Kategori: Trädgård

Planteringsväder

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Dagen startade med strålande sol och vindstilla. Vi tyckte det skulle vara en fin dag att plantera växter i trädgården. Men det saknades några av våra önskeväxter. Så vi funderade på om en tur till plantskolorna i Kalamata vara möjlig. Det blev till att sätta sig in i gårdagens skärpning av Greklands lockdown regler. Efter lite googlande kom vi farm till att vi kan åka utan att bryta mot de nya reglerna.
På vägen till Kalamata stannade vi för att studera områdets finaste planta av den rosa formen av Lithodora zahnii. Det växte många fina plantor i bergväggen men den finaste formen som växer upp genom asfalten hade blivit rörsågens rov. Så nu står där en väldigt kompakt lite buske utan blommor. Nästa år stannar vi här igen och hoppas att få se bedårande blomrik planta.

Sen åkte vi vidare till GreenLeaf Garden Center. Här handlar vi mest små gulliga suckulenter, kaktusar och Euphorbia. Men idag blev det också två buskar. Därefter körde vi vidare till en kakel-affär. Jag hade tänkt mig något billigt restparti av mosaik till uteduschgolvet. Men Christina är mer nogräknad så det slutade på ett pris på drygt 149€ för 105 x 105 cm. Och så måste det beställas. Så nu måste jag åka till Kalamata om några dagar igen för att hämta beställningen. Efter kakel-affären körde vi vidare till vår favoritplantskola ΝΙΚΟΥ – ΧΕΙΛΑ ΕΙΡΗΝΗ. Här får vi alltid professionell hjälp av trevlig personal. Deras utbud av fina plantor är rätt så hyfsat. Här blev det tre träd och några buskar till.

Efter vi lastat bilen full med växter. Körde vi vidare hemåt med tomma magar som ropade efter mat. Men inga tavernor eller caféer tillåter sittande gäster. Vi kunde i alla fall köpa ett par pajer och kaffe och ta med oss till stranden som ligger alldeles intill Manivägen söder om Kalamata. Här badar det alltid någon om solen skiner. Idag låg en dam i och plaskade hela tiden medan vi intog vår lunch. Jag har själv badat här i februari för några år sedan och då var det inga problem att ligga i länge och njuta av badet.

Hemma igen satte jag genast igång att göra planteringshål med hjälp av korp och hacka. Det första som blev planterat var päronet med det fina namnet Santa Maria. De hamnade efter södermuren. Så nu är vår södermur områdets pallvänligaste gräns. Här står nu fem fruktträd och en passionsfrukt som klänger på muren.

En väldigt smal Cypress grävdes ner. Det är en vanlig klassisk växt här i Mani. Dom står som utropstecken i landskapet och ofta skvallrar de om att där finns en bosättning.

Dagens sista plantering var en Schinus molle. Ett rosepepparträd. Det kommer att stå så man ser det när man går vår långa gång på entrésidan av huset. Det stora olivträdet som står snett bakom ska så småningom bort. Det står lite dumt till när man ska ta sig upp och ner för rampen som går mellan platåerna. Nu hoppas jag trädet snart ger frukt, för jag älskar att bita sönder ett bär och ha den goda smaken i munnen under lång tid.  
I morgon planterar jag buskar.  

Guerilla gardening i Agios Nikolaos

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

I Agios Nikolaos mellan marinan och Pantazistranden har vi en smal sandremsa mellan vägen och havet. Där växer en del intressanta växter. Den är också hårt utsatt för slitage av människor, hundar, slagregn och vågor. Vi har sett att det lilla beståndet av strandlilja Pancratium maritimum har minskat i antal. I år var det bara ett par ynkliga plantor som blommade. Långt ner i söder på Manihalvön finns stora sandstränder där den blommar i tusental. I vår by finns inte förutsättningarna för ett sådant överflöd. Men vi vill gärna ha ett livskraftigt bestånd även i fortsättningen.

I oktober förra året sådde Christina Pancratium-frö i en kruka med ren sand. De grodde på bara någon vecka och har fått stå och växa till sig i krukbänken under det gångna året. Först som små sytrådar, men med tiden allt kraftigare. De har aldrig vissnat ner, utan hållit sig konstant gröna även under sommarens extrema torka. Vi har redan några exemplar i trädgården och fler har vi inte plats för i våra sandbäddar. I vår vanliga lera skulle strandliljan inte klara sig länge. Den vill ha ren sand.

