Redan de gamla grekerna!

Vårt överskott av olivolja har fått oss att söka alternativa användningsområden. En användning är att göra Johannesörtsolja. Och johannesört har vi gott om i bergen.

Så för tre veckor sedan tog vi bilen för att leta johannesört uppe i bergen. Den första vi hittade gjorde vi ett färgprov på. Den gav inga röda fingrar. Så den fick stå kvar. Lite längre upp hittade vi två arter som klarade färgprover. Så vi plockade blommor och blomknoppar av dessa. Mest av Hypericum perforatum som är den som använd oftast till detta ändamål.

Hemma igen rensade vi riset och stoppade blommor och blomknoppar i glasburkar. Sedan fyllde vi burkarna med olivolja och ställde dessa i solen.


Efter 3 veckor silade vi bort all utom den nu rödfärgade oljan.

Nu är den tappad på små glasflaskor.
Så nu kan vi skydda oss som de gamla romerska och grekiska krigarna. De gick aldrig ut i fält utan att ha denna undergörande antiseptiska olja med sig. Den såg till att både skoskav, brännsår och skärsår läkte utan att bli inflammerade.

När ängen är slagen

Plumbago auriculata, blyblomma

När markfloran i olivlunden är slagen då får vi njuta av våra planterade växter. Det är inte så många tycker Christina och jag. Men det beror på att vi är vana vid många arter från vår förra trädgård. Där lämnade vi nog några tusen arter.
Blyblomman har vi fyra buskar av. De står i blickfånget åt havet. Där binder de blåa blommorna ihop vår lund med havet.

Punica granatum, granatäpple

Granatäpplet är det som jag tycker är allra vackrast nu. Det är inte bara blommorna som är vackra. Även frukterna kan vara riktigt vackra. Jag hoppas att något av våra träd ger riktigt röda frukter. Men om de skulle vara bleka så ger de i alla fall lika goda frukter.

Pandorea jasminoides, jasminpandorea

Jasminpandorea klättrar på vår altan. Finast är den om man står på övervåningen och tittar ner där den kryper på bambutaket.

Nerium oleander

Oleander är nog den vanligaste busken som odlas här i Grekland.  Den finns i väldigt många varianter. Vi har flera olika sorter. Den går utmärkt att forma till små träd.  Våra står som insynsskydd mot vår väg och mot grannhotellet.

Metrosideros excelsa, maorimyrten

Maorimyrten har vi i tre korta häckstumpar som man placerar när man kommer in på tomten. Än så länge har den bara blommat med några få blommor. Och de är ju urläckra. Men vi har mer tänkt på det vackra växtsättet och de tjocka gråtonade bladen när vi gjort vårt val av häckväxt.

Gomphrena globosa ’Strawberry Fields’, klotamarant

Klotamarant en är en låg perenn med den läckraste blomfärg. Jag blir väldigt sugen på jordgubbar varje gång den blommar. Fröna har vi köpt i Sverige. Där säljs den som ettåring.

Gomphrena globosa ’Strawberry Fields’, klotamarant

Jungfrun i det gröna har Christina spritt massor av frö av. Och vackrare blomma och förställning är svårt att hitta.

Ruellia simplex

Ruellia odlas det mycket här i trakten. Det är knappas en växt man behöver köpa. Dess sticklingar är blixtsnabb att sätta rötter. Så den har vi rätt många plantor av.  De stora blå blommorna slår ut på förmiddagen och trillar av på eftermiddagen. Dagen efter blommar den lika rikt igen.

Westringia fruticosa, kustrosmarin

Kustrosmarin var den första busken vi köpte. Blommorna är vackra men den blommar aldrig riktigt överdådigt. Trots det så är vi överförtjusta i vår kustrosmarin-häck.  

Blommor på höjden

Nere vid kusten är det varmt som en fin svensk sommar nu. Men det är fortfarande vår uppe i bergen. Igår åkte vi dit för att hitta vårblomningen. Nere vid kusten är mycket redan överblommat.
Vi besöker ofta en sluttande orkidéäng som ligger på 1200 meter. Och där var blomningen fantastisk.

