En njutbar vandring

Foto C. Fryle

Nu i slutet av september kan vi hoppas på lite svalare dagar. Då kan vi hitta på så mycket mer mitt på dagen. I augusti vill vi inte gärna ut och vandra när solen står som högst. Nu börjar de bli behagligt och blir det lite moln på himlen så blir det riktigt skönt.
Igår var en sådan dag. Vi tog bilen till Ag. Sofia för att gå upp till Chora. Dit har vi gått många gånger, men igår tog vi för första gången stigen som går på södra sidan av åsen. Den visade sig vara perfekt markerad, så vi behövde aldrig kolla på våra digitala kartor.

Foto C. Fryle

Innan vi kom fram till vårt mål gick vi genom byn Chora. Man kan tycka att i en by med stenlagda gränder borde gånghastigheten öka. Men det blir precis tvärtom, för där finns så mycket vackert och intressant att stanna vid och betrakta en stund.

Foto C. Fryle

Längst upp i byn Chora ligger hotell & restaurang Faraggi. Det har blivit en riktig favorit. Deras takterrass har den mest magnifika utsikt man kan tänka sig. Fördelen med denna molniga dag blev nu en nackdel för vi inte kunde inte se Profitis Ilias som är Taygetosbergens högsta topp.
Oftast brukar vi ta en lunch här men nu var vi tidiga, så det blev det bara en god kaffe som serverades av det fantastiskt trevliga paret som driver stället.

C. Fryle

Efter besöket vände vi tillbaka mot bilen. Nu tog vi norra sidan av åsen. Den sidan är inte lika solbelyst och det gynnade de tidiga tidlösorna Colchium. De växer oftast några få tillsammans men på sina ställen blommade de i mängder på samma plätt.

Foto C. Fryle

När vi för många år sedan var i detta område för första gången intog vi vår lunch högt uppe vid det lilla kapellet Agios Petros. Härifrån har man en hänförande utsikt både ut mot havet och upp i ravinen mot de högsta bergstopparna.
Igår bestod vår enkla lunch av hembakat surdegsbröd doppat i vår egen olivolja och lite salt. Enkelt men fantastiskt gott när kilometrarna i uppförsluten satt sig i benen. Efter lunchen hade vi nya krafter till att vandra tillbaka till bilen.

Livgivande vatten

Nu har det första höstregnet fallit. På hela sommaren har vi bara fått ett litet regn som omedelbart avdunstade. Men nu händer det saker. Cyklamen börjar titta upp även här nere på havsnivå. Jag misstänker att de blommar rikligare en bit upp i bergen.

Väpnarlilja (Habranthus robustus) kommer upp i våra rabatter som en glad gubben i lådan när den känner doften av regn.

Sjölöken (Drimia maritima) kommer upp ändå. Den kräver varken vatten eller jord.

Med regnet kommer jobb. Regnet har förvandlat jorden från stenhård till mjuk som smör. Då kan vi gräva.
Jag passade på att gräva ner slangen till uteduschen. Den har hittills legat i en svart tunna. Men jag vill ha en trögare reglering av temperaturen så det blir nog bättre att den hamnar 5 cm ner i jorden. Fördelen blev också att jag kunde koppla på slangen på ett tappställe långt bort. Så nu har vi riktigt bra volym med jord tempererat vatten.
Även Christina har fått en hel del jord under naglarna. Nu gror ogräset i hennes rabatter så där ska hackas ordentligt.
Tyvärr så gillade min kropp inte att gräva och hacka ner slang i jorden. Så dagen efter brände det som eld i mina höfter.

Och så har jag köpt sättpotatis och sättlök som också ska hackas ner i jorden. Hur ska mina höfter klara det?
Det får nog vänta till efter nästa regn.

Men i går var det regnfritt så då passade jag på att måla vår nya grind. Den blev väldigt snygg tycker både Christina och jag. Men så har smederna här en väldig vana att göra grindar. Ovanför grinden går en båge där något väldoftande ska växa. Så när man kommer hem till oss så ska man få ett första positivt intryck.

Efterlängtat men hotfullt

Att vi längtar efter regn nu är vi nog inte ensamma om. Det har varit varmt och regnfritt mycket länge nu. Så både våra olivträd och traktens brandmän har sett fram mot första höstregnet. Men prognosen har sett lite väl hotfull ut med orkanstyrkor och nederbörd på 50 mm. i timmen.

Men än så länge har de värsta ovädret passerat långt västerut. Vi har fått några korta och häftiga regnskurar och lite extra fart på vinden. Så något bad blir det inte.

