Kategori: Okategoriserade

Söndag med två mål

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Efter en lördag med mulet och blåsigt väder var det gott att vakna upp i ett soligt och vindstilla Mani.  I veckan hade Christina sett bilder från en fyr i närheten som vi inte visste fanns.
Så vi åkte norr ut och ut på udden sydöst om Kalamata. Här är fin utsikt över Kalamata, berg och hav. Överallt växer det olivträd. Det hör ju området till.

Vi parkerade bilen vid kyrkan Aghios Dimitrios. Valde vägen som går till fyren och som inte har något namn på några kartor. Efter 500 meter hade vi ett vägval. Jag var säker på att det var den vänstra, så jag kollade inte kartan så noga. Så vi gick 825 meter nedför innan vi upptäckte att vi gått fel. Efter ytligare 825 meter uppför så var vi på rätt väg igen.

Fyren ligger vackert i landskapet med utsikt över Kalamatabukten. På andra sidan ser man Peloponnesos västligaste tunga. 

Vårt mål blev nu beach Dikotaki för en lunch och kanske ett bad. Vägen dit är väldigt lång. Men genom att snedda genom buskvegetationen kunde vi kapa vägen med 75 %. Att gå utanför stigarna i Manis kuperade buskterräng är inte att rekommendera. 100 meter bland buskar och snår tog en dryg halvtimme. Sen var det fin väg till stranden. Har fick vi mat, vila och ett kallt bad. När kraften återvänt gick vi den långa vägen tillbaka till vår parkerade bil. Men denna gång gick vi hela tiden på bra vägar och stigar och slapp taggar som hela tiden ville in i huden.

Så här såg vår promenad ut. Det kan vara bra att ha ett spår sparat till nästa gång vi besöker området. Jag hoppas Cristina har lagt in varningstext för smitvägen genom buskterrängen.

Hela vår vandring kantades av tusentals orkidéer.  

Borta bra men hemma bäst

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Jag har haft två mycket kalla och väldigt trevliga veckor i Sverige. Det har varit riktigt roligt att träffa barn, barnbarn och vänner. Men corona-epidemin har begränsat mötena.
Det är alltid mycket att ta hand om när man kommer hem. Så idag satte jag väldig fart med att packa upp och stuva undan allt jag hade med mig hem. Jag ville snabbt bli av med denna tråkiga sysslan för att komma ut i trädgården och se vad som hänt medan jag varit borta.

Innan trädgården så fick jag sitta mitt emot min underbara fru och äta frukost. Längtan efter henne har varit stor och nu dröjer det förhoppningsvis väldigt länge innan vi behöver vara på olika ställen.

Jag köpte potatis i Sverige. Om Pink Fri Apple vill växa här vid medelhavet har jag ingen aning om. Lite väl sent kanske det är att plantera nu. Men jag tror på att det ska bli till några fler sättpotatis jag kan odla i vinter.

Det fanns gott om jobb i trädgården. Christina är i slutfasen på tidningsproduktionen och då hinns inte så mycket annat med.
Lite av persiljan har blivit gul. Men den går säkert att hålla liv i ett tag än. Så jag repade bort alla kvistar som blivit gula och vattnade upp plantorna riktigt ordentligt. Det fungerade förra året så det borde inte gå sämre i år.

Mycket i grönsakslanden har börjat blomma. Jag rensade bort de flesta korianderplantorna. Några sparades för att vi behöver frön till kommande odlingssäsonger. Sallad och mangold som sträckt på sig och bildat blommor hänvisades till komposten. Pak Choi kålen har också gott i blom, men den är så vacker så den får stå kvar. Kanske har vi inga frön kvar. Så det är inte bara vackert utan också en garanti för framtiden.

Jag fick inte med mig så många prylar från Sverige. Men nu inser jag att HDMI kabeln jag köpte på Biltema var ett riktigt bra köp. Nu kan jag åter redigera mina bilder på två skärmar.

Vandring i väntan

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Att få logistiken att gå ihop så här i Coronatider är inte helt lätt. Nu har jag i hamnat i Varberg för att vänta 8 dagar på ett läkarbesök. Det blir mycket tid till att slå ihjäl. Jag har hyrt in mig i en väldigt liten källarskrubb. Men jag ska inte klaga. Här är varmt och skönt och allt fungerar som hyresvärden lovat.

Naturligtvis så ska jag besöka släkt och vänner om pandemin tillåter.
Igår gick den mesta delen av dagen åt till promenader.
Uppe från kanonberget har man fin utsikt över stadens centrum. Siluetten har ändrat sig en del sedan jag bodde här. Nya och högre hus sprutar upp som svampar ur jorden.

Tyvärr så rivs många gamla fina väl fungerande hus. De ersätts av större och högre hus. Grönytorna mellan husen blir väldigt små och mörka.
Jag tycker inte om denna utveckling. Men jag har förståelse för att bostadsmarknaden är het och många vill flytta till Varberg.  Jag tycker att man kan bygga fler riktigt höga hus där man bygger på obebyggd mark.

Bevarande av hus kan man diskutera länge. Och just nu är det många insändare i lokaltidningen för bevarande av Gamlebyskolan. Själv tycker jag det är ett hus som inte har något större värde för kommande generationer.

En annan hus-trend i centrum är att bygga om och till för att maximera hyresintäkterna. Tyvärr driver nog detta upp huspriserna rejält och de lummiga vackra trädgårdarna får inte plats.  

Mörk sten är nog det populäraste fasadmaterialet. Men det förekommer även en hel del andra och roligare fasader. Färjat glas på balkonger är populärt. Utskjutande takfot som på bilden har långt ifrån alla hus. Huset på bilden anser jag vara lite halv tråkigt. Men det byggs många mycket fräckare och vackrare hus som får anhängarna av Arkitektuppropet att spy.

