Aktiva dagar i lunden!

Foto C, Fryle

December har hittills varit en toppenmånad. Vi har kunnat vistats ute mycket för regnskurarna har varit få. Vi får en väldig massa gjort. Evighetsarbetet med att beskära träd och flisa kvistar kommer att fort sätta många veckor än. Kanske låter det som ett tråkigt jobb. Men jag trivs med det alldeles förträffligt. I går eftermiddag var det så skönt att jag kunde stå med bar överkropp och en ljudbok i örat och mata flistuggen med pinnar och producera en mycket användbar massa av fin flis.
Men det finns så mycket annat roligt att ta itu med.

Foto C, Fryle

Vi har lagt sten i förrummet till uteduschen. Stenen har vi plockat på en strand i närheten. Det var första gången vi gjort något sådant här. Vi tyckte det var roligt så det blir kanske någon mer stenläggning i framtiden.

Foto C, Fryle

Resultatet blev ganska bra. Jag tror att det kan bli ännu bättre om jag ger det lite efterputsning.

Foto C, Fryle

Christan ägnar sig mest åt våra växte. Vissa områden är lite svårare att rensa ogräs i eller klippa grenar på. Svårast är det att rensa bland marktäckarna. Christina kom på att det skulle fungera att arbeta från en låg liten plattform. Det var lätt för mig att ordna en sådan. Allt material fanns hemma. Själva plattan var nästan färdig. Det var bara att såga av en bit av den långa plattformen jag byggt när jag kompletterade bambutaket på gästvåningens terrass. Strålrör till benen blev några reststumpar rör som blivit över sedan hönsgårdsbygget. Fötter svarvade jag av ett släggskaft.

Foto C, Fryle

Jag har också hunnit med att göra en låg mur som avgränsar grönsakslandet. Det behövs sannerligen för landet får inte bli större nu.
Att jag tog itu med murbygget beror på att takläggarna som gjorde altantaget lämnade en halv storsäck sand. För mig var det bara köpa en säck cement och köra igång.
Det är en salig blandning av fulsten i muren, men det gör inte så mycket. När lavendelhäcken vuxit upp så kommer inte mycket av muren att synas.

Jag har fortfarande 25 kilo cementbruk kvar. Nu funderar jag på om jag ska ersätta det skeva och förstora trappsteget av trä till containern med ett alldeles laga trappsteg av betong.  

Solen går ner strax efter fem på kvällen. Det blir många timmar inne innan det är dags att krypa ner i sängen. Långa stunder framför datorn klarar jag inte utan att ögonlocken blir för tunga. Då är det bra att pyssla med händerna. Jag har börjat prova på att brodera. Det är inte så lätt som det ser ut. Det blir lätt trassel. Men jag har nu lyckats skapa mitt första broderi som mest varit till för att lära mig hantverket med olika stygn.
Jag har långt kvar tills jag får lika bra snits som Christina får på sina stygn.  (Christinas till höger)

Olivskörd och takläggning

Denna vecka har varit väldigt hektiskt.
Helmanuell olivplockning tar på krafterna. Nu har vi ju bara 90 olivträd. Många familjer här i Mani har tusentals träd. Men vi vill inte ha ett enda olivträd till.
I år var vi 7 personer som plockade. Det gick snabbt att rekvirera arbetskraft. Efter en förfrågan på Facebook tog det högst 10 minuter innan min kusin Robert och hans sambo nappat på erbjudandet. Efter ytterligare en kvart hade Robert ordnat två av sina vänner också.
De fick jobba hårt för det hängde rekordmånga oliver på träden.
Jag hade sagt att de skulle plocka en och en halv till två dagar. De var helt inne på att slå rekord så de plockade två och en halv dag. Och rekord blev det. 210 liter olja!
Nu hjälpte Filippa, Christina och jag också till. Annars hade vi nog inte fått ner alla oliver.

Olivplockning är ett tungt jobb men det finns lättare moment som att rensa väck pinnar innan de ska ner i säckarna.
Det tycker jag är så tråkigt och då är det bra att det finns andra som är villiga att ta sig an den uppgiften.

