Vandring i väntan

Att få logistiken att gå ihop så här i Coronatider är inte helt lätt. Nu har jag i hamnat i Varberg för att vänta 8 dagar på ett läkarbesök. Det blir mycket tid till att slå ihjäl. Jag har hyrt in mig i en väldigt liten källarskrubb. Men jag ska inte klaga. Här är varmt och skönt och allt fungerar som hyresvärden lovat.

Naturligtvis så ska jag besöka släkt och vänner om pandemin tillåter.
Igår gick den mesta delen av dagen åt till promenader.
Uppe från kanonberget har man fin utsikt över stadens centrum. Siluetten har ändrat sig en del sedan jag bodde här. Nya och högre hus sprutar upp som svampar ur jorden.

Tyvärr så rivs många gamla fina väl fungerande hus. De ersätts av större och högre hus. Grönytorna mellan husen blir väldigt små och mörka.
Jag tycker inte om denna utveckling. Men jag har förståelse för att bostadsmarknaden är het och många vill flytta till Varberg.  Jag tycker att man kan bygga fler riktigt höga hus där man bygger på obebyggd mark.

Bevarande av hus kan man diskutera länge. Och just nu är det många insändare i lokaltidningen för bevarande av Gamlebyskolan. Själv tycker jag det är ett hus som inte har något större värde för kommande generationer.

En annan hus-trend i centrum är att bygga om och till för att maximera hyresintäkterna. Tyvärr driver nog detta upp huspriserna rejält och de lummiga vackra trädgårdarna får inte plats.  

Mörk sten är nog det populäraste fasadmaterialet. Men det förekommer även en hel del andra och roligare fasader. Färjat glas på balkonger är populärt. Utskjutande takfot som på bilden har långt ifrån alla hus. Huset på bilden anser jag vara lite halv tråkigt. Men det byggs många mycket fräckare och vackrare hus som får anhängarna av Arkitektuppropet att spy.

Det byggs inte bara hus. Under mark hittar vi det största bygget. Här byggs en tågtunnel under hela staden. Det sprängs så att hela staden skakar. Och på torget sitter ett instrument högt upp på en pelare för att hålla koll på omgivande hus. Det skulle inte se så bra ut om husen rasar ihop.

Sextiofem

Idag har jag fyllt år. Det sägs att man går i pension när man blir 65 år. Jag tjuvstartade för två år sedan. Det var ett klokt beslut.
Dagen började fint med lite överraskningar som Christina ordnat. Nybryggt kaffe och presenter, blommor och festliga ballonger i taket. Efter kaffet ringde mina barnbarn och sjöng och hurrade för mig. Det var en trevlig överraskning.

Foto: C. Fryle

Eftersom vädret var toppen tog vi bilen upp till Milea och gick en av de häftigaste cyklamenstigarna i området. Mest såg vi Cyclamen hederifolium med de mest varierade bladformer och mönster. Här växer också gott om Cyclamen graecum. Och lite av Cyclamen rhodium ssp peloponnesiacum.

I bäckfåran blommar massor av Iris unguicularis. Och på stigen börjar Himanthoglossum robertianum resa på sig.

Foto: C. Fryle

Sedan körde vi vidare till Moni Vaidenitsa. Där är en liten kyrka och klosterruiner.  Platsen är ett populärt picknikställe. Och det var här vi intog vår enkla lunch. Medan Christina sprang runt och fotade växter så passade jag på att ta en tupplur i solen.

Foto: C.Fryle

Nedanför klostret rinner en bäck och i bäckravinen växer mängder med vackra blommor. Det mest spännande som blommar nu är Galanthus reginae-olgae ssp. vernalis. Det är en vårblommande variant av en höstblommande snödroppe som just nu är i startgroparna och man kan nog hitta blommande exemplar i en månad till.

