Att städa som ett proffs

Jag tar städning på högsta allvar. I alla fall när jag städar uthyrningsvåningen. Tyvärr har det lett till att det har blivit sämre städat på bottenvåningen där Christina och jag bor.
Hyr man ut airbnb så vet man att minsta smutsfläck lätt leder till dåliga recensioner. Vi ska bara ha toppbetyg och det har vi hittills haft.

Min städning börjar alltid i pentryt med en invertering av vad gästerna lämnat kvar. Lycka är om de lämnat kvar några öl. Sist hittade jag bara gammalt bröd, chokladpudding och konserverad majs. Hönorna tackar för brödet. Själv åt jag en chokladpudding. Det var inte en positiv upplevelse. Den smakade väldigt konstigt.
Om vi inte har byte på samma dag så åker ofta kylskåpet ut på altanen för avfrostning.

Tvätten ska ner innan städningen kan börja. Tvätt och bäddning är Christinas uppgift. Som max blir det fyra maskiner. Vi har en effektiv tvättmaskin och för det mesta bra torkväder. Men skulle vädret vara dåligt så har vi dubbel uppsättning av allt.

Rengöringsmedel, trasor, svabbar, dammsugare med mera bärs upp innan städalvaret börjar.

Nästa steg blir fönsterputsen. Av någon anledning blir det lite mer gnidande om det bott barn i lägenheten eller om det regnat.
Duschvägg i glas är inget bra val när man har lika mycket kalk i vattnet som vi har. Här måste jag börja med köksspray innan jag använder fönsterputs.

Innan golven kan torkas ska allt som står i vägen ut på altan och golvet dammsugas.

Innan golven blöts ner är det smartast att torka av alla övriga ytor. Pentryt är det som kräver lite extra bra syn. Finns det smutsiga bestick eller annat så åker dessa ner till vår diskmaskin. Spisplattorna och stenbänken är roligt att lägga lite extra kärlek vid. Här ska vägghyllorna kunna spegla sig utan minsta fläck syns.

I badrummet har vi en mosaik av mörk natursten. Den är inte lätt att hålla ren. Bästa sättet är såpvatten och en grov skurborste.
Golvet i rummen och på altanen är väldigt lättskötta klinkerplattor.

När golven torkas ska sophinkar med mer in. Toalettpapper, hushållspapper, tvål, schampo, och vår olivolja ska fyllas på.

Nu är jag färdig och Christina fixa bäddningen och gör terrassen blänkande ren. Har det regnat så måste golvet spolas noga. Annars finns det säkert massor av kronblad från Bougainvillean att spola bort.
Nu är gästerna välkomna att flytta in i FRYLE HOUSE.
https://fryle.se/fryle-house/

En vecka med floran i fokus

Nu har vi haft en intensiv vecka med många gäster som vi lotsat runt i intressanta växtlokaler på Manihalvön. De som tittat på alla sköna växter är medlemmar i Sällskapet Trädgårdsamatörerna. Christina och jag har lagt ner mycket tid på att planera och boka med mer. Jag tycker att det har fungerat riktigt bra. Det är inte bara Christinas och min förtjänst utan de 26 resenärerna som hade tagit sig hit från kalla Norden var fantastiska och vi hade så trevligt ihop. Det enda som fungerade lite illa var ett hotell som inte hade någon som helst koll på bokningen. Och de vägrade ta betalning med kort. Men vi kunde sätta in pengarna på ett tyskt konto sa de. Det blev många botanikstopp på de mest skiftande platser för att ringa in så många olika miljöer och olika växter som möjligt.  

Det var meningen att vi skulle starta resan från Kalamata tidig eftermiddag och köra den vackra vägen över bergspasset till Mystras. Men flygtiderna ändrades och vägen över passet var stängd på grund av ras. Det blev att ta sig en lång men snabbare omväg till första hotellet för att äta en sen middag innan det var dags att krypa ner mellan lakanen.

Vi startade vår första botanikdag med två vandringar i raviner nära Mystras. Dagen efter blev det en vandring inne på Archaeological site of Mystra. Det är en väldigt häftig by med många kloster och kyrkor. Och naturligtvis en väldigt trevlig flora.
Sen gick resan vidare nedåt, ända ner till sydspetsen för att vända och göra det sista dagarna i närheten av vår hemby.

Resenärerna fick se alla de växter vi planerat att de skulle få se och många andra.

Själv hade jag varken ro eller tid att undersöka floran så noga. Jag körde min egen bli och servade resenärerna så gott det gick. Det var ett bra beslut att ha en följebil. Det underlättade mycket när jag skulle hämta vilsekomna resenärer. Det hände bara en gång och de hade hittat rätt själva men det hade kanske blivit jobbigt och sent.
Sen skulle lunchpaket hämtas och dricka köpas med mer.  Det sparade tid att inte bussen inte behövde köra runt och fixa detta.
Busschauffören kunde koncentrera sig på botanikstopp, hotell och tavernor. Och det gjorde chauffören med absolut högsta betyg. Bättre busschaufför har vi aldrig anlitat tidigare.

Nu har resenärerna återvänt till Norden och Christina och jag får nog börja tänka på att banta. För ätit har vi sannerligen gjort av enorma portioner på de grekiska tavernorna.

Ett Stort tack till alla deltagare på resan som gjorde veckan till en vecka att minnas med glädje.

