Höstlök och benknotor

Foto C. Fryle

Ännu en tur i bergen har vi avverkat. Målet var att gå en vacker vandring och samtidigt få se lite av de första blommande höstlökarna.
Vi körde till Miléa och parkerade bilen på torget. Vid ett litet kafé satt några herrar och pratade. Den enda som arbetade var dödgrävaren på andra sidan muren där gravarna finns.
Vägen upp mot klostret Panagia Giatrissa har jag gått förut så inga digitala kartor behövdes. Det är ju bara att följa ledmarkeringarna.
Den första biten går man i något som liknar svenska fägator. Det är en av områdets bästa växtplatser för cyklamen. På skuggsidorna växer C. hederifolium och där solen kommer åt C. graecum.

Så här års ser vi inte så mycket blad men desto fler blommor. Variationen är stor och några ser ut som små vindkraftverk.

När vi kom lite längre upp blev marken magrare och vi gick på små stigar, stenlagda kalderimer och nere i själva bäckfåran.
På ett ställe var vi ouppmärksamma och gick fel. Men det var ju bara att plocka upp mobilen och kolla på den digitala kartan och se var vi var i förhållande till leden. Men min mobil fanns inte någonstans. Jo, hemma på skrivbordet – till ingen nytta. Så vi fick springa runt och leta efter leden. Men det var inte lätt för här på bergssluttningarna går boskap och gör egna leder kors och tvärs. Fast någon boskap såg vi inte till, men väl en gammal sköldpadda.

Men man ska inte sörja över att man är vilse. Hade vi följt spåret så hade vi missat några fina exemplar av Colchicum bivonae (höger). Till vänster en Prospero autumnale. Den växer överallt, men är lätt att missa ändå för den är så liten. Men kryper man nära så upptäcker man dess skönhet.

När vi väl hade hittat rätt igen så kom vi till ett parti där denna vackra Crocus boryi hade börjat blomma.

Foto C. Fryle

Till slut kom vi fram till en källa dit djur av olika slag kommer för att dricka vatten. När vi närmade oss så hördes vildsvinen springa och gömma sig.
Här var det skönt att skölja av sig och sitta under de stora valnötsträden och torka.
Sen var det bara att vända om och gå stigen neråt tills vi nådde vår bil igen.

Nyfikenheten över vad dödgrävaren höll på med fick mig att gå in på kyrkogården. Där hade han radat upp ben från en avliden. Jag kan inte traditionerna, men antingen är dom väl uppgrävda eller så ska dom grävas ner.  

Sopor, kastanjer och en helig jungfru

Idag är det en viktig dag här i Grekland. Dormition of the Virgin. Om jag fattat sken rätt så är det en minnesdag över den heliga ljungfrus död och återförening med den stora guden. Men jag kan ha fattat det lite fel.
Att det är en helgdag kom jag inte på förrän vid lunch när jag kastade ett öga i almanackan. Mina planer var inte att delta i några religiösa ceremonier. Min viktigaste plan var att slänga skräp. Så jag lastade bilen med väl sorterat skräp för att det lätt ska gå och återvinnas.
Bilden visar raden med återvinningskärl. De kan vara svåra att hitta bland allt bråte. Bakom den röda bilen ligger en ännu längre rad med skräp. Den är för deponiskräp. Men jag tror inte en enda sopa återvinns. Så varför bry sig om att sortera?

Efter soptömningen blev jag sugen på kaffe så jag körde högre upp i bergen för att få det lite svalare. Jag hamnade i Kastania. Kastania är ett väldigt vanligt bynamn i Grekland. De har de gemensamt att de ligger på nivå över 500 meter över havet. Det är på den nivån kastanjeträden börja växa.
Detta var första besöket i just detta Kastania. Och på torget hittade jag två mycket trevliga tavernor. Idag blev det bara en iskall kaffe. Men jag ska tillbaka hit för att inta en söndagsmiddag någon gång snart. Som sig bör står det en jättestor kastanj på det lilla torget, även ett mullbär och en valnöt får också dela på utrymmet.

Jag har en vana att titta på kyrkor och kapell när jag besöker en ny by. Kyrkan på torget med tavernorna uppehöll mig inte länge. Den var väldigt tråkig.
Men lite högre upp i byn hittade jag kyrkan som tillägnats St. Peter. Den är byggd på elvahundratalet och är rätt nyligen restaurerad. Kyrkan har ett antal gängstänger som går från långsida till långsida för att den inte ska falla ihop. Ingången och insidan är otroligt vacker med stenarbeten, målningar och träsnideri.

Dörrposten i marmor har en vacker mönstrad dekor.  

Jesus på korset vaktas av två stora och gröna drakar. Jag är inte så bevandrad i religionerna men gröna drakar hör de verkligen till kristendomen?

Och så hittade jag den helige mannen med fiskkrokar i öronen.

Och två men som pussas är verkligen uppfriskande att se i kyrkan, i en tid som denna, då homofobin ökar bland religionsutövarna och högernationalisterna.

Guppande bahytter och mässande

Söndagsmorgon och som vanligt behöver jag en promenad för att starta min kropp. Fast ibland cyklar jag och det är också trevligt.
Idag gick min tur efter havet och så en runda i byn.
Den första människan jag stötte på var en dam som plockade kaktusfikon. Jag har också plockat dessa en gång. Det gör jag inte om. När jag smakade på ett fick jag massor med mikroskopiska taggar i läpparna. Jag glömde fort vad de smakade men svedan i läpparna kommer jag aldrig att glömma.

