Mellan regnskurarna!

Nu är det höst och regnperioderna kommer tätt. Då är det gott att ha ett altantak att sitta under. Även om det regnar och är mulet så är det behagligt att sitta ute.

Jag gillar mycket mer att pyssla utomhus än inomhus. Det finns att ta itu med trots att allt är blött. Som att elda upp alla tunna vattenskott som vi ryck väck från olivträden under sommaren. Det mesta klipp kör jag genom flismaskinen. Men de har ynkligt tunna blir för jobbigt att flisa. Sen är det roligt att ha något att elda. Blöta kvistar och löv är extra roligt för de ryker så fint.

Blir det för blött ute så finns det att göra inne. Idag har jag för tredje gången börjat på ett kok av dijonsenap. De två första gångerna blev inte riktigt så bra som jag önskat.
Imorgon när jag rört ihop avkoket med senapspulvret hoppas jag på ett resultat som överträffar all senap jag smakat tidigare i livet.

Mitt mål var att få fram egen saffran i år till lussebullebaket. Men jag är nog Greklands sämsta saffranodlare. För två år sedan blommade några få saffranskrokusar. I fjol blommade inga och i år är inte resultatet bättre. Men jag har fått en väldig massa nya lökar.

Jag är i alla fall nöjd med min cyklamenodling. Det är inget vi ska äta. Bara njuta av dess skönhet.

Våra kycklingar har fått flytta ut i kycklingburen. De älskar livet där när de kan springa ut i gröngräset. Men de springer snabbt in igen när regnskurarna kommer.

Vi har skaffat två styvmödrar till kycklingarna. Det är hönor av rasen australorp. Dom blir säkert underbara mödrar. De är mycket lugnare än våra silverudds blå höns.
Det var lite jobbigt att få fatt på nya höns. Jag letade i några grekiska fjäderfägrupper på Facebook. Det tog lite tid innan jag hittade en som hade fina höns på södra Peloponnesos. Det är många bilar som kör runt och säljer fjäderfän. Men oftast ser djuren för hemska ut.
Efter en fråga på Facebook så fick jag ett svar från en som inte kunde engelska. Men han gav mig telefonnumret till sin fru och vi kommunicerade riktigt hjälpligt.
Det visade sig att de hade sina höns i grannbyn Stoupa. Tio minuter efter samtalat så var vi vid hönsgården. Den innehöll en massa renrasiga höns. Djuren såg väldigt friska och välmående ut.

Nu händer det saker!


Det händer alltid saker så det är inget nytt. Alla händelser är inte stora. De flesta händelser är inget att oroa sig för. Men två gånger denna vecka har vi haft hönor med värpproblem. Kanske är det en höna som haft problem två gånger. Det är svårt att veta efter som vi inte ser skillnad på alla. Den senaste som fått vår avhjälpande omvårdnad har jag målat röd i nacken för att se om det händer samma höna igen.
Man ser på hönan att hon har svårt att få ut ägget på att stjärtfjädrarna går neråt. Då ger vi hönan ett varmt bad så att musklerna slappnar av. Hela hönan slappnar av och somnar så sött när man virar in henne i en handduk. När hon torkat så oljar man in bakdelen så att ägget ska komma ut lättare. Hittills har det lyckats all tre gångerna det hänt.


I olivlundarna förbereds det för skörd. Den torra markfloran ska slås så olivdukarna ska vara lätta att lägga ut. Vår olivlund är bara så där lite bevuxen Det skulle se snyggt ut med en klippning, men det känns inte helt nödvändigt.

Nu har turisterna minskat drastiskt i antal. Nu kommer de deltidsboende i stället. Det är en trevlig tid för oss som bor här året om. Då hittar vi på både det ena och det andra med våra vänner som dykt upp nu när den värsta sommarhetta lyser med sin frånvaro.
I veckan tog vi en promenad i bergen med vänner från Norden och England.  

Även de som har sina hus på hjul har kommit. I går var det ovanligt många hus och campingbilar som vildcampade i området. Över 30 bilar kunde jag räkna till mellan vårt hus och Agios Dimitrios.
Här ser vi husbilar hela vintern. Det är en fin, vild och lagom servisvänlig halvö att övervintra på.


Vi fortsätter med vår motionssimning i havet. Än är det mycket varmt. Så här på hösten händer det oftare att det går vågor som gör att vi föredrar att hålla oss på landbacken.


Då får vi mer tid till att spela fler partier Moultezim. Tyvärr så förlorar jag mycket oftare än Christina. Det är bara att bita ihop och hoppas på bättre tur nästa gång


Rapport från lunden!

Nu är det riktigt hett här i Mani. Några grader över 30 har vi haft de flesta dagarna de senaste två veckorna. Men våra gäster på övervåningen klagar inte på värmen. De har kommit hit för att sola och bada. Och på kvällarna sitter de med en drink och skådar de fantastiska solnedgångarna.
Har de ingen solnedgång och titta på så kan de titta på den vackra bougainvillean som är som bäst nu. Den som står på andra sidan i med mycket mer värme och sol har tagit en vilopaus. Det kan den behöva efter flera veckors blomning.

Det är en del att göra i trädgården. Ogräs ska rensas. Krukor ska vattnas och grönsaker ska skötas. Detta gör vi tidigt på dagen innan det blir för varmt. Efter frukosten vid nio så är det oftast avklarat och då kan vi gå och ta oss en simtur i havet nedanför huset.

