Lyckat & misslycka

3

Vi odlar väldigt mycket och det mesta är tänkt att ätas. Som våra butternut som är en liten pumpa. Den trivs väldigt bra och ger massor med pumpor. Så vi måste ju försöka äta lite av den. Första försöket var att tärna och rosta den i ugnen. Det receptet fall oss inte i smaken. Vi sökte vidare och hittade många recept på butternutpannkakor. Vi valde att göra pannkakorna på ett europeiskt sätt. Eftersom vi har överskott på ägg så använde vi hela tre i smeten. Det borde hjälpa till att få pannkakorna fasta och fina. Trots försiktigt gräddande så blev de fort brända på utsidan och kletiga inuti trots att de var lövtunna. De gick helt enkelt inte att äta.
Slutsatsen blir att vi lyckas odla fina butternuts men vi har ingen användning för dem.

Våra hönor blev dock väldigt glada när de serverades förkastad pannkaksmet.

Det händer ju att vi lyckas med maten. Grillade foreller är en favorit och nästan omöjligt att misslyckas med.

Ett annat ständigt misslyckande är att hålla ordning i groventrén. Där blir snabbt överfullt med bra-att-ha-grejor och skräp. Men det är ju bra att ha nära till bra-att-ha-grejor…

Ibland händer det bra saker. Som att det öppnat ett kafé i grannbyn söderut.  Det heter Kafenio och ligger vid hamnen i Agios Dimitrios. Vi var där och provade utbudet i veckan. Stället får full pott med stjärnor. Dit kommer vi återvända.

Våra sandrabatter är också väldigt lyckade. Här trivs de torktåliga växterna och har varken ont av sol eller regn. I veckan har Christina fyllt ut luckorna med fler suckulenter.

Sandrabatten är också bra att hämta sticklingar ifrån.  Det är bara att sticka ner handen i det översta gruslagret och ta tag om rothalsarna på agavens sidoskott. Sen drar man lätt och man har en ny planta med rötter som kan sättas ner på valfri plats.

Rapport från lunden!

Nu är det riktigt hett här i Mani. Några grader över 30 har vi haft de flesta dagarna de senaste två veckorna. Men våra gäster på övervåningen klagar inte på värmen. De har kommit hit för att sola och bada. Och på kvällarna sitter de med en drink och skådar de fantastiska solnedgångarna.
Har de ingen solnedgång och titta på så kan de titta på den vackra bougainvillean som är som bäst nu. Den som står på andra sidan i med mycket mer värme och sol har tagit en vilopaus. Det kan den behöva efter flera veckors blomning.

Det är en del att göra i trädgården. Ogräs ska rensas. Krukor ska vattnas och grönsaker ska skötas. Detta gör vi tidigt på dagen innan det blir för varmt. Efter frukosten vid nio så är det oftast avklarat och då kan vi gå och ta oss en simtur i havet nedanför huset.

Nu börjar vi se vad det kommer att kunna skördas av frukt lite längre fram. Allt är väl inte så imponerande. Granatäpplen får vi minst ett, men troligen blir det ytterligare några som kommer att sitta kvar tills de mognat. Avokado har jag bara sett två. En per träd är inte så mycket. Aprikoser blir det två men de blir gigantiskt stora. Persikor blir det en hel massa på ena trädet. Den andra persikan ger ingen frukt i år. Inget av plommonträden är gamla nog för att ge frukt. Men päron får vi några stycken. Kaki har vi också och de ger några stycken och det är väldigt bra. För trädet har varit svårt att få i gång. Citrus av olika slag börjar ge bra med frukt.
Det som ger mest är det svarta fikonet och det är en stor glädje och smakupplevelse.

Olivträden har aldrig haft så mycket frukt som i år, så vi hoppas på en riklig skör och massor med olja i höst.

Även grönsakslandet ger massor och mycket mer än vi kan ta hand om. Så vi ger bort en hel del.
Nu kommer vi snart skörda våra första meloner. Och det blir nog svårt att klara av att äta upp alla för Christina och mig. Men det är bra gåvor att ge bort till våra AIRBNB-gäster eller hönsen.

Hönsen har varit dåliga på att lägga ägg de senaste dagarna. Vi har två raser en svenskutvecklad och en grekisk korsning. De två grek-hönorna verkar vara lite mer bekväma med värmen och lägger ägg när det är långt över 30 grader.
De är väldigt dåliga på att sova i hönshuset också. Jag försökte i någon vecka att jaga in dem i hönshuset. Men nästa kväll satt de i olivträdet igen. Så för min bekvämlighets skull får de välja sovplats utan att jag bryr mig. Det är bara hönan Yra som sover i hönshuset. Hon är för fet för att kunna flaxa upp i olivträdet.

Vi har även andra djur i lunden. Vissa är vackrare än andra. Den här lilla rackaren är väldigt vacker i sin nuvarande skrud. Vad den ska bli när den blir stor vet jag inte.
Vi har också en massa cikador. Dom kan man inte beskylla för att vara vackra. Men skränig så det stör är dom.

En hel del ödlor har vi. Och den här stora långa ödlan var nästan en meter tror jag. Dotty och jag jagade den en lång sträcka. Jag vet inte hur ödlan kände det. Men Dotty var jättelycklig.

