Nu är det bråda tider. Snart ska familjen utökas med 9 individer hoppas vi. På tisdag beräknas de första små se dagens ljus.
Det är en hel del förberedelser inför förlossningen. Men profylaxkurs slipper vi. Förberedelserna är mer handfasta. Ett par dagar efter kläckningen ska kycklingarna läggas under en värmelampa. Den är nu monterad på lilla toaletten som numera är BB. Återstår en en lagom stor balja och strö som måste införskaffas i morgon.
När kycklingarna växt till sig lite ska de få flytta ut till
ett eget litet hus. Detta bygger jag nu av en pall, pallkragar och lite plywood.
Endast ett ägg har vi tagit från våra egna hönor. Men den modern är än inte informerad om att hennes status kommer upphöjas till moder alldeles strax. Jag tror faktiskt inte hon är så intresserad. Där emot är hon och de andra hönsen väldigt intresserade av att äta getoxalis. Jag undrar hur mycket oxalsyra en hönsmage tål.
Visst behöver jag vila någon dag då och då. Och idag är det söndag och de kristnas vilodag. Men jag räknar mig inte som kristen, så jag kör på som vanligt. Och idag startade jag tidigt med att baka bröd på min surdeg. Redan i går kväll satte jag en fördeg och innan frukost knådade jag ihop en rejäl deg. Den fick jäsa i vårt teknikskåp i några timmar innan bakning i ugnen. I teknikskåpet finns en dator, en UPS, en larmenhet med mera. Det ger en god perfekt värme att jäsa i. Och dagens deg blev bättre jäst än någon gång tidigare.
Medan degen stod på nedervåningen och skötte sig själv gick jag upp till övervåningen och började med städningen. Våra första betalande gäster kommer på tisdag och då ska det vara superrent. Torka ytor som bord, sängbord, handfat, diskbänk med mera går fort. Men glas i fönster, duschvägg och speglar är besvärligt. Speglarna fixar jag blickssnabbt. Men duschväggen har alltid hårt sittande kalkavlagringar som måste förputsats med ett surt medel. Och nu hade det suttit där i över en månad så det fick gnuggas rejält. Fönster och glasdörrar har en in- och utsida och insidan är inte mycket att orda om. Men regnet här innehåller alltid mineraler från bergen eller Afrikas öknar. Så det krävs en extra avsköljning innan man går på med fönsterputs. När Christina har bäddat och hängt fram handdukar så ska jag fixa golven. Men det blir nog inte förrän i morgon.
Medan jag var i gästvåningen skötte Christina tvätten. Det blir lite extra tvätt med uthyrningen.
Christina pysslade också om grönsakslandet och skördade. Nu börjar det ge rejält med mat till vår förtjusning.
Det blir lite över som vi delar med oss av till våra grannar och andra förbipasserande. Men i år är de väldigt få som går på vår lilla väg. Vårt grannhotell har inte en enda gäst än. Det är sorgligt.
En kaffepaus måste vi också ha på förmiddagen. Frappén är säkrast att göra före nästa arbetsmoment eftersom samma verktyg används där. Och jag vill inte ha kaffe som smakar tvål.
Igår löste jag upp lite hårdtvål för att göra flytande tvål av. Hårdtvålen har Christinas dotter Filippa gjort av vår olivolja. Den blev fantastiskt bra. Det blev det lite tvålflarn över som är utmärkt råvara till flytande tvål. Jag löste upp tvålflingorna igår och blandade med vatten Idag mixades blandningen en stund och då insåg jag att den var för tunn, så jag måste lösa upp lite mer flarn och blanda i. Så i morgon får jag mixa igen och se om det blir bra.
Efter lunch behövde jag lite återhämtning så jag tog mig till Gnospi för att ta mig en tupplur och ett bad. Men där var så mycket folk så det var svårt att få den rätta ron till att sova. Så efter 20 minuter på landbacken hoppade jag i för att simma 600 meter i ett alldeles lagom tempererat vatten.
