Ett gott slut en bra början

2020 går mot sitt slut. Det blev ett regnigt slut. Mellan jul och nyår har det regnat massor. Så även på nyårsafton. Därför satt jag inne vid datorn hela förmiddagen och försökte vara kreativ i Photoshop. Jag skapade en del nya bilder av mina foton. Inte för att jag kommer ha någon större användning av dem. Men jag fick förmiddagen att gå och jag hade roligt.

Framåt lunch blev vädret lite bättre så jag tog mig en cykeltur. Jag var ute en tur dagen innan också. Trots att jag passerade tre samhällen så såg jag inte en enda människa. Men på nyårsaftons eftermiddag var det folk överallt och alla populära fiskeplatser var upptagna.

När jag kom hem från min tur började det att skymma men det hindrade inte Christina från att plantera småbuskar innanför vår entrégrind. Här ska bli en yta avgränsad av murar med ett böljande landskap av lägre buskar som lavendel, rosmarin, Cistus, salvia med mera. Alla plantor som sätts nu har Christina sticklingsförökat eller frösått.
På kvällen åt vi lite kanin och efter det försökte vi hålla oss vakna till tolvslaget. Men det var omöjligt trots ihärdiga ansträngningar.

Foto C Fryle

På nyårsdagen vaknade vi till ett strålande väder. Eftersom det var torkväder passade vi på att köra en maskin tvätt. När den var hängd packade vi våra ryggsäckar med lunchpaket och kameror och begav oss till bergen ovanför Kardamili. Här kryllar det av bra vandringsstigar och så har man en magnifik utsikt över Taygetos högsta toppar. Så här års när snön har lagt sig där uppe är de som vackrast. Snön kan ligga kvar länge. Ända tills midsommar finns där gott om snölegor.

Foto C Fryle


Vårt mål var kyrkan bredvid hotell Faraggi.  Hotellet är ett fantastiskt ställe att äta på, men det är fortfarande lockdown så ingen mat serveras där nu. På vägen dit passerar vi vildmark, olivlundar och byar. Det är svårt att låta bli att palla apelsiner när man går förbi ett översållat träd på en ödetomt. Så fyra små apelsiner slank ner i fickorna. Dom kunde konkurrera väl med citronerna om surheten. Gången innan jag pallade så gjorde jag det på min vän Åkes träd. Till och med destillerat vatten smakar mer än Åkes apelsiner. Så jag får nog sluta upp med att palla och börja betala för mig.

Foto C Fryle

Framme vid kyrkan packade vi upp vårt bröd, olivolja, salt och tomater. Bröd, olivolja och salt är numera med på alla våra utflykter. Och att även kunna äta färska egenodlade tomater efter nyår är inte så dumt.
Efter måltiden gottade vi oss länge i solen. Det är rätt fantastiskt att det går att ligga och sova middag på en stenläggning i januari. När middagsluren var avklarad vände vi nedåt och tog en parallell väg tillbaka till bilen.
Nu hoppas vi på många fina dagar och underbara promenader innan hettan blir för mycket för vandringar i bergen.  

Regn, regn, regn och regn!

Nu känns det som det regnat i en evighet. På tre veckor har vi endast haft tre regnfria dagar. Det har inte varit så farligt som det kan låta. De flesta dagarna har vi sett sol och kunnat vara ute utan att bli dyblöta. Men de senaste dagarna har skurarna kommit tätt. Och de har känt på sig när vi stigit utanför ytterdörren. Då har molnen öppnat sina kranar så det bara har varit att vända 180 grader och ta skydd inomhus.  Igår fik vi 54 millimeter så nu har vi uppnått månadsmedelvärdet för december. Så nu kan det gärna ta slut.