Fest och vardag i Mani

Nu har turistsäsongen kommit i gång så smått. Nu kryllar det av musiker och musikälskare i vår närhet. Kardamili’s International Jazz Festival startade för ett par veckor sedan och i kväll avslutas festivalen. Det är en norsk jassförening som arrangerar festivalen här längst ner på södra Peloponnesos. De lyckas locka många riktigt kända musiker hit och alla spelningar kan man lyssna på gratis. Till dom som inte gillar jazz kan jag säga att det spelas mycket annat än jazz.
Jag har bara lyssnat på tre spelningar och alla har varit fantastiska. Så jag borde nog har lyssnat på många fler men det är så lätt att bli hemma för där trivs jag allra bäst.

Jag har alltid dragits till evenemang där det är trångt med folk och mycket känslor. Jag älskar att fånga människor vid dessa tillfällen på bild.

Hemma roar jag mig mycket i grönsakslandet. Det växer så det knakar. För några år sedan när vi odlade majs kom en tjur in och åt upp hela skörden. Nu har vi nya plantor som är över två meter höga. Hoppas vi ska får ha dem i fred.

Det börjar bli varmt i jorden och det trivs inte alla växter med. Potatisblasten bränns snabbt ner och då ska potatisen upp. För att få upp den måste jorden vattnas ordentligt för att få den lämna cementstadiet och bli till lera. Det är ett riktigt klabbigt jobb ass skörda potatis.

Lupiner skördar vi också. Fast de fröna ska vi inte äta utan de ska ner i lunden och gröngödsla olivträden.

Mitt på dagen orkar vi inte vara ute i trädgården långa stunder. Då tar jag gärna en tur på cykeln och letar upp ett bra badställe. Så här års är hamnen i Ag. Dimitrios toppen. Här finns inga kallvattenkällor som det finns på så många andra ställen.

En röd bil är ingen skönhet

Väldigt länge har min röda Kia stått parkerad framför containern. Så länge den stått där har det varit svårt att få det snyggt på övre terrassen åt huset. Och så har den hamnat på väldig massa foton och till ingen nytta.
Meningen var att jag skulle kört bilen till Sverige och sålt den men det kom en epidemi och förstörde den planen.

Men nu har jag givit bort Kia:n och börjat med att försköna platsen där den stått. Sju sticklingsplantor av Nerium oleander ska täcka hela långsidan containern. Tre av plantorna har stått i stora krukor och blivit riktigt stora och vida. Nästa år vid den här tiden kommer inte mycket av denna sida av containern synas.

Foto: C. Fryle

Om en röd Kia förfular så gäller inte samma sak för en röd bougainvillea. Den är riktigt snydd där den klänger upp för fasaden.

Våra rosor är också riktiga skönheter. Hade någon frågat mig för 10 år sedan om jag någon gång skulle gilla rosor så hade jag tvärsäkert svarat nej. Nu gillar jag rosor riktigt mycket. Kanske är det ett ålderstecken. Men om jag blivit klokare eller mer korkad med åldern får ni avgöra själva.

Även nyttoväxterna växer så det knakar. Snart kan vi äta squash 7 dagar i veckan.

Om ett par veckor kan vi kan vi skörda hur mycket tomater som helst. Jag har inte räknat plantorna men det måste vara över tjugo.

Än finns det tomma ytor i grönsakslandet. Idag ska jag gräva ner en fådd basilika där.

Livet består inte bara av växter. En del tid går åt till min nya hobby ”svarvning”.
Det är riktigt kul. Men hittills har det bara blivit väldigt smala grejer för råmaterialet jag har tillgång till är bara klena olivgrenar.

Regn i paradiset!

Det regnar!
Det gillar vi och ledartuppen klagar inte heller. Förra året fick vi sista vårregnet i mitten av mars. Efter det följde ungefär 125 dagars torka. Turisterna som anlänt till Mani vill säkert ha en klar himmel med mycket sol. Min vi vill ha regn till våra odlingar.
Sen är det inte så dumt att en husbilsfamilj bokade lägenheten där uppe på grund av dåligt väder. Det såg ut som om den skulle få stå tom efter en sen avbokning.

Det är skönt att inte behöva kontrollera automatbevattningens munstycken till våra 20 utplanterade tomatplantor och alla andra grönsaker och fruktträd.
Jag har sett vi har minst en halv back till med tomatplantor som inte blivit utplanterade. Jag hoppas att Christina har drivit upp många som går att soltorka, för jag vill inte äta tomater till både frukost, lunch och middag.


Våra fruktträd ser ut att ge frukt i år. Aprikosen har visserligen bara ett kart men det är väll flera tusen % fler än inget kart.

Bougainvillean ger intaget ätbart till oss men den kommer att ge skugga åt köksfönstret, och ett skönt blickfång till förbi gående på grusvägen utanför vår mur.  

Trots allt regn har jag lyckats börja på ett staket som ska bära upp en vinranka. Mellan stolparna det spännas en stålvajer.

Även vår gula klätterros ska få en vajer till att klättra på. Jag undrar om mitt vajerlager räcker. Annars finns det att köpa bara några hundra meter åt söder eller norr.