Planteringsväder

Publicerat10 februari, 202110 februari, 2021FörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Dagen startade med strålande sol och vindstilla. Vi tyckte det skulle vara en fin dag att plantera växter i trädgården. Men det saknades några av våra önskeväxter. Så vi funderade på om en tur till plantskolorna i Kalamata vara möjlig. Det blev till att sätta sig in i gårdagens skärpning av Greklands lockdown regler. Efter lite googlande kom vi farm till att vi kan åka utan att bryta mot de nya reglerna.
På vägen till Kalamata stannade vi för att studera områdets finaste planta av den rosa formen av Lithodora zahnii. Det växte många fina plantor i bergväggen men den finaste formen som växer upp genom asfalten hade blivit rörsågens rov. Så nu står där en väldigt kompakt lite buske utan blommor. Nästa år stannar vi här igen och hoppas att få se bedårande blomrik planta.

Sen åkte vi vidare till GreenLeaf Garden Center. Här handlar vi mest små gulliga suckulenter, kaktusar och Euphorbia. Men idag blev det också två buskar. Därefter körde vi vidare till en kakel-affär. Jag hade tänkt mig något billigt restparti av mosaik till uteduschgolvet. Men Christina är mer nogräknad så det slutade på ett pris på drygt 149€ för 105 x 105 cm. Och så måste det beställas. Så nu måste jag åka till Kalamata om några dagar igen för att hämta beställningen. Efter kakel-affären körde vi vidare till vår favoritplantskola ΝΙΚΟΥ – ΧΕΙΛΑ ΕΙΡΗΝΗ. Här får vi alltid professionell hjälp av trevlig personal. Deras utbud av fina plantor är rätt så hyfsat. Här blev det tre träd och några buskar till.

Efter vi lastat bilen full med växter. Körde vi vidare hemåt med tomma magar som ropade efter mat. Men inga tavernor eller caféer tillåter sittande gäster. Vi kunde i alla fall köpa ett par pajer och kaffe och ta med oss till stranden som ligger alldeles intill Manivägen söder om Kalamata. Här badar det alltid någon om solen skiner. Idag låg en dam i och plaskade hela tiden medan vi intog vår lunch. Jag har själv badat här i februari för några år sedan och då var det inga problem att ligga i länge och njuta av badet.

Hemma igen satte jag genast igång att göra planteringshål med hjälp av korp och hacka. Det första som blev planterat var päronet med det fina namnet Santa Maria. De hamnade efter södermuren. Så nu är vår södermur områdets pallvänligaste gräns. Här står nu fem fruktträd och en passionsfrukt som klänger på muren.

En väldigt smal Cypress grävdes ner. Det är en vanlig klassisk växt här i Mani. Dom står som utropstecken i landskapet och ofta skvallrar de om att där finns en bosättning.

Dagens sista plantering var en Schinus molle. Ett rosepepparträd. Det kommer att stå så man ser det när man går vår långa gång på entrésidan av huset. Det stora olivträdet som står snett bakom ska så småningom bort. Det står lite dumt till när man ska ta sig upp och ner för rampen som går mellan platåerna. Nu hoppas jag trädet snart ger frukt, för jag älskar att bita sönder ett bär och ha den goda smaken i munnen under lång tid.
I morgon planterar jag buskar.

Sextiofem

Publicerat6 februari, 20217 februari, 2021FörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Idag har jag fyllt år. Det sägs att man går i pension när man blir 65 år. Jag tjuvstartade för två år sedan. Det var ett klokt beslut.
Dagen började fint med lite överraskningar som Christina ordnat. Nybryggt kaffe och presenter, blommor och festliga ballonger i taket. Efter kaffet ringde mina barnbarn och sjöng och hurrade för mig. Det var en trevlig överraskning.

Eftersom vädret var toppen tog vi bilen upp till Milea och gick en av de häftigaste cyklamenstigarna i området. Mest såg vi Cyclamen hederifolium med de mest varierade bladformer och mönster. Här växer också gott om Cyclamen graecum. Och lite av Cyclamen rhodium ssp peloponnesiacum.

I bäckfåran blommar massor av Iris unguicularis. Och på stigen börjar Himanthoglossum robertianum resa på sig.

