Kategori: Flora

Taggar och rutter

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Att vandra i omgivningarna här i Mani är en härlig upplevelse. Men det är svårt att ta sig fram planlöst. Därför använder vi markerade leder, digitala spår och rutter. Jag har lagt ut massor med rutter som kan användas av andra. Det är kul när jag ser att någon verkligen har följt i mina fotspår.
Idag var målet att gå en fin vandring och samtidigt lägga ett bra spår som både vi och andra kan använda i framtiden.
Det kändes lite extra angeläget att digitalisera just denna vandring. Vi har en gång tidigare misslyckats med att ta oss ner från Hagia Sophia till klostret Likaki.
Så idag vände vi på rutten och gick upp från klostret på branten där vi gick bort oss på nervägen sist. Det är faktiskt mycket lättare att följa en stig uppför än nedför.  

Ner till flodbädden var det en hyfsat bred väg, men på norrsidan var det stenigt och en hel del snår.

Smilax aspera på bilden till vänster har långa väldigt taggiga revor som man hela tiden fastnar i. Men när man känner blomdoften så blir den förlåten. Blommorna varierar från vita till rosaröda. Och bären är vackert klarröda.
På den högra bilden ser du bladen från en mycket vanlig ek. Den river gott i skinnet när man kommer för nära. Bladen är stenhårda och mycket vasstandade.

När vi kom in i den lilla byn Kalyves hittade vi ett kapell tillägnat jungfru Maria. Till vår lycka var det öppet så vi kunde komma in och titta på de fantastiska väggmålningarna.
När vi gått några få meter längre in i byn träffade vi en vänlig och pratglad holländare. Han frågade vart vi var på väg. När vi talade om att vi skulle till Likaki sa han att vi gått lite för långt. Han var vänlig och visade oss till rätt stig.

Likaki 2007

Vägen ner till klostret var lätt och mycket använd. Och det kan vi nog tacka klosterrenoverarna för.
Nu var klostret omringat av ställningar och takteglet glänste nytt.
När vi var här för första gången 2007 var stället mycket vackrare. Men det är roligt att någon lägger kraft och pengar på att bevara stället.
Insidan av klosterkyrkan har jag bara sett på bild. Och det är en stor önskan att någon gång få se den IRL.

Efter nästan fullgjord vandring fick vi denna vackra vy över Kardamili.
Dit åkte vi på hemvägen för ett stopp på kajen för ett bad.

Länk till Vandringen:
https://my.viewranger.com/route/details/MzQ0MDcxNg==

En njutbar vandring

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Foto C. Fryle

Nu i slutet av september kan vi hoppas på lite svalare dagar. Då kan vi hitta på så mycket mer mitt på dagen. I augusti vill vi inte gärna ut och vandra när solen står som högst. Nu börjar de bli behagligt och blir det lite moln på himlen så blir det riktigt skönt.
Igår var en sådan dag. Vi tog bilen till Ag. Sofia för att gå upp till Chora. Dit har vi gått många gånger, men igår tog vi för första gången stigen som går på södra sidan av åsen. Den visade sig vara perfekt markerad, så vi behövde aldrig kolla på våra digitala kartor.

Foto C. Fryle

Innan vi kom fram till vårt mål gick vi genom byn Chora. Man kan tycka att i en by med stenlagda gränder borde gånghastigheten öka. Men det blir precis tvärtom, för där finns så mycket vackert och intressant att stanna vid och betrakta en stund.

Foto C. Fryle

Längst upp i byn Chora ligger hotell & restaurang Faraggi. Det har blivit en riktig favorit. Deras takterrass har den mest magnifika utsikt man kan tänka sig. Fördelen med denna molniga dag blev nu en nackdel för vi inte kunde inte se Profitis Ilias som är Taygetosbergens högsta topp.
Oftast brukar vi ta en lunch här men nu var vi tidiga, så det blev det bara en god kaffe som serverades av det fantastiskt trevliga paret som driver stället.

C. Fryle

Efter besöket vände vi tillbaka mot bilen. Nu tog vi norra sidan av åsen. Den sidan är inte lika solbelyst och det gynnade de tidiga tidlösorna Colchium. De växer oftast några få tillsammans men på sina ställen blommade de i mängder på samma plätt.

Foto C. Fryle

När vi för många år sedan var i detta område för första gången intog vi vår lunch högt uppe vid det lilla kapellet Agios Petros. Härifrån har man en hänförande utsikt både ut mot havet och upp i ravinen mot de högsta bergstopparna.
Igår bestod vår enkla lunch av hembakat surdegsbröd doppat i vår egen olivolja och lite salt. Enkelt men fantastiskt gott när kilometrarna i uppförsluten satt sig i benen. Efter lunchen hade vi nya krafter till att vandra tillbaka till bilen.

Livgivande vatten

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu har det första höstregnet fallit. På hela sommaren har vi bara fått ett litet regn som omedelbart avdunstade. Men nu händer det saker. Cyklamen börjar titta upp även här nere på havsnivå. Jag misstänker att de blommar rikligare en bit upp i bergen.

Väpnarlilja (Habranthus robustus) kommer upp i våra rabatter som en glad gubben i lådan när den känner doften av regn.

