Skattjakt i Kalamata

Det finns alltid en anledning att ta bilen till Kalamata. Idag var det främst för att hämta skattedeklarationen. Det är dags att betala skatt för uthyrningen av övervåningen. Skatten är relativ hög jämfört med vad vi betalat för uthyrning i Sverige. Men staten har väldigt många hål att stoppa mitt bidrag i.
Deklarationer klara vi inte av att sköta själva så det får en revisor göra åt oss. Vi har en jättebra kille som sköter det. Han och några andra revisorer har ett kontor högt upp i ett ruffigt hus mitt i Kalamata.

Det borde vara obligatoriskt för revisorer att ha hjälm. Men säkerhetstänket är inte så högt i Grekland. Och så länge taket bara ramlar ner lite i taget så ska det nog gå bra.

Anledningen nummer två var att köpa en ny mixer. Sådana saker handlar vi på Kotsovolos.
Vår förra burk gick varm när jag försökte göra chiliflakes. Man måste passa sig när man bereder för het chili. Man vet aldrig vad som kommer gå på tok.
(Det blir el lustig effekt när man rätar upp en bild i Lightroom. Runda burkar kan bli äggformade).

För att spara tid köpte vi lite snabbmat Lidel och åt på hemvägen. Idag stannade vi vid ett kapellet Holy Triad, Αγία Τριάδα. Det ligger på en av de vackraste platserna efter vägen hem. Men tyvärr så finns det ingen utsikt mer än åt vägen just där. Ett skuggtak finns det i alla fal som man kan sitta under. Men just idag var vi inte i behov av det. En obekväm bänk kunde vi utnyttja att ha som sittplats och bord.  Christina var mycket lycklig över en påse stora körsbär som det skulle bli till efterrätt.

Min lunch bestod av en pytteliten ostburgare. Den såg inte alls aptitlig ut. Men jag blundade och åt. Och visst är det mesta gott om man är riktigt hungrig.

Väl hemma igen var det akuta kaffebehovet som var prioriterat att tillfredsställa. Det blev inget svenskt kaffe på svenskt vis. Det är så mycket godare att göra  Greklands nationalkaffe, Kaffefrappe.

Efter den korta kaffestunden var det dags att ta hand om alla inköp. Och det blev som vanligt inhandlat ett proppfullt bagageutrymme samt lite grann till baksätet.
En del varor ska rensas och styckas innan de fryses in. Och räkorna ska kokas och ätas senare i kväll.   

Midsommar. Ingen sill ingen nubbe.

Att bo i Grekland och behålla de svenska traditionerna kan vara svårt. Att få tag på nubbe är inte svårt. Sill av svenskt snitt är svårare. Och gräddfil mycket svårt.
Men varför äta svenskt när man bor i Grekland?
Här finns ju så mycket annat att skapa en måltid av. Så igår blev det bläckfisk.
Min senaste bläckfiskgrillning blev inte så bra: Så nu gick jag ut på nätet och läste på ordentligt hur den ska tillagas. Det första jag fick göra var att gå ut till köket och räkna armarna. De var åtta. Svenskan är fattig på ord för bläckfisk. I de flesta andra länder används olika namn till olika bläckfiskar. Nu när jag visste att den var åttaarmad så var den benlös.
Den ska möras innan grillning. Det finns lite olika metoder för detta steg. Den metod som passade mig var kokning.

Men innan kokning skulle det tunna bruna skinnet helst tas av. Det var ingen lätt uppgift då det satt som berget.

Under en timmes kokning låg den skinnflådda bläckfisken och stirrade ilsket på mig. Efter kokningen hade den krympt till halva storleken. Huvudrätten var förberedd ock fick ligga i kylen tills kvällens grillning.

Sedan var det dags för fredagens tur till posten. Och där väntade ett underbart brev från ett av mina barnbarn. Det var midsommaraftons absoluta höjdpunkt.

Sen till affären i Stoupa. Där hade inte dagens leverans av jordgubbar kommit än. Så det fick bli en rejäl påse med körsbär istället. Och det är minst lika gott som jordgubbar.

Efter en enkel lunch var det dags för siesta. Det blev åter en cykeltur till Stoupa för att lägga mig på den lilla stranden. Jag brukar variera mina bad. Och det finns många badplatser att välja på.

Efter grillningen dukade vi på övre altan. Den har annars våra gäster lagt beslag på. Men i dessa coronatider så är den ledig och kan användas av Christina och mig.
Bläckfisken var mör så det räckte. Egentligen alldeles för mör. Så nästa gång ska bläckfisken kokas kortare tid.
På söndag firar vi sommarsolståndet på grekiskt vis. Jag får ta och Googla hur det ska gå till.