Foto: C Fryle

Strax ovanför orkidéängen åt vi vår medhavda lunch i en gammal djurfålla, omgärdade av Phlomis fruticosus. Utsikten åt väster är magnifik och i horisonten ser man Peloponnesos västra tunga.

På 1300 meter började vi stöta på stora kuddar av Astragalus monspessulanus.

När vi kom upp till dagens högsta notering på 1600 meter fick vi en fin utsikt mot sydöst och till vänster syns Peloponnesos östligaste tunga.

<< Onosma sp – Primula vulgaris >>

Därefter fortsatte vi bara en kort bit fram till den skuggiga och blöta barrskogen. I det rinnande vattnet trivs Primula vulgaris. Och i de torra gläntorna växer Onosma sp. Vilken art kan jag inte säga så här efteråt. Det finns fyra att välja på när jag tittar i Manifloran.

Christina har hittat en liten fin Euphorbia på hög höjd. Plantan ska nog städas innan fotograferingen.

En laglig vandring

I dessa tider krävs det lite extra för att vara laglig. I vårt fall så måste vi i förväg skriva ett intyg på vad vi ska göra om vi rör oss utanför tomten. Så vid gårdagens promenad undertecknade vi varsin deklaration som fick följa med oss ut.

Vi började gå upp för backen på andra sidan huvudvägen från Fryle House. En bit upp i backen så passerar vi yogacentret Spirit of Life. Där får vi alltid ett lika trevligt bemötande av de tre små hundarna som följer oss så länge deras staket tillåter.

När vi kom ut i den vilda terrängen hittade vi en ovanligt färgstark busksalvia (Salvia fruticosa). Några kvistar fick följa med oss hem och förhoppningsvis får dessa rötter så småningom.

En hel del växter är på början av sin blomning.
Vänster: Kretacistros (Cistus creticus) har väldigt vackra cerise-rosa pappersaktiga blommor.
Höger: En annan cerise-rosa blomning har judasträd (Cercis siliquastrum). Det är ett träd som sticker ut med sin täta blomning på bar kvist.

Vänster: Rosenfibblan (Crepis rubra) är allmänt förekommande och växer ofta i grupper på några kvadratmeter. Det är fantastiskt vackert.
Höger: När vi kom ända ner på stranden så stötte vi på denna strandvallmo (Glaucium flavum). Den är inte jättevanlig men vi har ett stort parti vid strandvägen söder om byn. Den gula blanka blomman mot det silvergrå vågiga bladverket är mycket tjusigt.

Vi såg även annat än växter på vår promenad. Och en bister tjur såg oss. Kanske var det tur att repet han tjudrats i inte var längre än det var.

Vi passerade också en hel del hus. Och efter som nästan alla tomter är muromgärdade så ser man tomtens utformning. I Sverige har de flesta tomter en praktisk och begriplig utformning. Så är det inte i Grekland. Här har tomterna oftast många vinklar. Själv kan jag inte säga hur många vinklar vår tomt har. Men det är gissningsvis över trettio. Men det finns ju undantag som den här tårtbiten.

Ovanliga och vanliga färgvariationer i naturen

Balkansippan (Anemone blanda) ser vi ofta i olika färger i naturen. Från vitt till olika blåviolett nyanser är väldigt vanligt.

Grekisk blåstjärna (Scilla messeniaca) växer bara på ett ytterst litet område i Grekland. Även om växten är ovanlig så har den en vanlig färg och den är från svagt blå till starkt blå.

Ibland kan man hitta några unika exemplar i en avvikande färg som den här vita formen.  Att du ska få se en vit grekisk blåstjärna om du är på rätt plats och i rätt tid är inte allt för osannolikt.

Foto: C Fryle

Knöliris (Moraea sisyrinchium) har också en naturlig violett färgvariation.

Foto: C Fryle

Men att hitta en helvit knöliris är nog rätt så unikt. Men den turen hade mina vänner och jag igår.