Monemvasia

Vi anlände till ön Monemvasia strax innan solen gick ner.


Ön är en gammal befästning som byggdes av invånarna på fastlandet för att skydda sig mot anfallande fientliga styrkor. Idag går det en väg ut till ön. Men innanför byns murar kommer inget fordon. På kvällen han vi inte se så mycket av byn. Istället åt vi gott och firade Peters födelsedag.


På morgonen efter allt firande var de tungt att ta sig upp de hundra meterna till platån. Men det var värt besöket. Uppe på platån är de många ruiner som aldrig blivit återuppbyggda. Nere i byn är däremot det mesta återuppbyggt på ett smakfullt sätt.


På hatten kan den botanikintresserade hitta massor med vackra och intressanta växter


Jag önskat att vi haft mer tid att fotografera i morgonljuset. Hela ön kryllar ju av vackra färger, detaljer och stenarbeten.


I vanliga fall försöker vi bo billigt. Denna natt kostade vi på lite extra. Det drygt 35€ per person.
Och vi fick ett helt magiskt boende. Stort välutrustat och sagolikt vackert. På kvällen satt vi på denna fina uteplats medan solen sjönk ner bakom bergen.
När vi checkad ut efter en fantastisk frukost så talade damen i receptionen svenska med oss. Det visade sig att hennes morfar är svensk och gift med en grekiska. För en väldig massa år sedan när de var ute i världen och jobbade tyckte morfar att de skulle ha ett hus i Grekland och ett i Sverige. Då blev det ett här på ön och ett i Torekov. Bättre investeringar är svårt att göra.
Vill du bo sagolikt? Boka här > https://www.malvasiahotel-traditional.gr/el/
Bilden lånad av hotellet


På förmiddagen gick färden vidare till Areopoli. Vi han med både botaniska stopp och badstopp.

Gytheio till Monemvasia

Från Gytheio körde vi österut mot den östligaste tungan på Peloponnesos.


Första stoppet gjorde vi ovanför skeppsvraket Dimitrios. Men nu var det annat än ett skeppsvrak vi var ute efter, så vi botaniserade istället på andra sidan vägen.


Där hittade vi en del som påminner om våren – men det är normal höstblomning på Peloponnesos.


På vägen över den östligaste tungan körde vi över ett högt bergspass med utsikt över den bördiga slätten. På slätten odlas frukt av skilda slag. Här har Julia och Peter hittat något intressant bakom ett mastixsnår.
Mastix, Pistacia lentiscus, är en intressant växt som även finns ute i kustbandet. Säkert har du fått i dig kådan med maten någon gång. Och är du skådespelare så har du kanske dagligen kletat in kådan i ansiktet…


Som vanligt blev det många vägstopp för att titta på skönheterna.


Dagens positiva upptäckt var Gerakas-viken. Här var det sagolikt vackert, med intressant flora, fina bryggor och bra tavernor.

Strax innan solen gick ner nådde vi fram till ön Monemvasia, som ser ut precis som en rundkullig hatt.

På resande fot på Peloponnesos

Vårt grekiska liv kan ju inte bara handla om oliver och husprojekt. Därför passade Christina och jag på att guida några vänner på södra Peloponnesos. Det blev mest växtlighet eftersom det intresserade dem mest.


Vi hade stämt träff i Kalamata. Därifrån åkte vi den mycket vackra vägen över ett bergspass mot Sparti för att på kvällen hamna i Gytheio. Eftersom jag slarvade med kartläsningen så körde vi ”fel” väg upp mot passet. Men det visade sig vara ett lyckokast – en vacker väg med många blommande växter i stället för den lite tråkiga väg vi hade tänkt köra. Här fick vi se de första lökväxterna och passande nog bemöttes våra svenska vänner av blågula höstblommor.


På östsidan ner från passet körde vi den fantastiskt vackra vägen ner mot Mystras och Sparti.
Här blev det fler stopp. Och man blir alltid lika glad när man får se snödroppar och krokus vilt i naturen. Det är bara att konstatera, höstblomningen på Peloponnesos är värd en rundresa.