Idag skakade vi loss all sand från frösådden. Rötterna hade utvecklat sig väldigt bra.

I eftermiddags tog jag en cykeltur till andra sidan byn. Med mig hade jag en plastkasse med många strandliljeplantor och en smal planteringsspade. När jag satt och planterade i sanden passerade många flanörer förbi på strandpromenaden strax ovanför mitt huvud. Du undrade säkert vad jag höll på med.

Förhoppningsvis får dom svaret om några år när massor av vackra vita strandliljor står i blom.

En grekisk jul!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Min julaftonsmorgon började som vanligt med en stund vid datorn för att läsa nyheterna, kolla mejl med mera. Efter frukost tog jag en cykeltur till posten i Stoupa för att förhoppningsvis få ett vadderat kuvert med fröer, men endast en trädgårdstidning fanns i facket. Det var TrädgårdsAmatören. Oftast har jag läst tidningen redan innan den gått i tryck. Numera får jag smyga över till Christinas dator och läsa en pdf. Eftersom jag en gång i tiden var både ansvarig utgivare och bildredaktör för tidningen så ligger den mig varmt om hjärtat. Men nu när bara Christina är engagerad som chefredaktör och jag endast är en vanlig läsare så jag behöver inte titta i den förrän den finns på papper. Det är rätt skönt att inte ha några sådana uppdrag längre utan bara vara en ansvarslös pensionär.
Innan lunch tog Cristina med mig ut på en promenad. Vi passerade de stora solpanelerna. De hade en fin dag. En klar himmel med en stor sol såg till så de producerade max med elektricitet.
Det är inte bara solpaneler som jobbar på julafton i Grekland. Här är det inte någon helgdag och alla jobbar som vanligt.

Foto: C Fryle

När vi åter var hemma packade vi en väska och begav oss den korta biten ner till vår egen lilla ”hemliga” badvik. Vattnet var härligt att svalka sig i. Jag låg i över 10 minuter så det var nog minst 19 grader.

rpt

Efter badet dukade vi upp vår traditionella jullunch. Grönkål- och fetaostfyllda filodegsknytet och chokladtomtar. Sen slappade vi länge i solen och jag passade på att läsa Christinas krönika och några korta artiklar innan jag somnade.
När vi tröttnat på att ligga i solen gick vi hem och åt lussekatter och drack lite het glögg. Därefter förbereddes och lagades middag som bestod av svamp, potatis, och en getskånk.

Det sista vettiga jag gjorde på julafton var att sätta en fördeg. Och det första jag gjorde på juldagen var att baka surdegsbröd. Sen fortsatte dagen med produktion och tillredning av mat.

Potatis sattes och chilihäcken fick ett par nya plantor.
Och så skördade vi vårt första vitkålshuvud.

En bit av vitkålen användes till thailändsk slaw. Den ska bankas mjuk och till den uppgiften har jag tillverkat en rejäl stomp av olivträ. Får ni för er att göra denna rätt så använd en rostfri bunke eller en gryta. Jag vet av egen erfarenhet att plastbunkar får hål i botten av tillagningsmetoden. Men gillar ni inte koriander så är salladen inget för er.
https://www.ica.se/recept/thailandsk-slaw-med-jordnotter-717650/

När vintermörkret anfaller

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Jag ser att många uppdateringar på Facebook där det man beklagar sig över vintermörkret. Och är man uppvuxen i ett snöfattigt Halland som jag, så förstår man hur det känns. Där kan det gå flera dagar innan man ser ljuset. Och då bör man tänka på att ta extra tillskott av D-vitamin. Men vi löser det på annat sätt. Här i Grekland är dagslängden flera timmar längre och vi ser solen nästan varje dag. Och visar den sig inte så är det ändå rätt ljust och behagligt ute. Så våra D-vitaminer införskaffar vi oss genom att vara ute i solen. Igår var en sådan dag som vi fick vistas i en strålande sol på bergssluttningarna runt Kotroni.

Foto: C Fryle

Det är lätt att bli förvirrad här i Mani, Grekland. vårblomningen är i full gång. Solen skiner så starkt att man får pusta ut under ett träd med höstfärger. Och en bit upp på Taygetos högsta toppar har den första snön fallit.

Även om de flesta stigar och vägar i området är väldigt bra så kan man stöta på ett och annat hinder. Och just regnvatten är något som vi tar emot med glädje. Efter sommarens torka behövs det mycket vatten för att fylla på magasinen. Och att få natur och trädgård att leva upp.

