En intensiv tid i Mani

Fryle House har varit invaderat av gäster nästan hela året. Det var lite lugnare i januari och februari. Redan i mars blev det rusning till vår övervåning. Före och efter den intensiva turistsäsongen kommer mest folk vi känner. Men alla kan boka efter som vi finns på Airbnb. Och det är det många som gör. Vi är väldigt populära och det gäller att boka tidigt. Tyskar, engelsmän, holländare och svenskar är de som hyr här mest. Greker har vi inte så ofta numera, De bokar sent och då är vårt boende upptaget.  

Nu under den svenska hösten har vi haft många när vänner. Närmare än barn och barnbarn är svårt att bli. Det var väldigt roligt att ha dem här under höstlovet.

Sen kom fyra olivplockare. En av dem är min kusin Robert. De gjorde ett tungt och strålande arbete. Efter den veckan var jag rätt så sliten. Men det var inte slut på besöken.

Senaste veckan har vi haft två fotoklubbskompisar. Mia och Inger var väldigt aktiva med sina kameror.

De har nog att göra nu när de laddat ner tusentals bilder på alla söta grekiska katter.

Deras besök fick mig att plocka fram kamerorna också.
Christina och jag guidade bland byar, kyrkor och tornhus i bergsbyarna.

Även jag lyckades fånga ett och annat fornminne.

Nu dröjer det till efter jul innan vi får några gäster igen gissar jag. Då får jag lite lugnt men inte blir jag sysslolös.
Jag ska komplettera stugtaket på gestaltaren med några fler bambumattor. Yttre delen av uteduschen ska äntligen stensättas. Jag tror inte Christina lämnar det jobbet till mig. Men fixen och fogen får jag nog fixa.
Beskärning och flisning efter 90 olivträd tar sin tid. Som tur är så är våra frukt och prydnadsträd rätt små än. Men de är många. Kanske 30.  
Jag hoppas på att det blir en del olivvirke till mig att svarva. Det som legat och torkat hela sommaren är lite väl hårt att sätta svarvstålet i. Det pinfärska är än lite för fuktigt. Men jag har kommit på att man kan svarva sin form och sedan låta det sitta och torka ett dygn i svarven innan slutbearbetningen påbörjas.

Fullt ös på höstlovet

Nu har äntligen mina barnbarn haft möjlighet att besöka oss här i Mani. Jag har fyra barnbarn men en är snudd på nyfödd så han fick stanna hemma med mamma.
Embla, Lo och Ylvali såg till att jag inte led någon brist på barnbarn.
Pappa Jonas hade fullt upp att serva sina döttrar. Han behöver nog en veckas semester till när han kommer hem.

Mina barn och barnbarn älskar att bada. Det har blivit mycket av det efter som vädret har varit mycket varmt och kanske 23 grader i vattnet.

Vi har hunnit besöka många ställen att bada på. Jag tror Gnospi blev favoriten för solnedgångsbad och min hemliga vik var också bra efter som den ligger bara 100 meter från huset.

Vi har inte bara badat. Även kulturen har fått sitt genom besök i gamla byar och naturen.

Lo kommer nog sakna det grekiska kaffet. Jag skickar gärna receptet på begäran.

Ylvali gillar glass mycket bättre än kaffe.

Jag tror Embla mest av allt gillar att lyssna på poddar. Det är bra för där finns mycket att lära.

Även barnens farbror Markus och hans vän Tilly har varit här. Men de fick inte plats i huset så de bodde på hotell i byn. Det var nog tredje gången Markus hälsade på och jag hoppas det inte dröjer för länge innan någon ur närmaste släkten kommer igen.

Första gången i Aten

Christina och jag har sett Aten många gånger, men bara från motorvägen. Har det varit något stopp där så har det varit för att besöka Ikea eller tanka bilen. Nu hade vi två övernattningar mitt inne i centrum.
Mina förväntningar var inte så stora. Men jag blev verkligen överraskad över vilken rolig stadskärna Aten har. Här finns många verkligt trevliga kvarter och massor med tavernor och kaféer som serverar all världens mat. Aten är sprayburkarnas stad. Allt som går att måla på var målat på (en liten överdrift).

Vi besökte flera marknader. Visst säljs här mycket krimskrams till turister. Men också förvånansvärt mycket kvalitetsprodukter. Christina köpte ett par riktigt fina boots. Och jag hittade ett par väldigt prisvärda Keen sandaler. Jag hade köpt ett par lika dana för några veckor sedan för ett lite högre pris. Så sandalerna fick bli osålda. Vi fick full packning ändå bestående mestadels av tyger och sytillbehör.

Att besöka matmarknader tycker jag alltid är en höjdpunkt. Och vi hittade en väldigt stor och fin som mestadels sålde kött och fisk till mycket bättre pris än vi kan köpa i Kalamata. Den enda mat vi fick med oss hem var kastanjer som vi köpte till ett rekordlågt pris.

Att besöka vår huvudstad i början av oktober tror jag var bra. Det var inte för varmt och det kom bara några droppar regn. Trängseln med andra turister var måttlig.

