En kalldusch

Äntligen är vår utedusch klar. Det har varit ett långtidsprojekt. Men det har ju inte varit bråttom. För inte duschar vi ute mitt i vintern trots att det kan vara rätt varmt mitt på dagen. Men nu börjar det bli varmt. 24 grader idag. Lite återstår dock om man vill ha en varmdusch. Nu har jag bara en kort slang som värms av solen. Men jag ska införskaffa en mycket längre så man inte behöver ha så brått innan kylan blir för påtaglig.
Jag är rätt nöjd med färgen på brädorna. De är behandlade med vinäger som har stått med stålull i ett dygn. Men det jag är mest nöjd med är den galvade plåten i dörren. Den hittade jag en bit upp i bergen, så lagom rostig och bucklig.

För att komma in i duschen får man dra i det något klumpiga handtaget som jag sågade ur en olivgren idag.

Dörren är självstängande med hjälp av tyngdkraften som tar tag i en vedklabb av olivträ. Jag skulle ha ett block för linan att löpa i. Men tills jag köpt det får det duga med en metallögla.  

Här ska vi stå i sommar och skölja av oss saltvatten och svett.
Jag är så glad att jag fick med mina verktyg från Sverige. Det gör det så mycket enklare att bygga saker.

En svårhittad mandel i spenaten

Igår när vi var i Pigi såg vi ett rosa skimmer en bit bort efter en bergssluttning. Mandelblom tänkte både Christina och jag. Där mellan träden ville vi vandra. Så idag tog vi bilen för att hitta en väg dit.

På kartan hittade vi två tänkbara vägar. En från norr och en från söder. Vi började med den södra vägen som går åt nordost från Platsa. Det var en rätt dålig väg, men min bil har bra frigång och stora hjul, så vi tog oss fram i lugn takt. Några hundra meter från det täta beståndet av mandelträd fick vi kliva ur bilen och gå. Den genaste vägen spärrades av en brant ravin. Men det gick fint att runda ravinen längst in i dalen. Men där var det åter stopp ett par hundra meter från mandelträden. Denna gång var det tät buskvegetation som hindrade oss.

Men vi var inte så ledsna för det. Vi hade ju just kört genom ett fantastiskt parti mandelträd som ligger precis öster om Platsa. Detta område är rätt flackt och inte alls lika lätt att se från stora vägen.

Här kunde vi gå länge och studera de olika träden.

Blomstorlek och blomfärg är väldigt varierande. Men jag kanske har fel om att alla träd är mandelträd. Kanske är det olika arter av Prunus.

Förlorat spår

Ibland beter jag mig dumt och då kan det hända att jag förlorar ett gps-spår till min favoritvandring. Och då är det bara att spänna på sig skorna och gå rundan igen. Så det gjorde Christina och jag idag på förmiddagen. Vi gick inte riktigt samma väg som det förlorade spåret. Vi gick lite längre och trevligare. Nedanför de stora solpanelerna ligger kapellet Αγία Παρασκευή. Och det är denna plats som gör att det är så extra fint.

Efter vägen hittade vi mycket intressant och nu ser det ut att vara högsäsong för ofrys.

Även annat vackert kantar vår väg.
Vänster: Geranium brutium är en söt liten sak.
Höger: Asphodelus ramosus blir väldigt vacker på bild men den tar lätt över och förstör betesmark.

Vi har flera olika ekar. De flesta är vintergröna men Quercus ithaburensis subsp. Macrolepisv är brun och ful på vintern. Men nu kommer vackra ulliga blad ut från grenarna.

Innan vi kom fram till kapellet passerade vi detta. Inte lika vackert som kapellet men rätt så intressant.

Foto: C Fryle

När vi kom fram till kapellet fick vi möte med dessa förtjusande damer. Knase hade de varit och klarat av söndagsbikten.

