En annan morgonpromenad

Mina ständiga morgonpromenader har i några månader gått genom vår by Agios Nikolaos. I dag tyckte jag att det var dags att se något annat. Så jag satte mig på cykeln och åkte på den otroligt vackra cykelvägen som går strax nedanför vårt hus och in till Stoupa.

Jag parkerade min cykel vid Stoupas nyaste och största kyrka. Den är inte särskilt vacker. Av någon anledning har den stått oklädd i en massa år. Längst ner är den klädd med sten. Men sen verkar det som om de tappat bort ställningen så de inte kan jobba högre upp.
Det är lite märkligt eftersom den grekisk-ortodoxa kyrkan är mycket rik. Och grekerna är väldigt religiösa och skänker mer än gärna en slant till kyrkan.

Jag gick vidare ner mot stranden och där hade aktiviteterna startat så smått. Renhållningsdamen gjorde ett gott jobb. Antagligen har hon uselt betalt. Men som läget är i Stoupa nu får man vara glad om man över huvud taget har ett jobb.

Barer och tavernor ska fyllas på innan stranden fylls med badande.

På stranden är det färre solstolar än ett normalt år. Och så här tidigt är det bara några få badande som hittat hit.

Stoupa har många små hotell. Få har pool. Och inga hotell har all inclusive. Tyvärr har många av dem det riktigt svårt nu. Eftersom den stora gruppen utländska turister som kommer hit är engelsmän. De flesta kom med Thomas Cook som gick konkurs förra året. Många av hotellen förlorade stora summor i den konkursen. Med årets pandemirestriktioner ser det rätt illa ut.
Å andra sidan är de flesta turisterna just här inhemska, så det finns nog områden som har det mycket värre.
Men greker är överlevare på ett helt annat sätt nordeuropéer. Här bygger man upp sin verksamhet på intjänade medel och få tar lån. Och får man något över så sätter man dom på ett säkert ställe som mark eller fastigheter.

Medan jag roat mig i grannbyn så har Christina skött om alla våra växter, som hon gör varje morgon. Det är ett drygt jobb som helst ska göras innan det blir för varmt för att kännas behagligt.

Sopor, kastanjer och en helig jungfru

Idag är det en viktig dag här i Grekland. Dormition of the Virgin. Om jag fattat sken rätt så är det en minnesdag över den heliga ljungfrus död och återförening med den stora guden. Men jag kan ha fattat det lite fel.
Att det är en helgdag kom jag inte på förrän vid lunch när jag kastade ett öga i almanackan. Mina planer var inte att delta i några religiösa ceremonier. Min viktigaste plan var att slänga skräp. Så jag lastade bilen med väl sorterat skräp för att det lätt ska gå och återvinnas.
Bilden visar raden med återvinningskärl. De kan vara svåra att hitta bland allt bråte. Bakom den röda bilen ligger en ännu längre rad med skräp. Den är för deponiskräp. Men jag tror inte en enda sopa återvinns. Så varför bry sig om att sortera?

Efter soptömningen blev jag sugen på kaffe så jag körde högre upp i bergen för att få det lite svalare. Jag hamnade i Kastania. Kastania är ett väldigt vanligt bynamn i Grekland. De har de gemensamt att de ligger på nivå över 500 meter över havet. Det är på den nivån kastanjeträden börja växa.
Detta var första besöket i just detta Kastania. Och på torget hittade jag två mycket trevliga tavernor. Idag blev det bara en iskall kaffe. Men jag ska tillbaka hit för att inta en söndagsmiddag någon gång snart. Som sig bör står det en jättestor kastanj på det lilla torget, även ett mullbär och en valnöt får också dela på utrymmet.

Jag har en vana att titta på kyrkor och kapell när jag besöker en ny by. Kyrkan på torget med tavernorna uppehöll mig inte länge. Den var väldigt tråkig.
Men lite högre upp i byn hittade jag kyrkan som tillägnats St. Peter. Den är byggd på elvahundratalet och är rätt nyligen restaurerad. Kyrkan har ett antal gängstänger som går från långsida till långsida för att den inte ska falla ihop. Ingången och insidan är otroligt vacker med stenarbeten, målningar och träsnideri.

Dörrposten i marmor har en vacker mönstrad dekor.  

Jesus på korset vaktas av två stora och gröna drakar. Jag är inte så bevandrad i religionerna men gröna drakar hör de verkligen till kristendomen?

Och så hittade jag den helige mannen med fiskkrokar i öronen.

Och två men som pussas är verkligen uppfriskande att se i kyrkan, i en tid som denna, då homofobin ökar bland religionsutövarna och högernationalisterna.

En stilla betraktelse över livet i Agios Nikolaos

Jag går mina morgonpromenader genom Agios Nikolaos. Vår by ligger inte på Kreta som många svenskar tror. Agios Nikolaos är nog bland det vanligaste bynamnet i Grekland. Troligen finns det flera hundra byar med detta namn. Vill du veta vad just vårt lilla Agios Nikolaos ligger får du Googla på dessa siffror så dyker en karat upp. 36.824593, 22.282993

Idag tog jag en sväng ut till uddens nordvästra del. Där ligger en kyrka och en kyrkogård. Annars är uddens yttre del rätt öde och svårtillgänglig. Men det har hänt att vi simmat från norra sidan till södra sidan där marinan ligger. Det är långt men så länge man kan hålla sig flytande så är det bara skönt.

