Inte mycket till mandelblom

Det har varit mycket trädgårdsarbete den senaste tiden. Igår kände vi för ett avbrott och packade en picknik, för att inta på ängarna ovanför Platsa. Där skulle vi sitta och njuta av alla mandelträd i full blom.
Men när vi väl kom dit så var det bara enstaka träd som blommade. Vi beslöt oss att köra vidare och försöka hitta något nytt. Jag visste om en väg som går från Platanos upp i bergen. Efter som det i stort sett var en vit fläck på vår karta beslutade vi oss för att se om den var framkomlig. Vägen mellan Platanos och Somatiana var riktigt fin och omgivningarna var helt magiska i vårblomningen. Efter  Somatiana blev vägen mycket sämre så vi parkerade där och Christina fick fotografera ett mandelträd eller om det är någon annan Prunusart.

Foto: Christina F

 2,4 kilometer längre upp i bergen finns ett kapell enligt vårt karat. Vi beslöt oss för att äta vår lunch där. Hela vägen dit gick vi på en körväg som på sina ställen var riktigt fin och på andra ställen riktigt dålig.

Foto: Christina F

På den lilla ängen utanför kapellet hade många kor, tjurar och kalvar samlats. Även en åsna (hen till höger) som till slut försiktigt vågade närma sig mig.

Foto: Christina F

Kapell är de perfekta picknickställena för gamla trötta kroppar. Här hittar man alltid murar i lagom sitthöjd.

Det syntes tydligt att kapellet var väl omhändertaget trots sin avlägsna plats. Här inte brann det i oljelamporna. Väggarna är för grova för väggmålningar men det saknades inga inramade ikoner.

På tillbakavägen träffade vi på årets första sköldpadda. Hen fick agera fotomodell.

Foto: Christina F

När vi kom tillbaka till vår bil stor där ett gäng gattet och njöt av den vackra utsikten.
Det blev en riktigt fin tur trots den sparsamma mandelblomningen.

Slit & släp i Lunden

Två täta resor till Kalamata har medfört merarbete.  Många saker har inhandlats där som sedan ska bearbetas hemma. Igår satte jag mosaik i uteduschen. Mosaik är lite kladdigare att sätta jämfört med kakelplattor. Och jag kladdade på bra. Även på väggarnas virke. Med det har jag tagit bort idag. Fördelen med mosaik i ett duschgolv är att det bara är att trycka dit trots att fallet är stort.

Plantor får nästan alltid följa med hem från Kalamata. Efter husets långsida finns en mur där det ska stå buskar nedanför. Nu börjar där bli fullt men några växter till ska nog få plats.

Även ovanför muren ska det stå växter. Och vi har faktiskt köpt en ros och planterat där. Christina och jag har aldrig varit några rosälskare. I vår förra trädgård passerade flera tusen växter men bara en ros som vi fått i gåva. Men här i Mani ser vi ofta väldigt fina rosenbuskar som blommar framförallt på vårvintern och senhösten. Så vi testar vi med.

Det dröjer till rosen blommar men vi kan i alla fall njuta av dom vackra holländska irisarna nu.

Och så har vi alla roliga grönsaker som ska ner i jorden. Tyvärr så tänker jag inte efter i förväg så när jag ser en tom yta i grönsakslandet så planterar jag genast något. Och hittar jag inget hemma så cyklar jag några hundra meter till vår plantshop. Där finns för det mesta salladsplantor, kålplantor, sättlök och sättpotatis.
När jag planterat igen hela grönsakslandet så har vi ingenstans att sätta ut alla Christinas fröplantor som till viss del härbärgeras i vår gästvåning på natten och ute på altanen på dagen.

Så igår fick jag anlägga drygt 10 nya kvadratmeter grönsaksland. Det är inget jobb jag gör med spade. Jorden är för stenig och hård och en ryggkota är utsliten. Men det går fint att stå på knä och svinga en tung hacka. Det går inte fort men jag är ju pensionär och har all tid i värden.
Idag har det blivit ytterligare 10 kvadratmeter och kanske får jag tid att anlägga ytterligare 10 kvadratmeter i morgon.