Min bakgrund finns i Neochori

Nu vräker regent ner. Då är det bra att ha inomhusprojekt att pyssla med. På sista tiden har dessa projekt mest bestått av bakning. Men nu är frysen sprängfulle så då får det bli en annan sysselsättning.
Nu har bakningen fått ersättas av Photoshop. Den typ av bilder jag jobbar med nu kräver bakgrunder. Och dessa åkte jag upp till Neochori och fotade innan regnet kom.

Vackra ytor finns att hitta överallt som i plåten på denna vackra cementblandare.

Eller i denna fantastiskt vackra dörr. Jag hittade även vacker puts, åldrat trä, slitna stenar och mycket annat.

I byarna finns alltid djur. Två hästar var riktigt kärvänliga och deras päls fick bidra till bakgrundssamlingen.
Denna vakthund är en av de trevligare sorterna. Den orkade bara skälla några få skall. När den märkte att jag inte blev rädd så viftade den bara lite slött på svansen.

Nuvarande Photoshop projekt går ut på att frilägga ben och lägga dessa på fina ytor.

Här ligger benet på två bakgrunder i olika lager som blandats. Hur många lager jag jobbar med är väldigt olika, men det kan bli väldigt många med olika blandningslägen.

Jag hittade en fin skalle mitt i byn. Det kliade lite i fingrarna, men jag tror inte det är riktigt lämpligt att bära hem skallar som ligger på någons tomt.

Nu släpps det lite på de hårda restriktionerna i Grekland

Nu har jag sett fram mot den här dagen i några veckor. Det grekiska parlamentet har hållit oss i stränga tyglar. Men idag så har vi fått ta ett litet steg åt ett normalare liv. Så denna dag har jag sett fram mot. Jag har lidit brist på vissa varor som jag nu skulle köpt när fler butiker öppnar. Jag har grävt ett 35 meter långt dike för att lägga en slang till ytterligare två vattenposter i trädgården. Men jag måste ha missuppfattat något, för min lokala handledare som säljer diverse byggvaror har fortfarande jättestängt. Det var ett bakslag. Jag behöver ha något för händerna för att stilla min rastlöshet.

Så istället för att lägga slang beslutade jag mig för att göra en liten brunn till min vattenmätare. Det behövdes verkligen, för hela mätaren var täckt med jord och sten. Jag började att gräva fram den. Det var inte så lätt att få ett lika stort hål som jag önskade. Och någon cement att stärka kanterna med hade jag inte. Men några brädlappar och utan på det kakelfix blandat med fin marmorkross fungerar nog nästan lika bra. Nu kan jag både läsa av vattenförbrukningen och stänga inkommande vatten.

Medan jag fixade brunnen så klippte Christina oleanderbuskar och rensade ogräs runt dem. Grenverket bör reduceras för buskarna har inte byggt upp tillräckligt med rotsystem än. Nu kanske vi kan få vacker blomning på dem utan att behöva vattna dagligen.

Jag tyckte att jag på något sätt skulle visa min uppskattning nu när restriktionerna har blivit lite mildare. Så det blev ett havsbad precis nedanför vårt hus. Igår var det förbjudet.
Vattnet var inte jättekallt så jag lyckades doppa hela kroppen två gånger.

Eftermiddagen flöt på med lite små-pyssel. Och ingen dag utan en plantering. Så idag fixade jag ett väldigt litet potatisland av två potatisar som råkat komma med groddar innan de blev tillagade.

Och nu är värmen på gång så jag måste krossa is till kaffet. Hittills i år har vi druckit varmt kaffe men fram över blir det en kall kaffe frappé

Automatbevattning en lyx

Nu har vi äntligen köpt material som ska underlätta vår bevattning. Här i Grekland har nästan alla automatbevattningar och många växter behöver extravatten under de första åren.

Jag hade räknat ut att jag skulle klara mig på 17 meter grovslang och 8 meter smalslang för att lägga en bevattnings slinga till fruktträden på översta platån. Men slangen var så billig så jag köpte en rulle grovslang på 50 meter. När jag har utvärderat denna slinga så ska jag fixa bevattning på tre ställen till. Vi har ju massor med fruktträd, grönsaker och sticklingar som behöver vatten.  
Att sammanfoga grov och smalslang är väldigt lätt och efter som slangen aldrig är trycksatt med matartrycket så krävs det inte så mycket av noderna.

Och jag trodde att munstyckena skulle spruta ut vattnet i slangens riktning. Men där hade jag fel så detta montage fick rättas till.

Vid alla träd utom ett har jag hittills vattnat i nedgrävda petflaskor. Jag tror att de ska fungera bra med att ha hunstyckena nedstoppade i flaskorna.

Mina bevattningsautomater har flera inställningar, men det längsta intervallet är 72 timmar. Och de intervallet är nog lagom. Men bevattningstiden vid 72 timmar är 1 timme.

Munstyckena är ställbara. Jag trimmade in dem på 1 till 1,2 liter per minut. Men då blir ett lagom bevattningsintervall 24 timmar och fem minuters bevattning. Så det blir att trimma om så att jag kan nöja mig med bevattning var tredje dag.