När vi väl var över bergskedjan gjordes ett kulturstopp i Mystras, som är en gammal muromgärdad (ruin-)stad från 1200-talet. Eftersom vi kom dit första söndagen i första vintermånaden var det fri entré. Det tackar vi för. Men var var vintern? Antagligen långt borta. Det var 25 grader över nollan.


Idag bebos staden bara av några nunnor och de flesta renoverade husen har eller har haft en religiös användning.


Kvällen avslutades i Gytheio på underbara Barba Sideris, stadens bästa och trevligaste taverna. Missa inte den!

Förberedelser inför flytten

 

Det är inte mycket jag kan göra utan en digital karta. Papperskartor har jag hela bokhyllan fylld med. Men de har nästan helt spelat ut sin roll. Nu är det digitala karttjänster som gäller. Hur många Google-kartor jag skapat har jag ingen aning om. Och nu har jag skapat en som du som gäst hos Christina och mig kommer att ha användning för. Länk till kartan hittar ni längst mer i blogginlägget.

På kartan hittar ni de bästa badvikarna.

 

Sevärdheter som kloster, väderkvarnar och mycket mer finns på kartan.

 

Vackra naturområden.

 

Riktigt fina vandringsleder.

 

Fina fotovyer.

 

Bra matställen.

 

Men de allra bästa växtlokalerna hittar du inte här. Dem har jag lagt in på en annan karta som är lite halvhemlig för att inte leda enstaka mindre nogräknade ”växtjägare” dit!

>>Besök min Google karta 

På vilken ö bygger ni?

En ö?

Grekland har den tolfte längsta kustlinjen i världen på 13 676 km. Med 1 400 öar blir det lätt så. Trots detta så utgör den absolut största delen av kvadratmetrarna fastland. Och 80% är berg.
Så jag vill inte bo på någon ö. Även om det kan vara underbart att semestra på någon ö, så är det lite av ett fängelse att bo på en. Grekland har möjligen en ö jag skulle kunna tänka mig att bo på. Evia (eller Euboia) som ligger väldigt nära Aten, med broförbindelse och många färjor till fastlandet.
Men vi hamnade på Peloponnesos som är en del av fastlandet som också kan räknas som en halvö. Åker man längst ner i söder till mittentungan kommer man till Mani. Här bygger vi vårt hus. Här är somrarna svalare än i Aten. Servicen är god. Naturen vacker, dramatisk och väldigt artrik. Och stränderna är många och vackra.

Så jag tycker att ni ska skippa öarna på er nästa semester. Ta en road trip på fastlandet.

Kan jag locka med några fastlandsbilder?


Gythio har lika vackra soluppgångar som Lindos på Rhodos. Men Gythio ligger på fastlandet.


Litochoro vid berget Olympos fot i maj.


På Tymfi kan man svalka sig i snön när sommaren är som hetast.


På Monemvasia blommar hatten i ett otroligt överflöd i november.


Vid Alipa Beach på Peloponnesos kan man både bo, äta och sova.


Voidokilia är troligen Greklands vackraste strand.


Foneas beach är en av miljontals fina badvikar på fastlandet.


Gnospi är min personliga favorit. Här slipper jag sand mellan tårna.


36.82999, 22.28167
Här är exakt position där vi bygger. Väldig nära vattnet – men ändå på fastlandet.

Den halländska vintern = en otillfredsställande upplevelse

Förhoppningsvis har jag bara en och en halv halländsk vinter kvar att uppleva. Min passion är att odla min trädgård och vandra i naturen. Och detta är sällan trevligt att göra i det halländska vinterklimatet. Därför åker Christina och jag ofta bort på vintern och upplever andra kulturer och andra stigar under vintern. Så sex dagar efter vi kom hem från vår senaste resa så skakar kroppen i längtan efter en annan plats med ett annat väder. Här kan ni se några sköna vandringsställen.