Sjölöken (Drimia maritima) kommer upp ändå. Den kräver varken vatten eller jord.

Med regnet kommer jobb. Regnet har förvandlat jorden från stenhård till mjuk som smör. Då kan vi gräva.
Jag passade på att gräva ner slangen till uteduschen. Den har hittills legat i en svart tunna. Men jag vill ha en trögare reglering av temperaturen så det blir nog bättre att den hamnar 5 cm ner i jorden. Fördelen blev också att jag kunde koppla på slangen på ett tappställe långt bort. Så nu har vi riktigt bra volym med jord tempererat vatten.
Även Christina har fått en hel del jord under naglarna. Nu gror ogräset i hennes rabatter så där ska hackas ordentligt.
Tyvärr så gillade min kropp inte att gräva och hacka ner slang i jorden. Så dagen efter brände det som eld i mina höfter.

Och så har jag köpt sättpotatis och sättlök som också ska hackas ner i jorden. Hur ska mina höfter klara det?
Det får nog vänta till efter nästa regn.

Men i går var det regnfritt så då passade jag på att måla vår nya grind. Den blev väldigt snygg tycker både Christina och jag. Men så har smederna här en väldig vana att göra grindar. Ovanför grinden går en båge där något väldoftande ska växa. Så när man kommer hem till oss så ska man få ett första positivt intryck.

Genom eld och vatten till liljornas strand

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Igår tog vi en biltur söder ut för att titta på en blommande sandstrand. Nedanför berget Nikon stod flera bandfordon och ännu fler brandmän. Till synes overksamma.
Det var för lite mindre än två dygn sedan det brann här. Eftersom det är kruttorrt ute i terrängen nu så behövs nog en hög beredskap om det skulle flamma upp igen.

Branden såg väldigt dramatisk ut hemifrån oss. Röken och lågorna syntes på milslångt avstånd. Och några helikoptrar bombade vatten.
Men när vi såg berget på nära håll så kunde vi se att branden hade startat utan för byn Agios Nikon. Och dragit sig från byn upp mot bergstoppen. De topografiska förhållandena var nog orsaken till att branden inte blev mer omfattande.

Långt ner i söder på Beach Cape Matapan blommade strandliljan Pancratium maritimum för full. Det är en fantastisk syn att se hundratals ruggar av denna stora vackra blomma. Speciellt så här års när det är väldigt ont om blommande vilda växter.
Vi passade också på att bada lite, men någon längre simtur blev det inte för blåsten var lite otrevlig.

Foto C. Fryle

Vi vände norr ut igen men följde den östra sidan av Manihalvön. Högt upp på åsen intog vi en pickniklunch i skuggan av en hjälte. Det finns hur många monument som helst över hjältar i Grekland.
Vid den lilla halvön utanför byn Kótronas simmade vi våra dagliga tusen meter.

Foto C. Fryle

Under tiden vi simmade tornade mörka moln upp sig över bergen. Det såg lovande ut.

Foto C. Fryle

Och visst kom det efterlängtade regnet. Jag tror nästan brandmännen längtade efter det mer än vad Christina och jag gjorde. Tyvärr kom det inget hemma i våra rabatter.

Foto C. Fryle

När vi korsade halvön på hemvägen så körde vi genom ett stort område som eldhärjades för en dryg vecka sedan. Då flög helikoptrar och bombade vatten i tre dagar. Flera byar var då evakuerade. Men jag tror byarna klarade sig bra. Vi såg bara ett bostadshus som såg ut att ha blivit svett. Men områdets odlingar kommer inte ge någon skörd på ett bra tag.
De sydliga delarna av Manihalvön är väldigt lättantändliga på grund av den ständiga torkan som gett en eldfängd vegetation. Lite längre norr ut där vi bor är riskerna något lägre. Men vi kan ändå inte känna oss helt trygga.

Den som väntar på något gott (får vänta länge)

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

För ett år sedan fyllde min fru jämt. Då misslyckades jag totalt att ge henne något fint i present. Ärligt talat så fick hon inte en enda av mig då.

Så i år fick mitt dåliga samvete mig att åka in till Kalamata och leta presenter. Jag hade med mig en lång lista på tänkbara inköp. Några saker fick jag med mig hem.
En solsäng som matchar huset. Inte för att Christina kommer använda den så mycket mitt i högsommaren. Men på för och eftersäsong kan det vara gott att vila ut på den.  

Vi har haft en oleander i kruka på ena sidan om ytterdörren. Christina har önskat sig en oleander på varje sida. Då behövde vi två likadana krukor. Och det hittade jag hos vår krukleverantör i Kalamata.   

Här flyttar Christina över en oleander till sin nyfådda kruka.

Nu är krukorna utplacerade. Nu vill vi att Oleanderna växer på sig snabbt.

En kottepalm av arten Cycas revoluta förärade jag också Christina med. Den skulle också ner i en kruka. Men någon tom i rätt storlek hittade vi inte. Däremot hade vi en kruka som var nära på att sprängas av en mönjelilja. Den togs upp och delades i många delar för senare utplantering.

Nu har kottepalmen fått en kruka som den kan stå i några år. Efter vad jag läst så har den inte brått att växa på sig.