Kategori: Photo

Hetta!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu är det varmt så det räcker. Topp temperaturerna är inte extrema men det är väldigt många dagar i sträck som värmen på dagen kommit upp till över 35 grader. Värmen kom väldigt tidigt i år. Redan i början av juni var det riktigt varmt i en lång period.
Är det varmt så behöver man dricka mycket. Då är öl allra godast tycker jag. Men jag måste hålla igen både på alkohol och kalorier. Det blir lätt alldeles för mycket av den varan när det hektiska sociala livet som är här på vårar och höstar.
Jag har bestämt att jag endast får dricka öl i Trahila. Dit är det 9 kilometer på cykeln sen är det lika långt hem igen. Att sitta på tavernan i Trahila och dricka en öl är livskvalité. Antagligen bränner min kropp alla öl-kalorier på mina 18 kilometers cykling. Oftast brukar jag också simma ett par varv i viken utanför hamnen för att ytterligare svalka mig.

I förrgår var jag i Kalamata och handlade. Det ingen simning ihop med Christina på förmiddagen. Jag beslöt att ta cykeln till Trahila och simma mina 1000 meter för att därefter ta en svalkande öl. Det var bara det att tavernan råkade vara stängd så jag fick ingen öl. Det var bara att cykla hem törstig. Vägen mellan Trahila och Agios Dimitrios det absolut varmaste stället efter hela kusten. De branta bergssidorna buffrar otroliga mängder värme så temperaturen ligger ofta tio grader högre än hemma.

Att åka och handla till Kalamata är rätt skönt om man har en fungerande AC i bilen. Mitt första stopp var djuraffären där jag handlar trekorn till våra höns. Det är en väldigt trevlig affär som har ett enormt utbud av djurfoder och annat. Utanför affären finns många fågelburar med färgglada och mindre färgglada fåglar. Inne i affären finns däggdjur reptiler och fiskar.

Lidl är ett obligatoriskt besöksmål i Kalamata. De har många bra produkter till hyfsade priser. Men mina suckulenter köper jag nog på en riktig plantskola istället.

Vår hibiskus verkar inte ha ont av värmen. Den har utvecklat sig till en ståtlig och vacker buske.

Jag är lite tveksam till om vår popcormajs utvecklat sig bra. Jämför man med den köpta gula majskolven så ser kolvarna inte så imponerande ut. De kom antagligen för sent i jorden som var dåligt gödslad. Att jag satte väldigt små bevattningsmunstyken på plantorna var dumt. Det var inte så lockande att byta till större munstycken när majsen stod så tätt. Blir de inga bra popcorn så är kornen alldeles säkert grobara så jag kan göra om och göra rätt

Foto C, Fryle

Vi har också firat vår bröllopsdag med en sen middag på hotel Faragi. Det ligger 500 meter över havet där var riktigt skönt att äta med den fantastiska utsikten framför ögonen.

Foto C, Fryle

Vi har haft finbesök av en väldigt ung sköldpadda. Antagligen var det Kimchi som burit hem den. Vi har inte sett några fler ungar. Vi får hoppas att den klarar sig fint och blir en stor och ståtlig en med utsvängd kjol så småningom.

Hemma hos katten igen!

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Efter en semester i Sverige kom vi till slut hem. Resan tog lång tid och vi var inte hemma förrän några minuter över 23,00.
Vi möttes av ett hem som var prydligare än när vi åkte. Husvakterna skötte sig mycket bra.
När vår katt Kimchi hörde våra röster kom hon som ett skott och la sig på rygg för att bli klappad. Där efter fick hon en väldig fart och ville leka. Hon for upp och ner i olivträden.  Mörkret gjorde att vi var tvungna att flytta in leken. Där fortsatte hon sitt springande och hoppande tills jag blev trött och vi la oss i sängen. Sen sov vi gott några timmar till hon väckte mig och vill ut och jaga sork. Eller vad hon hade för planer.



På morgonen efter hemkomst var det dags att inspektera höns och trädgård. Två hönor tjurade och ville inte gå ut.  Konstigt att de inte förstår att de måste vara ägg under dem för att de ska bli kycklingar. Men de har antagligen hönshjärnor.


På nätet runt hönsgården klänger en vinranka. Trots att många klasar blivit bortklippta så finns det otroligt många klasar som strax är mogna.
Vi har två vinrankor till. Men bara en av dessa ger lite frukt och den andra tror jag inte har några klasar.

Popkornmajsen ser lite tanig ut. Jag har ökat bevattningen så jag hoppas på många stora kolvar.