Nu är det varma dagar här i Grekland. Då är det bra att stiga upp tidigt och göra det som behöver göras utomhus innan värmen slår till. Tidigare i veckan har jag klippt all markvegetation i lunden. Troligen så är det sista klippningen för i år. Stark sol och brist på vatten gör nog så att inte mycket orkar växa på sig. Men en enda växt sparade jag för att den var för fin för att kapas. Ett ståtligare kungsljus är nog svårt att hitta.
Idag började jag att måla ett gäng olivflugefällor vackert gula. Jag vet inte hur många fällor jag har tillverkat men det är många. Jag tror inte det blir en fälla i varje träd nu till att börja med. Men jag kan komplettera när jag har tömt några fler petflaskor. På måndag ska vi köpa ingredienser att fylla fällorna med. Vi börjar att hänga upp några få tills jag ser att olivflugorna är aktiva.
Sen var det dags att kontrollera fruktträden. Några hade
inte täckning runt rötterna så jag fyllde på med torrt klipp från olivträden.
Det kommer ge lite näring och hindra en del avdunstning.
Grönsakslandet ska också ha en besiktning. Melonerna växer
på sig i raketfart. Och tomaterna är snart dags att skörda. Tomatodlingen
skiljer sig mycket från den i Sverige. Har fungerar det bäst om tomaterna växer
tätt. Så vi har planterat massor av olika tomater i en burställning. Tjuvning
av tomaterna sker väldigt sparsamt för att få ett tätt skuggande grenverk som
skyddar tomaterna från stark sol.
Vi har ett område till med tomater. Dessa är självsådder som sparats under ett
olivträd. De får klättra upp i trädet och umgås med oliverna. Även gurkplantor
står under olivträd som får utgöra klätterställning.
Jordgubbar har vi skördat sedan slutet av januari. De bara
ger och ger om de får mycket vatten. Aubergine plantorna är inne på sitt andra
år. De ser lite skamfilade ut men de har börjat ge bra med skörd.
Den stora vanligaste sortens potatis som odlas här har vi redan skördat. Men två sorter blev sent planterade. Dessa odlar vi främst för att få ett eget utsäde till kommande år. Den ena är en liten långsmal lila potatis som jag köpt är i livsmedelsbutiken. Den är nog inte så lätt att få tag på. Och efter som jag tyckte den var god så vill jag den till kommande middagar. När jag var i Sverige sist köpte jag en påse Pink fir apple. Ovan jord ser odlingen av dessa väldigt lyckat ut. Mindre lycka har vi med en av sju paprikaplantor. Det händer allt som oftast att plantor inte tar sig eller rasar ihop. Men det är inte så konstigt. I vår steniga jord trivs en massa olika djur. Mårdar, möss, tusenfotingar, ödlor och ormar kan alla göra åverkan på en rot.
Christina ägnar de lite svala morgontimmarna åt att ta bort vattenskott från olivträden. Det är inte det roligaste jobbet. Men med en ljudbok i örat så bli de flesta jobb uthärdliga.
Dagen startade med strålande sol och vindstilla. Vi tyckte det skulle vara en fin dag att plantera växter i trädgården. Men det saknades några av våra önskeväxter. Så vi funderade på om en tur till plantskolorna i Kalamata vara möjlig. Det blev till att sätta sig in i gårdagens skärpning av Greklands lockdown regler. Efter lite googlande kom vi farm till att vi kan åka utan att bryta mot de nya reglerna. På vägen till Kalamata stannade vi för att studera områdets finaste planta av den rosa formen av Lithodora zahnii. Det växte många fina plantor i bergväggen men den finaste formen som växer upp genom asfalten hade blivit rörsågens rov. Så nu står där en väldigt kompakt lite buske utan blommor. Nästa år stannar vi här igen och hoppas att få se bedårande blomrik planta.