En intensiv tid i Mani

Fryle House har varit invaderat av gäster nästan hela året. Det var lite lugnare i januari och februari. Redan i mars blev det rusning till vår övervåning. Före och efter den intensiva turistsäsongen kommer mest folk vi känner. Men alla kan boka efter som vi finns på Airbnb. Och det är det många som gör. Vi är väldigt populära och det gäller att boka tidigt. Tyskar, engelsmän, holländare och svenskar är de som hyr här mest. Greker har vi inte så ofta numera, De bokar sent och då är vårt boende upptaget.  

Nu under den svenska hösten har vi haft många när vänner. Närmare än barn och barnbarn är svårt att bli. Det var väldigt roligt att ha dem här under höstlovet.

Sen kom fyra olivplockare. En av dem är min kusin Robert. De gjorde ett tungt och strålande arbete. Efter den veckan var jag rätt så sliten. Men det var inte slut på besöken.

Senaste veckan har vi haft två fotoklubbskompisar. Mia och Inger var väldigt aktiva med sina kameror.

De har nog att göra nu när de laddat ner tusentals bilder på alla söta grekiska katter.

Deras besök fick mig att plocka fram kamerorna också.
Christina och jag guidade bland byar, kyrkor och tornhus i bergsbyarna.

Även jag lyckades fånga ett och annat fornminne.

Nu dröjer det till efter jul innan vi får några gäster igen gissar jag. Då får jag lite lugnt men inte blir jag sysslolös.
Jag ska komplettera stugtaket på gestaltaren med några fler bambumattor. Yttre delen av uteduschen ska äntligen stensättas. Jag tror inte Christina lämnar det jobbet till mig. Men fixen och fogen får jag nog fixa.
Beskärning och flisning efter 90 olivträd tar sin tid. Som tur är så är våra frukt och prydnadsträd rätt små än. Men de är många. Kanske 30.  
Jag hoppas på att det blir en del olivvirke till mig att svarva. Det som legat och torkat hela sommaren är lite väl hårt att sätta svarvstålet i. Det pinfärska är än lite för fuktigt. Men jag har kommit på att man kan svarva sin form och sedan låta det sitta och torka ett dygn i svarven innan slutbearbetningen påbörjas.

Fullt ös på höstlovet

Nu har äntligen mina barnbarn haft möjlighet att besöka oss här i Mani. Jag har fyra barnbarn men en är snudd på nyfödd så han fick stanna hemma med mamma.
Embla, Lo och Ylvali såg till att jag inte led någon brist på barnbarn.
Pappa Jonas hade fullt upp att serva sina döttrar. Han behöver nog en veckas semester till när han kommer hem.

Mina barn och barnbarn älskar att bada. Det har blivit mycket av det efter som vädret har varit mycket varmt och kanske 23 grader i vattnet.

Vi har hunnit besöka många ställen att bada på. Jag tror Gnospi blev favoriten för solnedgångsbad och min hemliga vik var också bra efter som den ligger bara 100 meter från huset.

Vi har inte bara badat. Även kulturen har fått sitt genom besök i gamla byar och naturen.

Lo kommer nog sakna det grekiska kaffet. Jag skickar gärna receptet på begäran.

Ylvali gillar glass mycket bättre än kaffe.

Jag tror Embla mest av allt gillar att lyssna på poddar. Det är bra för där finns mycket att lära.

Även barnens farbror Markus och hans vän Tilly har varit här. Men de fick inte plats i huset så de bodde på hotell i byn. Det var nog tredje gången Markus hälsade på och jag hoppas det inte dröjer för länge innan någon ur närmaste släkten kommer igen.

Första gången i Aten

Christina och jag har sett Aten många gånger, men bara från motorvägen. Har det varit något stopp där så har det varit för att besöka Ikea eller tanka bilen. Nu hade vi två övernattningar mitt inne i centrum.
Mina förväntningar var inte så stora. Men jag blev verkligen överraskad över vilken rolig stadskärna Aten har. Här finns många verkligt trevliga kvarter och massor med tavernor och kaféer som serverar all världens mat. Aten är sprayburkarnas stad. Allt som går att måla på var målat på (en liten överdrift).

Vi besökte flera marknader. Visst säljs här mycket krimskrams till turister. Men också förvånansvärt mycket kvalitetsprodukter. Christina köpte ett par riktigt fina boots. Och jag hittade ett par väldigt prisvärda Keen sandaler. Jag hade köpt ett par lika dana för några veckor sedan för ett lite högre pris. Så sandalerna fick bli osålda. Vi fick full packning ändå bestående mestadels av tyger och sytillbehör.

Att besöka matmarknader tycker jag alltid är en höjdpunkt. Och vi hittade en väldigt stor och fin som mestadels sålde kött och fisk till mycket bättre pris än vi kan köpa i Kalamata. Den enda mat vi fick med oss hem var kastanjer som vi köpte till ett rekordlågt pris.

Att besöka vår huvudstad i början av oktober tror jag var bra. Det var inte för varmt och det kom bara några droppar regn. Trängseln med andra turister var måttlig.

Upp till sextontusen personer besöker Akropolis dagligen. Så vi satsade på att vara där när grindarna öppnades. Det var bra för vi behövde inte köa för att komma in. Men när vi lämnad stället så var det lång kö för att ta sig in. Nu har vi besökt ett till av Greklands stora och fantastiska turistmål.

Den primära anledningen till vårt Aten besök var att komma till ”Liberto Dario” trädgård och träffa honom samt att handla av hans fantastiska växter. Det blev ett väldigt välkomnande första möte med Liberto. Två välfyllda backar med fick vi med oss hem. Så nu har Christina att göra med att hitta platserna att plantera växterna.

Att vi just före Atenresan fått två kartonger med växter från Filippi i Frankrike Gör det inte lättare för Christina att hitta lämpliga planteringsplatser.