Foto: C Fryle

Ett av de tyngre jobben är att lasta säckar. De väger ungefär 50 kg styck. Med mina tre felande ryggkotor är det ett jobb jag lämnar över med glädje.
Ett JÄTTE-stort tack till alla duktiga olivplockare!

Foto: C Fryle

Mitt i olivplockningen kom hantverkare för att lägga ett nytt altantak. Det spädde på stressen lite grann eftersom vi var tvungna att snabbt röja undan allt som stod på altanen.

Vi har haft bambutak på altanen innan. Det funkar inte helt bra under vinterregnen. Det är ju ofta ljummet även när det regnar, så då vill vi inte sitta inne.

Gästerna på övervåningen får nöja sig med bambutak. Takstolarna där har väldigt liten lutning och är väldigt långa så det räcker med belastningen av bambu här.

Jag är ju alltid lite orolig när hantverkare anlitas. Kommer de anstränga sig och gör ett riktigt bra jobb?
Med dessa albanska män blev jag väldigt nöjd. De gjorde allt riktigt noga och väldigt snyggt. De städade även väldigt rent efter sig vilket vi knappast hade förväntat oss.
Det blev en intensiv och rolig vecka. Nu behöver vi nog hämta andan lite.

Nu händer det saker!


Det händer alltid saker så det är inget nytt. Alla händelser är inte stora. De flesta händelser är inget att oroa sig för. Men två gånger denna vecka har vi haft hönor med värpproblem. Kanske är det en höna som haft problem två gånger. Det är svårt att veta efter som vi inte ser skillnad på alla. Den senaste som fått vår avhjälpande omvårdnad har jag målat röd i nacken för att se om det händer samma höna igen.
Man ser på hönan att hon har svårt att få ut ägget på att stjärtfjädrarna går neråt. Då ger vi hönan ett varmt bad så att musklerna slappnar av. Hela hönan slappnar av och somnar så sött när man virar in henne i en handduk. När hon torkat så oljar man in bakdelen så att ägget ska komma ut lättare. Hittills har det lyckats all tre gångerna det hänt.


I olivlundarna förbereds det för skörd. Den torra markfloran ska slås så olivdukarna ska vara lätta att lägga ut. Vår olivlund är bara så där lite bevuxen Det skulle se snyggt ut med en klippning, men det känns inte helt nödvändigt.

Nu har turisterna minskat drastiskt i antal. Nu kommer de deltidsboende i stället. Det är en trevlig tid för oss som bor här året om. Då hittar vi på både det ena och det andra med våra vänner som dykt upp nu när den värsta sommarhetta lyser med sin frånvaro.
I veckan tog vi en promenad i bergen med vänner från Norden och England.  

Även de som har sina hus på hjul har kommit. I går var det ovanligt många hus och campingbilar som vildcampade i området. Över 30 bilar kunde jag räkna till mellan vårt hus och Agios Dimitrios.
Här ser vi husbilar hela vintern. Det är en fin, vild och lagom servisvänlig halvö att övervintra på.


Vi fortsätter med vår motionssimning i havet. Än är det mycket varmt. Så här på hösten händer det oftare att det går vågor som gör att vi föredrar att hålla oss på landbacken.


Då får vi mer tid till att spela fler partier Moultezim. Tyvärr så förlorar jag mycket oftare än Christina. Det är bara att bita ihop och hoppas på bättre tur nästa gång


Vi firar Christina

Igår fyllde Christina år. Det firades lite lagom. Eftersom hon samtidigt har slutat jobbet som chefredaktör så fanns det anledning för mig att sköta mig lite extra väl eftersom hon numera bara kommer att chefa över mig.
Jag startade morgonen med att ge henne kaffe på sängen och presenter. Presenterna bestod mestadels av ståltråd.

Innan frukost cyklade vi till Agios Dimitrios för att ta oss en rejäl simtur. Här hittar vi våra favorit-simställen på cykelavstånd hemifrån.

