Vänner!

Några månader på våren och några månader på hösten har vi ett väldigt överhettat socialt liv. Vi har väldigt roligt och det går inte en dag utan vi har kontakt med någon av våra vänner.
Här har vi träffat Åke ock Kikki på marknaden i Kardamili. Efter inköpen hamnade vi på kaffe och pratade av oss någon timme.

Ofta intar vi våra måltider ihop. Både på taverna och hemma hos varandra.  Det är alltid olika konstellationer av människor. Ofta följer vänners vänner och släktingar med som är här på en kort visit.


Här har Christina och jag blivit bjudna på som tack för att jag hämtade på flygplatsen i Kalamata. Det blev en bastant måltid så givaren tjänade nog inte så mycket taxipengar.

För en vecka sedan blev vi bjudna på Johns sjuttiårskalas. Det blev ett mycket trevligt kalas med många nya bekantskaper.

De flesta av våra bekanta och vi gillar att vandra i naturen. Vandra kan man göra i grupp. Det finns en stor vandringsgrupp här i området. Ofta samlas upp till 50 personer för att gå en sträcka. Vi har varit med på några vandringar, men inte varit så bekväma med upplägget. I en stor grupp är det risk att man känner sig lika ensam som om man är helt ensam.
Därför ha vi vänner skapat en liten mindre vandringssgrupp ” Scandiwalk & Co”.
Som det framgår av namnet är det skandinaver Co är ett engelskt par som är till sinnet som skandinaver.

Efter eller under våra vandringar hamnar vi ofta på någon taverna för en lätt måltid eller en kaffe.

Vi gör också annat än äter och roar oss. Vi ställer alltid upp och hjälper varan med var vi kan och har förmåga till.
Vi har just ritat ett nytt hus åt ett par vänner. Christina och jag tycker detta är mycket roligt och tillfredställande. Extra roligt och utmanande är det här i Mani där tomterna ofta har väldigt märkliga former och är små. Det kan bli många skrotade förslag innan vi hittat den slutliga.

När våra vänner som bara vistas här delar av året har lämnat Mani så har vi Elvira och Elias kvar som bor här permanente. De driver husigrekland.se/ så de måste vara på plats året om och umgås med Christina och mig. De bör de förstås sälja några hus och tomter så att nya vänner kan flytta hit och umgås med oss.

Vi åker dit strandliljorna växer!

Innan frukost så ger vi hönsen mat, kelar med katten och vattnar alla krukor med växter som står på tillväxt. Efter frukost så packar vi bilen och åker söder ut.
Den obligatoriska packningen när vi ger oss ut på huvudvägen mellan Kalamata och Areópoli är soppåsen om vi har någon.
Vi har ingen som kommer till vår tomtgräns och samlar ihop våra sopor. Vi får ta oss till något ställe där kommunen har ställt upp sopkärl. Igår var det Platsa som låg bäst till för att göra sig av med soporna.

Nästa stopp var Μανιάτικα Παραδοσιακά Προιόντα som är ett bageri i Areópoli. Utanför deras dörr står bilarna i dubbla rader för alla tycks älska deras bakverk. Lik som vi finns det många som har behov att ha med sig något gott och stärkande för att klara dagen. Christina köpte två spenatpajer. De var av en liten annan modell än de vi brukar köpa. Runda med mycket spenat och lite filodeg.  

Vårt mål för dagen var Παραλία Μικρό Μαρμάρι. Det är halvön på som sitter fast längst ner i söder på Manihalvön.
Vi har följt västra sidan av Manihalvön för att ta oss hit. På vägen har vi passerat massor av små mysiga stränder och några lite större. De flesta stränderna har klappersten och där trivs inte strandliljorna. Den vill ha fin sand. Strandliljan är inte så ovanligt.Vi har sett den på många ställen. På ön Elafonisos finns en vacker strand där de växer i tusentals. Men de missar de flesta turister för turistsäsongen på Elafonisos slutar tidigt och då har blomningen inte börjat.
Efter kusten mellan Patra och Pylos finns många stränder med fin sand så här är det inte svårt att hitta strandliljor.
Men vi är på väg till den bästa stranden.

