Att vi längtar efter regn nu är vi nog inte ensamma om. Det
har varit varmt och regnfritt mycket länge nu. Så både våra olivträd och
traktens brandmän har sett fram mot första höstregnet. Men prognosen har sett
lite väl hotfull ut med orkanstyrkor och nederbörd på 50 mm. i timmen.
Men än så länge har de värsta ovädret passerat långt västerut. Vi har fått några korta och häftiga regnskurar och lite extra fart på vinden. Så något bad blir det inte.
I stället för att vara ute i regnet har jag gjort en karta som ska ligga på vår hemsida. Den är tänkt att ge våra gäster lite information om vår närmaste omgivning. Nu kan du ta del av testversionen av kartan. Klicka på fyrkanten uppe till höger ”Visa större karta”. Sen kan du välja bland kategorierna till vänster på den större kartan.
Det återstår lite för att få den perfekt. Och självklart ska jag fylla på kartan med mycket mer intressant information.
Så här på första maj borde vi vara ute och protestera mot världens orättvisor. Men i stället så gick Christina och jag en lång promenad i omgivningarna. >>Vår promenad
Vi började med en uppstigning på 250 meter. Det borde inte fresta på så mycket. Men nu blommar olivträden och då får jag svårare att andas. Så det var lite jobbigt i början men det lättade snart.
På andra sidan huvudvägen från vårt hus står ett träd och blommar vackert rött nu. Det är ett lampborstträd Callistemon. Sådant har vi inte i vår trädgård. Men vi har många buskar som får röda miniatyrborstar.
Andra växter har andra sorters borstar. Dessa kanske inte är lika tilltalande. Men kanhända blir det så småningom något vackert av dessa larver.
När vi nått 250 meter över havet så tog vi en paus vid ett
kapell som ligger i en bergsbrant. På båda sidor om kapellet finns ingångar
till en stor grotta. Men vi stannade på utsidan och njöt av den fantastiska
utsikten.
På bergväggarna vid kapellet växer fullt med korintklocka Campanula topaliana.
Efter pausen började nedstigningen. Våren har varit torr så många växter börjar redan vissna. Men tydligen hittar fjärilarna ändå lite godsaker i sista stund. När det gäller djur så är jag inte villiga att skriva in några namn. Det skulle antagligen bli helt galet.
Ytterligare ett kryp vi hittade efter vägen. En vårtbitare kanske. Men det är en grov gissning. I alla fall har vi många insekter med sådana här hoppben, och jag kan inte namnet på en enda.
Ibland beter jag mig dumt och då kan det hända att jag förlorar ett gps-spår till min favoritvandring. Och då är det bara att spänna på sig skorna och gå rundan igen. Så det gjorde Christina och jag idag på förmiddagen. Vi gick inte riktigt samma väg som det förlorade spåret. Vi gick lite längre och trevligare. Nedanför de stora solpanelerna ligger kapellet Αγία Παρασκευή. Och det är denna plats som gör att det är så extra fint.
Efter vägen hittade vi mycket intressant och nu ser det ut
att vara högsäsong för ofrys.
Även annat vackert kantar vår väg. Vänster: Geranium brutium är en söt liten sak. Höger: Asphodelus ramosus blir väldigt vacker på bild men den tar lätt över och förstör betesmark.
Vi har flera olika ekar.
De flesta är vintergröna men Quercus ithaburensis subsp. Macrolepisv är brun
och ful på vintern. Men nu kommer vackra ulliga blad ut från grenarna.
Innan vi kom fram till
kapellet passerade vi detta. Inte lika vackert som kapellet men rätt så
intressant.
Foto: C Fryle
När vi kom fram till
kapellet fick vi möte med dessa förtjusande damer. Knase hade de varit och klarat
av söndagsbikten.
Foto: C Fryle
I olivlundarna nedanför
kapellet ända bort till vår marina växer det nu aldeles fullt av Anemone pavonina
Igår tog vi en bekväm
och kort vandring. Många av våra vandringar går på besvärliga och steniga
stiger. Men det finns många lätta och breda vägar att gå på. En sådan går ner i
ravinen ovanför Kardamili ner till klostret Sotiros. Där kan man lätt ta sig
upp och ner med en fyrhjulsdriven bil. Men vi valde att gå för att inte missa
några fina växter. I början på vandringen kunde vi se Taygetos högsta topp med Globularia
alypum i förgrunden. När vi fortsatte längre ner försvan toppen men inte de
vackra växterna.