Det är sällan det kommer så mycket regn att de når ovanför stenarna i floderna. Men nu kan vi se vattnet som rinner ut i vår fina badvik. Då är inte vattnet medelhavsblått längre. Lite mer som kaffe med mjölk. Åker man en bit upp i bergen så kan man se det bruna flodvattnet bilda vackra stråk i havet. Om det blir riktigt långvariga och kraftiga är det bäst att stanna hemma. För då kan vägar spolas bort. I år har vi inte haft några sådana incidenter. Dom kraftiga nedfallen har däremot drabbat både Kreta och de Joniska öarna.

Regnet har sina fördelar också. De flesta av våra växter har mått bra av att få fylla sina celler med lite mer vatten.
Trädtaklöken har tappat många blad under värmen och de som har varit kvar kar de knutit ihop i en hård boll. Men nu öppnar bladrosetterna sig och bladen sväller.

Det bli mycket inomhussysslor när vädergudarna är emot en. Idag bakade jag surdegsbröd på förmiddagen och Christina bakade lussekatter efter lunch. Så nu funderar jag på om vi måste köpa en ny frysbox.

Om vi har lite tur med morgondagens väder så tar vi adventsfikat ute på altanen i morgon.

När vintermörkret anfaller

Jag ser att många uppdateringar på Facebook där det man beklagar sig över vintermörkret. Och är man uppvuxen i ett snöfattigt Halland som jag, så förstår man hur det känns. Där kan det gå flera dagar innan man ser ljuset. Och då bör man tänka på att ta extra tillskott av D-vitamin. Men vi löser det på annat sätt. Här i Grekland är dagslängden flera timmar längre och vi ser solen nästan varje dag. Och visar den sig inte så är det ändå rätt ljust och behagligt ute. Så våra D-vitaminer införskaffar vi oss genom att vara ute i solen. Igår var en sådan dag som vi fick vistas i en strålande sol på bergssluttningarna runt Kotroni.

Foto: C Fryle

Det är lätt att bli förvirrad här i Mani, Grekland. vårblomningen är i full gång. Solen skiner så starkt att man får pusta ut under ett träd med höstfärger. Och en bit upp på Taygetos högsta toppar har den första snön fallit.

Även om de flesta stigar och vägar i området är väldigt bra så kan man stöta på ett och annat hinder. Och just regnvatten är något som vi tar emot med glädje. Efter sommarens torka behövs det mycket vatten för att fylla på magasinen. Och att få natur och trädgård att leva upp.

Foto: C Fryle

Cyklamen var det länge sedan vi såg något av, men nu visar sig både blad och en fantastisk blomning.

Foto: C Fryle

Den vita Crocus boryi har blommat länge nu. Det räcker att klättra upp 200 meter över havet för att få se täta bestånd.
Iris unguicularis har precis börjat blomma. Den kommer att blomma länge än. I ett vägdike hittade vi flera små irisplantor som blivit uppspolade och låg med rötterna bara. Nu funderar ja på att ta mig en tur dit och plocka några plantor så att vi kan få ett litet bestånd i vår trädgård.

Foto: C Fryle

Naturen efter stigarna vi går bjuder på många rara vilda växter. Men vi ser också en hel del intressanta saker i trädgårdarna. Som den här muren där det växer tre enorma kottepalmer. Och en av den har frön som påminner om hårda nötter.

Några kottepalmsnötter fick följa med hem för att förökas. Som tur är finns alla förökningsmetoder att hitta på nätet. Fuktigt och varmt ska sådden stå. Och kärnorna sta plockas ur skalet. Handskar krävs. Så antagligen finns det något ohälsosamt i dem.
Vi gick också förbi en häck av Pittosporum tobira. Det är en växt vi sett massor med gången. Men aldrig har vi sett några de vackra förställningarna. Vi har dvärgformen i trädgården men det kan inte skada med denna lite större formen också. Så några frön fick följa med hem.

En liten skörd!

Nu är vår olivskörd avklarad. Här ska vår första skäck packas med oliver som vi skördat alldeles själva. Det blev två dagars tungt jobb med manuell skörd utan hjälp av någon maskinell utrustning.
Förra året skördade en albansk familj åt oss. De var otroligt effektiva, men så hade de också bättre utrustning.

