Det blev inget stampat jordgolv

Nu har vår byggmästare skickat nya bilder. Det är lika trevligt varje gång. Samtidigt skickar han nya fakturor. Det är inte lika trevligt. Men där som här så kostar det en dryg slant att bygga.

 


Det var någon lustigkurre som trodde vi skulle ha stampat jordgolv. Här kommer beviset på att det inte blir så. På den gjutna plattan kommer det läggas natursten eller klinkers. Priset är ungefär detsamma. Så det lutar nog åt natursten. Vi kommer nog göra många materialval under besöket där nere i februari.

 

Detta är vår uteplats med utsikt mot havet. Här blir det antagligen också ett golv av natursten. Ytterst kommer det att sticka upp en 50 cm bred mur i lagom sitthöjd. Golvytan blir 16,25 meter lång och 2,4 meter bred.  Här kommer att finnas tre dubbeldörrar ut till altanen. En från sovrummet och två från kök/matplats. Framför dörren längst bort i bild kommer det att finnas en trappa ner i olivlunden. I linje med trappan har man fri sikt mellan två olivträds rader ut mot havet. Nedanför trappan kan vi duka upp för större sällskap om altanen blir för trång. Här nedanför altanen någonstans kommer även mitt utekök att finnas.

Äntligen kom det några byggbilder

Nu har det gått en hel månad sen vi fick några byggbilder senast. Vi började undra om de lagt ner vårt bygge 😉 Men så var inte fallet. Det finns många detaljer att studera på bilderna. Vi får hoppas att de vet vad de gör. (Bilderna är tagna av byggmästaren.)

Greker älskar denna produkt. Betong är lösningen på allt. Dock ej så miljövänligt.

Stenmixen ser fin ut. Fogarna är inte klara på bilden – de kommer att få en ljusare fog.

Olivträdet utanför sovrummet och arbetsrummet står perfekt. Fast kronan bör lyftas lite.

Olivträden på västsidan kommer att ge fin skugga på den nedre altanen.

 

 

Drömmar om ett berg

Havet har alltid varit en del av mitt liv. Jag började tidigt segla och fiska. Och ännu tidigare, redan innan jag kunde stå på egna ben, så gillade jag havsbad. Idag vistas jag sällan ute på havet. Men badar i det salta vattnet gör jag så ofta det ges möjlighet. Vad fick mig då att ge upp båtlivet? Jo, bergen. Efter den första resan till Dolomiterna var jag fast. De fantastiska vyerna, den intressanta floran och den sköna och fridfulla vandringen får mig att må som allra bäst. Det har avverkats många berg sedan den där första resan till Dolomiterna.

Men nu är det ett berg som intresserar mig mer än alla andra. Taygetos som kommer att bli min granne i öster om ett år. Med sina 2.404 meter kommer jag förhoppningsvis få se många soluppgångar över berget.

När jag har flyttat till foten av Taygetos så hoppas jag att hälsan ska tillåta att jag utforskar omgivningens alla stigar. Och gott om stigar finns där. De har utnyttjats i tusentals år. För väldigt länge sedan myllrade de av Spartas krigare och fåraherdar. Eftersom många av lederna är stensatta så har de tålt trycket av många fötter. Tyvärr finns det inte så många GPS-spår över stigarna. Men det är väl något jag får ta itu med när jag väl är på plats.

Om man vill göra det lite extra besvärligt för sig så kan man alltid lämna stigarna och vandra i flodbäddarna.

Många har en föreställning att Grekland är fattigt på växter och sönderbränt större delen av året. Men de kan inte ha mer fel. Stora delar av Grekland är grönt året om. Och Peloponnesos har en artrikedom som överstiger Sveriges flera gånger om.  Den mest intressanta tiden för växtnördar är i månadsskiftet oktober-november. Då har regnen satt fart och väckt alla lökväxter. Men det finns mycket att se långt in på försommaren. Cyklamen är ett släkte som växer både högt och lågt och i tusental.

Överallt på Taygetos stöter man på spår av tidigare generationers ansträngningar. Det får fantasin att skena iväg i de mest underliga banor.

Ett skelett! Det känns stort.

Nu reser sig vårt grekiska hus mot skyn. Hade jag byggt i Sverige hade jag nog föredragit en stomme av trä. Jag är löjligt förtjust i limträ. Men vi får ta seden dit vi kommer och att bygga jordbävningssäkert kan de säkert mycket bättre i Grekland. (Bilderna har byggmästaren tagit)

Isoleringen är inte överdrivet tjock. Men med tanke på att ytterväggarna är 50 cm tjocka och det mesta utgörs av natursten så ska nog det fungera perfekt.

Jag tror att övervåningen ska stå fritt från undervåningen för att få den jordbävningssäker. Men här hänger armeringen ihop genom våningarna. Fast det går naturligtvis att kapa armeringen mellan gjutningen av underplan och överplan.

