Helga vilodagen!

Visst behöver jag vila någon dag då och då. Och idag är det söndag och de kristnas vilodag. Men jag räknar mig inte som kristen, så jag kör på som vanligt.
Och idag startade jag tidigt med att baka bröd på min surdeg. Redan i går kväll satte jag en fördeg och innan frukost knådade jag ihop en rejäl deg. Den fick jäsa i vårt teknikskåp i några timmar innan bakning i ugnen. I teknikskåpet finns en dator, en UPS, en larmenhet med mera. Det ger en god perfekt värme att jäsa i. Och dagens deg blev bättre jäst än någon gång tidigare.

Medan degen stod på nedervåningen och skötte sig själv gick jag upp till övervåningen och började med städningen. Våra första betalande gäster kommer på tisdag och då ska det vara superrent. Torka ytor som bord, sängbord, handfat, diskbänk med mera går fort. Men glas i fönster, duschvägg och speglar är besvärligt. Speglarna fixar jag blickssnabbt. Men duschväggen har alltid hårt sittande kalkavlagringar som måste förputsats med ett surt medel. Och nu hade det suttit där i över en månad så det fick gnuggas rejält. Fönster och glasdörrar har en in- och utsida och insidan är inte mycket att orda om. Men regnet här innehåller alltid mineraler från bergen eller Afrikas öknar. Så det krävs en extra avsköljning innan man går på med fönsterputs.
När Christina har bäddat och hängt fram handdukar så ska jag fixa golven. Men det blir nog inte förrän i morgon.

Medan jag var i gästvåningen skötte Christina tvätten. Det blir lite extra tvätt med uthyrningen.

Christina pysslade också om grönsakslandet och skördade. Nu börjar det ge rejält med mat till vår förtjusning.

Det blir lite över som vi delar med oss av till våra grannar och andra förbipasserande. Men i år är de väldigt få som går på vår lilla väg. Vårt grannhotell har inte en enda gäst än. Det är sorgligt.

En kaffepaus måste vi också ha på förmiddagen. Frappén är säkrast att göra före nästa arbetsmoment eftersom samma verktyg används där. Och jag vill inte ha kaffe som smakar tvål.

Igår löste jag upp lite hårdtvål för att göra flytande tvål av. Hårdtvålen har Christinas dotter Filippa gjort av vår olivolja. Den blev fantastiskt bra. Det blev det lite tvålflarn över som är utmärkt råvara till flytande tvål. Jag löste upp tvålflingorna igår och blandade med vatten Idag mixades blandningen en stund och då insåg jag att den var för tunn, så jag måste lösa upp lite mer flarn och blanda i. Så i morgon får jag mixa igen och se om det blir bra.

Efter lunch behövde jag lite återhämtning så jag tog mig till Gnospi för att ta mig en tupplur och ett bad. Men där var så mycket folk så det var svårt att få den rätta ron till att sova.  Så efter 20 minuter på landbacken hoppade jag i för att simma 600 meter i ett alldeles lagom tempererat vatten.

En regnfri cykeltur till Stoupa

Väderprognoserna har lovat regn nu i över två dygn. Den samlade mängden som fallit hos oss har varit omätbar. Det är lite tråkigt för vi önskar oss verkligen regn som kan fylla på växternas förråd.
Himlen har i alla fall varit molnig och det är väldigt skönt bara det.
Så i det perfekta cykelvädret tog jag mig en tur till Stoupa.
Cykelbanan dit går strax nedanför vårt hus alldeles i kanten av havet. Kusten är hög och stenig på de flesta ställen. Men det går att komma ner och bada för den som känner till stigarna.

Tre nya huskroppar har dykt upp alldeles vid sidan cykelbanan. De är säkert för uthyrning. Varje huskropp har en väl tilltagen pol. Så det blir nog inga budgetställen.
Man får inte bygga närmare än 100 meter från havet. Dessa hus ligger betydligt närmare. Men det är klart att längden till havet beror ju på i vilken vinkel mellan objekten man väljer att mäta i.

Det finns andra hus lika nära vattnet som antagligen är betydligt billigare att hyra. Men då får man ingen pol förstås.

När jag närmar mig Stoupa så cyklar jag genom några olivlundar. Här finns det många djur som har sin hemvist. Får, getter, kalvar, kaniner, kalkoner och höns. Idag var jag mest intresserad av hönshusen för att se om jag har något att hämta till vårt hönsprojekt. Men jag tror inte jag såg något jag kommer att ta efter.

I Stoupa brukar det ha fyllts på med massor av turister så här års. Men i år är det glest än så länge.
Jag läser en del på sociala medier om turister som flyger till medelhavet. Många spyr ju galla över dem som om de skulle riskera sina egna liv och sprida smitta till hela svenska folket när de kommer hem. Jag tycker det är överdrivet och saknar riskanalys. Risken är betydligt större om du åker tåg, spårvagn eller tunnelbana i Sverige.
När du flyger till medelhavet så är du och dina medresenärer ny testade för covid. Restriktionerna är mycket hårdare i Grekland än i Sverige. Och personal du möter på hotell och taverner testar sig två gånger i veckan. Så det finns många mycket värre saker man kan göra.

