På egna ben i Agios Nikolaos

I går tog jag en promenad genom byn. För att ta mig dit så går jag på vår något steniga väg till havet och cykelbanan. Efter 500 meter når jag byn.
Nu var det länge sedan jag tog en promenad dit. Oftast är det cykeln som bär mig runt i omgivningarna.
Alldeles jämte kyrkan ligger ett nybyggt hotell. Det är byggt i en gammal ruin. Jag tror att det är färdigt att ta emot gäster. Varför skulle poolen annars vara fylld.

Utanför det nybyggda hotellet ligger ännu en ruin. Den skulle också kunna bli ett makalöst hotell. Att den har en riktigt stor tomt som nästan når ända fram till havet gör ju inte läget sämre.
Om det huset blir upprustat så kommer nog mitt favoritfikon att stryka med. Det har råkat växa upp framför entrédörren. Men bara 10 meter därifrån växer två ståtliga fikonträd. Och jag får väl nöja mig med att palla på dem på mina rundor.

Nu har det börjat rustas för turistsäsongen. På ΤΟ ΛΙΜΑΝΙ har de ställt ut borden så de öppnar antagligen första helgen i mars.

På min favorittaverna Hidden Garden pågår det riktigt stora ombyggnader. Det är tveksamt om de hinner öppna i början av mars. Men ”den som väntar på något gott”.

När jag vände hemåt igen så tog jag en sväng om baksidan av byn. Att en by har en baksida kanske inte riktigt stämmer. Men det är den känslan jag har.
Här passerar jag ett av byns skyttevärn. Den tomten är till salu och ligger riktigt bra. Förutom det beboliga tornet finns där ett litet enkelt hus med kök/badrum. Det är inget ställe man bor på hela året om. Men tomten är stor och fin och har byggrätt på en väldig massa kvadrat. Så har man stor plånbok så kan man bygga sig något fint eller kanske ett hotell.

När jag kommer ut till infartsvägen till byn så kommer jag till macken. Här brukar den trevliga ägaren nästan alltid vara och komma med glada tillrop när jag cyklar eller går förbi. Men denna gång syntes han inte till. Så här års har han rätt mycket att göra på sin olivpress, så han kan mycket väl vara där.

Vid Nema-bryggeriet svänger jag av in i lundarna för att ta mig de sista 100 metrarna hem.
Nema är ett mycket litet bryggeri med fantastiskt god öl. Det ska ni prova om ni någon gång kommer till Mani.
https://nema.beer/

Inte en lugn stund i lunden

Efter att ha varit 2 månader i Sverige för medicinsk behandling så är det en väldigt stor kontrast att vara tillbaka i Grekland och olivlunden. I Sverige var det grått,  kallt och väldigt lite aktivitet.
Nu är det desto mer att ta itu med. Mycket jobb att uträtta. Det som tar mest tid är att beskära olivträden och flisa grenarna. Christina är förstebeskärare och jag är förste flisare. Trots at vi äger den effektivaste elektriska kompostkvarnen så tar det tid. Vi hade ju kunnat köpa en större bensindriven. Men då hade jag knappast kunnat lyssna på ljudbok under arbetet. Nu lyssnar jag på ”Boktjuven” och den är så underbart bra.
Förhoppningsvis är vi färdiga med beskärningen inom två-tre veckor. Då har det säkert dykt upp nya måsten.  


För att få lite omväxling så har jag också annan trädvård. Många av träden är misshandlade och spruckna ända uppifrån kronan och ner i roten. Olivträd är otroligt tåliga och överlever det mesta. Men det kan ju inte skada att hjälpa dem lite. Bästa hjälpen är att gå in med yxa eller motorsåg och ta bort all ved som är blöt och angripen. Det är inget svårt jobb men det har en jobbig bieffekt. Det finns massor med myror i den blöta veden och när jag stör dem så anfaller de. Så det är bara att fort som bara den slänga av sig kläderna efter slutfört uppdrag.

Det finns ju andra lundar än olivlundar. Och 100 meter från oss i en ravin finns en övergiven lund med fikon och citrus. Förra året blev där inga fikon alls. Kanske det blir bättre i år. Nu finns där lite citroner och apelsiner. Det är ju bra för oss som inte har fått i gång vår egen produktion motsvarande behovet. Citronerna är jättefina men apelsinerna är surare än citronerna. Så det blir till att palla enbart citroner.


Det finns roligare saker att göra i lunden än att flisa. Att mata hönsen är riktigt roligt. Fler och fler av hönorna vågar nu klättra upp på mig. I dag lade gammelhönan ett ägg efter ett långt vinteruppehåll. Inom en månad har nog också unghönorna börjat förse oss med ägg. Då får det bli kokt ägg till frukost och pannkaka till lunch.

Kycklingburen byggde jag om till en Dotty-koja idag. Det är väl inte bara hundar som ska ha kojor. Dotty har blivit serverad godsaker i sitt nya hus två gånger idag. Hon verkar inte ha något emot att vara där.

Vi gör lite annat än arbetar också. Här kan vi sitta ute och äta och fika från morgon till kväll. Och varje gång vi sätter oss så blir det ett parti backgammon. Christina har haft en väldig tur de sista dagarna och vunnit nästan vartenda parti. Men till eftermiddagsfikat så lyckades jag överlista henne och ta hem segern.

Det händer att vi lämnar lunden. I går var en sådan dag. Då åkte vi till Elwira och Elias som bor några kilometer från oss. Deras tomt ligger högre upp än vår. Den har en hel fantastisk utsikt över havet. Snart kan de ligga i sin nya pol och titta ut över havet i solnedgången. 
Efter pol-besiktningen åkte vi till en taverna och åt lunch eller om det var middag. Vi kan väl säga att det var lunch när vi kom och middag när vi bröt upp. Det blev ett mycket trevligt avbrott från vardagen.