Det är mycket som just nu börjar blomma här uppe på 800 meter över havet. Den är anemonen har just slagit ut. Jag har sett den många gånger förr och alltid trott att det är en Anemone blanda. Men när jag kollade i Manifloran idag så fick jag tänka om. Så nu anser jag att det är en Anemone apennina. Men på något ställe står det att apennina och blanda är synonymer så jag kanske hade rätt förut också.
Efter några timmar ute i solen drog vi oss hemåt och fixade en enkel middag.  

Blod och tuttar på Peloponnesos

Idag har varit en dag för kontroll av hälsan. För min del togs det ett antal analyser på mitt blod. Vi har ett väldigt bra och modernt labb bara 500 meter från oss. Jag var osäker på när de öppnade så jag väntade till nio för att besöka dem. Det var dumt gjort. Massor av folk hade hunnit dit före mig. Kön ringlade lång ute på parkeringen. Kanske håller de på med vaccinering. Och då är det inte konstigt om det är välbesökt. Men klockan 11 var jag hemma igen och vi åt en sen frukost. I morgon ska jag hämta analyssvaren. Sedan ska de registreras i min svenska journal. Och av någon anledning så älskar svensk sjukvård brev och fax. Så i morgon måste jag lista ut hur jag ska kunna faxa iväg dem från datorn.
Efter frukosten var det dags att köra med Christina till en mammografi- och röntgenklinik i Messini. Det ligger på andra sidan Kalamata från vårt håll och det tar bara en timme att köra dit. Kliniken är inrymd i det fallfärdiga huset på fotot i trånga och nedgångna lokaler. Men deras utrustning är ändamålsenlig och gör sitt jobb.
Med tanke på att patienten själv betalar för röntgen och labbprover så är det gott att det är förhållandevis billiga tjänster.

Christinas tuttar fick godkänt och ska inte kontrollbesiktigas igen förrän om ett år.

Vid infarten till Messini ligger tre rätt stora mataffärer. Först besökte vi AB (eller egentligen AV – B på grekiska är V). Den kedjan besöker vi sällen. Vi blev inte jätteförtjusta i utbudet, men till vår stora glädje hade de edamamebönor. Det har vi längtat efter i två år nu! Sen tog vi en sväng på Lidl och den butiken var extra bra.

På Lidl handlade vi lite lunchmat och intog den efter vägen på ett minst sagt omysigt ställe.

På hemvägen tog vi en extra sväng och körde upp genom Kato Verga som är Kalamatas gräddhylla. Härifrån har man en fantastisk utsikt över Kalamata och havet. Vi fortsatt ännu högre upp och nådde ända till 700 meter innan vägen vände nedåt igen.

På kvällen öppnade vi en flaska vin från Nemea. På Peloponnesos odlas mycket och kalamataoliver och olja är väl det alla känner till. Men Nemea-vinerna blir bara bättre och bättre så kanske de blir lika kända som oliverna så småningom.

En aktiv söndag!

Januari kan vara en bister månad här i södra Grekland. Men i år har den hittills varit varmare än någonsin. Det skulle enligt prognosen bli 22 grader och solsken idag. Efter frukost gick jag ut i lunden och klippte markvegetationen för gräs kan man inte kalla det. De flesta klipper bara sina olivlundar en gång om året. Men jag klipper rätt ofta för att det inte ska bli för tungt och jobbigt. Väntar jag för länge så blir många av örterna väldigt grova och nästan vedartade i stjälkarna och snudd på omöjliga att få av. Nu har jag klippt två av fyra terrasser. Det är ungefär två tredjedelar av ytan jag ska klippas. Så om två regnfria dagar ska jobbet vara avklarat den här gången.  

C. Fryle

Vi lunchtid packade vi ner lunchen i en ryggsäck och begav oss till Kardamili för att vandra en kort tur på stigarna ovanför byn. Här är lätt att gå och många av kaldirimerna är väldigt väl bevarade här.