Efter simningen åt vi en god frukost på det nya caféet som ligger vid hamnen i Agios Dimitrios. Stället har blivit oerhört populärt under de få veckor det varit öppet.

Christina hittade en extra present. En eftertraktad växt på stigen mellan badstegen och kaffet. Tydligen ska den vara vacker med fantastiska blommor. Hon plockade i alla fall frökapslar av den…

När vi kom hem från badet och frukosten så upptäckte jag att min favorithanduk inte följt med mig hem. Efter lunch cyklade jag tillbaka och hämtade den. Havet var så lockande att jag samtidigt passade på att ta ett dopp.

På hemvägen smet jag in till våra vänners hus för att vattna några växter. Tyvärr var det inget vatten i ledningen. Men växterna såg så pigga ut att de säkert klarar sig länge än utan vatten.


På kvällen gick vi till restaurang Medikon och åt en måltid. Tavernan är ny för i år och den lyxigaste i vår by. Salladen på hummus och olika sorters bönor var höjdpunkten under middagen. Min huvudrätt som bestod av pasta och tupp var god men inget extra. Vi blev bjudna på lite smakprov. Både till förrätt och efterrätt. Det var fantastiskt gott och speciellt överraskad blev jag över den lilla koppen med fisksoppa.  Fyra gånger har jag beställt fisksoppa i Grekland och alla gångerna har jag blivit serverad tråkigt, tunt, smaklöst blask. Men fisksoppan som vi fick här var riktigt krämig och fantastisk god.
Så nästa gång vi går hit ska jag ha fisksoppa till huvudrätt.
Nu är det en ny dag utan något firande. Däremot blir det städning av gästvåningen för en familj flyttade ut idag och en annan familj flyttar in i morgon.

Bröllopsdag på Peloponnesos!

I torsdags firade Christina och jag vår bröllopsdag. Det har gått 16 år sedan vi gifte oss.
Jag gick igenom hela fotoarkivet på bilder som var tagna den 14 juli. Jag hittade inte en enda bild som tydde på att vi uppmärksammat den här dagen något tidigare år. Men det vet jag att vi har. Fast oftast har vi glömt av den.
Men i år glömde vi inte. Vi började firandet med en drink på altanen tidig kväll. Men det tog jag nog ingen bild på. Så det får bli en bild på Christina med drink i Dolomiterna för några år sedan. Det kan ju passa bra för det var där vi förlovade oss.

Strax innan solen gick ner cyklade vi till grannbyn Stoupa. Det är en mycket vacker och dramatisk cykelväg. Här har man utsikt över hav, klippor och höga berg. Men av det såg vi inte mycket för vi hade solnedgången rakt i ögonen.

Stoupa är en rätt ocharmig by. Men det tycker inte alla. Byn har fina stränder och massor med parasoller. Men det var varken stränder eller parasoller vi var ute efter. Utbudet av matställen är mycket större än i vår by och det var det som lockade.

MyLó är den enda restaurangen som serverar mat från en annan världsdel. Vi älskar ju det indiska köket. Så vad passar bättre än en riktigt bra indisk restaurang. Vi tog varsin karahi men med olika kött. Eftersom det inte passar med vin till indisk mat så beslöt vi oss med att festa loss på vinet hemma i Agios Nikolaos i stället.
https://mylostoupa.gr/

Vid hamnen i Agios Nikolaos slog vi oss ner på LITHOS. Där serverar de kaffe, drinkar och godsaker. Men vin var dom riktigt usla och dyra på. Normalt så betalar vi 3,5 € för en halv liter vin. Men här serverade dom bara i glas. Det går ju fint det också. Men att få billigt rödvin kylskåpskallt och betala 7€ för två glas gör inte så vi kommer tillbaka när det finns många bra ställen att välja på. Fast vyn tillhör de bättre!

Nu är firandet över och helt vanliga sysslor tar över. Vi har just sett till att vårt AIRBNB boende är det renaste i hela Grekland, så våra gäster inte ska klaga.
Hur det blir med firandet den 14 juli nästa år är svårt att veta. Men oddsen att vi glömmer bort det är större än att vi kommer ihåg.