Nu börjar vi se vad det kommer att kunna skördas av frukt lite längre fram. Allt är väl inte så imponerande. Granatäpplen får vi minst ett, men troligen blir det ytterligare några som kommer att sitta kvar tills de mognat. Avokado har jag bara sett två. En per träd är inte så mycket. Aprikoser blir det två men de blir gigantiskt stora. Persikor blir det en hel massa på ena trädet. Den andra persikan ger ingen frukt i år. Inget av plommonträden är gamla nog för att ge frukt. Men päron får vi några stycken. Kaki har vi också och de ger några stycken och det är väldigt bra. För trädet har varit svårt att få i gång. Citrus av olika slag börjar ge bra med frukt.
Det som ger mest är det svarta fikonet och det är en stor glädje och smakupplevelse.

Olivträden har aldrig haft så mycket frukt som i år, så vi hoppas på en riklig skör och massor med olja i höst.

Även grönsakslandet ger massor och mycket mer än vi kan ta hand om. Så vi ger bort en hel del.
Nu kommer vi snart skörda våra första meloner. Och det blir nog svårt att klara av att äta upp alla för Christina och mig. Men det är bra gåvor att ge bort till våra AIRBNB-gäster eller hönsen.

Hönsen har varit dåliga på att lägga ägg de senaste dagarna. Vi har två raser en svenskutvecklad och en grekisk korsning. De två grek-hönorna verkar vara lite mer bekväma med värmen och lägger ägg när det är långt över 30 grader.
De är väldigt dåliga på att sova i hönshuset också. Jag försökte i någon vecka att jaga in dem i hönshuset. Men nästa kväll satt de i olivträdet igen. Så för min bekvämlighets skull får de välja sovplats utan att jag bryr mig. Det är bara hönan Yra som sover i hönshuset. Hon är för fet för att kunna flaxa upp i olivträdet.

Vi har även andra djur i lunden. Vissa är vackrare än andra. Den här lilla rackaren är väldigt vacker i sin nuvarande skrud. Vad den ska bli när den blir stor vet jag inte.
Vi har också en massa cikador. Dom kan man inte beskylla för att vara vackra. Men skränig så det stör är dom.

En hel del ödlor har vi. Och den här stora långa ödlan var nästan en meter tror jag. Dotty och jag jagade den en lång sträcka. Jag vet inte hur ödlan kände det. Men Dotty var jättelycklig.

Tur och retur Trahila

Sent i kväll får vi nya gäster. Därför har det varit städdag i gästvåningen. Städningen var färdig en stund före lunch så det hanns med lite annat. Efter som prognosen säger 91% risk för regn i morgon så passade vi på att ta en cykeltur till Trahila på eftermiddagen. Vägen dit är den absolut finaste i vår närhet. Så kamerorna fick följa med. På ditvägen låg de nedstoppade för att användas på hemvägen. När vi kom till utkanten av Trahila så hälsade en glad och tystlåten hund oss välkomna.

I byn satte vi oss på tavernan och tog en cappuccino och en öl till ett pris av 4,5€. Det är billigt och här får vi alltid en liten tallrik med plockgodis till. Så hör blir vi nöjda.

På hemvägen plockade vi fram kamerorna. Landskapet är dramatiskt och på våren är det ett överdåd av blommor.
Den vackraste tiden var nog för några veckor sedan. Men än ett tag kommer blommorna blomma. Fast här torkar det upp tidigt och blir brännhet på det branta sluttningarna och lodräta klippstupen.

De flesta vackra blåklockorna har changerat. Men där de fått lite skugga av ett klippblock eller fikonkaktus är de fina än.

Det är fler än Christina och jag som tycker här är vackert. På många ställen efter vägen har husbilar slagit läger.

På branterna närmast byn Ag. Dimitrios byggs det flera nya hus. Här har de magisk utsikt över havet men väldigt svårt att ta sig ner dit om de vill bada. Och de som byggt närmast klipporna riskerar att bli anfallna av fallande jättestenar.

När vi kom hem möttes vi av en pigg och matglad höna. Så pigg var hon inte i dag på förmiddagen. När jag gick ut för att öppna hönshuset vid sjutiden, så satt det en höna redan ute i hönsgården. Hon hade tydligen inte gått in i hönshuset på kvällen. Hennes stjärtfjädrar gick åt fel håll. De pekade nedåt och det tyder på problem. Jag plockade upp henne och det gick väldigt lätt efter som hon var ganska slö. Jag undersökte hennes bakdel och den såg väldigt bra ut. Så det fanns inte mycket annat att göra än att vänta och se.
Jag plockade över henne till kycklingburen för att ha lite bättre koll på henne. Där satt hon i flera timmar och såg trött ut. Men strax före lunch släppte hon ifrån sig ett ägg. Möjligen var det hennes först. Nu är hon pigg och tillbaka hos de andra hönorna och förhoppningsvis ploppar näst ägg ut utan problem.

Ägg till påsk!

Nu har våra kycklingar blivit höns och lägger vackra gröna ägg. Så här i början är dom rätt små men jag tror att de snart kommer öka lite i storlek.  Om de någonsin blir lika stora som vår grekiska hönas bruna ägg är tveksamt.

foto:C. Fryle

Det är inte bara ägg som produceras i vår lund så här års. Idag tog jag upp en stor rödbeta för att ha till lunch ihop med ett par ägg. Det är kanske inte en typisk påsklunch. Men så har ve heller ingen påsk här. Den ortodoxa påsken ligger en vecka efter i år.

Även skönhet produceras i vår lund. Lavendelängen på södersidan är så otroligt vacker nu.

Växterna på södergaveln trivs bra i den stekheta värmen. Dom starkt röda kängurutassarna har just börjat blomma. Men de står i knopp länge och är då lika vackra som när de blommar.

Även vildfloran i lunden är vacker. Egentligen borde jag klippa marken nu. Men det får vänta några dagar till. Nu är det för fint för att klippas.

Idag passar det ändå inte med mark röjning, för nu är vi hundvakter åt Estia.

Foto C.Fryle

Glad Påsk önskar Dotty och alla hönorna.