Picknick för en stressad stjäl


Igår lämnade Christina tidningen till tryckeriet. Då är hon uppe i högvarv. För att få henne att varva ner fixade jag lite picknickmat och drog iväg henne till favoritstället Moni Voidenitsa.
Det är ett gammalt förfallet kloster med en kyrka som ännu står upp.


På vägen upp träffade vi på denna vackra bolltistel i vägkanten. Troligen är det en Echinops spinosissimus.


Här finns mycket vackert att se. Stenmurar, trappor och vackra ruiner.



Här växer också massor av höstcyklamen. Det vetenskapliga namnet är Cyclamen hederifolium. Namnet kommer sig utav att bladet har samma form som murgrönans blad.
Det lilla bladet som ligger i cyklamenbladet är från en murgröna som växer i samma miljö.


På en väldigt liten yta hittar man lätt ett stort utbud av de mest fantastiska cyklamenblad.


På hemvägen stannade vi i Proastio, vid busskuren för att prata lite med en trevlig get.

Ett stenhårt jobb


Att odla i krukor och tråg är både kul och vackert. Vi har köpt några terrakottatråg som vi planterat växter i. Här i Grekland finns det mycket att välja på.


Några krukor har vi haft med oss från Sverige. Här trivs suckulenterna utmärkt.


Två gjutjärnsbrunnar från Sverige pryder ingången till trädgården. I ett land utan tjäle så är det nog svårt att hitta ventilbrunnar i gjutjärn.


Nu har jag börjat tillverka tråg av sten som finns på tomten. Till hjälp har jag en slagborrmaskin med borr och spett. En 115m.m. kapskiva får också hjälpa till ibland. Egentligen är verktygen lite för klena men det får jag kompensera med att lägga mer tid på tillverkningen.


Materialet i mina stenar varierar mycket. Denna sten innehåller uteslutande hård marmor, så det tog en bra stund att få till planteringshålet. Verktygen måste vila ibland för att kyla av sig.


Denna stenen var inte lika motsträvig. Det var bara en tredjedel av hålet som bestod av hård marmor.


Nästa tråg blir en på höjden. Och lagret av stenar ska nog räcka ett bra tag.


Växter blir det inga problem med. Christina har samlat på sig 14 backar. Det mesta har hon förökat själv.

Hur länge blommar en höstlök?


Christina och jag har ju kollat på höstblomningen på Peloponnesos flera höstar. Men i år har vi möjlighet och besöka växtlokaler lite senare på året än vi gjort tidigare.
Crocus goulimyi blommar rikligt nu bakom bageriet. Jag tror lökblomningen är lite senare än förra året. Så det kommer nog finnas blommande exemplar länge än.


Crocus boryi är väldigt spridd på Manihalvön. Och blommar rikligt nu.


Crocus niveus kan vara lite svårare att hitta. Vi fick tips om en lokal som låg mitt mellan två andra lokaler som vi redan kände till. Fördelen med denna var att den var lätta att traska runt i.


Ibland har vi tur. Vi kom till en helt nyöppnad vägsträcka och där vid sidan var det knallgult av Sternbergia lutea.


Allium callimischon är väldigt vanlig. Oftast tror man att det är en väldigt torr och utblommad växt. Men går man lite närmare och tittar på blommorna så ser man att dessa är riktigt fräscha.


Allra längst ner på Manihalvön började Drimia maritima visa tecken på liv.


Vid Ρωμαϊκά λουτρά står bladen av Arisarum vulgare tätt. Men endast en blomma lyckades jag hitta.


Här finns även massor av vackra bladformer av Cyclamen graecum. Många blad är väldigt små. Men det kanske inte är så konstigt efter som det antagligen är den torraste platsen på Peloponnesos.

 


Dagens roligaste fynd var en lokal med (höstblåstjärna) Prospero autumnale. Det låter ju inte så märkvärdigt för denna växt växer ju precis över allt. Men just denna formen finns nog bara i en känd lokal. I vanliga fall har den trådtunna blad. Men här var dom väldigt mycket bredare än normalt.

Är det höst nu?

 


Vinden ökar i styrka och vågorna slår mot hamnpiren så att kaskader av vatten slungas upp i luften. Det ger mig lite höstvibbar.


Om regnet dessutom bildar pölar känns det definitivt som höst.


Igår var det 24 grader mitt på dagen. Idag är det bara 19.


När vattnet i flodbäddarna når upp ovanför stenarna så har det regnat mycket.


Även om det vinden inte nått stormstyrka så finns det mycket som blåser omkring.


För några dagar sedan låg här solbadare på stranden. Vi får hoppas att inte vågorna har spolat bort dem.


Efter som det finns arbetare på ett bygge så kan inte vädret vara allt för dåligt.
I morgon blir det inget regn enligt prognosen. Men det blir bara 16 grader. Den som tycker det är kallt kan ju alltid bada, för i vattnet är det 23 grader.

Marmor


Alla vägar bär till Krioneri!
Christina och jag var ute och letade växter för några dagar sedan. Vi hittade några fina lokaler. Och så hittade vi ett marmorbrott av en ren slump. Vi körde i bergen innanför Oítilo och hade ställt in GPS:en på Krioneri. Vi fick tre alternativa väger. Jag beslöt att ta den mittersta men av någon anledning hamnade vi ändå på den längst norrut. Och det var tur, för annars hade vi missat stenbrottet med de häftigt stora maskinerna.


Marmor består mest av kalkspat. Den är inte helt ovanlig i Sverige. Här i Mani är det väldigt vanligt att använda marmor vid husbyggen. Stenen i vårt hus består till 80% av marmor. Sandsten är också rätt vanlig i husbyggen. Den är lite billigare och lättare att forma, men duger inte till bärande delar över fönster och dörrar.


Ren marmor är vit. Men det finns också marmor med föroreningar som färgat stenen i alla möjliga färger. En snyggt rosa eller grön marmor är mycket läcker men också väldigt dyr.


Det sägs att pojkar gillar stora maskiner som för oväsen och det gäller nog även för gamla gubbar som mig.


Arbetsmiljön i brottet verkar vara av grekisk standard. Ingen tanke på säkerhet eller hälsa.