Planteringsväder

Dagen startade med strålande sol och vindstilla. Vi tyckte det skulle vara en fin dag att plantera växter i trädgården. Men det saknades några av våra önskeväxter. Så vi funderade på om en tur till plantskolorna i Kalamata vara möjlig. Det blev till att sätta sig in i gårdagens skärpning av Greklands lockdown regler. Efter lite googlande kom vi farm till att vi kan åka utan att bryta mot de nya reglerna.
På vägen till Kalamata stannade vi för att studera områdets finaste planta av den rosa formen av Lithodora zahnii. Det växte många fina plantor i bergväggen men den finaste formen som växer upp genom asfalten hade blivit rörsågens rov. Så nu står där en väldigt kompakt lite buske utan blommor. Nästa år stannar vi här igen och hoppas att få se bedårande blomrik planta.

Sen åkte vi vidare till GreenLeaf Garden Center. Här handlar vi mest små gulliga suckulenter, kaktusar och Euphorbia. Men idag blev det också två buskar. Därefter körde vi vidare till en kakel-affär. Jag hade tänkt mig något billigt restparti av mosaik till uteduschgolvet. Men Christina är mer nogräknad så det slutade på ett pris på drygt 149€ för 105 x 105 cm. Och så måste det beställas. Så nu måste jag åka till Kalamata om några dagar igen för att hämta beställningen. Efter kakel-affären körde vi vidare till vår favoritplantskola ΝΙΚΟΥ – ΧΕΙΛΑ ΕΙΡΗΝΗ. Här får vi alltid professionell hjälp av trevlig personal. Deras utbud av fina plantor är rätt så hyfsat. Här blev det tre träd och några buskar till.

Efter vi lastat bilen full med växter. Körde vi vidare hemåt med tomma magar som ropade efter mat. Men inga tavernor eller caféer tillåter sittande gäster. Vi kunde i alla fall köpa ett par pajer och kaffe och ta med oss till stranden som ligger alldeles intill Manivägen söder om Kalamata. Här badar det alltid någon om solen skiner. Idag låg en dam i och plaskade hela tiden medan vi intog vår lunch. Jag har själv badat här i februari för några år sedan och då var det inga problem att ligga i länge och njuta av badet.

Hemma igen satte jag genast igång att göra planteringshål med hjälp av korp och hacka. Det första som blev planterat var päronet med det fina namnet Santa Maria. De hamnade efter södermuren. Så nu är vår södermur områdets pallvänligaste gräns. Här står nu fem fruktträd och en passionsfrukt som klänger på muren.

En väldigt smal Cypress grävdes ner. Det är en vanlig klassisk växt här i Mani. Dom står som utropstecken i landskapet och ofta skvallrar de om att där finns en bosättning.

Dagens sista plantering var en Schinus molle. Ett rosepepparträd. Det kommer att stå så man ser det när man går vår långa gång på entrésidan av huset. Det stora olivträdet som står snett bakom ska så småningom bort. Det står lite dumt till när man ska ta sig upp och ner för rampen som går mellan platåerna. Nu hoppas jag trädet snart ger frukt, för jag älskar att bita sönder ett bär och ha den goda smaken i munnen under lång tid.  
I morgon planterar jag buskar.  

Sextiofem

Idag har jag fyllt år. Det sägs att man går i pension när man blir 65 år. Jag tjuvstartade för två år sedan. Det var ett klokt beslut.
Dagen började fint med lite överraskningar som Christina ordnat. Nybryggt kaffe och presenter, blommor och festliga ballonger i taket. Efter kaffet ringde mina barnbarn och sjöng och hurrade för mig. Det var en trevlig överraskning.