Foto: C. Fryle
Lithodora zahnii är en härlig buske som trivs på skuggiga och halvskuggiga branter.
Vänster: Globularia
alypum har en mycket tilltalande blomma.
Höger: Lithodora zahnii har oftast denna svagt blå färg. Men förkommer också i nästan vitt och starkt rosa.
Vänster: Scilla
messeniaca. Det hörs ju på namnet att den är en endem här i området.
Höger: För första gången hittade vi en vit S.messeniaca
Himantoglossum
robertianum. Jättenycklar har sin högsäsong nu. Den är väldigt vanlig och lätt
att hitta för kolven är jättestor som namnet säger. Den förekommer i flera färger.
Vänster: Cyklamenblomningen
är inte så intensiv nu. Men Cyclamen repandum ssp. Peloponnesiacum blommar i
alla fall.
Höger: Spindelofrys har just börjat blomma. Denna Ophrys sphegodes ssp mammosa
kommer att snart att få följe med massor av andra Ophrys.
Vänster: Viola
odorata. Luktvioln doftar precis som violpastillerna man köpte som barn.
Höger: Anemone pavonina. Praktanemon har jag lärt mig att skilja från Anemone
coronaria, bukettanemon. Praktanemon har upp till 8
kronblad. Är det fler så är det en bukettanemon.
Vänster:
Iris unguicularis. Doftiris
är en riktig karaktärsväxt här. Den är väldigt spridd och de första exemplaren
i blom ser man redan i slutet av året. Sen kan man träffa på dom ända in i
april.
Höger: Oxalis pes-caprae. Getoxalis är nog den mest spridda växt i
medelhavsområdet. Det är en invandare från Sydafrika. Den är inte älskad av
många. Och det är förståeligt. Den förökar sig på alla tänkbara sätt och snabbt
går det.
Att vandra är något som är kul och givande. Vi tror att många andra och kanske några av våra gäster även tycker det är kul. Därför försöker jag utforska området och lägga gps-spår så fler än Christina och jag kan hitta stigarna. Idag har jag lagt ett mycket kort spår. Som ni kan se om ni följer länken. https://my.viewranger.com/track/details/MTMxODk5NTk=
Inte långt ifrån oss ser man ett kapell som ligger efter en klippvägg. Vi har bara vetat om en väg dit. Men det är ju alltid roligare att gå en rundgång än fram och tillbaka. Så vi chansade på att det skulle finnas en stig upp från olivlundarna. Vi kom rätt nära men den sista biten virrade vi runt bland buskar och stenblock. Men vi kom upp till sist.
Väl uppe vid klostret såg vi en fin stig ner till olivlundarna. Så den tog vi på hemvägen och samtidigt la vi ett gps-spår.
Kapellet ligger inte särskilt högt över havet. Men utsikten åt Ag. Dimitrios är ändå magnifik.
Det är inte alla kapell som är öppna. Men här kunde vi komma in och studera de religiösa ikonerna.
Kapellet är tillägnat helgonet Paraskevi. Hennes namn betyder fredag på grekiska. Paraskevis föräldrar som var greker, men bosatta i Rom. De var barnlösa långt upp i åren. När dottern äntligen föddes, på en fredag, fick hon namnet efter veckodagen. Hon framställs alltid bärandes på en skål med den romerske härskaren Antonius Pius ögon. Hon förblindade honom med en skvätt kokande tjära (som han först låtit sänka ner henne i utan att hon tycktes känna av det). Därefter gav hon honom synen tillbaka. Hon gjorde en massa andra under – men hon är framförallt de synskadades helgon.
Bergväggarna utanför kapellet är också väldigt spännande med fantastiska håligheter och mönster. Där bor ödlor, insekter och mycket annat. Och här växer den vackra Lithodora zahnii, som vi annars bara sett en bra bit högre upp i bergen.