Det byggs inte bara hus. Under mark hittar vi det största bygget. Här byggs en tågtunnel under hela staden. Det sprängs så att hela staden skakar. Och på torget sitter ett instrument högt upp på en pelare för att hålla koll på omgivande hus. Det skulle inte se så bra ut om husen rasar ihop.

En smärtsam historia

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

På kvällarna har jag oftast lite datortid. Då kan jag hamna nästan var som helst. Och en favorit är youtube-kanalen Easy DO (https://www.youtube.com/channel/UC5aMO145apupAMhKtpD0ujQ). Det är en händig grek som ger tipps för trädgården och köket.
I förrgår tittade jag på ett klipp där han använde brännässlor till gödsel och ekologisk bekämpning. Då fick jag idén att det måste jag också göra. Vi har ju mycket grönsaker men ingen konstgödsel, så det kommer säkert göra susen.

Jag tog på mig kraftiga byxor en tjock skjorta och mina kraftigaste arbetshandskar och gick i väg genom olivlundarna på jakt efter nässlorna. Olivlundarna var för välskötta så där hittade jag inga. Men när jag klättrade upp för branten till kapellet Αγία Παρασκευή hittade jag mängder. Jag skulle lätt kunna fylla en hel tankbil med nässlor. Men jag plockade bara en fullproppad sopkasse.

När jag kom hem med min skörd kokade jag en kopp kaffe och satt mig vid datorn. Där hamnade jag på Sara Bäckmos youtube-kanalen (https://www.youtube.com/channel/UCjUBQShyF5jXt0I5L0otTMA). Hon visar också hur man gör gödselvatten av nässlor. Hon använde en stor tunna medan Easy Do bara använde en 10 liters spann. Och jag har en liknande tunna som stor och väntade på att få användas till något nyttigt.

När jag tömde min skörd i tunnan så täckte den bara lite gran upp från botten. Det behövdes mycket mer nässlor för att göra en kompetent bryggd av hela tunnans volym. Så det var bara att ge sig upp till kapellet igen.

Denna gång hade jag på mig ännu kraftigare kläder och gummihandskar under arbetshandskarna. Det var en lärdom jag hade införskaffat mig vid föregående tur. Nu lyckades inte nässlorna ta sig in till min hud. Två proppfulla 60 liters plockades. Det blev adels lagom till min tunna.

När jag ändå var i skördetagen ute i det vilda så gick jag de 150 meter ner till havsklipporna där saltmärke växer och skörade en lite påse som jag tänkte ha till kvällens wok. Det är en växt som är fantastisk god på vårkanten.
Och om några veckor kan jag gödsla vårat grönsaksland med en härlig nässelbrygd.

Upptäcktsfärd utanför olivlunden

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Morgonen startade med lite mulet och blåsigt väder. Bra arbetsväder om man haft något roligt arbeta att göra i trädgården. En grind står på tur att tillverkas. Men nu är jag i Grekland och inte i mitt fädernesland. Här kan vi inte göra så mycket mer än att rulla tummarna så länge alla restriktioner pågår. Att ta bilen och handla material till att bygga något är förbjudet. Handla mat får vi göra men bara inom 2 kilometer från hemmet. Finns det ingen affär så får man åka till den närmaste.
Jag skulle ju gärna varit en bit upp i bergen och vandrat nu. Där sprutar det upp orkidéer och andra vackra växter så här års. Men jag får inte ta bilen och åka ifrån hemmet för att ta en promenad lite längre bort. Ska jag ta en promenad så ska det vara från hemmet och jag får inte vara borta längre än två timmar.
Så efter förmiddagskaffet spände jag på mig skorna lastade famnen full med återvinningssopor och slängde soporna på min återvinningsplats och steg av tomten för en upptäcktsfärd i de närmaste omgivningarna.

Jag tar ofta en liten väg genom olivlundarna på andra sidan huvudvägen. I några olivlundar så utnyttjas marken till mycket mer än olivodling. På ett ställe odlas det massor med roliga saker. Tätt står det. Mycket står i olika återvunna kärl. Alla stammar är vitmålade. Det ger ett intryck av kärlek till odlandet.

På ett annat ställe har det gått helt över styr. Här har man låtit kaktusfikonen ta över. Odlar man kaktusfikon så måste man vara väldigt noga vid beskärningen. Inte en enda bladbit får hamna på marken. För då blir det ohjälpligt en ny planta.

Hus passerar jag också. Det byggs en hel del nya hus trots att det finns gott om obebodda hus. Gamla hus är oftast rätt dåligt byggda på många sätt. Men nya har en jordbävningssäker stomme. Och de har till och med isolering. Isoleringen är sällan så tjock, men det behövs inte så mycket vid havsnivån. 500 meter upp är det betydligt kallare på vintern.  

De flesta hus är stenhus i traditionell stil. Men det finns en del modernare putsade hus. Arkitekturupproret finns inte i Grekland som tur är. Så sådana här vackra hus kan byggas utan att bli bespottade.

Riktigt charmiga gamla ruckel finns det gott om. Detta ligger alldeles vid havet på bästa platsen söder om Agios Nikolaos. Det kan nog inbringa en bra slant om ägaren får för sig att sälja. Men Greker säljer aldrig om de inte har någonstans att stoppa in pengarna. Och banken duger inte.

Att måla på saker verkar vara en omtyckt sysselsättning. Elstolpar finns det hur många som helst om det är någon som känner för att utveckla sitt konstnärskap.