Grekland, Taygetos, Ridomou Ravine i september

Grekland, Vikos Gorge i juni

Grekland, Peloponnesos,Monemvasia i november

Grekland, Kreta, Balos beach i maj

Turkiet, Lake Bafa Nature Park i mars

Vietnam, Mekongdeltat, Vinh Long i mars

Kina, Huangshan National Park i mars

En välgörande semester

Det är vad Christina och jag just haft. Denna gång gick trippen till Teneriffa. På Playa de las Américas och Los Gigantes kan man ligga i en solstol vid poolen och dricka paraplydrinkar. Det är antagligen rogivande på sitt sätt. Men inte riktigt vår grej. Vi gillar det vilda Teneriffa där vi kan vandra och stressa av på ett 100-procentigt sätt. Vi blir inte så fysiskt utvilade. Oftast värker benen av ansträngning när man gått en hel dag upp och ner genom raviner. Men huvudet blir tomt på alla måsten och alla andra betungande tankar. I vildmarken finns bara plats för njutning.
Under två veckor hann vi bo på fyra ställen. Men den mesta tiden tillbringade vi på Anaga-halvön. Anaga är vilt, otillgängligt och enormt vackert. Här finns de häftigaste vandringslederna, de vackraste stränderna och de mest pittoreska byarna. Däremot finns det ingen utbyggd service. Butikerna i byarna är inte mer än hål i väggen, om det finns någon alls. Restauranger finns, men de stänger tidigt när alla dagturisterna lämnar byarna och stränderna i sina turistbussar och bilar för att ta sig tillbaka till solkusten.

 
Almáciga, en liten pärla till ort som ligger perfekt för vandring och surfing för de som gillar den sporten.


Surfare på Playa de Almáciga. Här går också fint att bada om inte vågorna är för stora.


Vandring ovanför Playa Tamadiste.


Playa de Benijo räknas som en av världens vackraste stränder. Här trängs fotograferna i solnedgången.


Runt Pico de Teide finns också många bra och vackra vandringsleder

 

 

Fem anledningar att flytta till Grekland

För Christina och mig är naturen en stark anledning. Kanske tänker du vad har Grekland att erbjuda annat än stränder och sönderbrända stenöknar. Vi älskar berg och här har Grekland mycket att komma med. Och inte är de sönderbrända. Utan gröna och frodiga och är de tillräckligt höga så ligger snön kvar ända in i juli. Vårt hus kommer att ligga nedanför Peloponnesos högsta berg Taygetos.

Vi har ett stort intresse av växter och Grekland har en bra mycket rikare flora än Sverige. Och den intressantaste floran finns på Peloponnesos. Fast blomningstiden är lite omvänd i förhållande till Sverige. På hösten när regnen sätter fart får växterna kraft att sätta fart och visa sig från sin bästa sida.

Överallt i Grekland finns det vackra stränder. Och gillar man att bada som jag gör så är det en fördel. Och vattnet är härligt varmt stora delar av året.

Maten i Grekland kan man både ge ris och ros. Restaurangutbudet är väldigt begränsat i stora delar av Grekland. Speciellt är det väldigt likriktat på öarna. Men på Peloponnesos är maten godare och mer varierad än någon annan stans i Grekland. I affärerna finns det mängder med fina inhemska produkter att köpa men influenserna utifrån ligger långt efter övriga Europa.

 

Februari i Agios Nikolas

Vädret i Västsverige är förhoppningsvisvädret bra i några få månader på sommaren och på vintern går det räkna fina dagar på ena handens fingrar. Högsommaren i Grekland kan vara lite för varm ibland. Men det är lite svalare på södra Peloponnesos än vad det är i Aten. Och på vintern kan det regnigt och kallt. Men ända ut vid kusten blir det sällan under fem grader. Och när det regnar så regnar det rejält. Så även om det faller lika mycket regn i Stoupa som i Göteborg så här i november. Så har Stoupa många fler regnfria dagar. Och är himmelen klar kan det bli riktigt varmt och skönt.