Ett år i Grekland


Det som bestämde tiden för flytten var Trädgårdsfest mitt i vintern. Jag tänkte att det skulle bli mitt sista år för mig att arrangera den. När jag upptäckte att det var den nionde gången så beslöt jag att även vara med på det tionde året.
Men den viktigaste faktorn var ju att vårt hus var så färdigt att det gick att flytta in.
Så det var bara att säga upp sig från bruket och sätta sig i bilen för att inleda ett nytt liv som grek och pensionär.


Nu är det ett år sedan vi flyttade in i vårt hus i Grekland. Det har varit en tid då det hänt mycket. Vi fick börja med att inreda huset. Trots att vi hade en container full med saker så fick vi lägga mycket tid på inköp av nödvändiga prylar.
Trädgårdsintresset tog vi med oss så rabattgrävning och plantering har det också blivit en hel del av.  Även annat än växter har fått planteras i trädgården. Några murar, planterings bord, trappa, ramper, och ett utekök har också byggts.
De vilda ätbara som växer i vår närhet har vi börjat att prova. Saltmärke har blivit en favorit. Saltmärke växer på klipporna nere vid havet. Man plockar det man behöver till en måltid på några minuter. Även vildsparris finns det gott om. Det är en otrevlig växt vi inte vill ha i vår lund. Men jag går gärna i olivlundarna runt omkring och plockar de späda skotten. Och det finns mycket mer ätbart men det har vi inte riktigt kunskapen till att plocka det än.


Greker är ju inte så olika svenskar men de har andra traditioner och högtider. Den grekiska påsken var en intressant upplevelse. Den firas stort, mycket stort.


Vi har också haft en del trevliga besök. Det har varit ett nöje att visa vårt vackra Mani för dem.


Det har också blivit många vandringar. En gång kom vi helt oplanerat nästan upp på Taygetos högsta topp.


Även Parnonbergen har höga toppar. Här firade vi Christinas sextioårsdag.


Våra 90 olivträd blev också skördade. Vi skördade inte själva utan det gjorde en mycket effektiv Albans familj. Vi hade faktiskt ingen aning om hur en riktigt god olivolja smakar. Men nu vet vi. Och vårt lager av olja kommer räcka länge än.


Att flytta ifrån något kan var tungt. Men att flytta till något kan var riktigt roligt när man får många nya supertrevliga vänner. Här firar vi nyår med några av dem.

Att festa i 10 år


För tionde året i rad har jag varit med och arrangerat ” Trädgårdsfest mitt i vintern”: Det är en trädgårdshelg på det teoretiska planet som gått av stapeln varje år i början av januari. Många trädgårdsnördar träffats i Varberg och lyssnat på föredrag och umgåtts. Efter som nördar inte nöjer sig med att skaffa nördkompisar på hemmaplan så har trädgårdsfolk från hela Sverige kommit till ett Varberg som oftast visat sig vädermässigt från sin sämsta sida. Men allt annat har nog varit toppen för tillströmningen har ökat för varje år.


Det började en gång på mitt initiativ. Jag hade just slutat som ordförande för Sällskapet Trädgårdsamatörerna i Halland. Jag tyckte då att jag kunde fortsätta att jobba med föreningen med något annat. Då blev det en Trädgårdsfest.
I början gjorde jag i stort sett allt själv med lite hjälp av kassören Monica Bengtsson som syns på bilden. Men efter hand har Monica och övriga styrelsen tagit över fler och fler uppgifter. Och det har fungerar till allas belåtenhet. Så till nästa års fest får de klara sig själva. Naturligt vis så ställer jag upp om de behöver lite hjälp som jag kan sköta på distans.


Årets stora dragplåster var John Taylor. Han bjöd på ett mycket inspirerande föredrag som fick publiken att skratta trots det allvarliga ämnen som var Svenska och engelska trädgårdar.


Maj-Lis Pettersson pratade om några favoritväxter men också om skadegörarna som ger oss lite motstånd i Trädgården.
Även hennes man Tomas Lagerström höll ett föredrag i det högaktuella ämnet Invasiva arter. Efter föredraget hade vi tid med en diskussion där Owe Jaktlund och Johan Orre kom med mycket bra information och synpunkter.


J
ag har rest mycket och letat växter på många platser. Så Larz Danielssons föredrag från en strapatsrik resa till Arunachal Pradesh fick min reslust att vakna rejält.