I stället för att vara ute i regnet har jag gjort en karta som ska ligga på vår hemsida. Den är tänkt att ge våra gäster lite information om vår närmaste omgivning.
Nu kan du ta del av testversionen av kartan. Klicka på fyrkanten uppe till höger ”Visa större karta”. Sen kan du välja bland kategorierna till vänster på den större kartan. Det återstår lite för att få den perfekt. Och självklart ska jag fylla på kartan med mycket mer intressant information.

Genom eld och vatten till liljornas strand

Igår tog vi en biltur söder ut för att titta på en blommande sandstrand. Nedanför berget Nikon stod flera bandfordon och ännu fler brandmän. Till synes overksamma.
Det var för lite mindre än två dygn sedan det brann här. Eftersom det är kruttorrt ute i terrängen nu så behövs nog en hög beredskap om det skulle flamma upp igen.

Branden såg väldigt dramatisk ut hemifrån oss. Röken och lågorna syntes på milslångt avstånd. Och några helikoptrar bombade vatten.
Men när vi såg berget på nära håll så kunde vi se att branden hade startat utan för byn Agios Nikon. Och dragit sig från byn upp mot bergstoppen. De topografiska förhållandena var nog orsaken till att branden inte blev mer omfattande.

Långt ner i söder på Beach Cape Matapan blommade strandliljan Pancratium maritimum för full. Det är en fantastisk syn att se hundratals ruggar av denna stora vackra blomma. Speciellt så här års när det är väldigt ont om blommande vilda växter.
Vi passade också på att bada lite, men någon längre simtur blev det inte för blåsten var lite otrevlig.

Foto C. Fryle

Vi vände norr ut igen men följde den östra sidan av Manihalvön. Högt upp på åsen intog vi en pickniklunch i skuggan av en hjälte. Det finns hur många monument som helst över hjältar i Grekland.
Vid den lilla halvön utanför byn Kótronas simmade vi våra dagliga tusen meter.

Foto C. Fryle

Under tiden vi simmade tornade mörka moln upp sig över bergen. Det såg lovande ut.

Foto C. Fryle

Och visst kom det efterlängtade regnet. Jag tror nästan brandmännen längtade efter det mer än vad Christina och jag gjorde. Tyvärr kom det inget hemma i våra rabatter.

Foto C. Fryle

När vi korsade halvön på hemvägen så körde vi genom ett stort område som eldhärjades för en dryg vecka sedan. Då flög helikoptrar och bombade vatten i tre dagar. Flera byar var då evakuerade. Men jag tror byarna klarade sig bra. Vi såg bara ett bostadshus som såg ut att ha blivit svett. Men områdets odlingar kommer inte ge någon skörd på ett bra tag.
De sydliga delarna av Manihalvön är väldigt lättantändliga på grund av den ständiga torkan som gett en eldfängd vegetation. Lite längre norr ut där vi bor är riskerna något lägre. Men vi kan ändå inte känna oss helt trygga.

Skördetid i hettan

Vi har skördat vår första majs. Den har växt snabbt och blivit till höga ståtliga plantor. De flesta av våra grönsaker får dagligen vatten. Och det behövs sannerligen nu när dagsvärmen ligger en bit över 30 grader, flera dagar i sträck. Trots värmen har det blivit många vackra och välmatade kolvar.

Idag provkokade jag fem kolvar. Resultaten blev sådär. Sötman är väldigt varierande mellan de olika kolvarna. Och torrsubstansen var för hög i alla. Trots att kornen ser sprängfyllda ut så saknas det lite vätska i dem.

Även andra grönsaker som har svårt att hålla uppe fukthalten i värmen. När man äter en armenian yard long gurka så känns det lite som att äta en morot. Men den är god ändå.

Paprikan blir väldigt bra trots att plantorna ser för bedrövligt ledsna ut på eftermiddagen.
Paprikan sägs vara den mest besprutade grönsaken. Men några sådana åtgärder har vi inte behövt ta till. Det enda vi sprutar är tomaterna. Och medlet gör jag själv genom att koka chili och spraya med vattnet.

Meloner odlar vi flera sorter. De första vattenmelonerna sprack. Och några av det andra melonerna gick det in ohyra i. Men risken är mindre om man lägger melonen på en sten eller ett plastlock. De meloner som vi skördat har hittills vari väldigs söta och läskande. Även om rankorna ser väldigt ledsna ut så kommer det nya små meloner.
Våra första squashplantor har enormt långa revor och ger inte mycket längre. Men vi har nya som verkar trivas fint i värmen.

Det som kan dö snabbast är persiljan. Den har varit enormt fin ända fram till för en vecka sedan när värmen steg en bit över 30 grader. Då räcker inte en morgonvattning till. Solen bränner ihjäl plantan trots att det finns fukt i jorden. Men vi har ett par plantor som står lite skuggigare. Vi hoppas att dessa lever över länge.