Bevattningsmunstyckena kollar jag ofta för de ha lätt att sätta igen sig. Men det var ingen större fara med munstyckena. Där emot hade en bevattningsautomat slut på batteriet. Den slingan hade nog missat några vattningar.
När vi åkte till Sverige var det alldeles lagom svalt. Hade jag vetat att det skulle komma en värmebölja så hade jag fördubblat vattenmängden.  


När jag varit borta så länge längtar jag hem så jag kan laga mat och pyssla med annat i köket. Första köksuppgiften var att tappa min Limoncello på flaska. Tycker att det blev lite för lite citronsmak men styrkan och sötman finns där.


Äntligen har vi kommit i gång med vår simning. Det blev senare i år. I torsdags gjorde jag en provtur på 350 simtag. Det var tungt. På fredagen fick jag med mig Christina. Vi sa att vi börjar med 500 meter. Det gick så lätt att vi dubblade sträckan. Idag var vi i igen och sam 1000 meter. Jag hoppas att vi ska kunna simma hela sommaren och långt in på hösten. Men man vet aldrig. För mig gör nästan allt ont numera. Mad artros i höften och spinal stenos i ryggen så kommer smärtorna lätt och ofta. Men det hjälper inte att sitta still. Simning är det som gör minst ont om vattnet är varmt. Är det för kallt så får jag fruktansvärda kramper i benen.


 Nu känns det som om jag kommit i kapp och landat hemma. Nu vill jag ägna de heta eftermiddagarna i svalkan inomhus och sy.
Vi fick med oss massor med tyg från Sverige. Och en hel del kul textil-färger.

Den blomstertid nu kommer!

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Egentligen har det blommar länge i naturen och trädgården. Men nu är tiden då blomningen ökar lavinartat. Både natur och trädgård ökar i skönhet och skänker glädje till oss som har förmånen att få vistas där.
Antagligen står mandelträden i full blom uppe vid Platsa. Det får bli en biltur dit mycket snart.

Årets första gäster har varit här och även hunnit åka hem igen.  Det var Peder och Micael som är Christinas ungdomsvänner. Det var riktigt roligt att med besök nu efter att Christina och jag endast haft varandra att tala med under några månader.

Normalt sett guidar vi runt våra gäster till fina blomsterängar och vackra badvikar. Nu var inte gästerna så badsugna eller intresserade av floran. Så det blev några besök på olika matställen. Detta stora fat med havets läckerheter intog vi i Gytheio på Η Τράτα taverna. Lite långt att åka för att inta en lunch. Men det var värt varenda meter.

Foto: C Fryle

Jag har också hunnit bli ett år äldre sedan förra blogginlägget. Jag blev rejält firad med många presenter. Elvira och Elias som är goda vänner som bor i Nomitsis rullade ner för backen till oss med stora och jättegoda bakelser.

De senaste dagarna har det varit mycket underhåll på elnätet. Då saknar jag min gasspis. Men vi har ändå lite resurser så vi kan koka kaffe. Utan kaffe är livet inte jättekul.

Lite underhåll har jag själv hållit på med. Två vattenlås i gästvåningen är bytta och en ny hydropress är inköpt och installerad. Den gamla har inte varit bra på väldigt lände. När det började spruta vatten från den var det dags att ta bilen till byn och handla.
Nu har jag en ny hydropress på 60 liter och en 100 liters som jag svetsat igen flänsläckor på. Kanske kopplar in den eller så väntar jag och sätter den före uteduschen när det blir dags att använde den.  

Foto: C Fryle

Igår var vi ute och vandrade på nya stigar. Annars har det varit ont om sådana aktiviteter i vinter. Nu känner vi att naturens skönhet kallar och kroppens stelhet kräver mera av vandring.

En regnig dag?

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Vad gör man en dag då väderleksappen lovar massor med regnskurar hela dagen?
Eftersom vi har botaniskt intresserade vänner här just nu så beslutade vi oss för att botanisera i vägkanterna. Vi vet var de intressantaste växterna kan finnas, så det är ingen större risk att vi är långt från bilen om en häftig regnskur beslutar sig för att dränka oss.

Vi körde en bit söder ut och hade inte väntat oss att få se så många arter av intressanta höstblommande lökväxter. Sternbergia lutea och Narcissus serotinus är normalt tidiga, så de var vi säkra på att få se.  Däremot så är det väl tidigt för höstkrokus. Men vi hittade både Crocus niveus och Crocus goulimyi, om än i blygsamma bestånd.

När vi gjort några botaniska stopp utan att ha fått något regn så beslutade vi oss för att köra vidare till Tigani.
Tigani betyder stekpanna och halvön är mycket lik en stekpanna i formen.

