Igår tog vi en biltur söder ut för att titta på en blommande sandstrand. Nedanför berget Nikon stod flera bandfordon och ännu fler brandmän. Till synes overksamma.
Det var för lite mindre än två dygn sedan det brann här. Eftersom det är kruttorrt ute i terrängen nu så behövs nog en hög beredskap om det skulle flamma upp igen.

Branden såg väldigt dramatisk ut hemifrån oss. Röken och lågorna syntes på milslångt avstånd. Och några helikoptrar bombade vatten.
Men när vi såg berget på nära håll så kunde vi se att branden hade startat utan för byn Agios Nikon. Och dragit sig från byn upp mot bergstoppen. De topografiska förhållandena var nog orsaken till att branden inte blev mer omfattande.

Långt ner i söder på Beach Cape Matapan blommade strandliljan Pancratium maritimum för full. Det är en fantastisk syn att se hundratals ruggar av denna stora vackra blomma. Speciellt så här års när det är väldigt ont om blommande vilda växter.
Vi passade också på att bada lite, men någon längre simtur blev det inte för blåsten var lite otrevlig.

Vi vände norr ut igen men följde den östra sidan av Manihalvön. Högt upp på åsen intog vi en pickniklunch i skuggan av en hjälte. Det finns hur många monument som helst över hjältar i Grekland.
Vid den lilla halvön utanför byn Kótronas simmade vi våra dagliga tusen meter.

Under tiden vi simmade tornade mörka moln upp sig över bergen. Det såg lovande ut.

Och visst kom det efterlängtade regnet. Jag tror nästan brandmännen längtade efter det mer än vad Christina och jag gjorde. Tyvärr kom det inget hemma i våra rabatter.

När vi korsade halvön på hemvägen så körde vi genom ett stort område som eldhärjades för en dryg vecka sedan. Då flög helikoptrar och bombade vatten i tre dagar. Flera byar var då evakuerade. Men jag tror byarna klarade sig bra. Vi såg bara ett bostadshus som såg ut att ha blivit svett. Men områdets odlingar kommer inte ge någon skörd på ett bra tag.
De sydliga delarna av Manihalvön är väldigt lättantändliga på grund av den ständiga torkan som gett en eldfängd vegetation. Lite längre norr ut där vi bor är riskerna något lägre. Men vi kan ändå inte känna oss helt trygga.