Vissa bitar gick vi på stigar genom busksnår. Christina var väldigt förutseende och klippte grenar som var i vägen. Alla vandrare borde ha en sekatör i fickan och hjälpa till med att hålla stigarna öppna.

c. Fryle

Den varma vintern har gjort att mycket av växtligheten är långt kommen. Idag såg vi årets första orkidé.  

C. Fryle

Vi gick inte så långt upp innan vi vände nedåt igen. Skulle vi vänt längre upp så hade vi inte varit tillbaka vid bilen innan solen gått ned.

Vi tog desto mera tid på oss att utforska Kardamili. Byn kan delas in i tre tidsepoker. Den på bilden är den allra äldsta delen. Här finns en väl bevarad kyrka och ett fint tornhus samt några bebodda hus och en hel del ruiner.

C. Fryle

Den näst äldsta delen är väldigt charmig och här hittar man massor med snygga detaljer och även några små underbara hotell.
Den nyaste delen har däremot inte så mycket charm utan är byggd runt huvudvägen där all trafik måste passera genom byn.

Ett gott slut en bra början

2020 går mot sitt slut. Det blev ett regnigt slut. Mellan jul och nyår har det regnat massor. Så även på nyårsafton. Därför satt jag inne vid datorn hela förmiddagen och försökte vara kreativ i Photoshop. Jag skapade en del nya bilder av mina foton. Inte för att jag kommer ha någon större användning av dem. Men jag fick förmiddagen att gå och jag hade roligt.

Framåt lunch blev vädret lite bättre så jag tog mig en cykeltur. Jag var ute en tur dagen innan också. Trots att jag passerade tre samhällen så såg jag inte en enda människa. Men på nyårsaftons eftermiddag var det folk överallt och alla populära fiskeplatser var upptagna.

När jag kom hem från min tur började det att skymma men det hindrade inte Christina från att plantera småbuskar innanför vår entrégrind. Här ska bli en yta avgränsad av murar med ett böljande landskap av lägre buskar som lavendel, rosmarin, Cistus, salvia med mera. Alla plantor som sätts nu har Christina sticklingsförökat eller frösått.
På kvällen åt vi lite kanin och efter det försökte vi hålla oss vakna till tolvslaget. Men det var omöjligt trots ihärdiga ansträngningar.

Foto C Fryle

På nyårsdagen vaknade vi till ett strålande väder. Eftersom det var torkväder passade vi på att köra en maskin tvätt. När den var hängd packade vi våra ryggsäckar med lunchpaket och kameror och begav oss till bergen ovanför Kardamili. Här kryllar det av bra vandringsstigar och så har man en magnifik utsikt över Taygetos högsta toppar. Så här års när snön har lagt sig där uppe är de som vackrast. Snön kan ligga kvar länge. Ända tills midsommar finns där gott om snölegor.

Foto C Fryle


Vårt mål var kyrkan bredvid hotell Faraggi.  Hotellet är ett fantastiskt ställe att äta på, men det är fortfarande lockdown så ingen mat serveras där nu. På vägen dit passerar vi vildmark, olivlundar och byar. Det är svårt att låta bli att palla apelsiner när man går förbi ett översållat träd på en ödetomt. Så fyra små apelsiner slank ner i fickorna. Dom kunde konkurrera väl med citronerna om surheten. Gången innan jag pallade så gjorde jag det på min vän Åkes träd. Till och med destillerat vatten smakar mer än Åkes apelsiner. Så jag får nog sluta upp med att palla och börja betala för mig.

Foto C Fryle

Framme vid kyrkan packade vi upp vårt bröd, olivolja, salt och tomater. Bröd, olivolja och salt är numera med på alla våra utflykter. Och att även kunna äta färska egenodlade tomater efter nyår är inte så dumt.
Efter måltiden gottade vi oss länge i solen. Det är rätt fantastiskt att det går att ligga och sova middag på en stenläggning i januari. När middagsluren var avklarad vände vi nedåt och tog en parallell väg tillbaka till bilen.
Nu hoppas vi på många fina dagar och underbara promenader innan hettan blir för mycket för vandringar i bergen.