Vi gick inte ut på själva stekpannan utan tog en kort stig söder ut till kyrkan Ekklisia Odigitria. Den ligger mycket dramatiskt mot en hög klippa som sträcker sig långt upp mot himlen. Nedanför störtar berget brant ner mot havet.
Från norr syns kyrkan knappt då den har samma färg som bergväggen.  I klipporna runt om finns grottor där folk har bott. Troligen inte permanent. Men jag kan ha fel.
Kyrkan är i rätt dåligt skick. Målningarna har tagit skada av vind och vatten.

På golvet finns det stenar som är dekorerade med figurer som jag inte känner igen från andra kyrkor. Den tvehövdade draken är rätt vanlig. Men den här har bara ett huvud och liknar mer en fågel.

Den korta stigen från vägen till kyrkan bjuder inte på så många utsvävningar i terrängen då området är så brant. Men det gör inte så mycket, för miljön längs stigen är så speciell att den ändå är mycket intressant för oss som gillar att springa runt och leta fina växter.

Efter kyrkobesöket ville vi ha lunch och sedan ett bad.
I byn Porto Kokorakis finns både taverna och badstrand. Men tavernan var stängd så vi tog bara några bilder på den fina runda naturhamnen som finns mitt i byn, innan vi åkte vidare till Areópoli och intog en god lunch.

Areópoli ligger en liten bit från havet, så vi åkte ner för backen till Limeni och badade i fantastiskt turkosblå vatten.

På vägen hem stannade vi vid en brant klippvägg som nästan inte har någon sol på hela dagen.  Här växte den väldoftande Campanula versicolor.
Det blev en riktigt bra dag utan en enda regndroppe.

Kimchi en fermenterad katt?

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

I måndags förra veckan så startade jag dagen med att åka till apoteket och köpa coronatest. Christina hade varit sjuk sedan i i fredags natt så jag trodde jag klarat mig. Och visst visade mitt test negativt Så jag kunde åka och hämta en katt i grannbyn. Under helgen var jag i kontakt med ”Mani International Animal Organization” och blivit lovad en katt av en kull på sex ungar som behövde få trygga hem. När jag stod där framför sex sexveckors kattungar så lyfte jag upp den närmast och blev omedelbart förälskad. Det visade sig vara en flicka och det vad precis vad vi ville ha. Hon fick följa med hem.
Hemma började namndisfusionen. Det blev en del förslag att välja mellan, men jag tyckte nog mitt förslag på Kimchi lät trevligast. Christina gick med på namnförslaget.
Varför döper man en katt efter Nordkoreas nationalrätt som är fermenterade grönsaker. Den enkla anledningen är att det är ett vackert ord. Tidigare har jag döpt en hund efter en fetast-röra. Thipiti är också ett vackert ord.

Redan på eftermiddagen efter jag hämtat Kimchi så insjuknade jag. Det började med rätt lätt symtom. På tisdagen hade jag hög feber och huvudverk. På onsdagen försvann febern men synen försämrades.  På onsdagen kände jag mig relativt frisk men smaklökarna hade havererat.
Inget ting smakade gott. Inte enf jogurt med egenodlade fikon. Men nu börja jag kunna skönja några smaker.

Det dröjde några dagar tills jag kunde återuppta motionssimningen. Christina tog sin första tur idag. Trots att vi är lite tröttare än vanligt så verkar vi inte ha några problem med att simma våra tusen meter.
Den första simturen efter sjukdomen var huden så känslig att det kändes som att simma i sodavatten. Christina upplevde den effekten idag medan min hud verkar ha återgått till det normala. Men saltvattnet smakar förfärligt illa med coronasmaklökar. Det går nog över det med.
När smaklökarna väl är återställda ska jag börja laga god mat igen.

Kimch var lite stirrig de första timmarna hon var hos oss. Efter som vi var sjuka kunde vi vara inne med henne hela tiden och bära runt på henne så hon fick närhet och vara trygg.
Redan efter ett dygn så var vi helt klart Kimchis människor.

Nu älskar hon att leka med allt som rör sig. Hon älskar också att leka med mig när jag inte rör mig och försöker sova. Igårkväll envisades hon med att slicka på min haka. När jag skyddade den med handen så valde hon ögonlocken i stället. Sen åkte hon ut i storstugan och jag stängde sovrumsdörren.

De första turerna utanför hemmets väggar var otäcka. Hon rörde sig bara i vår absoluta närhet. Men nu utforskar hon allt och är som en pil upp och ner för olivträden.