Vi fick ihop 8 säckar oliver som vi körde till pressen igår. Det är väldigt få säckar på vår olivlund med 90 träd. Förra året skördades 25 säckar den 9 november. Det är betydligt fler än vad vi fick ihop i år. Men det finns en förklaring.

Vi har kraftiga angrepp på våra oliver. Det är den lilla olivflugan som lagt sina larver i de flesta oliverna. Efter som vi skördat senare än förra året så an skadorna blivit större efter som larverna utvecklas när oliverna börjar mogna.
Så vi har bara skördat en liten del av våra oliver i år. Men nästa år ska vi vara minutiösa med besprutning. Det finns effektiv ekologiska bekämpningsmedel.

55 liter olivolja fick vi med oss hem idag och det anser vi vara en bra skörd efter omständigheterna.
Förra året fick vi hem 100 liter olja. Och skördearbetarna tog 100 liter. Men nästa år kommer vi få mycket mer olja inbillar vi oss.

Självklart provade vi oljan direkt när vi kom hem. Det är svårt att göra ett utlåtande när man inte är expert. Men vi tror att oljan var godare förra året. Och det är nog så för vi skördade tidigare då och så hade vi inte så stort angrepp av olivflugan. Dessa angrep ger en högre syra halt i oljan.

När vi skördar så rakar vi av oliver direkt från trädet. Ibland är det lättare att kapa av en gren innan man rakar av oliverna. Det har lett till att jag har sex högar med grenar som ska flisas. När det är gjort ska träden slutbeskäras. Det ger mig flisningsjobb under hela vintern. Med det blir också ved som kan värma oss nästa vinter.   

Finbesök i paradiset

Det är underbart att vara tillbaka i Grekland. Efter en vecka Sverige utan sin min fru vid min sida blev saknaden plågsam.
Men det alldeles extra roliga var ju att jag fick med mig min son Markus när jag åkte hem igen. Jag skulle ju också haft med mig Christinas Filippa men tråkigt nig drabbades hon av feber och idag sätter man sig inte i ett flyg i det skicket. När Renée fick reda på att Filippa skulle komma hit så bokade hon också ett flyg hit till Kalamata. Så nu har vi Två av våra barn här men ingen Filippa.
Markus och jag tog flyget till Aten där jag hade min bil parkerad.
Och är det första gången man åker från Atenhållet över till Peloponnesos, så är det obligatoriskt med ett stopp vid den gamla bron över korintkanalen.

Vädret var strålande de första dagarna och vi kunde sitta på gästvåningens terrass och njuta av den fantastiska utsikten.

När Renée hade anslutet passade vi på att äta på Stoupas taverna med högst betyg. Så att våra gäster skulle få smaka på det grekiska köket.

Renée har mestadels varit hemma och jobbat medan Markus har semester och kunnat utforska Manis hemligheter lite mer.
Den lokala ölen Nema som bryggs alldeles nära oss fick godkänt. Och det grekiska kaffet som finns i många olika varianter gillar de flesta. Här provar Markus en kall freddo medan jag dricker en freddo cappuccino.

Vi har även hunnit med att utforska några badplatser och bergen uppe vid Hotel Faraggi. Vi följde den vackra vägen till ravinens botten. Sen gick vi tillbaka för att äta en måltid på Faraggis fantastiska takterrass.

Vi har inte kunnat presentera så många av våra lokala vänner för våra gäster. Men djuren presenterar sig själva. Och vissa gör det på ett underligt sätt. Varför hunden räckte ut tungan åt Markus men inte åt mig kan man ju fundera på.
Än är det några dagar kvar för våra gäster här så lite mer kul ska vi hitta på. Förhoppningsvis slutar det regna snart. Igår fick vi över 60 mm. Idag behöver vi inget.