Livgivande vatten

Foto: Panayotis Hioureas

Utan vatten står man sig slätt. Och nu har jag fått bilder från tomten i Grekland där jag ser att en vattenledning håller på att dras till tomten. Men är inte slangen lite väl tunn? Men det är ju skönt att veta att både vatten och el nu finns framme.
Hur ser driftssäkerheten ut på vatten och elnäten i Grekland? Jag har fått indikatorer på att de inte fungerar så bra och väldigt lite gör för att få det bättre. Efter vad jag hört så diskuterar lokalpolitikerna frågan mycket. Men de har väldigt svårt att komma till beslut. Både el och vatten finns det nog gott om men det vill till att ta vara på det på ett smart och solidariskt sätt. Men vi ska nog klara oss bra trots att standarden på nätet är undermåliga.  Vårt inkommande vatten går till en bufferttank så därför kan vi klara ett kortare driftsstopp. Varmvattnet värms av solen med stöttning av el-patron.  Varmvattenledningarna är isolerade och en cirkulationspump cirkulerar hela tiden vattnet så att det alltid finns varmt vatten vid tappställena.

Polylimnio WATERFALLS 36°59’3″ N 21°51’17” E

 

Det optimala boendet!

Jag har gått otaliga optimeringskurser genom jobbet. Men att optimera processkretsar och hus har tyvärr inget gemensamt. Men har man en fru som har arkitektutbildning, bra pennor och linjaler så går det bra ändå. Vi ska ju bygga ett grekiskt hus. Då kan man tycka att vi ska använda grekiskt tänk. Men jag tror inte de har så mycket tänk. Det känns mer som om det blir som det blir. Men jag är nog bara fördomsfull. Antagligen tänker de bara på helt andra saker när de tänker hus.

Gamla traditionella stenhus under renovering.

Vi började med att studera skisser som vi gjort till ett hus vi aldrig fick byggt i Sverige. Där fanns många goda idéer och lösningar. Sen började vi rita. Och förkasta skisser och rita om. Till slut hade vi en idé som vi skickade till byggmästaren. Och så sa han vad han tyckte var onödigt dyrt att bygga. Så vi ritade om och bollade husskisser fram och tillbaks med vår byggmästare – tills vi hade något som vi var rätt nöjda med. Och optimerat kan vi verkligen kalla det. Inte en enda kvadratmeter golvyta i onödan. Byggmästaren blev till slut rätt imponerad och säger att huset kommer att fungera som en maskin.

Men även om ritningarna är klara så återstår det massor med detaljer att besluta om.

Jakten på ett boende

När vi väl bestämt oss för att det var här vi ville bo så gjorde vi som man gör i Sverige. Vi sökte på mäklarsajter Med en gång förstod vi att det är milsvid skillnad mellan svenska och grekiska mäklare. När man söker runt på nätet upptäcker man snabbt att många objekt finns på flera olika ställen, och de behöver inte ha samma pris. Men priset betyder inte så mycket då det oftast är köparens marknad. Många objekt har legat ute väldigt länge så om man fastnar för något så är det bara att börja förhandla med bud långt under det begärda priset.

Objektbeskrivningarna är oftast inte så mycket att hänga i julgranen. Det som är mest förbryllande är var objektet ligger. Ofta står det ett ortsnamn och så finns det en karta med en plupp på. Det är bara det att pluppen och orten kan ligga flera kilometer ifrån varandra, ibland mil.  Så begär GPS-position om du vill vara säker. Tomtkartor presenteras sällan ihop med objektbeskrivningen. Det beror antagligen på att det inte finns något centralt fastighetsregister. Därför behöver både köpare och säljare en advokat som gör upp om affären. Men bästa sättet att söka hus eller tomt på är att göra det på plats. Och ofta har mäklare fler objekt än vad man kan se på deras sajter. Och det är olika hur bra mäklarna hittar till sina objekt. En gång åkte vi runt flera timmar utan att hitta alla tomter. När jag frågade mäklaren om han inte använde GPS så sa han sådant använder inte vi. Jag funderade på om jag skulle ge honom en lektion i hur man använder mobilens GPS. Något du kommer att reagera på om du letar hus eller lägenhet på grekiska sajter är hur bristfälligt stajlade bostäderna är. Diskbänken kan vara full med disk och sängarna obäddade och fyllda med smutsiga kläder. Men ge inte upp. Det finns många och helt fantastiska objekt även om du kanske inte hittar dessa på mäklarsajterna.

Denna tomt i Kardamyli var vi väldigt intresserade av tills vi såg tomtritningen. Det tog ett tag innan vi förstad att ritningen inte var en teckning av en överkörd bläckfisk.

Kardamyli är en mycket gammal och trevlig ort. Men där hamnade vi inte utan vi hamnade i Agios Nikolaos som inte är fullt så anrikt.

 

Ny bostadsort = bättre väder?

Vad som är bra väder kan man tvista om. Men en sak är säker och det är att jag trivs inte så bra med vädret på den svenska västkusten. Möjligen kan fem månader vara rätt hyfsade men vintermånaderna är riktigt kassa. Efter att jag gjort en grundlig utredning så tror jag att jag kommer att trivas bättre med vädret i Grekland.

