Kategori: Okategoriserade

Konsekvenserna av ett oväder

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

I natt åskade det som bara den. Det är inte särskilt ovanligt här i Mani. Eftersom elledningar och transformatorer nästan uteslutande sitter i stolpar, så är åska lika med strömavbrott.
Och eftersom strömmen inte var tillbaks en bit in på förmiddagen och det var lördag så beslutade vi oss för att åka till Areópoli på marknad. Och när vi ändå hamnat så långt söder ut bestämde vi oss för att även undersöka några vita fläckar på vår karta.
Vi körde söderut och svängde av huvudvägen till kustbyn Mezapos. Därifrån körde vi söderut på en smal väg. I en träddunge nere vid vattnet såg vi ett torn sticka upp. Det var kapellet Ι.Ν. ΒΛΑΧΕΡΝΑΣ. Det ser rätt gammalt, förfallet och vackert ut.  

Det är byggt på klassiskt vis med massor av valv.

Målningarna är riktigt läckra. Vem mannen som avbildas är har jag ingen aning om.

Det finns tydliga spår av att kapellet används än i dag.

Utanför kapellet finns ett par sarkofager. På den ena kunde vi flytta på en löst ditställd plåtlucka och titta in. Att det finns ben kvar var något vi inte förväntat oss.

Men benen var nog bara från 2005 så det kanske inte var så konstigt.

En halv halvö

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu har vi undrat i några år hur det ser ut på halvön utanför Trahila. Idag packade vi en lunch för att äta den längst ut på halvön. Vi trodde inte man skulle hitta något ställe där man kunde komma ner till vattnet på grund av de branta klipporna. Men det dröjde inte länge förrann vi hittade en stig ner till en vacker badplats som vi kommer att besöka den dagen då vattnet är tillräckligt varmt.

Efter besöket nere vid badviken så traskade vi vidare genom vackra olivlundar för att hitta en stig ut till de yttre delarna. Det blev många försök att ta oss genom snår av Mastic och andra taggiga buskar. Men vi hittade tyvärr ingen väg ut. Så det får förbli en vit fläck på vår karta.

Vi fick vända och gå till ett annat ställe för vår lunch. Beslutet blev att klättra upp till det vackra kapellet Εκκλησία Παναγία Κουβάτσου. Vi såg på håll att det var några andra där. Men platsen är stor så vi skulle få plats alla. Men när vi kom i närheten så börjar det smälla av gevärsskott. Och det var ju inte så rogivande. Så vi tog ett nytt beslut för vår lunch.

Så vi började vandra upp på en annan hög kulle med några ruiner på. Där var sagolikt vackert men ingen särskild bra utsikt. Så det blev att leta upp ett nytt lunchställe.

Vårt val blev en parkbänk efter bilvägen till Trahila. Inte är det den mysigaste platsen men utsikten är magnifik. Mysighet betyder inte så mycket när magarna skrek efter våra spenatpajer.

Innan vi åkte hem så gjorde vi ett stopp vid de branta klippväggarna. Där växer det ett överflöd av Allium ampeloprasum. Vild purjo det är nästan för bra för att vara sant.

Vägen till Fredag på en måndag

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Att vandra är något som är kul och givande. Vi tror att många andra och kanske några av våra gäster även tycker det är kul. Därför försöker jag utforska området och lägga gps-spår så fler än Christina och jag kan hitta stigarna. Idag har jag lagt ett mycket kort spår. Som ni kan se om ni följer länken.
https://my.viewranger.com/track/details/MTMxODk5NTk=


Inte långt ifrån oss ser man ett kapell som ligger efter en klippvägg. Vi har bara vetat om en väg dit. Men det är ju alltid roligare att gå en rundgång än fram och tillbaka. Så vi chansade på att det skulle finnas en stig upp från olivlundarna. Vi kom rätt nära men den sista biten virrade vi runt bland buskar och stenblock. Men vi kom upp till sist.
Väl uppe vid klostret såg vi en fin stig ner till olivlundarna. Så den tog vi på hemvägen och samtidigt la vi ett gps-spår.


Kapellet ligger inte särskilt högt över havet. Men utsikten åt Ag. Dimitrios är ändå magnifik.


Det är inte alla kapell som är öppna. Men här kunde vi komma in och studera de religiösa ikonerna.


Kapellet är tillägnat helgonet Paraskevi. Hennes namn betyder fredag på grekiska. Paraskevis föräldrar som var greker, men bosatta i Rom. De var barnlösa långt upp i åren. När dottern äntligen föddes, på en fredag, fick hon namnet efter veckodagen. Hon framställs alltid bärandes på en skål med den romerske härskaren Antonius Pius ögon. Hon förblindade honom med en skvätt kokande tjära (som han först låtit sänka ner henne i utan att hon tycktes känna av det). Därefter gav hon honom synen tillbaka. Hon gjorde en massa andra under – men hon är framförallt de synskadades helgon.