Upp till sextontusen personer besöker Akropolis dagligen. Så vi satsade på att vara där när grindarna öppnades. Det var bra för vi behövde inte köa för att komma in. Men när vi lämnad stället så var det lång kö för att ta sig in. Nu har vi besökt ett till av Greklands stora och fantastiska turistmål.

Den primära anledningen till vårt Aten besök var att komma till ”Liberto Dario” trädgård och träffa honom samt att handla av hans fantastiska växter. Det blev ett väldigt välkomnande första möte med Liberto. Två välfyllda backar med fick vi med oss hem. Så nu har Christina att göra med att hitta platserna att plantera växterna.

Att vi just före Atenresan fått två kartonger med växter från Filippi i Frankrike Gör det inte lättare för Christina att hitta lämpliga planteringsplatser.

Hemmasittare på utflykt

Augusti är varmt i Grekland. Oftast visar termometern över 30 grader. Då är det inte jätteskönt att vistas ute mitt på dagen. Vid den temperaturen håller vi oss hemma så mycket som möjligt och rör oss bara med några kilometers radie för att uträtta absolut nödvändiga ärenden.
Men igår var det mulet och tjocka moln på himlen så tempen kom bara upp till 26 grader. Och vi var trötta på att bara vara hemma, så vi packade dricka och badkläder för att göra en liten utflykt.
Vårt första stopp blev på favoritbageriet i Areopoli. Tyvärr blev det ett ogjort ärende. Allt var slut trots att det inte var lunchtid än. Inte konstigt när man såg alla bilar och allt folk som trängdes efter huvudvägen. Det var snudd på trafikkaos. Vi har aldrig varit i Areópoli under turistsäsongen förut. Nu förstod vi att orten är oerhört populär, trots att den har flera kilometer till närmaste badvik.
Som tur var finns det ett bageri till bara ett stenkast längre fram och där inhandlade vi två pannkaksliknande bröd och lite ost. För att sedan åka vidare söder ut.

Efter en stund stannade vi och tittade ner på stranden Παραλία Σαρολιμένι. Den såg mycket lockande ut. Men vi beslutade oss för att åka vidare den korta biten till vår favoritstrand.

På Paralia Exo Kapi har vi varit många gånger men jag tror aldrig där varit någon annan där samtidigt. Men nu var det gott om folk men inte trångt.

Vi hittade en vrå på strandens norra ände. Där slog vi oss ner medan några få regndroppar föll från tunga moln. Men det blev inte så mycket av regnet så vi kunde slappa på de ljumma klapperstenarna i några timmar. Vi åt vårt pannkaksbröd med ost och det fick godkänt. Övrig tid gick åt till bad och ljudbokslyssnande.

När vi tröttnat på badet vände vi norrut. Där måste vi stanna efter vägen för att fotografera ett flamboyantträd  (Delonix regia) som blommade.

Vi beslutade oss för att åter stanna i Areópoli för att ta en kopp kaffe. Men våra magar knorrade väldigt och där finns det bästa gyrosstället vi känner till. Så vi slog oss ner på TIME OUT och beställde vår mat. Där var det fullt vid alla bord, så jag passade på att smygfotografera medan jag väntade på maten. När den kom på bordet fick kameran vila medan vi åt den enkla men mycket goda måltiden.
Sedan var det bara att sätta sig i bilen och åka hem för att bli hemmasittare igen.

Upptäcktsfärd till södra Manihalvön

Igår gjorde vi en tur söderut på Manihalvön. Söder om Areópoli tog vi bergsvägen över till östra sidan. Efter vägen gjorde vi några stopp för att titta på all vårblomningen.
Utanför Flomochóri stannade vi för att ta några vy bilder.
I Flomochóri finns det många traditionella stentorn. På östra sidan av halvön finns det gott om torn och en hel del används än i dag som bostäder.
Efter stoppet följde vi kusten söder ut.

Oftast kör vi runt halvön motsols. Men igår blev det medsols. Det gjorde att vi upptäckte att vi kunde ta oss ner till byn Agios Kyprianos mycket lättare an vi visste om. När man kommer från andra hållet ser man byn långt uppifrån bergsryggen. Det ser ut som om det bara finns en väg dit och om man åker dit så måste man ta samma väg tillbaka.
Men nu studerade vi kartan noga och såg att det gick att ta en kustväg fram till byn och slingra sig upp till stora vägen på södra sidan om byn.
Det var lite liv i byn. Men under badsäsong är där säkert riktigt livat med massor av folk på stranden.

Fortsätter man söder ut på en grusväg från Agios Kyprianos kommer man till den mycket fina strand, Paralia Ampelo. Hit kommer vi absolut åka någon gång när vattnet har blivit något varmare.

När vi kom upp till huvudvägen igen så stannade vi en av Manis snyggaste små kyrkor. Kyrkan har fått namnet Agios Nikolaos. Samma namn som flera tusen andra kyrkor i Grekland.
Vi har fotograferat här förr men i riktigt starkt solljus. Igår var ljuset mycket lämpligare för fotografering.

Vårt huvudsakliga mål var en högplatå långt söder ut på halvön. Här brukar det blomma något otroligt med anemoner och orkidéer. Lite anemoner blommade men inga orkidéer hade stuckit upp än. Vintern har varit ovanligt kall så allt är lite senare i år. Kanske blir det en tur dit om några veckor igen.