Kategori: Photo

Vår zoologiska trädgård

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Vår lilla katt Dotty är fortfarande väldigt liten. Men hon växer på sig så sakta. Ett par veckors god tillgång på mat har gjort henne snabb som blixten och lekfull. Att klättra i träd är ett stort nöje. Det funkar ju bra efter som vi har över hundra att välja på.

Melonlandet är också en kul plats. Alla platser med stora blad och täta grenverk är kul.

Att gömma sig och hoppa fram när vi kommer i närheten är en kul lek. Antagligen är det en träning igångsatt av jaktinstinkten. Här finns mycket att jaga. Än så länge är det bara små djur som myror och cikador. Vi har jättemånga roliga hål i marken och mallen stenar. I dem kan hon köra in tassen och se om det går att fiska upp något odjur.

Dotty har aven förstått att våra nyplanterade melonplantor behöver extra näring för att växa sig stora. Hon hjälper gärna till med gödslingen.

Vårt hönshus börjar ta form. Tyvärr så blev den ljusblå färgen alldeles fel. Men det är mer regel än undantag när jag handlar färg. Mitt färgseende är tydligen uruselt.

Hönshuset kommer antagligen bebos av fyra hönor och en tupp av rasen Plymouth Rock.
Bilden är lånad från www.farmapateras.gr som har en väldet massa roliga fåglar tillsalu.

Hemlös och övergiven

PubliceratFörfattareLeif Fryle2 kommentarer

För ungefär en vecka sedan satt det en kattunge på en mur några meter från vår tomt. Den skrek och skrek. Jag tänkte att den måste nog vara hungrig. Christina och jag diskuterade vad vi kunde göra för den lilla stackaren. Vi satte dit en skål med vatten och en med mat. Då blev den tyst i en halv dag sen började skriket igen. Vi gav den mer mat och den tystnade. Men när hungern slog till igen beslöt vi att mata den hemma i stället. För den var helt klart övergiven.
Jag gjorde en liten låda till hen som skulle bli hens nya hem. Men den föll inte så bra i smaken. Det finns ju så många bättre ställen på vår altan.

Kattungen gjorde sig snabbt hemmastadd på vår altan. Men långt ut i lunden ville den inte gå. Så hen fick bekanta sig med omgivningarna från min axel. Nu har katten blivit mycket djärvare och kan skutta efter oss i lunden och grönsakslandet. Men när jag går upp till containern och drar igång något skränande elektriskt verktyg så vill hen hem till sin altan.

Hen älskar att vara med Cristina och mig. Hen ska bli kliad och gnugga nos. Och helst ska hen ligga på ett bröst och sova.

Hittills har hen bara fått vara på altanen. Vi tänkte att där ska vara en trygga plats. Men när katten förstått och lärt sig att katter inte får vara på bordet så ska hen även få komma in. Men det är ju inte så lätt att hålla sig därifrån där alla läckra dofter kommer ifrån.

Idag var hen hos veterinären och vi var väldigt nyfikna på kön och ålder. Det första veterinären sa var att det var en vacker lite kattflicka. Vi hade bestämt namn innan. Om det var en pojk så skulle han heta Carex. Men nu fick det bli Dotty.
Vikten var 650 gram och åldern ca: 3,5 månader. Vi trodde att hon var mycket yngre. Men det är kanske inte så konstigt efter som hon kom till oss undernärd.
Nu när hon blivit avmaskad och fått medicin mot ohyra och kvalster så kommer hon bli Agios Nikolaos coolaste katttjej .

Vandring i väntan

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Att få logistiken att gå ihop så här i Coronatider är inte helt lätt. Nu har jag i hamnat i Varberg för att vänta 8 dagar på ett läkarbesök. Det blir mycket tid till att slå ihjäl. Jag har hyrt in mig i en väldigt liten källarskrubb. Men jag ska inte klaga. Här är varmt och skönt och allt fungerar som hyresvärden lovat.

Naturligtvis så ska jag besöka släkt och vänner om pandemin tillåter.
Igår gick den mesta delen av dagen åt till promenader.
Uppe från kanonberget har man fin utsikt över stadens centrum. Siluetten har ändrat sig en del sedan jag bodde här. Nya och högre hus sprutar upp som svampar ur jorden.

Tyvärr så rivs många gamla fina väl fungerande hus. De ersätts av större och högre hus. Grönytorna mellan husen blir väldigt små och mörka.
Jag tycker inte om denna utveckling. Men jag har förståelse för att bostadsmarknaden är het och många vill flytta till Varberg.  Jag tycker att man kan bygga fler riktigt höga hus där man bygger på obebyggd mark.

Bevarande av hus kan man diskutera länge. Och just nu är det många insändare i lokaltidningen för bevarande av Gamlebyskolan. Själv tycker jag det är ett hus som inte har något större värde för kommande generationer.

En annan hus-trend i centrum är att bygga om och till för att maximera hyresintäkterna. Tyvärr driver nog detta upp huspriserna rejält och de lummiga vackra trädgårdarna får inte plats.  

