två söta kycklingar.

Något annat vansinnigt roligt är att jag har köpt en egen symaskin så jag slipper konkurrera med Christina.  Det är en Singer Heavy Duty 4432. Den har inte så mycket automatik som Christinas maskin, men den har det jag behöver. Det viktigaste är den halvautomatiska trådträdaren som jag skulle har svårt att klara mig utan. Jag har haft den mindre än ett dygn så jag har bara sytt på den lite. Allt fungerar bra men den går inte sy sakta på som kan behövas i kurvorna. Men jag kanske hittar en lösning på det.
Det är ett riktigt kraftpaket. Den klarar nog att sy genom allt.

Det var det roliga. Lite sorgligare är det att Kimchi försvann för en vecka sedan. Vi vet inte vad som hänt. Men jag har inget större hopp. Hon rörde sig aldrig långt från vår tomt och där finns hon inte.
Men tiden vi haft tillsammans har varigt rolig, mysig och kärleksfull.

Vad händer hos Fryle:s

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Just idag är det riktigt varmt. Det toppade med en temperatur på 38 grader. Majsen förkolnas på plantan.
Riktigt så illa är det inte. Vi har börjat skörda vår popkornmajs. Dakota black är min favorit. När man poppat dem så blir popcornen de vitast som finns.

Det är inte särskilt mycket av grönsakerna som trivs i denna värme. Frukterna på träden ser däremot inte ut att lida.
Granatäppleskörden kommer nog ge en rekordskörd. Men bör betänkas att tidigare år har utfallet varit väldigt magert. Samma sak gäller för våra avokados.
Fikonen och limen kommer däremot ge riktigt bra om inget oförutsett händer.

Bästa skörden får vi ände på matmarknader. I tisdags var det för första gången marknad i Kardamyli.  Den var inte jättestor men den utbudet var av högsta kvalité och till ett bra pris.

Marknaden ligger väldigt bra till för Christina och mig. Vi kan parkera vid stranden och gå på marknad och simma våra 1000 meter utan att flytta bilen.

I veckan firade vi vår förlovningsdag. Vi skulle cykla till grannbyn och äta indiskt. Efter ett par hundra meter så la Christinas fart-censor av. Vi vände hem och tog bilen i stället.
Maten var utsökt och inte ett dugg grekisk.  

Vi kostade på oss i går också. Vi besökte Stathi’s Tavern i Πηγή. Det är ett väldigt mysigt ställe med riktigt god mat. I går var det livemusik och det var det förfärligaste jag hört någon gång. Antagligen skulle jag själv kunna göra ett bättre musikaliskt framträdande.  

u i värmen så blir det många timmar inomhus. Då fördriver vi den mesta tiden inomhus med hantverk.
Jag fick för mig att sy ett nytt insynsskydd till lilla toaletten.  Det var mycket jobb och jag blev nöjd med resultatet.

Även stora toaletten hade ett insynsskydd som jag tittat på i över fem år. Jag letade upp ett broderi som jag inte hittat ett användningsområde till och gjorde ett till insyningsskydd.

Nu ska jag skriva en liten text och jaga olivplockare till hösten. Vi kommer att plocka två dagar mellan 3 och 8 november. Vi har plats för ett par till och finns ett intresse så skicka mig ett meddelande på Messenger eller mejl.

Hemma hos katten igen!

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Efter en semester i Sverige kom vi till slut hem. Resan tog lång tid och vi var inte hemma förrän några minuter över 23,00.
Vi möttes av ett hem som var prydligare än när vi åkte. Husvakterna skötte sig mycket bra.
När vår katt Kimchi hörde våra röster kom hon som ett skott och la sig på rygg för att bli klappad. Där efter fick hon en väldig fart och ville leka. Hon for upp och ner i olivträden.  Mörkret gjorde att vi var tvungna att flytta in leken. Där fortsatte hon sitt springande och hoppande tills jag blev trött och vi la oss i sängen. Sen sov vi gott några timmar till hon väckte mig och vill ut och jaga sork. Eller vad hon hade för planer.



På morgonen efter hemkomst var det dags att inspektera höns och trädgård. Två hönor tjurade och ville inte gå ut.  Konstigt att de inte förstår att de måste vara ägg under dem för att de ska bli kycklingar. Men de har antagligen hönshjärnor.


På nätet runt hönsgården klänger en vinranka. Trots att många klasar blivit bortklippta så finns det otroligt många klasar som strax är mogna.
Vi har två vinrankor till. Men bara en av dessa ger lite frukt och den andra tror jag inte har några klasar.

Popkornmajsen ser lite tanig ut. Jag har ökat bevattningen så jag hoppas på många stora kolvar.

Bevattningsmunstyckena kollar jag ofta för de ha lätt att sätta igen sig. Men det var ingen större fara med munstyckena. Där emot hade en bevattningsautomat slut på batteriet. Den slingan hade nog missat några vattningar.
När vi åkte till Sverige var det alldeles lagom svalt. Hade jag vetat att det skulle komma en värmebölja så hade jag fördubblat vattenmängden.  


När jag varit borta så länge längtar jag hem så jag kan laga mat och pyssla med annat i köket. Första köksuppgiften var att tappa min Limoncello på flaska. Tycker att det blev lite för lite citronsmak men styrkan och sötman finns där.


Äntligen har vi kommit i gång med vår simning. Det blev senare i år. I torsdags gjorde jag en provtur på 350 simtag. Det var tungt. På fredagen fick jag med mig Christina. Vi sa att vi börjar med 500 meter. Det gick så lätt att vi dubblade sträckan. Idag var vi i igen och sam 1000 meter. Jag hoppas att vi ska kunna simma hela sommaren och långt in på hösten. Men man vet aldrig. För mig gör nästan allt ont numera. Mad artros i höften och spinal stenos i ryggen så kommer smärtorna lätt och ofta. Men det hjälper inte att sitta still. Simning är det som gör minst ont om vattnet är varmt. Är det för kallt så får jag fruktansvärda kramper i benen.


 Nu känns det som om jag kommit i kapp och landat hemma. Nu vill jag ägna de heta eftermiddagarna i svalkan inomhus och sy.
Vi fick med oss massor med tyg från Sverige. Och en hel del kul textil-färger.