Kimchi en fermenterad katt?

I måndags förra veckan så startade jag dagen med att åka till apoteket och köpa coronatest. Christina hade varit sjuk sedan i i fredags natt så jag trodde jag klarat mig. Och visst visade mitt test negativt Så jag kunde åka och hämta en katt i grannbyn. Under helgen var jag i kontakt med ”Mani International Animal Organization” och blivit lovad en katt av en kull på sex ungar som behövde få trygga hem. När jag stod där framför sex sexveckors kattungar så lyfte jag upp den närmast och blev omedelbart förälskad. Det visade sig vara en flicka och det vad precis vad vi ville ha. Hon fick följa med hem.
Hemma började namndisfusionen. Det blev en del förslag att välja mellan, men jag tyckte nog mitt förslag på Kimchi lät trevligast. Christina gick med på namnförslaget.
Varför döper man en katt efter Nordkoreas nationalrätt som är fermenterade grönsaker. Den enkla anledningen är att det är ett vackert ord. Tidigare har jag döpt en hund efter en fetast-röra. Thipiti är också ett vackert ord.

Redan på eftermiddagen efter jag hämtat Kimchi så insjuknade jag. Det började med rätt lätt symtom. På tisdagen hade jag hög feber och huvudverk. På onsdagen försvann febern men synen försämrades.  På onsdagen kände jag mig relativt frisk men smaklökarna hade havererat.
Inget ting smakade gott. Inte enf jogurt med egenodlade fikon. Men nu börja jag kunna skönja några smaker.

Det dröjde några dagar tills jag kunde återuppta motionssimningen. Christina tog sin första tur idag. Trots att vi är lite tröttare än vanligt så verkar vi inte ha några problem med att simma våra tusen meter.
Den första simturen efter sjukdomen var huden så känslig att det kändes som att simma i sodavatten. Christina upplevde den effekten idag medan min hud verkar ha återgått till det normala. Men saltvattnet smakar förfärligt illa med coronasmaklökar. Det går nog över det med.
När smaklökarna väl är återställda ska jag börja laga god mat igen.

Kimch var lite stirrig de första timmarna hon var hos oss. Efter som vi var sjuka kunde vi vara inne med henne hela tiden och bära runt på henne så hon fick närhet och vara trygg.
Redan efter ett dygn så var vi helt klart Kimchis människor.

Nu älskar hon att leka med allt som rör sig. Hon älskar också att leka med mig när jag inte rör mig och försöker sova. Igårkväll envisades hon med att slicka på min haka. När jag skyddade den med handen så valde hon ögonlocken i stället. Sen åkte hon ut i storstugan och jag stängde sovrumsdörren.

De första turerna utanför hemmets väggar var otäcka. Hon rörde sig bara i vår absoluta närhet. Men nu utforskar hon allt och är som en pil upp och ner för olivträden.

Julshopping i Kalamata!

Foto: C, Fryle

Kalamata är staden vi åker till när utbudet av affärer är för litet på hemmaplan. Staden ligger längst in i viken mellan två tungor på Peloponnesos. Här finns gott om möjligheter till shopping, kulinariska upplevelser och bad.
Kalamata har en jättelång strand och här badas det året om. Igår när vi åkte efter strandvägen vid lunchtid kunde vi se massor med folk på stranden.
Vårt mål var inte att bada utan att köpa på oss varor som vi har behov av.

I normala fall när vi åker till Kalamata orkar vi bara med de allra nödvändigaste inköpen. Men i fredags hade vi bokat hotell så att vi skulle hinna med mer utan att bli stressade.
Vi hade ett bra boende på Central Rooms som ligger alldeles vid det långa torget. Har hade vi nära till mycket.
Hotellet var mycket fräscht med trevlig personal och priset var lågt. Det finns många hotell att välja så det känns bra att vi valt ett som vi blev mycket nöjda med.
Frukosten var något alldeles extra. Jag tror vi fick mat till ett helt kompani. Men det var inget tvång på att äta upp som tur var.

På fredagskvällen strosade vi runt i centrum. I grekiska städer är det rätt lugnt på eftermiddagarna. Klockan 17 öppnar allt och det blir en väldig massa rörelse.
Jag hann med att klippa mig innan middagen. Så här i efterhand önskar jag att frisören tagit ett par centimeter till.
Av middagen som åts på Κάρδαμο fanns inget mer att önska. Den restaurangen kan jag rekommendera till alla Kalamatabesökare.

På Lördagsmorgonen startade vi med ett besök på marknaden som har allt som går att äta, även om inte just julstjärnorna är att rekommendera som föda. Christina köpte en som nu står i en fin kruka ute på vår altan.

Foto: C, Fryle

Vi startade vid en köttdisk och köpte både oxkött och kyckling till mycket bra pris. Det kanske inte är så konstigt att priserna är bra här. Här finns ungefär tio köttförsäljare, tio fiskförsäljare, hundratals grönsaksförsäljare med mera.

Foto: C, Fryle

Vi stannade och gjorde affärer med en fiskhandlare också. Priset på fisk varierar mycket. Det mest prisvärda är nog skaldjur som är mycket billigare än i Sverige.
Vi avslutade marknadsbesöket med att köpa frukt och grönsaker. Vi lämnade marknaden tungt nedlastade. Som tur vad hade vi nära till bilen som nu började bli rätt fullpackad.

Foto: C, Fryle

Efter marknaden blev de obligatoriska affärsbesöken i Kalamata. Lidl och Sklavenitis klarades av snabbt. Sen bar det i väg hem till hönsen igen.
Nu ska vi knåda vår första deg i den nyinköpta köksmaskinen. Det blir danskt rågbröd.

