Hetta!

Nu är det varmt så det räcker. Topp temperaturerna är inte extrema men det är väldigt många dagar i sträck som värmen på dagen kommit upp till över 35 grader. Värmen kom väldigt tidigt i år. Redan i början av juni var det riktigt varmt i en lång period.
Är det varmt så behöver man dricka mycket. Då är öl allra godast tycker jag. Men jag måste hålla igen både på alkohol och kalorier. Det blir lätt alldeles för mycket av den varan när det hektiska sociala livet som är här på vårar och höstar.
Jag har bestämt att jag endast får dricka öl i Trahila. Dit är det 9 kilometer på cykeln sen är det lika långt hem igen. Att sitta på tavernan i Trahila och dricka en öl är livskvalité. Antagligen bränner min kropp alla öl-kalorier på mina 18 kilometers cykling. Oftast brukar jag också simma ett par varv i viken utanför hamnen för att ytterligare svalka mig.

I förrgår var jag i Kalamata och handlade. Det ingen simning ihop med Christina på förmiddagen. Jag beslöt att ta cykeln till Trahila och simma mina 1000 meter för att därefter ta en svalkande öl. Det var bara det att tavernan råkade vara stängd så jag fick ingen öl. Det var bara att cykla hem törstig. Vägen mellan Trahila och Agios Dimitrios det absolut varmaste stället efter hela kusten. De branta bergssidorna buffrar otroliga mängder värme så temperaturen ligger ofta tio grader högre än hemma.

Att åka och handla till Kalamata är rätt skönt om man har en fungerande AC i bilen. Mitt första stopp var djuraffären där jag handlar trekorn till våra höns. Det är en väldigt trevlig affär som har ett enormt utbud av djurfoder och annat. Utanför affären finns många fågelburar med färgglada och mindre färgglada fåglar. Inne i affären finns däggdjur reptiler och fiskar.

Lidl är ett obligatoriskt besöksmål i Kalamata. De har många bra produkter till hyfsade priser. Men mina suckulenter köper jag nog på en riktig plantskola istället.

Vår hibiskus verkar inte ha ont av värmen. Den har utvecklat sig till en ståtlig och vacker buske.

Jag är lite tveksam till om vår popcormajs utvecklat sig bra. Jämför man med den köpta gula majskolven så ser kolvarna inte så imponerande ut. De kom antagligen för sent i jorden som var dåligt gödslad. Att jag satte väldigt små bevattningsmunstyken på plantorna var dumt. Det var inte så lockande att byta till större munstycken när majsen stod så tätt. Blir de inga bra popcorn så är kornen alldeles säkert grobara så jag kan göra om och göra rätt

Foto C, Fryle

Vi har också firat vår bröllopsdag med en sen middag på hotel Faragi. Det ligger 500 meter över havet där var riktigt skönt att äta med den fantastiska utsikten framför ögonen.

Foto C, Fryle

Vi har haft finbesök av en väldigt ung sköldpadda. Antagligen var det Kimchi som burit hem den. Vi har inte sett några fler ungar. Vi får hoppas att den klarar sig fint och blir en stor och ståtlig en med utsvängd kjol så småningom.

En regnig dag?

Vad gör man en dag då väderleksappen lovar massor med regnskurar hela dagen?
Eftersom vi har botaniskt intresserade vänner här just nu så beslutade vi oss för att botanisera i vägkanterna. Vi vet var de intressantaste växterna kan finnas, så det är ingen större risk att vi är långt från bilen om en häftig regnskur beslutar sig för att dränka oss.

Vi körde en bit söder ut och hade inte väntat oss att få se så många arter av intressanta höstblommande lökväxter. Sternbergia lutea och Narcissus serotinus är normalt tidiga, så de var vi säkra på att få se.  Däremot så är det väl tidigt för höstkrokus. Men vi hittade både Crocus niveus och Crocus goulimyi, om än i blygsamma bestånd.

När vi gjort några botaniska stopp utan att ha fått något regn så beslutade vi oss för att köra vidare till Tigani.
Tigani betyder stekpanna och halvön är mycket lik en stekpanna i formen.

Vi gick inte ut på själva stekpannan utan tog en kort stig söder ut till kyrkan Ekklisia Odigitria. Den ligger mycket dramatiskt mot en hög klippa som sträcker sig långt upp mot himlen. Nedanför störtar berget brant ner mot havet.
Från norr syns kyrkan knappt då den har samma färg som bergväggen.  I klipporna runt om finns grottor där folk har bott. Troligen inte permanent. Men jag kan ha fel.
Kyrkan är i rätt dåligt skick. Målningarna har tagit skada av vind och vatten.

