Kategori: Peloponnese

Tur och retur Trahila

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Sent i kväll får vi nya gäster. Därför har det varit städdag i gästvåningen. Städningen var färdig en stund före lunch så det hanns med lite annat. Efter som prognosen säger 91% risk för regn i morgon så passade vi på att ta en cykeltur till Trahila på eftermiddagen. Vägen dit är den absolut finaste i vår närhet. Så kamerorna fick följa med. På ditvägen låg de nedstoppade för att användas på hemvägen. När vi kom till utkanten av Trahila så hälsade en glad och tystlåten hund oss välkomna.

I byn satte vi oss på tavernan och tog en cappuccino och en öl till ett pris av 4,5€. Det är billigt och här får vi alltid en liten tallrik med plockgodis till. Så hör blir vi nöjda.

På hemvägen plockade vi fram kamerorna. Landskapet är dramatiskt och på våren är det ett överdåd av blommor.
Den vackraste tiden var nog för några veckor sedan. Men än ett tag kommer blommorna blomma. Fast här torkar det upp tidigt och blir brännhet på det branta sluttningarna och lodräta klippstupen.

De flesta vackra blåklockorna har changerat. Men där de fått lite skugga av ett klippblock eller fikonkaktus är de fina än.

Det är fler än Christina och jag som tycker här är vackert. På många ställen efter vägen har husbilar slagit läger.

På branterna närmast byn Ag. Dimitrios byggs det flera nya hus. Här har de magisk utsikt över havet men väldigt svårt att ta sig ner dit om de vill bada. Och de som byggt närmast klipporna riskerar att bli anfallna av fallande jättestenar.

När vi kom hem möttes vi av en pigg och matglad höna. Så pigg var hon inte i dag på förmiddagen. När jag gick ut för att öppna hönshuset vid sjutiden, så satt det en höna redan ute i hönsgården. Hon hade tydligen inte gått in i hönshuset på kvällen. Hennes stjärtfjädrar gick åt fel håll. De pekade nedåt och det tyder på problem. Jag plockade upp henne och det gick väldigt lätt efter som hon var ganska slö. Jag undersökte hennes bakdel och den såg väldigt bra ut. Så det fanns inte mycket annat att göra än att vänta och se.
Jag plockade över henne till kycklingburen för att ha lite bättre koll på henne. Där satt hon i flera timmar och såg trött ut. Men strax före lunch släppte hon ifrån sig ett ägg. Möjligen var det hennes först. Nu är hon pigg och tillbaka hos de andra hönorna och förhoppningsvis ploppar näst ägg ut utan problem.

En natur och kulturguide i farten

PubliceratFörfattareLeif Fryle2 kommentarer

Igår guidade Christa och jag våra svenska gäster Ing-Britt och Ingvar i omgivningarna lite högre upp i bergen.
Det är riktigt roligt att kunna visa allt fint som finns i närheten där vi bor. Och extra roligt blir det att guida så öppna och nyfikna gäster som Ing-Britt och Ingvar.
Första stoppet blev i byn Kastania på västra sidan av Taygetos. Det finns väldigt många byar som heter Kastania men bara en i vår kommun tror jag.
I byn finns mycket gammal arkitektur och flera fina kyrkor och kapell. Kyrkan Αγιος Πετρος står alltid öppen och har mycket vacker utsmyckning på insidan.

Vi körde vidare och gjorde ett par snabbstopp för att skåda och fotografera. Den gamla ruinen Πύργος Κιτρινιάρη som är en fantastisk syn. Men den får ni inte se i detta inlägg. Det blev också ett stopp vid klostret och kyrkan Moni Agiou Samouil, Μονή Αγίου Σαμουήλ. Vi hade turen att dörren till den gamla kyrkan var upplåst så vi fick se insidan.
Till slut hamnade vi på vår favoritplats Moni Vaidenitsa, Μονή Βαϊδενίτσας som jag nämnt i många tidigare inlägg.
Här intog vi vår picknicklunch innan vi botaniserade i omgivningarna.

I omgivningarna blommade en hel del varav några endemiska arter. Även bäcken intresserade Ingvar väldigt mycket. Han är djupt engagerad i att bevara skvaltkvarnarna i Kvarnadalen i Sällstorp.
https://www.hembygd.se/veddigeassallstorp/kvarnadalen-i-sallstorp-

På hemvägen stannade vi till i en olivlund där det växer massor med orkidéer.

Lyckan var att hitta denna vackra form av Serapias lingua.

En kall vår

PubliceratFörfattareLeif Fryle2 kommentarer

Hittills har vi haft en rekordkall vår. Vi har visserligen inte fått någon snö nere hos oss. Det beror på att vi bor bara några meter över havsytan.
Men väldigt ofta har vi sett att snön krupit långt ner efter bergssidorna. Kylan har inte hindrat oss från att botanisera i omgivningarna. Med en extra tröja håller vi oss varma. Blomningen är visserligen lite sen i år men det finns ändå hur mycket som helst att se.

Galanthus reginae-olgae ssp. vernalis

I år vad första gången vi såg snö ända nere vid vårt snödroppställe. Och var ska snön annars vara….

Primula vulgaris

En annan väx som trivs väldigt bra med rinnande iskallt vatten runt fötterna är jordvivan.

Himanthoglossum robertianum

Orkidéerna är väldigt sena i år men jättenycklarna har utvecklats bra tots kylan. De finns i många olika färgkombinationer och här har jag hittat en med extra starka färger.