Foto: C Fryle

Cyklamen var det länge sedan vi såg något av, men nu visar sig både blad och en fantastisk blomning.

Foto: C Fryle

Den vita Crocus boryi har blommat länge nu. Det räcker att klättra upp 200 meter över havet för att få se täta bestånd.
Iris unguicularis har precis börjat blomma. Den kommer att blomma länge än. I ett vägdike hittade vi flera små irisplantor som blivit uppspolade och låg med rötterna bara. Nu funderar ja på att ta mig en tur dit och plocka några plantor så att vi kan få ett litet bestånd i vår trädgård.

Foto: C Fryle

Naturen efter stigarna vi går bjuder på många rara vilda växter. Men vi ser också en hel del intressanta saker i trädgårdarna. Som den här muren där det växer tre enorma kottepalmer. Och en av den har frön som påminner om hårda nötter.

Några kottepalmsnötter fick följa med hem för att förökas. Som tur är finns alla förökningsmetoder att hitta på nätet. Fuktigt och varmt ska sådden stå. Och kärnorna sta plockas ur skalet. Handskar krävs. Så antagligen finns det något ohälsosamt i dem.
Vi gick också förbi en häck av Pittosporum tobira. Det är en växt vi sett massor med gången. Men aldrig har vi sett några de vackra förställningarna. Vi har dvärgformen i trädgården men det kan inte skada med denna lite större formen också. Så några frön fick följa med hem.

Suckulenter – som smågodis!

PubliceratFörfattareChristina Fryle4 kommentarer

Att hålla efter våra 90 olivträd är ett tungt och ständigt pågående arbete. Visst är det kul att se olivlunden utvecklas, men det tar på krafterna. Som motvikt pysslar jag med min växande samling av suckulenter. Det är pilligt och stillsamt och totalt uppslukande!

Som trädgårdsnörd köper jag nästan aldrig mer än ETT exemplar av varje växt. Vill jag ha flera förökar jag dem själv genom sticklingar, delning eller frösådd. Att föröka just suckulenter är det absolut lättaste och roligaste.

Jag samlar ihop blad från mina moderplantor – vrider bara försiktigt av dem ända inne vid stammen. Sedan låter jag bladen ligga och torka några dagar så att brottytan vallas över/torkar. Leif brukar bli godissugen när han går förbi skålen. Bladen ser ut som karameller!

Sedan lägger jag ut dem på ett väldränerat underlag i låga stabila plastlådor. Under sommaren när det är stekhett måste de duschas dagligen. Men höst-vinter-vår sköter de sig i princip själva.

Ganska snabbt bildas rötter och pyttesmå bladrosetter. Ibland kommer bladen först och rötterna dröjer. Det tjocka, saftiga bladet kan försörja den nya plantan med allt den behöver under lång tid.

Ibland utvecklas bladrosetten redan när bladet ligger på tork, särskilt om jag glömt bort dem ett tag. Enstaka blad svartnar och dör. Dem plockar jag bort och ersätter med nya så att det alltid är fullt i lådorna.

När plantorna är stora nog att hantera pillar jag upp dem med en pinne och sätter dem i småkrukor. Är krukorna för stora är det risk att det blir för fuktigt, så det gäller att hitta riktigt små krukor. Efter en omskolning till är det dags att använda plantorna i odlingsbäddar och samplanteringar i kruka.

Eftersom de klarar sol, torka och vind är de perfekta i vårt torra, heta klimat eftersom de klarar sig länge utan vatten.

Runt vår grillaltan har vi fem stora odlingslådor i terracotta som jag har haft pelargoner och annueller i. Men de är så törstiga att de behöver vatten två gånger om dagen sommartid. Nu har jag planterat blandade suckulenter i dem.

Flera olika sorters Echeveria, Graptopetalum paraguayense, Curio talinoides, Sedum nussbaumerianum, Crassula ovata. När jag fått ner allihop i krukorna kom äntligen det rejäla regn som vi väntat på i flera veckor.

Efter ytterligare några regnskurar kommer nivån i krukorna säkert sjunka lite till så att jag får plats med ett lager täckgrus. Det ska bli kul att följa dessa småttingars utveckling. Och jag ser fram emot att slippa stå på pass med vattenkannan hela tiden nästa sommar!