När våra gudar drabbas av lockdown

Vad gör man en söndag när kyrkan är stängd på grund av lockdown?
Det kan nog vara hårt för många här i Europas mest religiösa land. Men mig personligen berör det inte så värst mycket. Jag hör nog till de minst troende i hela Mani. Men jag har en god konkurrent i Christina. Det finns andra stängda ställen som bekymra mig mer. Som den lokala järnhandeln. Den skulle jag behövt i går när jag upptäckte en läcka på en nedgrävd vattenslang. Nu fick jag stänga av vattnet till uteduschen för att låna en slangkoppling där, för laga läckan med.

Annars började min dag tidigt. Redan igår förberedde jag en fördeg av min surdegskultur.  Den ska jäsa i 12 timma. Så klockan 6 idag kunde jag sätta igång med baket. När väl brödet var färdiggräddat kunde jag gå ut i den härliga sommarvärmen.
Innan solen nått horisonten i kväll så plockade jag av all chili. Den la jag in i en burk. Vad jag nu ska med den till. Jag har ju burkar sedan tidigare. Och i frysen har jag en laddning. I kylen finns både söt chilisås och sambal. Ute kan vi odla chili hela året. Men det kan aldrig skada att ha lite extra av det goda.

En bra dag måste också innehålla fika och några parti Spingo. Så här långt in på året måste vi ha passerat årets tusende parti. Av någon anledning vinner Christina oftare är jag. Hon är nog född med tur.

På förmiddagen tog jag en tur på cykeln för att få igång kroppen. Det blev en tur till Stoupa. Några personer hade hittat till stranden. Jag vet inte om det är tillåtet att bada men det kanske räknas som motion. Det är viktigt att ha giltiga skäl för sin utomhusvistelse. Polisen är aktiv och kontrollerar våra rörelser. Idag klarade jag mig från poliskontroll men i förrgår så blev jag synad av tre poliser.

Medan jag cyklade grävde Cristina ner lök av Iris hollandica i vår lavendeläng. Det grävs ner lök och plantor från tidig höst till sen vår så nog ska här blomma framöver.

En lite brasa har vi gjort av att torrt ris och några små brädstumpar. Stora delar av året är här eldningsförbud och det är nog klokt. Men det tar grekerna igen nu. Nu syns rökpelare åt alla väderstreck, och så kommer det att hålla på långt fram i vår.

Instängd och utestängd i Grekland

Nu år det full lockdown här i Grekland. Vi blev förvarnade några dagar i förväg så vi var mentalt förberedda. Det blev ungefär samma bestämmelser som i våras. Fast nu måste vi även ha ansiktsmask även utomhus. Det hoppas jag inte gäller när vi är på egna tomten. Ska vi gå utanför tomten så måste vi få ett godkännande av regeringen. Då skickar vi ett sms som på bilden så få vi ett automatgenererat godkännande. Fast jag kan ju bara gissa vad som står i svaret. Det sms-svaret tillsammans med id-handlingar ska vi bära med oss om vi blir kontrollerade av polisen. Det finns sex olika anledningar som är giltiga anledningar till att gå utanför tomten. Man kan behöva vara lite kreativ i tolkningen ibland. Som idag när jag skulle ner till stranden och sova middag och ta mig ett dopp. Då skrev jag in anledning 6. Vilket är att motionera.

Innan lockdown gjorde jag en ”att göra lista”. Det blir mycket tid hemma i november och antagligen fortsätter åtgärderna även i december. Och uthyrningen ligger nere nu så några gäster att städa efter blir det inte. Lite material att jobba med behövdes inhandlas upptäckte jag. Jag vet inte hur det funkar att handla på nätet framöver. Och många andra möjligheter finns inte så länge det inte går att handla i livsmedelsbutiken eller garden centret.

Några längder armeringsjärn lyckades jag köpa i sista stund. Dessa har jag satt upp 32 cm över muren ut mot vägen. Förhoppningsvis blir det svårare för fåren att hoppa in i vår trädgård nu.