Sen åkte vi vidare till GreenLeaf Garden Center. Här handlar vi mest små gulliga suckulenter, kaktusar och Euphorbia. Men idag blev det också två buskar. Därefter körde vi vidare till en kakel-affär. Jag hade tänkt mig något billigt restparti av mosaik till uteduschgolvet. Men Christina är mer nogräknad så det slutade på ett pris på drygt 149€ för 105 x 105 cm. Och så måste det beställas. Så nu måste jag åka till Kalamata om några dagar igen för att hämta beställningen. Efter kakel-affären körde vi vidare till vår favoritplantskola ΝΙΚΟΥ – ΧΕΙΛΑ ΕΙΡΗΝΗ. Här får vi alltid professionell hjälp av trevlig personal. Deras utbud av fina plantor är rätt så hyfsat. Här blev det tre träd och några buskar till.
Efter vi lastat bilen full med växter. Körde vi vidare hemåt med tomma magar som ropade efter mat. Men inga tavernor eller caféer tillåter sittande gäster. Vi kunde i alla fall köpa ett par pajer och kaffe och ta med oss till stranden som ligger alldeles intill Manivägen söder om Kalamata. Här badar det alltid någon om solen skiner. Idag låg en dam i och plaskade hela tiden medan vi intog vår lunch. Jag har själv badat här i februari för några år sedan och då var det inga problem att ligga i länge och njuta av badet.
Hemma igen satte jag genast igång att göra planteringshål med hjälp av korp och hacka. Det första som blev planterat var päronet med det fina namnet Santa Maria. De hamnade efter södermuren. Så nu är vår södermur områdets pallvänligaste gräns. Här står nu fem fruktträd och en passionsfrukt som klänger på muren.
En väldigt smal Cypress grävdes ner. Det är en vanlig klassisk växt här i Mani. Dom står som utropstecken i landskapet och ofta skvallrar de om att där finns en bosättning.
Dagens sista plantering var en Schinus molle. Ett rosepepparträd. Det kommer att stå så man ser det när man går vår långa gång på entrésidan av huset. Det stora olivträdet som står snett bakom ska så småningom bort. Det står lite dumt till när man ska ta sig upp och ner för rampen som går mellan platåerna. Nu hoppas jag trädet snart ger frukt, för jag älskar att bita sönder ett bär och ha den goda smaken i munnen under lång tid. I morgon planterar jag buskar.
I Agios Nikolaos mellan marinan och Pantazistranden har vi en smal sandremsa mellan vägen och havet. Där växer en del intressanta växter. Den är också hårt utsatt för slitage av människor, hundar, slagregn och vågor. Vi har sett att det lilla beståndet av strandlilja Pancratium maritimum har minskat i antal. I år var det bara ett par ynkliga plantor som blommade. Långt ner i söder på Manihalvön finns stora sandstränder där den blommar i tusental. I vår by finns inte förutsättningarna för ett sådant överflöd. Men vi vill gärna ha ett livskraftigt bestånd även i fortsättningen.
I oktober förra året sådde Christina Pancratium-frö i en kruka med ren sand. De grodde på bara någon vecka och har fått stå och växa till sig i krukbänken under det gångna året. Först som små sytrådar, men med tiden allt kraftigare. De har aldrig vissnat ner, utan hållit sig konstant gröna även under sommarens extrema torka. Vi har redan några exemplar i trädgården och fler har vi inte plats för i våra sandbäddar. I vår vanliga lera skulle strandliljan inte klara sig länge. Den vill ha ren sand.
Idag skakade vi loss all sand från frösådden. Rötterna hade utvecklat sig väldigt bra.
I eftermiddags tog jag en cykeltur till andra sidan byn. Med mig hade jag en plastkasse med många strandliljeplantor och en smal planteringsspade. När jag satt och planterade i sanden passerade många flanörer förbi på strandpromenaden strax ovanför mitt huvud. Du undrade säkert vad jag höll på med.
Förhoppningsvis får dom svaret om några år när massor av
vackra vita strandliljor står i blom.
