Så här i tider av begränsad rörelsefrihet så får man göra så gott man kan. Och odla är en bra sysselsättning för att få tiden att gå. Det var länge sedan Christina och jag odlade grönsaker utöver en mycket blygsam skala. Men nu ser det ut att bli lite för mycket efter som våra lagringsmöjligheter är begränsade. Kanske kan dessa läckra kålhuvuden bli till surkål. Det är ju lättlagrat.
Fådda jordgubbar har vi också några plantor. Jag hoppas att jag genom delning ska få till ett mycket större jordgubbsland. Och jordgubbar behöver ju inte lagras. De stoppar man direkt in i munnen när de är röda nog.
Vårt grönsaksland vi odlar i nu innehåller många godsaker. Och här i Grekland går det odla något hela vintern. Men i juli kan det bli lite knepigare kan jag tänka mig.
Trots att vi har tillräckligt stort grönsaksland så ser min rastlöshet till att jag hela tiden bryter ny mark. Men om någon månad kommer torkan och då blir det omöjligt för jorden blir som betong.
Nu hr jorden fuktig. Eller snarare sagt blöt. Då är den lättarbetad. Men spaden funkar inte. Det är korp som gäller. Och efter någon timmes arbete så är skaftet så tjockt av klibbig jord att den inte går att hålla. Då får man skrapa av den. Om man väntar tills den torkat så funkar det bättre at slå av jorden med en slägga.
När man rör i jorden så får man upp sten. Dessa samlar jag i högar. Dessa högar ska bli vackra planteringar så småningom. I denna stenhög finns fem planteringshål. I dessa ska vi plantera en rosmarin som har ett lågt böljande växtsätt. Sorten heter Rosmarinus officinalis ’Punta di Cannelle’