Sedan körde vi vidare till Moni Vaidenitsa. Där är en liten kyrka och klosterruiner. Platsen är ett populärt picknikställe. Och det var här vi intog vår enkla lunch. Medan Christina sprang runt och fotade växter så passade jag på att ta en tupplur i solen.

Nedanför klostret rinner en bäck och i bäckravinen växer mängder med vackra blommor. Det mest spännande som blommar nu är Galanthus reginae-olgae ssp. vernalis. Det är en vårblommande variant av en höstblommande snödroppe som just nu är i startgroparna och man kan nog hitta blommande exemplar i en månad till.

Det är mycket som just nu börjar blomma här uppe på 800 meter över havet. Den är anemonen har just slagit ut. Jag har sett den många gånger förr och alltid trott att det är en Anemone blanda. Men när jag kollade i Manifloran idag så fick jag tänka om. Så nu anser jag att det är en Anemone apennina. Men på något ställe står det att apennina och blanda är synonymer så jag kanske hade rätt förut också.
Efter några timmar ute i solen drog vi oss hemåt och fixade en enkel middag.

Blod och tuttar på Peloponnesos

Publicerat3 februari, 20214 februari, 2021FörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Idag har varit en dag för kontroll av hälsan. För min del togs det ett antal analyser på mitt blod. Vi har ett väldigt bra och modernt labb bara 500 meter från oss. Jag var osäker på när de öppnade så jag väntade till nio för att besöka dem. Det var dumt gjort. Massor av folk hade hunnit dit före mig. Kön ringlade lång ute på parkeringen. Kanske håller de på med vaccinering. Och då är det inte konstigt om det är välbesökt. Men klockan 11 var jag hemma igen och vi åt en sen frukost. I morgon ska jag hämta analyssvaren. Sedan ska de registreras i min svenska journal. Och av någon anledning så älskar svensk sjukvård brev och fax. Så i morgon måste jag lista ut hur jag ska kunna faxa iväg dem från datorn.
Efter frukosten var det dags att köra med Christina till en mammografi- och röntgenklinik i Messini. Det ligger på andra sidan Kalamata från vårt håll och det tar bara en timme att köra dit. Kliniken är inrymd i det fallfärdiga huset på fotot i trånga och nedgångna lokaler. Men deras utrustning är ändamålsenlig och gör sitt jobb.
Med tanke på att patienten själv betalar för röntgen och labbprover så är det gott att det är förhållandevis billiga tjänster.

Christinas tuttar fick godkänt och ska inte kontrollbesiktigas igen förrän om ett år.

Vid infarten till Messini ligger tre rätt stora mataffärer. Först besökte vi AB (eller egentligen AV – B på grekiska är V). Den kedjan besöker vi sällen. Vi blev inte jätteförtjusta i utbudet, men till vår stora glädje hade de edamamebönor. Det har vi längtat efter i två år nu! Sen tog vi en sväng på Lidl och den butiken var extra bra.

På Lidl handlade vi lite lunchmat och intog den efter vägen på ett minst sagt omysigt ställe.

På hemvägen tog vi en extra sväng och körde upp genom Kato Verga som är Kalamatas gräddhylla. Härifrån har man en fantastisk utsikt över Kalamata och havet. Vi fortsatt ännu högre upp och nådde ända till 700 meter innan vägen vände nedåt igen.

På kvällen öppnade vi en flaska vin från Nemea. På Peloponnesos odlas mycket och kalamataoliver och olja är väl det alla känner till. Men Nemea-vinerna blir bara bättre och bättre så kanske de blir lika kända som oliverna så småningom.

Två blir Tre

Publicerat29 januari, 202129 januari, 2021FörfattareLeif Fryle1 kommentar

Idag börjar vi på vårt tredje år i Fryle House. Det har varit två år med många roliga upplevelser och en del slit. Fat bara roligt slit som att göra rabatter och plantera spännande växter i ett för oss okänt klimat. Det har krävt en hel det att sätta sig in i. Christina har suttit många timmar på Internet och letat information om odlingsbara växter. Översta bilden är från inflyttningsdagen. Då fanns det inte mycket mer än olivträd på tomten.
Nu har vi anlagt så att vi har fått mycket växtlighet runt huset. Och lite prydnadsväxter och fruktträd i periferin.

Vi har ett stort grönsaksland som har gett oss mycket gott att äta. Men det ska bli ännu mer i år om vi nu har lyckats lära oss hur vi ska odla i detta heta klimat.