Foto: C. Fryle

Eftersom vädret var toppen tog vi bilen upp till Milea och gick en av de häftigaste cyklamenstigarna i området. Mest såg vi Cyclamen hederifolium med de mest varierade bladformer och mönster. Här växer också gott om Cyclamen graecum. Och lite av Cyclamen rhodium ssp peloponnesiacum.

I bäckfåran blommar massor av Iris unguicularis. Och på stigen börjar Himanthoglossum robertianum resa på sig.

Foto: C. Fryle

Sedan körde vi vidare till Moni Vaidenitsa. Där är en liten kyrka och klosterruiner.  Platsen är ett populärt picknikställe. Och det var här vi intog vår enkla lunch. Medan Christina sprang runt och fotade växter så passade jag på att ta en tupplur i solen.

Foto: C.Fryle

Nedanför klostret rinner en bäck och i bäckravinen växer mängder med vackra blommor. Det mest spännande som blommar nu är Galanthus reginae-olgae ssp. vernalis. Det är en vårblommande variant av en höstblommande snödroppe som just nu är i startgroparna och man kan nog hitta blommande exemplar i en månad till.

Det är mycket som just nu börjar blomma här uppe på 800 meter över havet. Den är anemonen har just slagit ut. Jag har sett den många gånger förr och alltid trott att det är en Anemone blanda. Men när jag kollade i Manifloran idag så fick jag tänka om. Så nu anser jag att det är en Anemone apennina. Men på något ställe står det att apennina och blanda är synonymer så jag kanske hade rätt förut också.
Efter några timmar ute i solen drog vi oss hemåt och fixade en enkel middag.  

Blod och tuttar på Peloponnesos

Idag har varit en dag för kontroll av hälsan. För min del togs det ett antal analyser på mitt blod. Vi har ett väldigt bra och modernt labb bara 500 meter från oss. Jag var osäker på när de öppnade så jag väntade till nio för att besöka dem. Det var dumt gjort. Massor av folk hade hunnit dit före mig. Kön ringlade lång ute på parkeringen. Kanske håller de på med vaccinering. Och då är det inte konstigt om det är välbesökt. Men klockan 11 var jag hemma igen och vi åt en sen frukost. I morgon ska jag hämta analyssvaren. Sedan ska de registreras i min svenska journal. Och av någon anledning så älskar svensk sjukvård brev och fax. Så i morgon måste jag lista ut hur jag ska kunna faxa iväg dem från datorn.
Efter frukosten var det dags att köra med Christina till en mammografi- och röntgenklinik i Messini. Det ligger på andra sidan Kalamata från vårt håll och det tar bara en timme att köra dit. Kliniken är inrymd i det fallfärdiga huset på fotot i trånga och nedgångna lokaler. Men deras utrustning är ändamålsenlig och gör sitt jobb.
Med tanke på att patienten själv betalar för röntgen och labbprover så är det gott att det är förhållandevis billiga tjänster.

Christinas tuttar fick godkänt och ska inte kontrollbesiktigas igen förrän om ett år.

Vid infarten till Messini ligger tre rätt stora mataffärer. Först besökte vi AB (eller egentligen AV – B på grekiska är V). Den kedjan besöker vi sällen. Vi blev inte jätteförtjusta i utbudet, men till vår stora glädje hade de edamamebönor. Det har vi längtat efter i två år nu! Sen tog vi en sväng på Lidl och den butiken var extra bra.

På Lidl handlade vi lite lunchmat och intog den efter vägen på ett minst sagt omysigt ställe.

På hemvägen tog vi en extra sväng och körde upp genom Kato Verga som är Kalamatas gräddhylla. Härifrån har man en fantastisk utsikt över Kalamata och havet. Vi fortsatt ännu högre upp och nådde ända till 700 meter innan vägen vände nedåt igen.

På kvällen öppnade vi en flaska vin från Nemea. På Peloponnesos odlas mycket och kalamataoliver och olja är väl det alla känner till. Men Nemea-vinerna blir bara bättre och bättre så kanske de blir lika kända som oliverna så småningom.