Nu är det klippt


Efter olivskörden kan vi börja beskära våra träd. Beskärningen görs på olika sätt. Många beskär och skördar samtidigt. Det är naturligtvis effektivt och ger minst jobb. Men vi som i stort sett alltid är på plats i vår lund kan med fördel sköta beskärningen under lång tid. Nästan alla bränner allt klipp. Men det är ju lite synd att låta all näring och allt mullbildande material gå upp i rök. När vi precis flyttat hit eldade vi också en del ris. Det brinner blixtsnabbt!


Numera kör vi allt som inte är grovt nog för ved till kaminen genom en kompostkvarn. Det är mycket ris – så det tar lång tid. Men det är ett lätt jobb. Det är bara skönt att stå där och mata grenar medan man tänker djupa tankar.


Klippet blir riktigt bra till gångar i grönsakslandet och på ytor där vi står och går mycket. Så småningom bryts det ner och ökar förhoppningsvis mullhalten något i vår leriga mineraljord.


Det är inte bara smågrenar som tas. Många av träden är misskötta och fula. Då kan det behövas lite våldsammare beskärning. Och som tack får vi ved till vår kamin.


Jag tror att alla träd har skador. Många är inte så stora.


Men vissa är riktigt stora. Det är inte ovanligt att de kör med traktorer i lundarna. Och kör de på en gren så blir det lätt långa sprickor i stammen. Och det leder naturligtvis till röta. Men olivträd är tåliga och växer alltid vidare trots att de misshandlats våldsamt.


Målet med beskärningen är att få bra skörd på friska träd. Och så vill vi naturligtvis ha dem vackra också. Men man lyckas inte alltid att få ett eftersatt träd vackert på en beskärning.

Picknick för en stressad stjäl


Igår lämnade Christina tidningen till tryckeriet. Då är hon uppe i högvarv. För att få henne att varva ner fixade jag lite picknickmat och drog iväg henne till favoritstället Moni Voidenitsa.
Det är ett gammalt förfallet kloster med en kyrka som ännu står upp.


På vägen upp träffade vi på denna vackra bolltistel i vägkanten. Troligen är det en Echinops spinosissimus.


Här finns mycket vackert att se. Stenmurar, trappor och vackra ruiner.



Här växer också massor av höstcyklamen. Det vetenskapliga namnet är Cyclamen hederifolium. Namnet kommer sig utav att bladet har samma form som murgrönans blad.
Det lilla bladet som ligger i cyklamenbladet är från en murgröna som växer i samma miljö.


På en väldigt liten yta hittar man lätt ett stort utbud av de mest fantastiska cyklamenblad.


På hemvägen stannade vi i Proastio, vid busskuren för att prata lite med en trevlig get.

Är det höst nu?

 


Vinden ökar i styrka och vågorna slår mot hamnpiren så att kaskader av vatten slungas upp i luften. Det ger mig lite höstvibbar.


Om regnet dessutom bildar pölar känns det definitivt som höst.


Igår var det 24 grader mitt på dagen. Idag är det bara 19.


När vattnet i flodbäddarna når upp ovanför stenarna så har det regnat mycket.


Även om det vinden inte nått stormstyrka så finns det mycket som blåser omkring.


För några dagar sedan låg här solbadare på stranden. Vi får hoppas att inte vågorna har spolat bort dem.


Efter som det finns arbetare på ett bygge så kan inte vädret vara allt för dåligt.
I morgon blir det inget regn enligt prognosen. Men det blir bara 16 grader. Den som tycker det är kallt kan ju alltid bada, för i vattnet är det 23 grader.

Marmor


Alla vägar bär till Krioneri!
Christina och jag var ute och letade växter för några dagar sedan. Vi hittade några fina lokaler. Och så hittade vi ett marmorbrott av en ren slump. Vi körde i bergen innanför Oítilo och hade ställt in GPS:en på Krioneri. Vi fick tre alternativa väger. Jag beslöt att ta den mittersta men av någon anledning hamnade vi ändå på den längst norrut. Och det var tur, för annars hade vi missat stenbrottet med de häftigt stora maskinerna.


Marmor består mest av kalkspat. Den är inte helt ovanlig i Sverige. Här i Mani är det väldigt vanligt att använda marmor vid husbyggen. Stenen i vårt hus består till 80% av marmor. Sandsten är också rätt vanlig i husbyggen. Den är lite billigare och lättare att forma, men duger inte till bärande delar över fönster och dörrar.


Ren marmor är vit. Men det finns också marmor med föroreningar som färgat stenen i alla möjliga färger. En snyggt rosa eller grön marmor är mycket läcker men också väldigt dyr.


Det sägs att pojkar gillar stora maskiner som för oväsen och det gäller nog även för gamla gubbar som mig.


Arbetsmiljön i brottet verkar vara av grekisk standard. Ingen tanke på säkerhet eller hälsa.

Skördetid


Nu skördas det oliver lite var stans i grannskapet. Här används bara enkla metoder för att få ned oliverna. Antingen görs det helt manuellt med handkrattor eller så används motordrivna vispar som slår ner oliverna på stora dukar som täcker marken.
Vi har inte börjat skörda våra oliver. När det blir vet vi inte. Vi har vidtalat några plockare och alla verkar ha mer jobb än de klarar av. Men en har lovat att fixa vår skörd. Men det känns osäkert för språkhindren är inte lätt att komma över. Min albanska är ännu sämre än min grekiska.


När oliverna är plockade så körs de till en press. Sådana finns det gott om i området.


Först ska allt skräp som kommer med oliverna sållas bort.


När oliverna är rena så pressas oliverna till ett mos och blandas med vatten. Jag tror att kärnorna skilj av innan pressning.


Sen sker en grovseparering och därefter rinner den gröngula oljan ner på ett skaksåll. Även rejektet rinner ut på ett skaksåll. Den flytande delen går ut i avloppet som antagligen bara rinner ut i marken.


Sedan sker den slutliga separeringen i upprättstående öppna separatorer. Och olivoljan fylls på dunkar.