En regnig dag?

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Vad gör man en dag då väderleksappen lovar massor med regnskurar hela dagen?
Eftersom vi har botaniskt intresserade vänner här just nu så beslutade vi oss för att botanisera i vägkanterna. Vi vet var de intressantaste växterna kan finnas, så det är ingen större risk att vi är långt från bilen om en häftig regnskur beslutar sig för att dränka oss.

Vi körde en bit söder ut och hade inte väntat oss att få se så många arter av intressanta höstblommande lökväxter. Sternbergia lutea och Narcissus serotinus är normalt tidiga, så de var vi säkra på att få se.  Däremot så är det väl tidigt för höstkrokus. Men vi hittade både Crocus niveus och Crocus goulimyi, om än i blygsamma bestånd.

När vi gjort några botaniska stopp utan att ha fått något regn så beslutade vi oss för att köra vidare till Tigani.
Tigani betyder stekpanna och halvön är mycket lik en stekpanna i formen.

Vi gick inte ut på själva stekpannan utan tog en kort stig söder ut till kyrkan Ekklisia Odigitria. Den ligger mycket dramatiskt mot en hög klippa som sträcker sig långt upp mot himlen. Nedanför störtar berget brant ner mot havet.
Från norr syns kyrkan knappt då den har samma färg som bergväggen.  I klipporna runt om finns grottor där folk har bott. Troligen inte permanent. Men jag kan ha fel.
Kyrkan är i rätt dåligt skick. Målningarna har tagit skada av vind och vatten.

På golvet finns det stenar som är dekorerade med figurer som jag inte känner igen från andra kyrkor. Den tvehövdade draken är rätt vanlig. Men den här har bara ett huvud och liknar mer en fågel.

Den korta stigen från vägen till kyrkan bjuder inte på så många utsvävningar i terrängen då området är så brant. Men det gör inte så mycket, för miljön längs stigen är så speciell att den ändå är mycket intressant för oss som gillar att springa runt och leta fina växter.

Efter kyrkobesöket ville vi ha lunch och sedan ett bad.
I byn Porto Kokorakis finns både taverna och badstrand. Men tavernan var stängd så vi tog bara några bilder på den fina runda naturhamnen som finns mitt i byn, innan vi åkte vidare till Areópoli och intog en god lunch.

Areópoli ligger en liten bit från havet, så vi åkte ner för backen till Limeni och badade i fantastiskt turkosblå vatten.

På vägen hem stannade vi vid en brant klippvägg som nästan inte har någon sol på hela dagen.  Här växte den väldoftande Campanula versicolor.
Det blev en riktigt bra dag utan en enda regndroppe.

Manihalvön. Den perfekta platsen för vandrare!

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

På Manihalvön finns många vandringsleder. Övriga Grekland saknar inte heller vandringsleder. Men här i Mani har det alltid bott folk och körbara vägar anlades först långt senare än på andra platser i Europa. Därför har folk förflyttat sig mellan byarna på stenlagda stigar som än idag ofta går att använda. Många vandringsleder är beskrivna i böcker och på nätet, så det är lätt att hitta en för alla tillfällen. Vandringsturismen är inte så utbredd som på många andra håll. Vilket både är en fördel och en nackdel. Du slipper trängas med andra vandrare. Nackdelen kan vara att vissa leder är dåligt underhållna. Men det finns alltid lokalbefolkning att fråga till råds.


Härom dagen deltog vi i en vandring med en lokal vandringsgrupp. Femtio personer hade slutit upp och det var trevligt att få lära känna nya människor. Men det var lite för många för att jag skulle känna det där sköna lugnet som en vandring ger.

Igår var vi ett mycket mindre gäng, åtta skandinaver och ett par britter, som gick till några avfolkade byar på smala stenlagda stigar. Den största delen av sträckan var riktigt bra. Men en kilometer var lite igenväxt och gav oss rivsår på våra barhudade vader.

Fördelen med en liten grupp är att man hinner prata med alla och uppleva mer av naturen.

Ibland passeras någon taverna på vandringarna. Det är lyxigt. Då kan man köpa sig lite mat eller en kall öl.

Igår gick vi till Pepon. Där såg vi inte en enda boende. Det beror nog på att ingen bor där.

Sen gick vi vidare till Leontakis. Där såg vi både en hund, en bil och färska spår av människa.
När vi kom tillbaka till Diporo där vi startat vår vandring så satt det en man och reparerade en bil. Någon i vårt sällskap frågade hur många det bodde i byn. Jag lyssnade inte så noga på svaret men jag tror att han sa att det bara var han som var bofast där.


Christina och jag har alltid span på floran när vi vandrar. Igår hittade vi en fantastisk Campanula versicolor. Det är nog den kraftigaste vi sett.