Sista föredraget höll min fru Christina under rubriken ” Trädgårds immigranter i Grekland ”
Det blev ett föredrag med många vackra bilder från naturen i Grekland och trädgården i Mani.


2021 kommer det åter bli en fest tidigt i januari. Missa inte den!

Nu är det klippt


Efter olivskörden kan vi börja beskära våra träd. Beskärningen görs på olika sätt. Många beskär och skördar samtidigt. Det är naturligtvis effektivt och ger minst jobb. Men vi som i stort sett alltid är på plats i vår lund kan med fördel sköta beskärningen under lång tid. Nästan alla bränner allt klipp. Men det är ju lite synd att låta all näring och allt mullbildande material gå upp i rök. När vi precis flyttat hit eldade vi också en del ris. Det brinner blixtsnabbt!


Numera kör vi allt som inte är grovt nog för ved till kaminen genom en kompostkvarn. Det är mycket ris – så det tar lång tid. Men det är ett lätt jobb. Det är bara skönt att stå där och mata grenar medan man tänker djupa tankar.


Klippet blir riktigt bra till gångar i grönsakslandet och på ytor där vi står och går mycket. Så småningom bryts det ner och ökar förhoppningsvis mullhalten något i vår leriga mineraljord.


Det är inte bara smågrenar som tas. Många av träden är misskötta och fula. Då kan det behövas lite våldsammare beskärning. Och som tack får vi ved till vår kamin.


Jag tror att alla träd har skador. Många är inte så stora.


Men vissa är riktigt stora. Det är inte ovanligt att de kör med traktorer i lundarna. Och kör de på en gren så blir det lätt långa sprickor i stammen. Och det leder naturligtvis till röta. Men olivträd är tåliga och växer alltid vidare trots att de misshandlats våldsamt.


Målet med beskärningen är att få bra skörd på friska träd. Och så vill vi naturligtvis ha dem vackra också. Men man lyckas inte alltid att få ett eftersatt träd vackert på en beskärning.

Ett stenhårt jobb


Att odla i krukor och tråg är både kul och vackert. Vi har köpt några terrakottatråg som vi planterat växter i. Här i Grekland finns det mycket att välja på.


Några krukor har vi haft med oss från Sverige. Här trivs suckulenterna utmärkt.


Två gjutjärnsbrunnar från Sverige pryder ingången till trädgården. I ett land utan tjäle så är det nog svårt att hitta ventilbrunnar i gjutjärn.


Nu har jag börjat tillverka tråg av sten som finns på tomten. Till hjälp har jag en slagborrmaskin med borr och spett. En 115m.m. kapskiva får också hjälpa till ibland. Egentligen är verktygen lite för klena men det får jag kompensera med att lägga mer tid på tillverkningen.


Materialet i mina stenar varierar mycket. Denna sten innehåller uteslutande hård marmor, så det tog en bra stund att få till planteringshålet. Verktygen måste vila ibland för att kyla av sig.


Denna stenen var inte lika motsträvig. Det var bara en tredjedel av hålet som bestod av hård marmor.


Nästa tråg blir en på höjden. Och lagret av stenar ska nog räcka ett bra tag.


Växter blir det inga problem med. Christina har samlat på sig 14 backar. Det mesta har hon förökat själv.

Christinas lökar


Idag var det rena julafton för Christina och mig. Äntligen anlände en välfylld låda från Holland med lökar som Christina beställt.


Transporten har inte gått särskilt fort. Så när dom ringde från posten i Kardamýli och frågade mig om de skulle skicka paketet till Agios Nikolaos, sa jag att behåll paketet så hämtar jag det strax hos er. Vi ville ha paketet snabbt och tänkte att det går snabbare att hämta det själva. Men då räknade vi inte att det skulle vara 90 minuters kö.


När vi lagt upp alla lökpåsar på bordet så kände vi oss väldigt rika. Lökarna höll väldigt bra kvalité och endast en beställd sort var slut i sortimentet.


Christina har fått ett klantnummer!
Jag vågar inte påstå att det är passande.


Många av lökarna vill genast ner i jorden. Men de får vänta tills regnvädret har förflyttat sig bort från oss.


Nu ser vi fram mor en olivlund som ser mer ut som en lökäng.