En del kompletterande anläggningar har vi också gjort. Som utedusch, några trappor och uteköket på nedersta bilden. På översta bilden är vårt planteringsbord med en mur utanför. Nu växer det cyklamen i muren och framför muren står ett sterilt mullbär som ska ge härlig skugga. Christina har förökat så mycket så jag blivit tvungen att mura upp ett stort bord att förvara plantbackar på. Och under bordet kan jag lagrat ved från olivträdsbeskärningen. Det skärs mycket så vi har ved så vi klarar oss hela vintern.

Våra nittio olivträd gav väldigt bra skörd första året. Men lite sämre 2020. I år vet vi antagligen hur vi ska hålla undan ohyran så vi kan få en riktig jätteskörd.
Vi konsumerar själva mycket olivolja. Mycket mer än vi trott skulle vara möjligt. En del har vi också givit bort till släckt och vänner. Men en pandemi har sett till att många har fått stanna hemma så mycket olja finns kvar. Enn del av oljan har förädlats till mjukgörande salva eller den röda antiseptiska hypericumoljan.

Visserligen kände vi till området vi flyttat till ganska bra. Men det har funnits mycket att utforska i vår närhet. Vi har hittat många fina stigar och massor av fina platser där de raraste växterna växer.

Vi han också med en lite rekognoseringsresa öster ut till Peloponnesos östligaste tunga. Men sen slog pandemin till och med det lockdown som gjorde det svårt att röra sig över större områden.

Vi har ju en stor gästvåning som vi hoppats att många släktingar och vänner skulle passa på att bo i. Och visst har det varit en del vänner här men inte så många som planen såg ut för ett år sedan. De sista gästerna vi hade här i våras hade stora problem att ta sig hem. Det ställdes in flyg och ändrades tider varje dag. Men till slut kom de i alla fall hem. Men vi hade ändå rätt bar beläggning av Airbnb gäster förra året. Men den marknaden har varit död i några månader och kommer nog inte leva upp förrän till sommaren.
Ett litet resefönster uppenbarade sig några veckor i höstas och då lyckades vi få ner två av våra barn. Det var 2020 års största höjdpunkt.
Nu hoppas vi på att alla ska bli vaccinerade så vi kan umgås med våra vänner både här i Grekland och vännerna från Sverige.

En aktiv söndag!

Publicerat10 januari, 202110 januari, 2021FörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Januari kan vara en bister månad här i södra Grekland. Men i år har den hittills varit varmare än någonsin. Det skulle enligt prognosen bli 22 grader och solsken idag. Efter frukost gick jag ut i lunden och klippte markvegetationen för gräs kan man inte kalla det. De flesta klipper bara sina olivlundar en gång om året. Men jag klipper rätt ofta för att det inte ska bli för tungt och jobbigt. Väntar jag för länge så blir många av örterna väldigt grova och nästan vedartade i stjälkarna och snudd på omöjliga att få av. Nu har jag klippt två av fyra terrasser. Det är ungefär två tredjedelar av ytan jag ska klippas. Så om två regnfria dagar ska jobbet vara avklarat den här gången.

Vi lunchtid packade vi ner lunchen i en ryggsäck och begav oss till Kardamili för att vandra en kort tur på stigarna ovanför byn. Här är lätt att gå och många av kaldirimerna är väldigt väl bevarade här.

Vissa bitar gick vi på stigar genom busksnår. Christina var väldigt förutseende och klippte grenar som var i vägen. Alla vandrare borde ha en sekatör i fickan och hjälpa till med att hålla stigarna öppna.

Den varma vintern har gjort att mycket av växtligheten är långt kommen. Idag såg vi årets första orkidé.

Vi gick inte så långt upp innan vi vände nedåt igen. Skulle vi vänt längre upp så hade vi inte varit tillbaka vid bilen innan solen gått ned.

Vi tog desto mera tid på oss att utforska Kardamili. Byn kan delas in i tre tidsepoker. Den på bilden är den allra äldsta delen. Här finns en väl bevarad kyrka och ett fint tornhus samt några bebodda hus och en hel del ruiner.

Den näst äldsta delen är väldigt charmig och här hittar man massor med snygga detaljer och även några små underbara hotell.
Den nyaste delen har däremot inte så mycket charm utan är byggd runt huvudvägen där all trafik måste passera genom byn.