Det finns även en hel del som ska ner i jorden. Christina har beställt lökar från Holland. Dessa ska ner i jorden. Men de var inte så lätt att få fatt i dessa. Jag lyckades lirka ut paketet från postkontoret trots att det var stängt. Det är bra att vara kompis med personalen.
25 dagar tog frakten. Paketet gick att följa till sista anhalten i Holland. Men sen var det som vanligt. Ingen i Grekland verkar bry sig att skanna paketens streckkoder.

Nu är det några dagar sedan det regnade, men än så länge går det att slå ner hackan en bit i jorden så att lökarna kan planteras.

Även en del ätbart har vi planterar. Christina har drivit upp mycket från frö och jag har satt massor av vitlök. Jag vet inte om det är dags för det men på vår lokala plantskola säljer de nu Italian red som det har det blivit många av. Jag köpte även en del intressanta sorter när jag var i Sverige. Det ska bli spännande att se hur de klarar sig.

Vår höst är här

Nu är det hög tid att möta hösten här på Peloponnesos. Den påminner mer om den svenska våren än om den svenska hösten. Nu grönskar det efter att höstregnen har kommit med vatten till de törstiga växterna. Det jag tycker är allra intressantast bland höstgrönskan är lökväxterna. Christina och jag har samlat på oss en hel del fina växtlokaler. Många av dem ligger utan för vår kanton. Och på lördag gäller nya restriktioner för att hindra smittspridning och vi kan inte längre resa fritt till andra delar av Peloponnesos.
Även här i Grekland verkar pandemin ha fått fart på spridningen. Så igår hade vi bara två dagar på oss att besöka områden utan för vår egen region. Vi beslöt oss därför för att genast packa matsäck och kameror för att skåda blommande höstlök. För på fredagen skulle det bli blåsigt och risk för regn. Men det har varit en toppen-fredag idag. Jag har kunnat ta min middagslur på stranden och även hunnit med två bad.
Den vänstra bilden är vår medhavda matsäck. Egenhändigt bakat surdegsbröd med vår egen olivolja. Den högra bilden är ett vegetabiliskt minfält. Sprutgurka!

Denna lilla Narcissus serotinus blommar även hemma hos oss nu. Vi har hittat en lokal lite längre söder ut där den finns i massor. Den är bland de tidigaste lökväxterna och är snart överblommad.

Crocus boryi är relativt vanlig och vi såg den på flera ställen. På ett ställe som vi inte varit på förut växte den i tusental tillsammans med den vackra Crocus goulimyi.

Crocus goulimyi

Den krokus jag tycker är allra vackrast är Crocus niveus. Den har en stor blomma med vita eller svagt violetta kronblad.

Sternbergia lutea växer inte på så många ställen. Men där den växer, växer den ofta i stora täta bestånd.  Med sin starkt gula färg på den stora blomman blir det en häftig upplevelse att se den i hundratal på en liten yta.

Det finns ju också växter som klarat av sin blomning. De har nu frö och Christina samlade lupinfrön – Lupinus albus, en inhemsk art som ofta används som gröngödsel i olivlundar.

Finbesök i paradiset

Det är underbart att vara tillbaka i Grekland. Efter en vecka Sverige utan sin min fru vid min sida blev saknaden plågsam.
Men det alldeles extra roliga var ju att jag fick med mig min son Markus när jag åkte hem igen. Jag skulle ju också haft med mig Christinas Filippa men tråkigt nig drabbades hon av feber och idag sätter man sig inte i ett flyg i det skicket. När Renée fick reda på att Filippa skulle komma hit så bokade hon också ett flyg hit till Kalamata. Så nu har vi Två av våra barn här men ingen Filippa.
Markus och jag tog flyget till Aten där jag hade min bil parkerad.
Och är det första gången man åker från Atenhållet över till Peloponnesos, så är det obligatoriskt med ett stopp vid den gamla bron över korintkanalen.

Vädret var strålande de första dagarna och vi kunde sitta på gästvåningens terrass och njuta av den fantastiska utsikten.