Bergväggarna utanför kapellet är också väldigt spännande med fantastiska håligheter och mönster. Där bor ödlor, insekter och mycket annat. Och här växer den vackra Lithodora zahnii, som vi annars bara sett en bra bit högre upp i bergen.

Samtliga foton: Christina Fryle

Födelsedagsshopping i Kalamata

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Min födelsedag började mycket bra, med att Christina bjöd mig på morgonkaffe och present. Fyra fantastiskt vackra kaffemuggar gjorda av keramikern Ingvar Bengtsson i Varberg. Dom ser ut att vara specialdesignade för vårt hus. Och behövda är de också. Trots att vi har massor av muggar så händer det väldigt ofta att alla står odiskade i diskmaskinen.


Efter frukosten satte vi oss i bilen för att åka till Kalamata. De sista dagarnas nederbörd har hamnat som snö uppe i bergen. Och efter vägen fick vi många fina vyer både mot havet och mot bergen. Jag tycker denna vägsträcka är en av de vackraste jag åkt i Grekland.


Väl inne i Kalamata for vi runt till några olika ställen för att handla m.m.
På Jumbo var det fullt med utklädningsgrejer framtagna. Det är ju karnevalstider så här års. Jag hittade ett par horn som jag tycker är som gjorda för min fru.


Efter besök på Jumbo, telefonbutiken, kaffe och plantskola var det dags för lunch. Vi hamnade som så många gånger förut på tavernan ”Costas” Vassiliadis. Det är ett otroligt populärt ställe som man måste veta om för att hitta till. Det ligger inklämt mellan åkerlappar och småindustrier i Kalamatas utkant. Är ni i närheten så passa på att besöka stället. Men kom på dagen för på kvällen har de inte öppet.


Därefter var det dags för livsmedelsinköp. Vi kör nästan alltid samma runda. Först Lidl som är både är billigt och dessutom har en hel del som annars inte är så lätt att få tag på i Grekland. Därefter blir det alltid Sklavenitis. Där är det chark-, ost- och fiskdiskarna som lockar – och att butiken är rymlig, fräsch och trevlig med ett mycket brett sortiment. Att man kan köpa världens godaste mjukglass där för nästan ingenting ökar förstås dragningskraften ytterligare.


Hemma igen var det dags att laga lite extra gott. Räkor kokta på nordiskt vis finns inte att köpa. Så vi försökte fixa det själva. Ett kilo råa räkor kokades i vatten, öl, salt och en liten nypa socker. Resultatet blev bättre än förväntat. Så nästa gång vi är i Kalamata köper vi nog räkor igen. Men det behövs inte så mycket som i Sverige. Grekiska räkor har mer kött och mindre skal. Jag vet inte hur det går till, men de får plats i skalet ändå.

Experiment med vegetabilier

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Idag har jag förberett för kommande squashodling. Om det kommer att ge något till matborden återstå att se. Ytan vi förberett är en sänka mellan några olivträd som vi vill jämna ut. Vi började med att slänga sten som vi ville bli av med i sänkan. Men att ha en massa sten i ytan är inte trevligt så vi slängde gräsklipp och uttjänta grönsaksplantor över stenen. Och i går grävde jag ut en hushålskompost. Den hamnade också där. Idag har jag toppat med ett tjockt lager olivklipp.
För att få det att förmultna ännu mer så har jag vattnat upp det och täckt med en presenning. Om sex veckor så räknar jag med att plantera. Vi får se om det håller i praktiken. I teorin låter det i alla fall bar.


Min potatis och lökodling ser väldigt lovande ut. När vi skördas så ska det bli en häck här.


Det är mest Christina som ser till att vi har grönsaker. Nu förgros det en hel del. Jag tror det är tomat och chili.


Chili har vi haft länge nu i grönsakslandet. Den Bruna Rocoton bara ger och ger. Kanske är den perenn i vårt klimat.  Nu måste vi hitta på något att göra av den innan den upptar hela frysen.


Mangolden har vi just börjat skörda. Och Christinas mangoldsoppa har nog aldrig varit så god förr. Bladen verkar bli tjockare och mildare här än i Sverige.


Nu ser jag fram mot att få skörda en favorit. Sockerärter som är så goda. Jag tror Christina sått dom bara för min skull.
Och alla misslyckanden i grönsakslandet dom låtsas vi inte om.