Μανιάτικα Παραδοσιακά Προιόντα (stranden) går djupt in mellan två åsar och den fina sanden sträcker sig långt in. De är ett idealistställe för strandliljan och synen är spektakulär.

Högt ovanför stranden svävar en lite by på en höga klippan. Byn ser helt nyrenoverad ut och en lång trappa från byn ner till stranden byggdes förra året.

Vi skulle inte bara titta på blommor här. Motionssimning såg också på att göra listan. Längst åt väster finns lite sten där vi brukar byta om för att slippa fylla alla kläder med fin sand. Här får vi också vara ifred från andra badare. Fast jag kan inte minnas att det någon gång varit fler 1n 15 personer samtidigt på stranden. Igår var vi 7.
Det var rätt blaskiga vågor så det blev bara en kort simtur. Vi sköt på resten av simningen till en lugnare vik, som vi var övertygade om att vi skulle hitta senare på dagen.


Pajen var uppäten och kaffesuget tilltog så vi åkte över till Porto Cayo som är en under bar plats med tre tavernor och några få rum att hyra.

Här beställde vi in varsin iskall stark freddo cappuccino. När koffeinet nått blodomloppet var vi pigga och sugna på nya äventyr.
Det blev att färdas norr ut på östra sidan av halvön.

I byn Kokkála valde vi den södra stranden som heter Paralia Marathos för vår simning.
På denna strand badade jag och Marta en vår i de iskalla vattnen. Det var mitt första dopp någonsin på Peloponnesos. Sedan dess har det blivit tusentals dopp i hundratals vikar.
Igår var vattnet varmt så det blev en lång härlig simtur för att stärka gamla trötta kroppar.

På vägen hem tyckte vi att vi gjort oss förtjänta av lite godsaker. Vi stannade i en affär i Areópoli. Här hade de bara glasspinnar i lösvikt men sådana stillar också sötsuget. Sådan här lösviktsglass är väldigt vanligt i Grekland.


Vi trodde vi redan gjort vårt sista stopp för dagen. När vi närmade oss hemtrakterna så såg vi att olivshoppen Morea var öppen. På medeltiden hette Peloponnesos Morea.
Vi beslöt att ta en snabbtitt i affären. Förutom olja och inlagda oliver sålde de massor av prylar urkarvade ur olivrötter. Vi köpte två verktyg till köket.

Bredvid affärer finns en olivpress med massor av spännande maskiner. Som gammal industriarbetare som umgåtts en hel del med både stora och små maskiner var lockelsen stark att gå in i produktions lokalen.
Här hittade jag en någotsånär morden olivkross med stora stenar som mal ner oliverna till en gröt.  En eldriven sådan har jag aldrig sett tidigare.
Sist i produktionskedjan står en Svensk Alfa Laval separator. Den såg ut att varit med länge. Men med inte för höga varvtal kan den nog vara med några år till.

Svensk eller grekisk mat? 

ABBA FISKBULLAR DILLSÅS, KUNGSÖRNEN SNABBMAKARONER, SCAN FALUKORV!
Det är sådana matvaror som säljs i en webbshop som riktar sig till svenskar i Grekland. Än har jag kunnat hålla mig från dess kulinariska matvaror.
Jag kan inte komma på att vi lagar någon typisk svensk husmanskost. Däremot har vi fått många idéer när vi besökt tavernor. På tavernarna är alltid de små förrätterna bäst.
När jag besöker en taverna för första gången så beställer jag alltid en tallrik pommes frites. Det är en kvalitets test av tavernan. Ofta kan de vara sladdriga och tråkiga och då är det risk att alla annan mat också är slarvigt tillagat.