Första gången i Aten

Christina och jag har sett Aten många gånger, men bara från motorvägen. Har det varit något stopp där så har det varit för att besöka Ikea eller tanka bilen. Nu hade vi två övernattningar mitt inne i centrum.
Mina förväntningar var inte så stora. Men jag blev verkligen överraskad över vilken rolig stadskärna Aten har. Här finns många verkligt trevliga kvarter och massor med tavernor och kaféer som serverar all världens mat. Aten är sprayburkarnas stad. Allt som går att måla på var målat på (en liten överdrift).

Vi besökte flera marknader. Visst säljs här mycket krimskrams till turister. Men också förvånansvärt mycket kvalitetsprodukter. Christina köpte ett par riktigt fina boots. Och jag hittade ett par väldigt prisvärda Keen sandaler. Jag hade köpt ett par lika dana för några veckor sedan för ett lite högre pris. Så sandalerna fick bli osålda. Vi fick full packning ändå bestående mestadels av tyger och sytillbehör.

Att besöka matmarknader tycker jag alltid är en höjdpunkt. Och vi hittade en väldigt stor och fin som mestadels sålde kött och fisk till mycket bättre pris än vi kan köpa i Kalamata. Den enda mat vi fick med oss hem var kastanjer som vi köpte till ett rekordlågt pris.

Att besöka vår huvudstad i början av oktober tror jag var bra. Det var inte för varmt och det kom bara några droppar regn. Trängseln med andra turister var måttlig.

Upp till sextontusen personer besöker Akropolis dagligen. Så vi satsade på att vara där när grindarna öppnades. Det var bra för vi behövde inte köa för att komma in. Men när vi lämnad stället så var det lång kö för att ta sig in. Nu har vi besökt ett till av Greklands stora och fantastiska turistmål.

Den primära anledningen till vårt Aten besök var att komma till ”Liberto Dario” trädgård och träffa honom samt att handla av hans fantastiska växter. Det blev ett väldigt välkomnande första möte med Liberto. Två välfyllda backar med fick vi med oss hem. Så nu har Christina att göra med att hitta platserna att plantera växterna.

Att vi just före Atenresan fått två kartonger med växter från Filippi i Frankrike Gör det inte lättare för Christina att hitta lämpliga planteringsplatser.

Vårt grekiska universalmedel!

Olivoljan är en fantastisk produkt. Det finns massor av användningsområden för den. Det första man tänker på är att ha den i sin matlagning och det har vi naturligtvis också.

En annan användning är att göra antiseptisk olja. Då använder vi blommor av en art av johannesört som växer uppe i bergen. Blommorna lags i en burk med olja och får stå solbelyst i några veckor. Den fungerar mycket bra att stryka på småsår och andra hudåkommor.

Att blanda kronbladen från ringblomman med olivolja och låta det stå i några veckor blir en väldigt användbar råvara. Oljan kan användas som den är till blöjbarns röda rumpor. Annars blandar vi den med bivax i olika koncentrationer för att göra mjukgörande salva. Ju mer bivax desto fastare salva.

Efter som vi badar mycket och vistas i stark sol så torkar huden ut fort. Då återställer vi vår hud med egengjord salva.  

Än har vi inte gjort stift till att smörja läpparna med. Det kommer vi nog göra så småningom, bara vi köpt hem tomma hylsor.

Vår senaste användning är som träolja. Det var Christina som läst att en del ättika och två delar olja blir en utmärkt träolja. Ättikan har visserligen svårt att blanda sig med oljan så det är bäst att röra i blandningen hala tiden. Hittills är vi väldigt nöjda med resultatet. Mycket bättre och billigare än dyr träolja från färghandeln. Och så får vi samtidigt användning för våra bottensatser från olivdunkarna.  
Antagligen blir skörden rätt god i år så vi får fundera ut fler användningsområden.

Mani pulse festival. Dag 2

Så var det dags att cykla ner till hamnplan för att lyssna på musik igen. Den första orkestern vi lyssnade på var en enmansorkester. Den musiken föll varken Christina eller mig i smaken.

Om musiken inte var så kul så var publiken desto roligare. Jag fick några bilder på härliga besökare med en avslappnad stil. Stilen här i Mani är väldigt cool. Jag tror aldrig jag sett en Manibo i slips och kavaj. Så ska ni hit på semester så packa sköna kläder och lämna de fina hemma.

För att komma undan den störiga musiken promenerade vi till andra sidan av hamnen. På vägen stötte vi på vår granne Anna. På dagarna tar hon hand om sin dotter och hotellet. På kvällarna serverar hon mat på en taverna.
Vi skulle inte ha någon mat så vi gick vidare till stället som säljer väldigt god glass.

Efter glassen satt vi oss längst ut på norra pilen. Längst ut på södra piren uppehöll sig ett gäng ungdomar.  De fick bli vårt fotoobjekt innan vi gick vidare.

På tillbakavägen gick vi förbi apoteket och där underhöll en riktigt bra gatumusiker taverna-gästerna på andra sidan gatan.

När det händer något i byn så dyker det alltid upp hantverkare och konstnärer som säljer sina produkter. Kanske Christina och jag dyker upp där någon gång när kassan behöver fyllas på.

Tillbaka på södra sidan av hanen fick vi lyssna på albansk folkmusik. Det blev en riktig trevlig upplevelse. Det tyckte även övriga publiken som började dansa. Troligen var det flest Albaner som dansade. Det finns väldigt gott om Albaner här. De är väldigt uppskattade som arbetskraft för de är duktiga och billiga.