Hemma händer också en del. Ytterligare en sida på vårt grönsaksland har fått en häckinramning. Den ser inte så fyllig ut än. Två lavendelplantor per meter ger ett ynkligt intryck, men nästa år kommer de vara hopväxta och göra ett fullgott jobb.

Det är inte bara häckplantor som radats upp. Gästaltanen har fått en ny ljusslinga. Och många gäster kommer vi få i år. Bokningarna har tagit bra fart.

900 80 79

Röda Korsets arbete i Ukraina:Vi kämpar vi för att hjälpa människor som drabbas av den upptrappade konflikten i Ukraina. Att rädda liv har högsta prioritet. Vi uppmanar alla parter att respektera krigets lagar. Humanitär hjälp måste få komma fram, civila ska skyddas liksom livsnödvändiga samhällsfunktioner.

Upptäcktsfärd till södra Manihalvön

PubliceratFörfattareLeif Fryle2 kommentarer

Igår gjorde vi en tur söderut på Manihalvön. Söder om Areópoli tog vi bergsvägen över till östra sidan. Efter vägen gjorde vi några stopp för att titta på all vårblomningen.
Utanför Flomochóri stannade vi för att ta några vy bilder.
I Flomochóri finns det många traditionella stentorn. På östra sidan av halvön finns det gott om torn och en hel del används än i dag som bostäder.
Efter stoppet följde vi kusten söder ut.

Oftast kör vi runt halvön motsols. Men igår blev det medsols. Det gjorde att vi upptäckte att vi kunde ta oss ner till byn Agios Kyprianos mycket lättare an vi visste om. När man kommer från andra hållet ser man byn långt uppifrån bergsryggen. Det ser ut som om det bara finns en väg dit och om man åker dit så måste man ta samma väg tillbaka.
Men nu studerade vi kartan noga och såg att det gick att ta en kustväg fram till byn och slingra sig upp till stora vägen på södra sidan om byn.
Det var lite liv i byn. Men under badsäsong är där säkert riktigt livat med massor av folk på stranden.

Fortsätter man söder ut på en grusväg från Agios Kyprianos kommer man till den mycket fina strand, Paralia Ampelo. Hit kommer vi absolut åka någon gång när vattnet har blivit något varmare.

När vi kom upp till huvudvägen igen så stannade vi en av Manis snyggaste små kyrkor. Kyrkan har fått namnet Agios Nikolaos. Samma namn som flera tusen andra kyrkor i Grekland.
Vi har fotograferat här förr men i riktigt starkt solljus. Igår var ljuset mycket lämpligare för fotografering.

Vårt huvudsakliga mål var en högplatå långt söder ut på halvön. Här brukar det blomma något otroligt med anemoner och orkidéer. Lite anemoner blommade men inga orkidéer hade stuckit upp än. Vintern har varit ovanligt kall så allt är lite senare i år. Kanske blir det en tur dit om några veckor igen.

På egna ben i Agios Nikolaos

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

I går tog jag en promenad genom byn. För att ta mig dit så går jag på vår något steniga väg till havet och cykelbanan. Efter 500 meter når jag byn.
Nu var det länge sedan jag tog en promenad dit. Oftast är det cykeln som bär mig runt i omgivningarna.
Alldeles jämte kyrkan ligger ett nybyggt hotell. Det är byggt i en gammal ruin. Jag tror att det är färdigt att ta emot gäster. Varför skulle poolen annars vara fylld.

Utanför det nybyggda hotellet ligger ännu en ruin. Den skulle också kunna bli ett makalöst hotell. Att den har en riktigt stor tomt som nästan når ända fram till havet gör ju inte läget sämre.
Om det huset blir upprustat så kommer nog mitt favoritfikon att stryka med. Det har råkat växa upp framför entrédörren. Men bara 10 meter därifrån växer två ståtliga fikonträd. Och jag får väl nöja mig med att palla på dem på mina rundor.

Nu har det börjat rustas för turistsäsongen. På ΤΟ ΛΙΜΑΝΙ har de ställt ut borden så de öppnar antagligen första helgen i mars.

På min favorittaverna Hidden Garden pågår det riktigt stora ombyggnader. Det är tveksamt om de hinner öppna i början av mars. Men ”den som väntar på något gott”.

När jag vände hemåt igen så tog jag en sväng om baksidan av byn. Att en by har en baksida kanske inte riktigt stämmer. Men det är den känslan jag har.
Här passerar jag ett av byns skyttevärn. Den tomten är till salu och ligger riktigt bra. Förutom det beboliga tornet finns där ett litet enkelt hus med kök/badrum. Det är inget ställe man bor på hela året om. Men tomten är stor och fin och har byggrätt på en väldig massa kvadrat. Så har man stor plånbok så kan man bygga sig något fint eller kanske ett hotell.

När jag kommer ut till infartsvägen till byn så kommer jag till macken. Här brukar den trevliga ägaren nästan alltid vara och komma med glada tillrop när jag cyklar eller går förbi. Men denna gång syntes han inte till. Så här års har han rätt mycket att göra på sin olivpress, så han kan mycket väl vara där.

Vid Nema-bryggeriet svänger jag av in i lundarna för att ta mig de sista 100 metrarna hem.
Nema är ett mycket litet bryggeri med fantastiskt god öl. Det ska ni prova om ni någon gång kommer till Mani.
https://nema.beer/