De flesta av våra vandringsvänner trampar runt på stigarna utan att se en enda växt som är mindre än dom själva.

Bästa sättet att avsluta en vandring är med ett bad i havet. Den lyxen fick vi njuta av igår.

.

Inte sysslolös i Fryle House!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu när vädret blivit lite svalare har arbetslusten återkommit. I grönsakslandet tillbringar vi mycket glädjefylld tid. Nu är det dags att sätta höstpotatis och kålväxter. All sorters kål växer bra under vinterhalvåret. Höstsatt potatis ger inte så stor skörd. Inte som de vi sätter i början av året. Men det är ändå värt att odla potatis på hösten – och kunna ta upp lite färskpotatis till jul!
Det vi skördar mest nu är meloner. Trots att vi kan äta melon så det sprutar ur öronen så köpte jag en stor en idag. Det är en speciell grekisk melon som kallas Thrace. Den har odlats ekologiskt, utan bekämpningsmedel, i gränsregionen runt Evros i flera århundranden. Naturligtvis vill vi prova den! Hoppas det blir riklig skörd av frön inuti den skrynkliga melonen.

Bakning känns det som om vi ständigt håller på med. Idag har jag gjort om ingredienslistan i receptet till 150% så då kanske vi inte behöver baka så ofta framöver.

Våra förvaringsutrymmen har känts som lite små. Vi kompletterade med ett skåp från Ikea. Det blev många lager ytbehandling innan vi blev nöjda. Sen snickrade jag en stor låda som jag satte på hjul under skåpet. Där ligger nu en massa skor.

Våra platsbyggda skåp och garderober har haft lite snålt med hyllor. Nu har jag köpt hyllmetrar och börjat såga till och komplettera. Det kommer bli lite lättare att organisera bland kläder och prylar.

Containern har också fått fem plåthyllor. Det var inte Ikea utan ett annat fabrikat. Att skruva ihop fem hyllor tog nästan en hel arbetsdag. Det var en väldig massa skruv att dra och trots skruvdragare så gick det inte fortare.
Nu är det så snyggt i containern.

När jag plockade om allt i containern så upptäckte jag att gnagare varit på mina olivsäckar som legat under arbetsbordet. Nu måste jag inspektera allt innan olivskörden och se om jag har något att laga eller om jag måste köpa nytt.
Min väns olivdukar förvarar jag hängande i taket som tur är. Där uppe hade inte gnagarna kommit åt.

En smart duschmunstyckeslösning har jag också fått till. Den är inte så snygg men jag tycker den är bra och användbar. Där håller nog inte Christina med.

Vi har också investerat i en postlåda. För ett tag sedan när vi var på posten i Kardamýli var där en uppmaning på ett anslag. För att få sin post så ska man sätta upp en låda ute vid vägen.
Nu kan jag inte i min vildast fantasi tro att postens personal någonsin kommer att lägga några brev i min låda. Men det ser ju snyggt ut med en låda.

Allt är inte slit å släp. Idag har jag varit hundvakt åt Estia några timmar. Det är inget hårt jobb. Vi går ett varv i trädgården, sen vilar vi en lång stund innan vi tar nästa varv.

Stor törst och mycket jobb!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

De flesta har nog läst om ovädren i Grekland. Det har varit förfärligt på många ställen. Vi har däremot klarat oss riktigt bra. Hönsen fick däremot ta en liten smäll.
Det var kraftiga vindbyar och då brukar hönsens skuggparasoll flyga i väg. Och det gjorde den nu med. Den hamnade framför höns-luckan så hönsen inte kunde komma in i hönshuset. När sen en fruktansvärd regnskur kom tyckte jag det var säkrast att se till att hönsen hade gått in. Jag han bara gå två meter åt hönsgården innan mina kläder var helt genomdränkta och lika blöta var hönsen i hönsgården. Kraftiga regnskurar tar lätt död på höns om de inte hittar skydd. Jag var i tid för att ta bort parasollet och rädda hönsen. Men det var inte så lätt när de var så uppjagade. Jag fick fånga hönsen i hönsgården och kasta in dem i hönshuset. Men de flög ut med en gång. Jag hämtade Christina så hon fick vakta höns-luckan när jag fångade höns. Det gick bra till slut och hönsen mår som höns ska må. nu.

Vi kan inte bara jaga höns och roa oss. Vi måste också se till att shoppa. I förrgår var vi i Kalamata och ordnad lite med revisorn och sedan hämtade vi en stor beställning på Ikea. Med varorna från Ikea några plantor från plantskolan och mat från Lidl så var bilen överfull.