På golvet finns det stenar som är dekorerade med figurer som jag inte känner igen från andra kyrkor. Den tvehövdade draken är rätt vanlig. Men den här har bara ett huvud och liknar mer en fågel.

Den korta stigen från vägen till kyrkan bjuder inte på så många utsvävningar i terrängen då området är så brant. Men det gör inte så mycket, för miljön längs stigen är så speciell att den ändå är mycket intressant för oss som gillar att springa runt och leta fina växter.

Efter kyrkobesöket ville vi ha lunch och sedan ett bad.
I byn Porto Kokorakis finns både taverna och badstrand. Men tavernan var stängd så vi tog bara några bilder på den fina runda naturhamnen som finns mitt i byn, innan vi åkte vidare till Areópoli och intog en god lunch.

Areópoli ligger en liten bit från havet, så vi åkte ner för backen till Limeni och badade i fantastiskt turkosblå vatten.

På vägen hem stannade vi vid en brant klippvägg som nästan inte har någon sol på hela dagen.  Här växte den väldoftande Campanula versicolor.
Det blev en riktigt bra dag utan en enda regndroppe.

Manihalvön. Den perfekta platsen för vandrare!

På Manihalvön finns många vandringsleder. Övriga Grekland saknar inte heller vandringsleder. Men här i Mani har det alltid bott folk och körbara vägar anlades först långt senare än på andra platser i Europa. Därför har folk förflyttat sig mellan byarna på stenlagda stigar som än idag ofta går att använda. Många vandringsleder är beskrivna i böcker och på nätet, så det är lätt att hitta en för alla tillfällen. Vandringsturismen är inte så utbredd som på många andra håll. Vilket både är en fördel och en nackdel. Du slipper trängas med andra vandrare. Nackdelen kan vara att vissa leder är dåligt underhållna. Men det finns alltid lokalbefolkning att fråga till råds.


Härom dagen deltog vi i en vandring med en lokal vandringsgrupp. Femtio personer hade slutit upp och det var trevligt att få lära känna nya människor. Men det var lite för många för att jag skulle känna det där sköna lugnet som en vandring ger.

Igår var vi ett mycket mindre gäng, åtta skandinaver och ett par britter, som gick till några avfolkade byar på smala stenlagda stigar. Den största delen av sträckan var riktigt bra. Men en kilometer var lite igenväxt och gav oss rivsår på våra barhudade vader.

Fördelen med en liten grupp är att man hinner prata med alla och uppleva mer av naturen.

Ibland passeras någon taverna på vandringarna. Det är lyxigt. Då kan man köpa sig lite mat eller en kall öl.

Igår gick vi till Pepon. Där såg vi inte en enda boende. Det beror nog på att ingen bor där.

Sen gick vi vidare till Leontakis. Där såg vi både en hund, en bil och färska spår av människa.
När vi kom tillbaka till Diporo där vi startat vår vandring så satt det en man och reparerade en bil. Någon i vårt sällskap frågade hur många det bodde i byn. Jag lyssnade inte så noga på svaret men jag tror att han sa att det bara var han som var bofast där.


Christina och jag har alltid span på floran när vi vandrar. Igår hittade vi en fantastisk Campanula versicolor. Det är nog den kraftigaste vi sett.

De flesta av våra vandringsvänner trampar runt på stigarna utan att se en enda växt som är mindre än dom själva.

Bästa sättet att avsluta en vandring är med ett bad i havet. Den lyxen fick vi njuta av igår.

.

Våra dagar i Mani!

Mitt i högsommaren tar vi det väldigt lugnt. Det är lite för varmt för de flesta aktiviteter. Men vi isolerar oss inte helt. I veckan var vi i bergsbyn Pigi och åt en god måltid ihop med vänner. Jag älskar tavernan i Pigi. Den har ett eget koncept som passar mig bra.
Det finns många tavernor uppe i bergsbyarna och de flesta är värt ett besök.


Ibland är vi tvungna att ta oss in till Kalamata trots att där kan vara olidligt hett på gatorna. I veckan måste jag fixa kläder inför ett bröllop. Så vi åkte in till de fina butikerna och letade upp byxorna som jag saknade.  12,99€ för ett par byxor! Är det dyrt?

Vi blev snabbt hungriga av att springa runt i affäre,r så vi gick till en Sushirestaurang. Men den var stängd. Det fick bli ett gyrosställe i närheten Vi beställde två fantastiskt goda pitabröd fyllda med delikatesser.  