Mörk sten är nog det populäraste fasadmaterialet. Men det förekommer även en hel del andra och roligare fasader. Färjat glas på balkonger är populärt. Utskjutande takfot som på bilden har långt ifrån alla hus. Huset på bilden anser jag vara lite halv tråkigt. Men det byggs många mycket fräckare och vackrare hus som får anhängarna av Arkitektuppropet att spy.

Det byggs inte bara hus. Under mark hittar vi det största bygget. Här byggs en tågtunnel under hela staden. Det sprängs så att hela staden skakar. Och på torget sitter ett instrument högt upp på en pelare för att hålla koll på omgivande hus. Det skulle inte se så bra ut om husen rasar ihop.

Sextiofem

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Idag har jag fyllt år. Det sägs att man går i pension när man blir 65 år. Jag tjuvstartade för två år sedan. Det var ett klokt beslut.
Dagen började fint med lite överraskningar som Christina ordnat. Nybryggt kaffe och presenter, blommor och festliga ballonger i taket. Efter kaffet ringde mina barnbarn och sjöng och hurrade för mig. Det var en trevlig överraskning.

Foto: C. Fryle

Eftersom vädret var toppen tog vi bilen upp till Milea och gick en av de häftigaste cyklamenstigarna i området. Mest såg vi Cyclamen hederifolium med de mest varierade bladformer och mönster. Här växer också gott om Cyclamen graecum. Och lite av Cyclamen rhodium ssp peloponnesiacum.

I bäckfåran blommar massor av Iris unguicularis. Och på stigen börjar Himanthoglossum robertianum resa på sig.

Foto: C. Fryle

Sedan körde vi vidare till Moni Vaidenitsa. Där är en liten kyrka och klosterruiner.  Platsen är ett populärt picknikställe. Och det var här vi intog vår enkla lunch. Medan Christina sprang runt och fotade växter så passade jag på att ta en tupplur i solen.

Foto: C.Fryle

Nedanför klostret rinner en bäck och i bäckravinen växer mängder med vackra blommor. Det mest spännande som blommar nu är Galanthus reginae-olgae ssp. vernalis. Det är en vårblommande variant av en höstblommande snödroppe som just nu är i startgroparna och man kan nog hitta blommande exemplar i en månad till.

Det är mycket som just nu börjar blomma här uppe på 800 meter över havet. Den är anemonen har just slagit ut. Jag har sett den många gånger förr och alltid trott att det är en Anemone blanda. Men när jag kollade i Manifloran idag så fick jag tänka om. Så nu anser jag att det är en Anemone apennina. Men på något ställe står det att apennina och blanda är synonymer så jag kanske hade rätt förut också.
Efter några timmar ute i solen drog vi oss hemåt och fixade en enkel middag.  

Blod och tuttar på Peloponnesos

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Idag har varit en dag för kontroll av hälsan. För min del togs det ett antal analyser på mitt blod. Vi har ett väldigt bra och modernt labb bara 500 meter från oss. Jag var osäker på när de öppnade så jag väntade till nio för att besöka dem. Det var dumt gjort. Massor av folk hade hunnit dit före mig. Kön ringlade lång ute på parkeringen. Kanske håller de på med vaccinering. Och då är det inte konstigt om det är välbesökt. Men klockan 11 var jag hemma igen och vi åt en sen frukost. I morgon ska jag hämta analyssvaren. Sedan ska de registreras i min svenska journal. Och av någon anledning så älskar svensk sjukvård brev och fax. Så i morgon måste jag lista ut hur jag ska kunna faxa iväg dem från datorn.
Efter frukosten var det dags att köra med Christina till en mammografi- och röntgenklinik i Messini. Det ligger på andra sidan Kalamata från vårt håll och det tar bara en timme att köra dit. Kliniken är inrymd i det fallfärdiga huset på fotot i trånga och nedgångna lokaler. Men deras utrustning är ändamålsenlig och gör sitt jobb.
Med tanke på att patienten själv betalar för röntgen och labbprover så är det gott att det är förhållandevis billiga tjänster.

Christinas tuttar fick godkänt och ska inte kontrollbesiktigas igen förrän om ett år.

Vid infarten till Messini ligger tre rätt stora mataffärer. Först besökte vi AB (eller egentligen AV – B på grekiska är V). Den kedjan besöker vi sällen. Vi blev inte jätteförtjusta i utbudet, men till vår stora glädje hade de edamamebönor. Det har vi längtat efter i två år nu! Sen tog vi en sväng på Lidl och den butiken var extra bra.

På Lidl handlade vi lite lunchmat och intog den efter vägen på ett minst sagt omysigt ställe.

På hemvägen tog vi en extra sväng och körde upp genom Kato Verga som är Kalamatas gräddhylla. Härifrån har man en fantastisk utsikt över Kalamata och havet. Vi fortsatt ännu högre upp och nådde ända till 700 meter innan vägen vände nedåt igen.

På kvällen öppnade vi en flaska vin från Nemea. På Peloponnesos odlas mycket och kalamataoliver och olja är väl det alla känner till. Men Nemea-vinerna blir bara bättre och bättre så kanske de blir lika kända som oliverna så småningom.