Kameran alltid till hands!


Nu har gräsklipparen fått arbeta hårt i lunden. När jag hade två hundra kvadrat kvar att klippa så pajade klipparen. Men det gick att slutföra klippningen ändå. Nu hoppas jag att jag får fatt i rätt reservdel tills jag ska klippa nästa gång. Det är nog tre fyra veckor tills nästa klipprunda. Så det borde ordna sig.

Christina och jag har jobbat hårt i lunden den här veckan. Men så här i början av februari så finns det stor anledning att ta sig en kort bit upp i bergen. Vi misstänkte att mandelblommen hade börjat. Och det hade den men väldigt blygsamt. Endast två träd var i blom. Alla andra var bara i knopp. Så om en vecka igen finns det en stor anledning till att ta sig upp i bergen igen. Då får vi nog se hundratals träd i blom.

Jag brukar oftast ha med mig två smidiga systemkameror på sådan här utflykter. Men nu var det dags att testa kameran jag köpt för gatufoto i naturen istället. Och det gick ju komma relativt nära. Men jag saknar en vridbar skärm när jag fotograferar blommor på marken. Det blev till att åla fram mellan tistlar och koskit för att komma tillräckligt långt ner med kameran.


Det var betydligt smidigare att fotografera kvigan som tittade nyfiket på mig.

Vy-bilder är också trevlig och vackra vyer finns över allt här i Mani.

Våra höns är däremot lite knepiga att fotografera. Av någon anledning håller de inte huvudet still i mer än någon hundradel, då är det sällan jag trycker på avtryckaren.

Vardag i Fryle House

Efter fem dagar på hemmaplan har jag kommit in i en skön vardagslunk. Mycket av den här första tiden kommer att gå åt till att klippa i olivlunden. Efter som vi lever i vår olivlund så klipper jag ofta. Nu har markvegetationen växt sig kraftig, så det är hög tid för första klippningen. Jag räknar med att få hela lunden klippt på en vecka.  Då behöver jag inte ägna den sysslan mer än ett par timmar om dagen.

Ett annat ständigt återkommande jobb är att flytta på sten. Gårdagens stenar var lite större än min rygg klarade av. Men med bra hjälpmedel så fixas allt.

När vi jobbar hårt så behöver vi äta bra. Den mesta maten kan vi hämta i vårt grönsaksland så här års.

Foto: C. Fryle

Igår var vi uppe tidigt. Redan klockan 04.00 körde vi åt Kalamata för att lämna av en vän vid busstationen. Kommer man så tidigt så finns inga affärer öppna. Handla måste vi ju passa på att göra när vi är i staden. Så det blev att sova några timmar i bilen innan vi köpte frukost och påbörjade våra inköp.

Plantskolebesök har alltid varit en stor del av Christina och mitt liv. Nu var det dags att utöka beståndet av fikonträd. Vi har redan ett svart fikon som ger bra med skörd. Men det finns många sorter att välja på. Vi ville ha ett fikon som är riktigt bra till att torka. Vi köpte en lokal sort från Kalamata som är världskänt över hela Grekland.

Foto: C. Fryle

Livet har även bestått av en del njutning. Och att sitta på en bar eller taverna med vänner och avnjuta något gott i solen är alltid välkommet.

En bra dag!

Igår kom jag äntligen hem till Mani. På flygplatsen i Kalamata stod en glad mottagningskommitté och tog emot mig.
När vi körde in på tomten så hade solen gått ned så det var inte läge att ta en trädgårdsrunda för att se vad som hade hänt på min drygt tvåmånaders bortavaro. På kvällen blev jag bjuden på en riktigt god fisksoppa med surdegsbröd som tillbehör. Av någon anledning så blev surdegsbrödet godare när jag inte var hemma och kunde baka. Utan Christina fått ta över baksysslan.

Idag vaknade jag i min egen säng till ljudet av fågelkvitter. Fast det var nog att ta i. Fåglarna började först kvittra när jag varit vaken tre timmar.
Frukosten fick jag äntligen äta ihop med min fru igen. Och spela Backgammon ingår förstås. Christina hade en bricka kvar när jag vann. Liten marginal men det är roligast att vinna på det viset.

Det var spännande att se hur Dotty skulle reagera när vi möttes igen. Hon var väldigt skeptisk. Dotty hoppade upp till mig flera gången men bara nosade snabbt på mig innan hon återvände till golvet. Tydligen är hon Christinas katt numera. Men jag ska vinna över henne på min sida igen.  

Kycklingarna har på några månader blivit stora ungfåglar. Dom är rätt så tama och är lätta att plocka upp. Men tuppen tycker att alla höns är hans och dom ska jag ge sjutton i. Så han slogs tappert med mina ben.

I grönsakslandet är det full fart. Nu finns där massor med kålväxter färdiga att skörda. Potatis har vi både nysatta och skördefärdiga. Det är rätt gott om röda jordgubbar. Ett par dagars strålande sol så får dom nog lite sötma.

Att komma från ett grått vinterväder i Sverige till varmt Mani med strålande sol är helt underbart. Förmiddagsfika intog vi på altanen i 20 graders värme. På eftermiddagen satt vi vid kajkanten i byn och år en god och sen lunch i bara skjortärmarna.
Nu snart vankas det födelsedagbakelse som Christina handlat i byn. Det tar aldrig slut på lyxen denna dag.