Sist jag gjorde testet var på PANTAZI RESTAURANT CAFE. Med väl godkänt blev betyget. Den övriga maten vi åt var också god.

Vi har själva börjat laga och älska vår egen pommes frites. Den lagar vi i vår airfryer. Den skärs rätt tunn och kryddas got och blandas med mycket lite olivolja. Serveras den med htipiti så är det den allra godaste vardagsmaten.


Vi äter ofta friterad aubergine när vi äter på taverna. Aubergine  har vi i överflöd så vi testade att pankopanera aubergine och köra dem i airfryern. Resultatet blev utsökt.

Squash har vi också gott om. Har vi inga så är det bland de billigaste i grönsaksdisken. Vi testade att laga dem på samma sått som aubergine. Oj vad gott det blev!


När jag hade kommit i gång och ville testa mer nyheter i airfryern. Jag testade att tempura doppa fiskbitar. Det blev ett stort misslyckande. Det var tydligt att den frityrsmeten och airfryern inte var överens.

Får vår katt Kimchi välja så ska det ligga kycklingvingar i airfryern. Jag är också rätt förtjust i att gnaga på en vinge.


Rätten jag lagar oftast är squash-låda. Det är väldigt enkelt och gott. Jag gör en köttfärssås med mycket tomat och lök i. Den ska var rätt blöt. Sen skär jag squashen i sentimetertunna skivor lägger dem i en form och varvar dem med köttfärssåsen. När squashen är mjuk så smälter jag lite ost på toppen.

En annan favorit ” imamen svimmade”. Det är också en låda med en sås av lök och tomat men ingen köttfärs. Såsen varvas med aubergine och topps slutligen med ost.

Till frukost är vi nyttiga och äter fibrer och vitaminer och dem kan vi bereda i vår tork.

Kalas!

Augusti är en kalasmånad. I måndags var det dags att fira min kära hustru Christina.
Dagen startades tidigt med kaffe på sängen och precentutdelning. På kvällen cyklade vi till byn och åt glass. Det var hela firandet det!


Det är inte roligt att jag var tvungen att svetsa ihop dåliga svetsar det första som gjordes med en av Christinas present. Men det gick lättare att laga än att reklamera.

Kimchi blev också nöjd med presenterna. Hon trodde nog att Schrödingers hade skickat henne en låda.

Dagen därpå fortsatte firandet, men innan dess åkte vi till Marknaden i Kardamýli och handlade frukt och grönt. Där efter simmade vi från piren ut till ön Μερόπη och tillbaka


PÅ kvällen kom Elvira som fyllde år och hennes man Elias hem till oss på en fördrink. Jag hade sytt och broderat en shoppingkasse till henne som jag fyllt med lite godsaker.

Efter fördrinken gick vi till byn och åt. Det blev en lång och härlig samvaro med våra mycket nära och kära vänner.

Vi åt på byns nyaste restaurang ”luna piccola”.
Här låg innan vår absoluta favorittaverna. De skulle bli intressant att se vad detta nya ställe skulle kunna prestera. Dom som driver ”luna piccola” driver också två andra restauranger i byn.  En är riktigt högklassig med fantastisk mat. Men smakar det så kostar det. Meze Mani som de också har går vi ofta till. De har riktigt bra mat till rimliga priser.
”luna piccola” blev absolut ingen favorit. Jag tog en sallad och en pizza. Salladen var godkänd men pizzan riktigt tråkig. Vin säljs bara på flaska och kostar väldigt mycket mer än vad traditionella tavernare tar för vin.  Kanske har jag besökt stället både första och sista gången.

Nu är kalasen slut och idag har jag satt ihop och provat en ny el-cykel. Den verkar fantastisk välutrustad och välbyggd. Jag hoppas hon som ska ha den kommer att gilla den skarpt.

Fel och rätt i Fryle House!