Foto: C Fryle

I olivlundarna nedanför kapellet ända bort till vår marina växer det nu aldeles fullt av Anemone pavonina

Länk till spåret>> https://my.viewranger.com/route/details/MjkwNDY4OA==

Vår vandring blev en vårvandring

Foto: C. Fryle

Igår tog vi en bekväm och kort vandring. Många av våra vandringar går på besvärliga och steniga stiger. Men det finns många lätta och breda vägar att gå på. En sådan går ner i ravinen ovanför Kardamili ner till klostret Sotiros. Där kan man lätt ta sig upp och ner med en fyrhjulsdriven bil. Men vi valde att gå för att inte missa några fina växter. I början på vandringen kunde vi se Taygetos högsta topp med Globularia alypum i förgrunden. När vi fortsatte längre ner försvan toppen men inte de vackra växterna.

Foto: C. Fryle

Lithodora zahnii är en härlig buske som trivs på skuggiga och halvskuggiga branter.

Vänster: Globularia alypum har en mycket tilltalande blomma.
Höger: Lithodora zahnii har oftast denna svagt blå färg. Men förkommer också  i nästan vitt och starkt rosa.

Vänster: Scilla messeniaca. Det hörs ju på namnet att den är en endem här i området.
Höger: För första gången hittade vi en vit S.messeniaca

Himantoglossum robertianum. Jättenycklar har sin högsäsong nu. Den är väldigt vanlig och lätt att hitta för kolven är jättestor som namnet säger.  Den förekommer i flera färger.

Vänster: Cyklamenblomningen är inte så intensiv nu. Men Cyclamen repandum ssp. Peloponnesiacum blommar i alla fall.
Höger: Spindelofrys har just börjat blomma. Denna Ophrys sphegodes ssp mammosa kommer att snart att få följe med massor av andra Ophrys.

Vänster: Viola odorata. Luktvioln doftar precis som violpastillerna man köpte som barn.
Höger: Anemone pavonina. Praktanemon har jag lärt mig att skilja från Anemone coronaria, bukettanemon. Praktanemon har upp till 8 kronblad. Är det fler så är det en bukettanemon.

Vänster: Iris unguicularis. Doftiris är en riktig karaktärsväxt här. Den är väldigt spridd och de första exemplaren i blom ser man redan i slutet av året. Sen kan man träffa på dom ända in i april.
Höger: Oxalis pes-caprae. Getoxalis är nog den mest spridda växt i medelhavsområdet. Det är en invandare från Sydafrika. Den är inte älskad av många. Och det är förståeligt. Den förökar sig på alla tänkbara sätt och snabbt går det.   

Bättre halvfärdig än ofärdig

Nu har vi skaffat material till nya projekt. Sand, grus, sten, cement med mera går i stort sett att köpa i varje gathörn.  Att kunna köpa olika kvalitéer i storsäck är lyx. Så nu kan jag börja gjuta igen.

Jag har ju redan gjort färdigt ett arbetsbord för att kruka växter vid. Men nu har det blivit lite många backar med sticklingar så jag funderade på om jag kunde samla ihop dem lite bättre. Sen får vi rätt mycket ved från våra olivträd. Och det kräver lagringsutrymme. Och efter som jag redan hade tegelsten på lager så beslutade jag mig för att använda dessa till ett backbord och vedförråd. Jag började med att gjuta 4 klackar där jag ska ställa fyra korta murar.   

Här står de fyra murstumparna som ska bli backbord och vedförråd. Jag brydde mig inte om att använda vattenpass eller spänna trådar. Jag har ju ägnat ett helt yrkesliv åt att mäta saker så som pensionär kan jag slippa det tycker jag. Men det blev inte särskilt rakt. Jag tror att det kommer ingen se när det kommer på lite puts.

Virke till uteduschen är också inhandlat. Utbudet av trävaror är i stort sett obefintligt i min närhet. Men i Kalamata finns ett bristfälligt utbud. Så där handlade vi plank och reglar.

En platta till uteduschen gjorde jag förra året. Nu är det dags att färdigställa den innan värmen kommer. Den blir rätt stor. Kan ju vara praktiskt om en hel familj vill duscha samtidigt. Men storleken beror på att den ska skymma vår fula värmeväxlare. Fast duschen kanske blir lika ful den.

Plankorna vi strukit med vinäger som löst upp stålull. Därför den vackra färgen.
Än kvarstår det mycket arbete innan projekten är färdiga. Men det är ju skönt att jobbet är halvfärdigt.