En intensiv tid i Mani

Fryle House har varit invaderat av gäster nästan hela året. Det var lite lugnare i januari och februari. Redan i mars blev det rusning till vår övervåning. Före och efter den intensiva turistsäsongen kommer mest folk vi känner. Men alla kan boka efter som vi finns på Airbnb. Och det är det många som gör. Vi är väldigt populära och det gäller att boka tidigt. Tyskar, engelsmän, holländare och svenskar är de som hyr här mest. Greker har vi inte så ofta numera, De bokar sent och då är vårt boende upptaget.  

Nu under den svenska hösten har vi haft många när vänner. Närmare än barn och barnbarn är svårt att bli. Det var väldigt roligt att ha dem här under höstlovet.

Sen kom fyra olivplockare. En av dem är min kusin Robert. De gjorde ett tungt och strålande arbete. Efter den veckan var jag rätt så sliten. Men det var inte slut på besöken.

Senaste veckan har vi haft två fotoklubbskompisar. Mia och Inger var väldigt aktiva med sina kameror.

De har nog att göra nu när de laddat ner tusentals bilder på alla söta grekiska katter.

Deras besök fick mig att plocka fram kamerorna också.
Christina och jag guidade bland byar, kyrkor och tornhus i bergsbyarna.

Även jag lyckades fånga ett och annat fornminne.

Nu dröjer det till efter jul innan vi får några gäster igen gissar jag. Då får jag lite lugnt men inte blir jag sysslolös.
Jag ska komplettera stugtaket på gestaltaren med några fler bambumattor. Yttre delen av uteduschen ska äntligen stensättas. Jag tror inte Christina lämnar det jobbet till mig. Men fixen och fogen får jag nog fixa.
Beskärning och flisning efter 90 olivträd tar sin tid. Som tur är så är våra frukt och prydnadsträd rätt små än. Men de är många. Kanske 30.  
Jag hoppas på att det blir en del olivvirke till mig att svarva. Det som legat och torkat hela sommaren är lite väl hårt att sätta svarvstålet i. Det pinfärska är än lite för fuktigt. Men jag har kommit på att man kan svarva sin form och sedan låta det sitta och torka ett dygn i svarven innan slutbearbetningen påbörjas.

Fullt ös på höstlovet

Nu har äntligen mina barnbarn haft möjlighet att besöka oss här i Mani. Jag har fyra barnbarn men en är snudd på nyfödd så han fick stanna hemma med mamma.
Embla, Lo och Ylvali såg till att jag inte led någon brist på barnbarn.
Pappa Jonas hade fullt upp att serva sina döttrar. Han behöver nog en veckas semester till när han kommer hem.

Mina barn och barnbarn älskar att bada. Det har blivit mycket av det efter som vädret har varit mycket varmt och kanske 23 grader i vattnet.

Vi har hunnit besöka många ställen att bada på. Jag tror Gnospi blev favoriten för solnedgångsbad och min hemliga vik var också bra efter som den ligger bara 100 meter från huset.

Vi har inte bara badat. Även kulturen har fått sitt genom besök i gamla byar och naturen.

Lo kommer nog sakna det grekiska kaffet. Jag skickar gärna receptet på begäran.

Ylvali gillar glass mycket bättre än kaffe.

Jag tror Embla mest av allt gillar att lyssna på poddar. Det är bra för där finns mycket att lära.

Även barnens farbror Markus och hans vän Tilly har varit här. Men de fick inte plats i huset så de bodde på hotell i byn. Det var nog tredje gången Markus hälsade på och jag hoppas det inte dröjer för länge innan någon ur närmaste släkten kommer igen.

Natur & kultur i Mani

Nu är hösten här!
Då är det en fröjd att vara ute och botanisera. Det var just vad vi gjorde i går. Resultatet blev över förväntan. Höstlökarna blommade i parti och minut.

Crocus goulimyi och Crocus niveus såg vi gott om på några få lokaler.  Som också är vit och den vanligaste i vår närhet fick inte vara med på bild.

Narcissus serotinus är rätt allmänt spridd men sällan i stora bestånd. Men vi vet vad de växer i tusental. Om ett par veckor blir det nog svårt att hitta annat än några enstaka i blom.

Sternbergia blommar rejält i några olivlundar söder ut. Vi har inga i vår lund men vår parkering kantas av Sternbergia.

Cyklamen (Cyclamen) blommar nu högt och lågt och överallt. Även i vår lund kan vi njuta av dess skönhet nu.

Det är även god tillväxt på våra kulturväxter. I vår citruslund har inte apelsinerna mognat än. Men lime skördas ju halvmogna så det har vi kunnat ha i våra drinkar i flera veckor nu.
Nu väntar vi också på att våra kakifrukter ska mogna. Det borde inte ta allt för lång tid. De började gulna för över en månad sedan.