Efter som kassan inte var tömd satsade vi på några glasskulor i Kalamata. Av någon anledning så glassen dubbelt så dyr i vår by.

Som vanligt så skördar vi trots värmen. Löken skulle nog behövts skördas för ett par veckor sedan. De små känns som de har blivit kokta när det stått i jorden. Men vi har så vi klarar oss länge. Så några förlorade lökar är inget att sörja.

Nu har även den södra delen av Pantazi beach blivit ockuperad av parasoller. Det är bra att området utvecklas med nya näringar, men det är synd att det blir så lite fri strand kvar.  Finns behovet så är det kanske bra med fler parasoller och lite konkurrens.

Själv ligger vi inte på stranden så här års. På förmiddagarna brukar i oftast ta oss en rejäl simtur för motionens skull. Själv tar jag mig ofta ett dopp före solnedgången för att bli lite klarare i min överhettade skalle. Då är det bra att gå ut till en klippa utan för vår vik. Där kan man sitta i skuggan och har jag tur så fläktar en skön bris.

Heta Dagar!

Nu är här varmt. Men inte så förfärligt varmt som folket i Norden tror. Jag ser hela tider rubriker om extremvärmen i medelhavsländerna i svensk press. Och det är säkert sant men det gäller inte oss här nere på södra Peloponnesos. Fast de två sista dagarna har det krupit några grader över 35 grader Celsius. Den värmen ser ut att hålla i sig ett tag.
Vi ser jockså rubriker om bränder i Grekland. Som vanligt brinner det mest i Attika (Aten). Men än har det inte varit så många bränder på Peloponnesos. Den enda branden jag kan se på https://zoom.earth/maps är en brand söder om Sparta.

Det finns organismer som inte har så värst ont av värmen. Våra meloner och våra druvor mognar i en väldig fart nu. Vi kommer få det jobbigt med att sätta i oss frukterna i takt med att de mognar.
Många andra av trädgårdens växter ser ut att vantrivas i den höga värmen.

Vi behöver inte leva på enbart frukt och grönsaker. I går fick vi en gåva av en hotellgäst som bott flera säsonger på hotellet jämte oss. Hon har tagit av våra gåvor som vi lägger i en låda ute vid vägen. Nu tyckte hon det var dags att ge lite tillbaka. Det är jag djupt tacksam över. Pistagenötter är bland det godaste jag vet och en flaska kryddad alkohol ska säker slinka ner den med.

Kycklingarna har det också svettigt i värmen. De söker gärna upp skugga mitt på dagen. Vi har en svensk ras en ras från Australien och korsningar mellan dessa. De ser ut att trivas rätt bra trots hög temperatur. Våra två Ayam Ceman kycklingar som har sitt ursprung i Indonesien flåsar lite väl mycket när det är som varmast. Därför vattnar jag en bit mark i hönsgården ett par gånger om dagen.

Vätska är nödvändigt i Hettan. Det är lätt att glömma det när man är upptagen med annat. Kaffe glömmer vi inte så lätt. När det är varmt så gör vi Café Frappé. Det är så kalt och gott och lätt att göra. Köper jag min kaffe ute så blir det freddoccino. Den är oftast mycket starkare och kallare än Frappé.

Värmen ställer till det för kroppen. Blodkärlen vidgas och blodet får mer plats till sitt förfogande. Detta gör att trycket samtidigt sjunker. Har man då inte dragit ner på sin blodtrycksmedicin är det lätt att bli lite yr i skallen. Fördelen är ju att man inte behöver vara så rädd för saltintag och salt är ju så gott.

Tidsfönstret att jobba utomhus är väldigt kort nu. Efter klockan ni nio på förmiddagen är det inte roligt att pyssla ute. Denna morgon har jag haft cykelservis. Bytte en kedja och satt på ett nytt däck. Det är inget särskilt roligt jobb. Men det var roligt att se att bakhjulet de riktade i cykelverkstaden i Stoupa blev så bra. Det jättetråkiga var att backdäcket var platt när vi skulle cykla hem från Gnospi efter vår förmiddagssimning. Nu har jag i alla fall att göra i morgon också.

Ett annat lite montage jag gjort är att sätta engnagar-skrämma under motorhuven. Det blev inte så bra för kablarna var för korta. Men de ska jag förlänga en vecken dag.
Nu hoppas jag de ska hjälpa mot stenmårdens härjningar. Men jag vågar inte lita fullt ut på det så jag kommer fortsätta köra med dofter som mården inte gillar.