När Christina och jag är ute på växtjakt så är det fyra
saker som är viktiga att ha med. Bra skor, kameror, kartor och flera floror.
Idag har vi åkt hemifrån och norr ut och passerat Peloponnesos sydligaste
skidområde. För att i kväll hamna i Kalavrita som ligger strax nedanför Kalavrita
Ski Center på berget Helmos. I morgon ska vi upp till snölegorna och se vad som
växer där.
Dagens biltur har blivit hackig med en väldig massa stopp. Och en hel del
blommor har blivit fotograferade.
Efter som vi inte har med oss några floror så vågar jag inte namnge växterna i
inlägget. Men ni får njuta av dess skönhet
och själva gissa vad det är ni ser.
Kategori: Peloponnese
Tur och retur Trahila
Sent i kväll får vi nya gäster. Därför har det varit städdag i gästvåningen. Städningen var färdig en stund före lunch så det hanns med lite annat. Efter som prognosen säger 91% risk för regn i morgon så passade vi på att ta en cykeltur till Trahila på eftermiddagen. Vägen dit är den absolut finaste i vår närhet. Så kamerorna fick följa med. På ditvägen låg de nedstoppade för att användas på hemvägen. När vi kom till utkanten av Trahila så hälsade en glad och tystlåten hund oss välkomna.
I byn satte vi oss på tavernan och tog en cappuccino och en öl till ett pris av 4,5€. Det är billigt och här får vi alltid en liten tallrik med plockgodis till. Så hör blir vi nöjda.
På hemvägen plockade vi fram kamerorna. Landskapet är dramatiskt och på våren är det ett överdåd av blommor.
Den vackraste tiden var nog för några veckor sedan. Men än ett tag kommer blommorna blomma. Fast här torkar det upp tidigt och blir brännhet på det branta sluttningarna och lodräta klippstupen.
De flesta vackra blåklockorna har changerat. Men där de fått lite skugga av ett klippblock eller fikonkaktus är de fina än.
Det är fler än Christina och jag som tycker här är vackert. På många ställen efter vägen har husbilar slagit läger.
På branterna närmast byn Ag. Dimitrios byggs det flera nya hus. Här har de magisk utsikt över havet men väldigt svårt att ta sig ner dit om de vill bada. Och de som byggt närmast klipporna riskerar att bli anfallna av fallande jättestenar.
När vi kom hem möttes vi av en pigg och matglad höna. Så pigg var hon inte i dag på förmiddagen. När jag gick ut för att öppna hönshuset vid sjutiden, så satt det en höna redan ute i hönsgården. Hon hade tydligen inte gått in i hönshuset på kvällen. Hennes stjärtfjädrar gick åt fel håll. De pekade nedåt och det tyder på problem. Jag plockade upp henne och det gick väldigt lätt efter som hon var ganska slö. Jag undersökte hennes bakdel och den såg väldigt bra ut. Så det fanns inte mycket annat att göra än att vänta och se.
Jag plockade över henne till kycklingburen för att ha lite bättre koll på henne. Där satt hon i flera timmar och såg trött ut. Men strax före lunch släppte hon ifrån sig ett ägg. Möjligen var det hennes först. Nu är hon pigg och tillbaka hos de andra hönorna och förhoppningsvis ploppar näst ägg ut utan problem.
Ägg till påsk!
Nu har våra kycklingar blivit höns och lägger vackra gröna ägg. Så här i början är dom rätt små men jag tror att de snart kommer öka lite i storlek. Om de någonsin blir lika stora som vår grekiska hönas bruna ägg är tveksamt.
Det är inte bara ägg som produceras i vår lund så här års. Idag tog jag upp en stor rödbeta för att ha till lunch ihop med ett par ägg. Det är kanske inte en typisk påsklunch. Men så har ve heller ingen påsk här. Den ortodoxa påsken ligger en vecka efter i år.
Även skönhet produceras i vår lund. Lavendelängen på södersidan är så otroligt vacker nu.