När Renée hade anslutet passade vi på att äta på Stoupas taverna med högst betyg. Så att våra gäster skulle få smaka på det grekiska köket.

Renée har mestadels varit hemma och jobbat medan Markus har semester och kunnat utforska Manis hemligheter lite mer.
Den lokala ölen Nema som bryggs alldeles nära oss fick godkänt. Och det grekiska kaffet som finns i många olika varianter gillar de flesta. Här provar Markus en kall freddo medan jag dricker en freddo cappuccino.

Vi har även hunnit med att utforska några badplatser och bergen uppe vid Hotel Faraggi. Vi följde den vackra vägen till ravinens botten. Sen gick vi tillbaka för att äta en måltid på Faraggis fantastiska takterrass.

Vi har inte kunnat presentera så många av våra lokala vänner för våra gäster. Men djuren presenterar sig själva. Och vissa gör det på ett underligt sätt. Varför hunden räckte ut tungan åt Markus men inte åt mig kan man ju fundera på.
Än är det några dagar kvar för våra gäster här så lite mer kul ska vi hitta på. Förhoppningsvis slutar det regna snart. Igår fick vi över 60 mm. Idag behöver vi inget.

Idag en varannandag

Idag är det en varannandag. Då sköter jag min motion genom att ta en lång morgonpromenad. Det brukar bli något mellan 5 och 6 kilometer. Igår var också en varannandag. Faste en annan varannandag. Då motionerar jag genom att simma en kilometer. Ibland kommer det lite emellan som stör, som tillexempel vind och vågor. Då får jag ta två morgonpromenader på rad.  
Jag går nästan alltid söder ut från vårt hu. Där finns så många alternativa väger och välja på. Men idag beslutade jag gå upp för bergsluttningen och göra en utsväng åt norr, för att få se lite annat. Och så är det så fin utsikt över vårt hus. Det är det som ser så litet ut och ligger närmast havet.

En bit upp i backen står alltid en ledning och sprutar vatten. Jag tror det är en blå övertrycksventil som bara gör sitt jobb. Ytligare några meter upp är det et stort hål i vägen på grund av en vattenläcka som tydligen har fixats till hjälpligt. Standarden på vattennätet i området är så fruktansvärt dåligt. Jag har jobbat mycket med vatten så jag är lite vattenskadad och har stora krav. Vattenledningar förläggs på ett vårdslöst sätt. Råkar man köra ner lite grann i dikeskanten för ett trångt möte så är det stor risk att hjulen hamnar på en vattenledning.  Och tryckklasen på de flesta ledningar är inte särskilt imponerande. Och alla ledningar är underdimensionerade
Men som tur är har vårt hus alltid vatten. Så är det inte överallt. Byn söder om oss och några av bergsbyarna kan vara utan vatten i månader. Då får man köpa från tankbil.

På några ställen ser jag grottor som har används som skydd för boskap. Många av dessa används än i dag. Och här är det få djur som är dekorerade med plastbrickor i öronen. Dom ingår antagligen i den svarta ekonomin.

Här är förvånansvärt många hus som inte är bebodda. Några har bara blivet en stomme innan bygget stoppats. Andra är nästan helt färdiga men ändå inga som flyttat in. Andra har varit bebodda men nu står öde. Varför det är så har finns det många olika anledningar till men det är jag inte kompetent till att skriva en avhandling om.

Ett mycket populärt träd i området är det sterila mullbäret. Det har fördelen att det inte släpper någon frukt som kladdar ner marken. Och tyngder man ner grenarna så blir det fina skuggtak.

När jag gått långt och högt upp i bergen var det dags att byta stig för att vandringen inte skulle ta hela dagen. Jag hade sett ut gångvägen på kartan innan, men det är inte alltid det är så väl uppdaterade. Jag fick ta mig fram genom busk-landskapet där den obefintliga stigen var inritad. Några lindriga rivmärken på smalbenen blev det. Men dom är vana vid så mycket värre.
Det gick snabbt att ta sig nedför och det berodde nog mest på kaffesuget.