 

Även om min temperaturen under ett halvår kommer att gå under 10 grader och ibland även under 5 grader, så kommer förhoppningsvis detta ske på natten när jag ligger och sover.

Kanske lite i varmaste laget under sommarmånaderna. Men då får man väl utnyttja morgon- och kvällstimmarna och ta det lite lugnt under dagen. Skönt att kunna lämna vantarna kvar i Sverige.

Det här tycker jag om. Det är alltid fler soltimmar i Stoupa även om sommardagarna är mycket längre här på svenska västkusten.  Det måste betyda mer blå och klar himmel. Det kan bli svårt att få till bra fotoväder. Men jag får väl stiga upp i ottan.

Det är bara att applådera åt detta. Paraplyet får jag använda till att söka skugga under.

Oj, vad det regnar mycket. Men regndagarna är få, så när det kommer kommer det rejält. Då kanske jag slipper det här småskvättandet som vi har haft i några dagar nu.

I ett halvår ska jag nog klara av att ta mig ett dagligt dopp. Förhoppningsvis hittar jag en varm källa så jag kan hålla mig ren det andra halvåret också.

 

 

 

 

Vägen är målet?

Foto: Panayotis Hioureas

Det är ett uttryck som väl stämmer in på våra planer. Nu är vägen inte hela målet och efter vägen passerar vi många delmål. Som när första skopan sattes i marken för att göra plats för vårt hus. Det var ett ögonblick som fick det att kännas som något som är mer än en fantasi.


Innan vi kom så långt som att starta bygget var det många saker att ta ställning till. Ritningar gjordes, ändrades och skickades fram och tillbaks. Men nu har vi huvuddragen färdiga som ni ser på bilden. Fast riktigt som på bilden blir det inte. Denna ritning har vi självklart hunnit ändra lite på.

 

Nu ska en platta gjutas så att väggar kan resas. Och i väntan på det så jobbar stenhuggarna med att göra hörnstenar.

Några månader innan bygget startades planterade vi våra första lökar. Vi har en hel del växter i vår nuvarande trädgård som antagligen gå utmärkt att odla på vår tomt i Grekland.

Ett annat sätt att leva

Om ett drygt år bor vi här. Det är planen.

Med 62 års erfarenhet av att bo i Sverige kan jag det. Det har inte varit fel eller oangenämt men det är inte någon större utmaning. Och nu känns det som om det är dags att handla för att inte stagnera.
Det är tur att jag är gift med Christina som har ungefär samma idéer om vad livet ska innehålla. Vi har tillsammans byggt upp en trädgård i Varberg. Den har varit vårt stora gemensamma projekt. Men nu känns det som om vi är färdiga med det – och huset vi bor i är inte alls avpassat för vår livssituation. Så nu flyttar vi. Kanske inte direkt nu. Men snart. Vi flyttar till Grekland om ett år. Det är ungefär så lång tid det tar att bygga vårt drömhus. Tomten vi köpt ligger i södra Peloponnesos. En bit nedanför Kalamata på den mittersta tungan.

Att det blev det här området är ingen slump. Efter att ha bilat runt en del i Grekland och flera gånger på Peloponnesos så vet vi vilken fantastisk natur, vacker kust och god mat här finns. Vi har varit i kontakt med flera mäklare som visat oss hus och tomter ända från Kalamata och söder ut till Agios Dimitrios. Och det har varit svårt att hitta något som passar just oss. Vi vill ha ett hus som är gjort för oss att åldras i. Och en tomt som ligger nära havet och nära service så vi slipper vara beroende av bil för varje ärende som ska uträttas.  Och denna tomt hittade vi i norra utkanten av Agios Nikolaos.

Tomten är en olivlund med 60 olivträd. Den ligger en bit in från huvudvägen och mellan tomten och havet finns bara en cykel- och gångväg. Cykelvägen som går efter kusten förbinder Stoupa med Agios Nikolaos. Utanför den är kusten stenig och inte så badvänlig. Men det finns en liten hemlig och fantastisk vik 88 meter från vår tomt. Vet man inte vägen till den så är det inte lätt att ta sig dit. Men jag vet. Vill man bada från klippor och hoppa direkt ner i Medelhavet får man gå 500 meter till Gnospi som ligger på samma udde som Agios Nikolaos. Det är en väldigt häftig plats. Man kilar bara ned för en trappa – så ligger det lilla kapellet under utskjutande klippor. Marken runt omkring är stenlagd, så det är en perfekt badplats. Man behöver varken parasoll eller badskor. Går man ytterligare 150 meter söder ut kommer man till den fantastiskt vackra hamnen i Agios Nikolaos. Här finns flera restauranger, en liten affär, ett charkuteri – och när fiskarna kommit in med fångsten kan man handla från ett fiskstånd. Och är det någon vara man inte får fatt i här så går det alltid åka några kilometer norrut och handla i de större affärerna i Stoupa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gnospi

 

 

Servering  i Agios Nikolaos hamn