Det är mycket som måste underhållas och repareras hela tiden.
Christinas elcykel med Shimanomotor har varit ett problem. I vintras stod den still i tre månader med en felkod som är rätt vanlig men ingen vet vad man ska göra åt. Jag startade cykeln ett par gånger i månaden. Efter en massa starter så var felkoden borta och det gick att cykla igen.

Nu står den still igen för hastighetsmätaren fungerar inte. Det inte går att få någon servis på Shimanomotorer i hela Grekland (tror jag) så måste jag ta itu med problemet själv.
Att de satt kabelanslutningarna långt in i motorn bakom kuggkrans, så att bytet av givare ska vara maximalt jobbigt är irriterande. Demontagete ska göra med specialverktyg som det är näst intill omöjligt för en amatör att ta reda på vilken beteckning den har gör det inte lättare. Efter två försök lyckades jag köpa rätt. Verktyget var inte särskilt lätt att använda men antagligen är tekniken avpassad för robotmontage på fabrik.
När jag kommit in i motorn och testat pulsgivaren konstaterade jag att antagligen en ny behöver inhandlas. Naturligt vis finns det inte en enda pulsgivare som passa i hela Grekland. Men det finns siter utomlands som säljer till Grekland.
Jag förstår varför Shimano har sådan liten marknadsandel av cykelmotorer.

Vi har fler elcyklar. Dom fungerar bättre som tur är. Shimano har en optimal avvägning mellan växlar på bakhjulet och assistans från elmotorn. Men det hjälper inte när den inte fungerar.
Min cykel med Boschmotor har aldrig krånglat. Så jag förstår att cykelreparatörer och försäljare föredrar Bosch. Tyvärr så tycker jag att den ger för dåligt med assistans i branta uppförsbackar.
Jag köpte en Tongsheng motor med batteri och byggde ihop en el cykel. Hittills har jag föredragit den före både Shimano och Bosch. Den har riktigt stark motor och ett stort batteri. Billigt bliv det också. En stor fördel är att kabelanslutningarna inte sitter långt in i motorn utan är utdragna och lätt att komma åt.


Trots att vi bara är två i familjen så har vi haft tre elcyklar. Det är bra om en behöver servas.
Nu kunde jag inte låta bli att köpa en fjärde elcykel. På den grekiska marknaden har det dykt upp cyklar som sälj utan namn. Men det är Yadea cyklar. Yadea är en kinesisk fordonstillverkare som är världsledande på elskotrar, fatbiks m.m.
Cykeln jag köpte har lika kraftfull motor och lika stort batteri som min Bosch-cykel. Jag gav 497€ för den. Idag är den sänkt till 459€. Varför de säljs ut så här billigt kan jag bara spekulera om.
Efter att cyklat på den en vecka så är den både Christinas och min favorit.
Några små brister har jag upptäck. Batteriet skramlade lite. Men det löser man lätt med en plaststrips eller en gummilist mellan ram och batteri. Framfälgen var dåligt rengjord från borrspån så det kostade mig ett däck.
Cykeln har tre assistans-lägen och nio växlar på bakhjulet. Den är som gjord för våra omgivningar med sina breda däck och klättringsförmåga upp för branta backar. Reglas, skivbromsar, lyse m.m är av kända märken och fungerar riktigt bra.
Hur det blir om man behöver reservdelar till motorn återser att se.

Nu hänger det fyra färgglada tygpåsar i containern med laddare i. Det är bara att ta den som mest liknar färgen på cykeln man vill ladda.

Det blir många småstumpar över när man syr. Snål som jag är så måste dessa användas också. Christina tycker det ska bli ett kuddfodral och jag har ingen bättre idé.


Vi kan inte bara ägna oss åt arbete. Vi måste äta också. Nu har jag kommit på den godaste frukosten som finns att uppbringa. Våra röda vindruvor med yoghurt är godare än med jordgubbar och honung.

När vi vill lyxa till det och äta vi världens godaste hamburger-tallrik på Kritamos i Kardamýli. Men oftast lagar vi vår egen mat.