Kyrkogårdarna här i området ser ut som på bilden. Antagligen ser de rätt så lika ut i hela Grekland. Jag tycker inte det är särskilt vacker med gravar i vit marmor. Men cementängeln är i alla fall vacker.
Om nu inte kyrkogårdarna är vackra så är de nästan alltid värt ett besök. De ligger närstan alltid på platser med fin utsikt. Och det är omtänksamt att skänka de döda en vacker plats.

Bilparkering i Grekland skiljer sig rätt mycket från de jag är van vid från Sverige. Min tolkning är att grekiska bilförare är obstinata. Därför vägrar de nästan alltid parkera i en avsatt ruta. Men de kan också tränga ihop sig om de vill.

Min bild av svenskarnas morgonkaffevanor är att de flesta på landet eller småorter lagar till sin egen första kopp själva. Men här köper de flesta sitt kaffe på de många kaféerna. De som ligger efter huvudvägarna är väldigt populära. Men ett kafé i vår marina måste också öppna tidigt för att tillfredsställa de piggaste byborna och kanske någon turist med sömnproblem.

Men jag gör mitt eget morgonkaffe så jag går vidare förbi marinan och grusparkeringen. Här står ofta husbilar. Det är färre husbilar i år men trängseln blir desto mindre. Fast trängseln är nog sällan något problem. Här finns ju massor med bra platser att stå på. Och offentliga vattentappställen och sötvattenduschar på stränderna är ju smidigt om man vill ta några nätter utanför en camping.

När jag passerat grusplan kommer jag till stället där min kompis hästen gör reklam för sin verksamhet. Hen skjutsar turister mellan byn och den fina stranden Pantazi. Men i sommar har det nog varit ont om jobb när det knappt varit några utländska turister här. Greker har ju helst med sig bilen än var de ska. (En del fördomar om greker har jag fortfarande kvar)

Mani är ju känt för sina tornhus. Hus och torn har vi i byn men inga gamla tornhus. Jag brukar gå förbi dessa två torn på mina morgonpromenader. Jag tror jag läst någon stans att de byggdes som skyttevärn under något världskrig. Varför de byggdes här förstår jag inte. Här fanns väl inte så mycket att försvara och någon bra landstigningsplats finns inte inom skjutavstånd. Men kanske någon av områdets mer välbärgade släkten bodde här redan då.

Guppande bahytter och mässande

Söndagsmorgon och som vanligt behöver jag en promenad för att starta min kropp. Fast ibland cyklar jag och det är också trevligt.
Idag gick min tur efter havet och så en runda i byn.
Den första människan jag stötte på var en dam som plockade kaktusfikon. Jag har också plockat dessa en gång. Det gör jag inte om. När jag smakade på ett fick jag massor med mikroskopiska taggar i läpparna. Jag glömde fort vad de smakade men svedan i läpparna kommer jag aldrig att glömma.

Innan jag kam fram till byn så ska jag umgås lite med en trevlig häst. Hen kommer alltid fram till muren när jag är i närheten. Undrar om det beror på morötterna jag oftast har i fickan.

Jag tog svängen om det fina badet Gnospi. Och där hade någon fan av Fan Club of Panathinaikos Athletic Club ”Gate 13 med sprejburkar dekorerat muren.
Fan Club of Panathinaikos Athletic Club ”Gate 13 tror jag är en paraplyorganisation för många sportklubbar.

Det var inte bara jag som var på väg till Gnospi. Även damer i hatt. De ligger i det svala vattnet och sladdrar medan de flyter runt i flera timmar.

Så här på söndagsmorgonen är de mest religiösa i kyrkan och lyssnar på messande herrar. Jag tror i alla fall de mässar. Själv har jag oftast en ljudbok i örat när jag inte måste lyssna på något annat.

Efter kyrkan vek jag av mot marinan. Där låg alla de små söta fiskebåtarna inne. Kanske är det ogudaktigt att fiska på en söndag.

Sen var det dags att vända hemåt till en väntande frukost. Jag passerade många granatäppelträd på vägen. Och lite granatäpplejuice skulle sitta fint. Men på mina två träd har alla kart trillat av. Men nästa år kanske jag kan pressa massor av juice.   

Den som väntar på något gott (får vänta länge)

För ett år sedan fyllde min fru jämt. Då misslyckades jag totalt att ge henne något fint i present. Ärligt talat så fick hon inte en enda av mig då.

Så i år fick mitt dåliga samvete mig att åka in till Kalamata och leta presenter. Jag hade med mig en lång lista på tänkbara inköp. Några saker fick jag med mig hem.
En solsäng som matchar huset. Inte för att Christina kommer använda den så mycket mitt i högsommaren. Men på för och eftersäsong kan det vara gott att vila ut på den.  

Vi har haft en oleander i kruka på ena sidan om ytterdörren. Christina har önskat sig en oleander på varje sida. Då behövde vi två likadana krukor. Och det hittade jag hos vår krukleverantör i Kalamata.   

Här flyttar Christina över en oleander till sin nyfådda kruka.

Nu är krukorna utplacerade. Nu vill vi att Oleanderna växer på sig snabbt.

En kottepalm av arten Cycas revoluta förärade jag också Christina med. Den skulle också ner i en kruka. Men någon tom i rätt storlek hittade vi inte. Däremot hade vi en kruka som var nära på att sprängas av en mönjelilja. Den togs upp och delades i många delar för senare utplantering.

Nu har kottepalmen fått en kruka som den kan stå i några år. Efter vad jag läst så har den inte brått att växa på sig.