Vintermelonen växer också till sig. Nu är de stora som rejäla vattenmeloner. Jag hoppas att hönsen gillar dem för jag tror inte vi orkar äta upp allt annars.

Nu när hösten är här så är det kål-säsong. Vi har satt ut flera sorter och räkna med att leva på kål tills långt fram i vår.

Potatisen börjar sticka upp blad. Jag tror inte det är många greker som odlar potatis så här års. Men det går fint om än inte skörden blir lika stor som av potatisarna vi sätter i början av nästa år.

Första gången i Aten

Christina och jag har sett Aten många gånger, men bara från motorvägen. Har det varit något stopp där så har det varit för att besöka Ikea eller tanka bilen. Nu hade vi två övernattningar mitt inne i centrum.
Mina förväntningar var inte så stora. Men jag blev verkligen överraskad över vilken rolig stadskärna Aten har. Här finns många verkligt trevliga kvarter och massor med tavernor och kaféer som serverar all världens mat. Aten är sprayburkarnas stad. Allt som går att måla på var målat på (en liten överdrift).

Vi besökte flera marknader. Visst säljs här mycket krimskrams till turister. Men också förvånansvärt mycket kvalitetsprodukter. Christina köpte ett par riktigt fina boots. Och jag hittade ett par väldigt prisvärda Keen sandaler. Jag hade köpt ett par lika dana för några veckor sedan för ett lite högre pris. Så sandalerna fick bli osålda. Vi fick full packning ändå bestående mestadels av tyger och sytillbehör.

Att besöka matmarknader tycker jag alltid är en höjdpunkt. Och vi hittade en väldigt stor och fin som mestadels sålde kött och fisk till mycket bättre pris än vi kan köpa i Kalamata. Den enda mat vi fick med oss hem var kastanjer som vi köpte till ett rekordlågt pris.

Att besöka vår huvudstad i början av oktober tror jag var bra. Det var inte för varmt och det kom bara några droppar regn. Trängseln med andra turister var måttlig.

Upp till sextontusen personer besöker Akropolis dagligen. Så vi satsade på att vara där när grindarna öppnades. Det var bra för vi behövde inte köa för att komma in. Men när vi lämnad stället så var det lång kö för att ta sig in. Nu har vi besökt ett till av Greklands stora och fantastiska turistmål.

Den primära anledningen till vårt Aten besök var att komma till ”Liberto Dario” trädgård och träffa honom samt att handla av hans fantastiska växter. Det blev ett väldigt välkomnande första möte med Liberto. Två välfyllda backar med fick vi med oss hem. Så nu har Christina att göra med att hitta platserna att plantera växterna.

Att vi just före Atenresan fått två kartonger med växter från Filippi i Frankrike Gör det inte lättare för Christina att hitta lämpliga planteringsplatser.

Nu händer det saker!


Det händer alltid saker så det är inget nytt. Alla händelser är inte stora. De flesta händelser är inget att oroa sig för. Men två gånger denna vecka har vi haft hönor med värpproblem. Kanske är det en höna som haft problem två gånger. Det är svårt att veta efter som vi inte ser skillnad på alla. Den senaste som fått vår avhjälpande omvårdnad har jag målat röd i nacken för att se om det händer samma höna igen.
Man ser på hönan att hon har svårt att få ut ägget på att stjärtfjädrarna går neråt. Då ger vi hönan ett varmt bad så att musklerna slappnar av. Hela hönan slappnar av och somnar så sött när man virar in henne i en handduk. När hon torkat så oljar man in bakdelen så att ägget ska komma ut lättare. Hittills har det lyckats all tre gångerna det hänt.


I olivlundarna förbereds det för skörd. Den torra markfloran ska slås så olivdukarna ska vara lätta att lägga ut. Vår olivlund är bara så där lite bevuxen Det skulle se snyggt ut med en klippning, men det känns inte helt nödvändigt.

Nu har turisterna minskat drastiskt i antal. Nu kommer de deltidsboende i stället. Det är en trevlig tid för oss som bor här året om. Då hittar vi på både det ena och det andra med våra vänner som dykt upp nu när den värsta sommarhetta lyser med sin frånvaro.
I veckan tog vi en promenad i bergen med vänner från Norden och England.  

Även de som har sina hus på hjul har kommit. I går var det ovanligt många hus och campingbilar som vildcampade i området. Över 30 bilar kunde jag räkna till mellan vårt hus och Agios Dimitrios.
Här ser vi husbilar hela vintern. Det är en fin, vild och lagom servisvänlig halvö att övervintra på.


Vi fortsätter med vår motionssimning i havet. Än är det mycket varmt. Så här på hösten händer det oftare att det går vågor som gör att vi föredrar att hålla oss på landbacken.


Då får vi mer tid till att spela fler partier Moultezim. Tyvärr så förlorar jag mycket oftare än Christina. Det är bara att bita ihop och hoppas på bättre tur nästa gång