Den varan som fått mig att handla på Ikea var behovet av en ny spis. Vår gasspis har varigt fruktansvärt dålig och enormt svår att göra rent. Jag har alltid trott att en gasspis har stort effekt-område på varje platta. Men vår spis hade ett minimalt effekt-område.
Nu testar vi induktions hell och hoppas att det fungerar bättre.


Att byta spis tog en bra stund. Sen skulle Ikea-skåp monteras. Jag blir väldigt imponerad hur väl byggda och lättmonterade Ikeamöbler är. Sen har vi numera också en plåthylla från Ikea. Den ska Christina fylla med växter.

Det var inte bara nya grejer som skulle fixas. Vår varmvattenberedare hade en termostat som missade en gång i månaden så överhettninsskyddet löste.  Nu sitter där förhoppningsvis en väl fungerande termostat.


Efter allt detta jag så var jag i behov av vila. Då började tvättmaskinen att låta förfärligt. Det var bara att skruva isär och felsöka. Efter tre timmar var åter tvättmaskinen hopmonterad och ser ut att fungera.

Så var det där med törsten. Alkohol är väldigt billigt i Grekland och finns att tillgå överallt. Christina tyckte jag behövde höra om rekommendationerna om alkoholintag till svenska diplomater.
En dag i veckan ska man vara alkoholfri. En vecka i månaden ska man inte ens titta åt alkohol. En månad om året ska man vara helt torrlagd.
Det tänkte jag att jag ska klara av. Detta var på en onsdag och då hade jag redan tagit en öl. På torsdagen åt vi gott och delade en flaska vin. På fredagen tänkte jag ta en vecka utan alkohol och det gick ju lätt. Så nästkommande lördag var det dags igen att börja med alkoholintag. Den ölen var mycket god. Med redan på söndagen gick allt snett. Jag glömde av att det var en alkoholdag så jag tog inte ens en ynka liten öl.

Allt är inte bara jobb å slit. Igår var vi i byn och fick i oss lite musikkultur. Det var trevligt.

Kimchi en fermenterad katt?

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

I måndags förra veckan så startade jag dagen med att åka till apoteket och köpa coronatest. Christina hade varit sjuk sedan i i fredags natt så jag trodde jag klarat mig. Och visst visade mitt test negativt Så jag kunde åka och hämta en katt i grannbyn. Under helgen var jag i kontakt med ”Mani International Animal Organization” och blivit lovad en katt av en kull på sex ungar som behövde få trygga hem. När jag stod där framför sex sexveckors kattungar så lyfte jag upp den närmast och blev omedelbart förälskad. Det visade sig vara en flicka och det vad precis vad vi ville ha. Hon fick följa med hem.
Hemma började namndisfusionen. Det blev en del förslag att välja mellan, men jag tyckte nog mitt förslag på Kimchi lät trevligast. Christina gick med på namnförslaget.
Varför döper man en katt efter Nordkoreas nationalrätt som är fermenterade grönsaker. Den enkla anledningen är att det är ett vackert ord. Tidigare har jag döpt en hund efter en fetast-röra. Thipiti är också ett vackert ord.

Redan på eftermiddagen efter jag hämtat Kimchi så insjuknade jag. Det började med rätt lätt symtom. På tisdagen hade jag hög feber och huvudverk. På onsdagen försvann febern men synen försämrades.  På onsdagen kände jag mig relativt frisk men smaklökarna hade havererat.
Inget ting smakade gott. Inte enf jogurt med egenodlade fikon. Men nu börja jag kunna skönja några smaker.

Det dröjde några dagar tills jag kunde återuppta motionssimningen. Christina tog sin första tur idag. Trots att vi är lite tröttare än vanligt så verkar vi inte ha några problem med att simma våra tusen meter.
Den första simturen efter sjukdomen var huden så känslig att det kändes som att simma i sodavatten. Christina upplevde den effekten idag medan min hud verkar ha återgått till det normala. Men saltvattnet smakar förfärligt illa med coronasmaklökar. Det går nog över det med.
När smaklökarna väl är återställda ska jag börja laga god mat igen.

Kimch var lite stirrig de första timmarna hon var hos oss. Efter som vi var sjuka kunde vi vara inne med henne hela tiden och bära runt på henne så hon fick närhet och vara trygg.
Redan efter ett dygn så var vi helt klart Kimchis människor.

Nu älskar hon att leka med allt som rör sig. Hon älskar också att leka med mig när jag inte rör mig och försöker sova. Igårkväll envisades hon med att slicka på min haka. När jag skyddade den med handen så valde hon ögonlocken i stället. Sen åkte hon ut i storstugan och jag stängde sovrumsdörren.

De första turerna utanför hemmets väggar var otäcka. Hon rörde sig bara i vår absoluta närhet. Men nu utforskar hon allt och är som en pil upp och ner för olivträden.