Hur länge blommar en höstlök?


Christina och jag har ju kollat på höstblomningen på Peloponnesos flera höstar. Men i år har vi möjlighet och besöka växtlokaler lite senare på året än vi gjort tidigare.
Crocus goulimyi blommar rikligt nu bakom bageriet. Jag tror lökblomningen är lite senare än förra året. Så det kommer nog finnas blommande exemplar länge än.


Crocus boryi är väldigt spridd på Manihalvön. Och blommar rikligt nu.


Crocus niveus kan vara lite svårare att hitta. Vi fick tips om en lokal som låg mitt mellan två andra lokaler som vi redan kände till. Fördelen med denna var att den var lätta att traska runt i.


Ibland har vi tur. Vi kom till en helt nyöppnad vägsträcka och där vid sidan var det knallgult av Sternbergia lutea.


Allium callimischon är väldigt vanlig. Oftast tror man att det är en väldigt torr och utblommad växt. Men går man lite närmare och tittar på blommorna så ser man att dessa är riktigt fräscha.


Allra längst ner på Manihalvön började Drimia maritima visa tecken på liv.


Vid Ρωμαϊκά λουτρά står bladen av Arisarum vulgare tätt. Men endast en blomma lyckades jag hitta.


Här finns även massor av vackra bladformer av Cyclamen graecum. Många blad är väldigt små. Men det kanske inte är så konstigt efter som det antagligen är den torraste platsen på Peloponnesos.

 


Dagens roligaste fynd var en lokal med (höstblåstjärna) Prospero autumnale. Det låter ju inte så märkvärdigt för denna växt växer ju precis över allt. Men just denna formen finns nog bara i en känd lokal. I vanliga fall har den trådtunna blad. Men här var dom väldigt mycket bredare än normalt.

Är det höst nu?

 


Vinden ökar i styrka och vågorna slår mot hamnpiren så att kaskader av vatten slungas upp i luften. Det ger mig lite höstvibbar.


Om regnet dessutom bildar pölar känns det definitivt som höst.


Igår var det 24 grader mitt på dagen. Idag är det bara 19.


När vattnet i flodbäddarna når upp ovanför stenarna så har det regnat mycket.


Även om det vinden inte nått stormstyrka så finns det mycket som blåser omkring.


För några dagar sedan låg här solbadare på stranden. Vi får hoppas att inte vågorna har spolat bort dem.


Efter som det finns arbetare på ett bygge så kan inte vädret vara allt för dåligt.
I morgon blir det inget regn enligt prognosen. Men det blir bara 16 grader. Den som tycker det är kallt kan ju alltid bada, för i vattnet är det 23 grader.

Marmor


Alla vägar bär till Krioneri!
Christina och jag var ute och letade växter för några dagar sedan. Vi hittade några fina lokaler. Och så hittade vi ett marmorbrott av en ren slump. Vi körde i bergen innanför Oítilo och hade ställt in GPS:en på Krioneri. Vi fick tre alternativa väger. Jag beslöt att ta den mittersta men av någon anledning hamnade vi ändå på den längst norrut. Och det var tur, för annars hade vi missat stenbrottet med de häftigt stora maskinerna.


Marmor består mest av kalkspat. Den är inte helt ovanlig i Sverige. Här i Mani är det väldigt vanligt att använda marmor vid husbyggen. Stenen i vårt hus består till 80% av marmor. Sandsten är också rätt vanlig i husbyggen. Den är lite billigare och lättare att forma, men duger inte till bärande delar över fönster och dörrar.


Ren marmor är vit. Men det finns också marmor med föroreningar som färgat stenen i alla möjliga färger. En snyggt rosa eller grön marmor är mycket läcker men också väldigt dyr.


Det sägs att pojkar gillar stora maskiner som för oväsen och det gäller nog även för gamla gubbar som mig.


Arbetsmiljön i brottet verkar vara av grekisk standard. Ingen tanke på säkerhet eller hälsa.

Skördetid


Nu skördas det oliver lite var stans i grannskapet. Här används bara enkla metoder för att få ned oliverna. Antingen görs det helt manuellt med handkrattor eller så används motordrivna vispar som slår ner oliverna på stora dukar som täcker marken.
Vi har inte börjat skörda våra oliver. När det blir vet vi inte. Vi har vidtalat några plockare och alla verkar ha mer jobb än de klarar av. Men en har lovat att fixa vår skörd. Men det känns osäkert för språkhindren är inte lätt att komma över. Min albanska är ännu sämre än min grekiska.


När oliverna är plockade så körs de till en press. Sådana finns det gott om i området.


Först ska allt skräp som kommer med oliverna sållas bort.


När oliverna är rena så pressas oliverna till ett mos och blandas med vatten. Jag tror att kärnorna skilj av innan pressning.


Sen sker en grovseparering och därefter rinner den gröngula oljan ner på ett skaksåll. Även rejektet rinner ut på ett skaksåll. Den flytande delen går ut i avloppet som antagligen bara rinner ut i marken.


Sedan sker den slutliga separeringen i upprättstående öppna separatorer. Och olivoljan fylls på dunkar.

Christinas lökar


Idag var det rena julafton för Christina och mig. Äntligen anlände en välfylld låda från Holland med lökar som Christina beställt.


Transporten har inte gått särskilt fort. Så när dom ringde från posten i Kardamýli och frågade mig om de skulle skicka paketet till Agios Nikolaos, sa jag att behåll paketet så hämtar jag det strax hos er. Vi ville ha paketet snabbt och tänkte att det går snabbare att hämta det själva. Men då räknade vi inte att det skulle vara 90 minuters kö.


När vi lagt upp alla lökpåsar på bordet så kände vi oss väldigt rika. Lökarna höll väldigt bra kvalité och endast en beställd sort var slut i sortimentet.


Christina har fått ett klantnummer!
Jag vågar inte påstå att det är passande.


Många av lökarna vill genast ner i jorden. Men de får vänta tills regnvädret har förflyttat sig bort från oss.


Nu ser vi fram mor en olivlund som ser mer ut som en lökäng.