Växterna på södergaveln trivs bra i den stekheta värmen. Dom starkt röda kängurutassarna har just börjat blomma. Men de står i knopp länge och är då lika vackra som när de blommar.
Även vildfloran i lunden är vacker. Egentligen borde jag klippa marken nu. Men det får vänta några dagar till. Nu är det för fint för att klippas.
Idag passar det ändå inte med mark röjning, för nu är vi hundvakter åt Estia.
Glad Påsk önskar Dotty och alla hönorna.
En natur och kulturguide i farten
Igår guidade Christa och jag våra svenska gäster Ing-Britt och Ingvar i omgivningarna lite högre upp i bergen.
Det är riktigt roligt att kunna visa allt fint som finns i närheten där vi bor. Och extra roligt blir det att guida så öppna och nyfikna gäster som Ing-Britt och Ingvar.
Första stoppet blev i byn Kastania på västra sidan av Taygetos. Det finns väldigt många byar som heter Kastania men bara en i vår kommun tror jag.
I byn finns mycket gammal arkitektur och flera fina kyrkor och kapell. Kyrkan Αγιος Πετρος står alltid öppen och har mycket vacker utsmyckning på insidan.
Vi körde vidare och gjorde ett par snabbstopp för att skåda och fotografera. Den gamla ruinen Πύργος Κιτρινιάρη som är en fantastisk syn. Men den får ni inte se i detta inlägg. Det blev också ett stopp vid klostret och kyrkan Moni Agiou Samouil, Μονή Αγίου Σαμουήλ. Vi hade turen att dörren till den gamla kyrkan var upplåst så vi fick se insidan.
Till slut hamnade vi på vår favoritplats Moni Vaidenitsa, Μονή Βαϊδενίτσας som jag nämnt i många tidigare inlägg.
Här intog vi vår picknicklunch innan vi botaniserade i omgivningarna.
I omgivningarna blommade en hel del varav några endemiska arter. Även bäcken intresserade Ingvar väldigt mycket. Han är djupt engagerad i att bevara skvaltkvarnarna i Kvarnadalen i Sällstorp.
https://www.hembygd.se/veddigeassallstorp/kvarnadalen-i-sallstorp-
På hemvägen stannade vi till i en olivlund där det växer massor med orkidéer.
Lyckan var att hitta denna vackra form av Serapias lingua.
En kall vår
Hittills har vi haft en rekordkall vår. Vi har visserligen inte fått någon snö nere hos oss. Det beror på att vi bor bara några meter över havsytan.
Men väldigt ofta har vi sett att snön krupit långt ner efter bergssidorna. Kylan har inte hindrat oss från att botanisera i omgivningarna. Med en extra tröja håller vi oss varma. Blomningen är visserligen lite sen i år men det finns ändå hur mycket som helst att se.
I år vad första gången vi såg snö ända nere vid vårt snödroppställe. Och var ska snön annars vara….
En annan väx som trivs väldigt bra med rinnande iskallt vatten runt fötterna är jordvivan.
Orkidéerna är väldigt sena i år men jättenycklarna har utvecklats bra tots kylan. De finns i många olika färgkombinationer och här har jag hittat en med extra starka färger.
Hemma händer också en del. Ytterligare en sida på vårt grönsaksland har fått en häckinramning. Den ser inte så fyllig ut än. Två lavendelplantor per meter ger ett ynkligt intryck, men nästa år kommer de vara hopväxta och göra ett fullgott jobb.
Det är inte bara häckplantor som radats upp. Gästaltanen har fått en ny ljusslinga. Och många gäster kommer vi få i år. Bokningarna har tagit bra fart.
900 80 79
Röda Korsets arbete i Ukraina:Vi kämpar vi för att hjälpa människor som drabbas av den upptrappade konflikten i Ukraina. Att rädda liv har högsta prioritet. Vi uppmanar alla parter att respektera krigets lagar. Humanitär hjälp måste få komma fram, civila ska skyddas liksom livsnödvändiga samhällsfunktioner.