Pensionärsliv


Jag har hört många säga att pensionslivet är fullt av sysselsättning. Och det är nog så. Men det är ju lite vad man gör det till. Så här såg min vardag ut i går.
Jag började dagen med att jämna ut jorden runt de n förhöjda brunnen till septiktanken. I förgår fick man gräva 30 cm för att hitta ett lock. Nu har jag gjutit upp en kant och snickrat ett trälock. Det blev inte världens snyggaste lock. Men jag måste vara sparsam med virket som är den stor bristvara här. Troligen gjuter jag ett lock nästa gång jag blandar cement.


Innan frukost han jag också köra sten. Ytterligare en stenbädd färdig. Nu måste jag fundera ut var jag ska lägga nästa bädd.


Sen var det dags för en grundlig städning. På fredag kväll kommer våra första Airbnb-gäster. Då ska allt vara perfekt så vi får bra recensioner.
Airbnb Fryle House


Om det ska bli någon vila så är det säkrast att lämna tomten.  Så vi tog cyklarna till Trahila för att ta oss ett svalkande dopp. Nu börjar det bli riktigt härligt i vattnet. Gissar att det är 22 grader nu.


En kall Freddo cappuccino på kajen i Trahila smakade ljuvligt.


På hemvägen stannade vi till vid ett par vänners husbygge. Nu ligger det stenhögar runt hela bygget och stenhuggarna har börjat med att hugga kantsten.


Väl hemma behövdes det mer vätska. Det blev handpressad apelsinjos med is. Jag måste köpa mig en effektivare press.


Till kvällen lagade jag kycklinglever i gräddsås med ris. En favoriträtt. Och självklart åt jag för mycket så något mer orkade jag inte göra denna dag.

Trevligt besök


Att var pensionär och flytta utomlands är mycket trevligt. Men samtidigt blir kontakten med vännerna hemma i Sverige lite bristfällig. Innan gick jag till ett jobb fem dagar i veckan och träffade jobbarkompisar. Då är det extra kul att få besök av en kär f.d. arbetskamrat. Och kanske var det inte konstigt att just Peter blev den första. Han var ju ändå i närheten på sin årliga grekiska båtluff – och tog vägen om Fryle House innan han åter åkte hem och tog tag i vardagen och jobbet.


Vi hann besöka många platser och självklart måste vi även visa vår vackra marina hemma i Agios Nikolas.


Att älska att bada i det blå Medelhavet är det något som Peter, Christina och jag har gemensamt. Därför var ett besök vid grottorna i Kataphygi prioriterat. Vi hade tur med vågorna som var väldigt små. När de är stora vill man inte bada där.


En rejäl road trip på vår halvös västsida gjorde vi också. Det blev många bad och besök i flera vackra byar. Även Christina och jag fick se lite nytt när vi besökte Mezapos fina naturhamn och ett par stränder i byn.


Kaffe är en mycket viktig del av grekernas vardag. Här introducerar vi Peter i de kalla kaffedrinkarna.


Det var inte bara Christina och jag som trivdes väldigt bra ihop med Peter. Även våra insekter hade ett gott öga till honom.

En promenad genom byn


När jag vill ta det lite lugnt och slappna av så tar jag mig gärna en promenad. Egentligen började promenaden med att jag skulle fotografera vår skylt ute vid vägen. Färgkombinationen blev bra. Den syns bättre än alla andra skyltar i området. När jag ändå var 40 meter från huset så tyckte jag det var lika bra att fortsätta gå.


Vi bor i norra delarna av Agios Nikolaos. I södra delen är det tätare bebyggt. Och det byggs rätt mycket ända bort till berget i söder.


Över allt i Grekland finns det vackra dörrar. Christina är galen i att fotografera dem. Jag nöjer mig med en och annan dörr.

Den grekiska trädgården är inte mycket att skryta över. Visst finns det en och annan vacker. Men de är väldigt sällsynta. Men det är vanligt att man planterar några vackra buskar runt huset.


Även perenner ser man och denna gladiolus var så hög att jag fick titta upp på den.


Att odla i krukor och i begagnade olivdunkar är vanligt. Då kan man välja något lite exklusivare.


I mani byggs nästan bara stenhus. Men i byar med lägre kulturvärde får man även bygga putsade hus. Och Agios Nikolaos är nog en rätt ny bostadsort. Före världskrigen var det nog bara en hamn för fiskare som bodde längre upp i bergen.


Att turistsäsongen närmar sig ser man på att fler tavernor öppnar och att ortens enda klädbutik skyltar med fina plagg.


Mellan marinan och vårt hus passerar jag några av traktens kattälskare. Och det kan gå hett till mellan katterna. Har man riktig otur så kan ett öga stryka med.


Innan jag åter kom hem passerade jag Gnospi. Det såg så lockande ut så jag gick hem och bytte kameran mot badbyxor och gick tillbaka till Gnospi.

Är jag en grek nu?


En hundraprocentig grek är jag nog inte än. Men några procent mer än i förrgår i alla fall. Igår var Christina och jag på polisstationen och ansökte om ett intyg på att jag har rätt att bo i Grekland. Det var en upplevelse att se hur en grekisk polisstation ser ut. Den var inte så värst modern och administrationen var inte heller modern. Väldigt många pärmar och stämplar har de att hålla reda på. Och det var alltid minst en som letade efter någon pärm eller stämpel. Var sak på sin plats har de nog aldrig hört talas om.


Vi hade noga läst på hur det ska gå till att söka detta intyg. Andras erfarenheter var att de aldrig lyckas få intyget efter ett besök. Det är en väldig massa dokument som ska med. Som alltid i Grekland så är elräkningen viktigast. Sen var det försäkringsbevis, inkomstbevis, banksaldo och lite annat.


Vi måste ha läst på noga för efter två timmar så hade jag mitt intyg. Vad jag ska med det till vet jag inte. Men om ett halvår när jag kan skaffa grekiskt körkort behövs det visas upp.
Frågan är bara om det kommer accepteras nu när damen som fyllde i intyget skrev fel på en bokstav. Så numera heter jag Feif Inge Herder Fryle.

Vi tillverkar skugga

 

När solen står högt på himlen och inga moln skymmer blir det riktigt hett. Då kan det vara skönt att söka sig till skuggan. Och skuggan ha vi nu fått på våra två altaner.
materialvalet var inte särskilt svårt. Vi hade två alternativ. Någon typ av segelduk eller bambu. Visserligen hade skuggsegel blivit bra mycket billigare. Men bambu är så mycket snyggare och ger en mer ombonad känsla.
Så 10 rullar om 3 x 2 meter bambu inhandlades. Rullarna var blytunga och precis vad vi mäktade med att baxa uppför trappan till altanen – för att inte tala om lyfta upp på takstolarna!


På något sätt skulle bambun fästas på takstolarna. Eftersom jag i min ägo hade två rullar riktigt bra najtråd så valde jag att naja fast bambumattorna. På undersidan av bambun ligger takstolarna och på ovansidan behövdes några lister att. Då var det bra att jag använt tryckimpregnerat trä som emballagevirke i flyttcontainern. När jag sågat brädorna till halva bredden så blev de alleles lagom breda.


Tak med fastnajade lister.


Gästvåningens breda altan och vår lite smalare med sina nya bambutak. De täcker inte hela altanerna. Ibland vill man ju sitta i solen också!


Nu kan våra gäster njuta av både sol och skugga utanför gästvåningen.