Innan jag kam fram till byn så ska jag umgås lite med en trevlig häst. Hen kommer alltid fram till muren när jag är i närheten. Undrar om det beror på morötterna jag oftast har i fickan.

Jag tog svängen om det fina badet Gnospi. Och där hade någon fan av Fan Club of Panathinaikos Athletic Club ”Gate 13 med sprejburkar dekorerat muren.
Fan Club of Panathinaikos Athletic Club ”Gate 13 tror jag är en paraplyorganisation för många sportklubbar.

Det var inte bara jag som var på väg till Gnospi. Även damer i hatt. De ligger i det svala vattnet och sladdrar medan de flyter runt i flera timmar.

Så här på söndagsmorgonen är de mest religiösa i kyrkan och lyssnar på messande herrar. Jag tror i alla fall de mässar. Själv har jag oftast en ljudbok i örat när jag inte måste lyssna på något annat.

Efter kyrkan vek jag av mot marinan. Där låg alla de små söta fiskebåtarna inne. Kanske är det ogudaktigt att fiska på en söndag.

Sen var det dags att vända hemåt till en väntande frukost. Jag passerade många granatäppelträd på vägen. Och lite granatäpplejuice skulle sitta fint. Men på mina två träd har alla kart trillat av. Men nästa år kanske jag kan pressa massor av juice.   

Jag och min cykel en tidig morgon

Så här mitt i sommaren är de tidiga morgnarna underbara vid medelhavet. Då är bästa tiden för fysisk aktivitet. Idag blev det en cykeltur längst kusten en bit söder ut. I byn var det väldigt lite aktivitet. Bara två hade tagit plats vid serveringarna.

Pantazi beach låg ännu i skugga och inga badare syntes till. Bara en man från tavernan som ställde ordning på solstolarna.

Mitt egentliga mål var att titta till en väns hus. Då framförallt automatbevattningen.

Bougainvillean ser ut att ha klarat sig bra. Och de övriga växterna också. Och vissa har tagit åt sig lite för mycket utrymme. Men det är lätt avhjälpt med en sekatör.

Innan jag vände hemåt så tittade jag till marinan i Ag. Dimitrios. Där var det stendött så det fick bli en bild på det vackra tornhuset istället. Det finns väldigt få tornhus riktigt nära vattnet. Men här finns ett.

Det blev även ett litet stopp vid dessa fantastiskt gulliga varelser. De har gått sen födseln i samma olivlund, som nu inte innehåller ett grönt strå. Men utanför staketet står ett stort träd som vattnas. Och där växer grönt frodigt gräs som getterna blir glada om man hjälper dem att komma åt.

Christinas morgonsyssla är som vanligt att ta hand om trädgården ,och det är flera timmars jobb. Så hon höll fortfarande på när jag kom tillbaka hem.

Skattjakt i Kalamata

Det finns alltid en anledning att ta bilen till Kalamata. Idag var det främst för att hämta skattedeklarationen. Det är dags att betala skatt för uthyrningen av övervåningen. Skatten är relativ hög jämfört med vad vi betalat för uthyrning i Sverige. Men staten har väldigt många hål att stoppa mitt bidrag i.
Deklarationer klara vi inte av att sköta själva så det får en revisor göra åt oss. Vi har en jättebra kille som sköter det. Han och några andra revisorer har ett kontor högt upp i ett ruffigt hus mitt i Kalamata.

Det borde vara obligatoriskt för revisorer att ha hjälm. Men säkerhetstänket är inte så högt i Grekland. Och så länge taket bara ramlar ner lite i taget så ska det nog gå bra.

Anledningen nummer två var att köpa en ny mixer. Sådana saker handlar vi på Kotsovolos.
Vår förra burk gick varm när jag försökte göra chiliflakes. Man måste passa sig när man bereder för het chili. Man vet aldrig vad som kommer gå på tok.
(Det blir el lustig effekt när man rätar upp en bild i Lightroom. Runda burkar kan bli äggformade).

För att spara tid köpte vi lite snabbmat Lidel och åt på hemvägen. Idag stannade vi vid ett kapellet Holy Triad, Αγία Τριάδα. Det ligger på en av de vackraste platserna efter vägen hem. Men tyvärr så finns det ingen utsikt mer än åt vägen just där. Ett skuggtak finns det i alla fal som man kan sitta under. Men just idag var vi inte i behov av det. En obekväm bänk kunde vi utnyttja att ha som sittplats och bord.  Christina var mycket lycklig över en påse stora körsbär som det skulle bli till efterrätt.

Min lunch bestod av en pytteliten ostburgare. Den såg inte alls aptitlig ut. Men jag blundade och åt. Och visst är det mesta gott om man är riktigt hungrig.

Väl hemma igen var det akuta kaffebehovet som var prioriterat att tillfredsställa. Det blev inget svenskt kaffe på svenskt vis. Det är så mycket godare att göra  Greklands nationalkaffe, Kaffefrappe.

Efter den korta kaffestunden var det dags att ta hand om alla inköp. Och det blev som vanligt inhandlat ett proppfullt bagageutrymme samt lite grann till baksätet.
En del varor ska rensas och styckas innan de fryses in. Och räkorna ska kokas och ätas senare i kväll.