På Stoupas kändaste strand Kalogria brukar man knappt se sand för alla solstolar. Men nu är set betydligt färre solstolar och ändå är de flesta tomma.

Kalogria camping är populär och här brukar det vara smockfullt. Det kommer det nog bli bara grekerna börjar semestra.
Jag tror campingarna i Grekland har rätt låg standard. Men här på södra Peloponnesos är det många som ställer upp sina husbilar lite här och var. Sötvattenduschar och dricksvattenkranar finns nästan överallt så varför betala en campingavgift.

Efter som jag inte lyckades bli regnvåt på min cykeltur så övertalade jag Christina att ta en blöt simtur. Så nu är jag trött i axlarna efter ett hårt pass.

Ösemester i Grekland

Att semestra i Grekland är populärt och allra populärast Greklands öar. Så vi tänkte att vi borde slita oss från trädgården och grönsakslandet och åka till någon ö.
Vi startade vår resa efter frukost och hann ända till Areópoli innan vi gjorde vårt första stopp. Här handlade vi på marknaden. Det blev en stor påse med utsökta bigarråer. Det två gigantiska plommonen var tyvärr snudd på oätliga.

Nästa stopp blev på Skoutari beach. Här skulle det bli en kopp kaffe och sedan ett dopp i havet.

Kaffet vi fick på den lilla tavernan var fantastiskt gott. Kaffe är något Grekerna är bra på.
Medan vi satt och njöt på tavernan så började det blåsa upp. Så vi struntade i badet och åkte vidare för att hitta vår ö.

Vår lilla semesterö är inte stor, den ligger så vackert utanför byn Kotronas på östrasidan av Manihalvön.

Att vi inte behöver ta färja till ön spar både tid och pengar. Det går så lätt att gå på den smala rullstenssträngen ut till ön.

Vi mutade in oss på den vackra lilla stranden. Här låg vi länge och latade oss. Men vattnet var varmt så vi lyckades också simma drygt tusen meter.

När vi tröttnat på sol och bad vände vi åter till Areópol. Först tänkte vi handla lite varor till en god pasta. Men ju närmare vi kom ju mer lockade det bästa gyrosställe vi känner till. Så det blev en god måltid på TIME OUT Gyros innan vi vände hemåt.
Det blev en riktigt trevlig semester.  

Marknad i Areopoli

Igår var det lördag och marknad i Areopoli. Vi brukar åka dit. Men tyvärr så har vi varit förhindrade från det en längre tid. Reserestriktionerna har varit hårda och trots att vi har nära till Areopoli så har vi inte fått åka dit. Att passera gränsen mellan Messenia och Lakonia har varit strängeligen förbjudet. Men nu lättas på restriktion efter restriktion.
Marknaden är en guldgruva för frukt och grönt-älskare. Men det finns även annat som tvål, torkade örter och hudvårdsmedel gjort på olivolja. Fiskbilen var väldigt välfylld och populär igår. Mitt resesällskap var mest intresserade av livdjursförsäljarna. Så nu pågår det en intensiv diskussion om hönshusbygge här hemma.

Efter marknaden körde vi lite söderut för att njuta på en strand. Vi hamnade på Παραλία Γυάλια som ligger alldeles utanför den populära orten Yerolimenas. Stranden är liten och ligger mycket skyddad från vind och vågor. Här finns både klappersten och fin sand. Vill man ha skugga så finns det träd som skuggar fram till efter lunch någon gång.
Badtemperaturen var inte jättebehaglig. Kanske 19 grader. Men det blev så varmt så jag behövde tre snabba dopp.

Lunchpaj åt vi på stranden. På bageriet ett stenkast från marknaden i Areopoli köper vi gärna pajer. De är de godaste vi hittat i hela Grekland.
Melonen orkade vi inte pressa i oss, så den fick följa med hem. Jag tror melondoften spred sig över hela byn när jag delade den när vi kom hem. Så goda meloner lyckades jag aldrig köpa i Sverige.

På hemvägen stannade vi vid torget i Areopoli och beställde freddo cappuccino. Det är en riktigt god kall kaffe.
Det orange kaféet är enkelt, men med bra kaffe med snabb service. Ljuset här är märkligt varmt när solstrålarna silas genom det orange skuggtaket och belyser de lika orange stolarna.

Borta bra men hemma bäst

Jag har haft två mycket kalla och väldigt trevliga veckor i Sverige. Det har varit riktigt roligt att träffa barn, barnbarn och vänner. Men corona-epidemin har begränsat mötena.
Det är alltid mycket att ta hand om när man kommer hem. Så idag satte jag väldig fart med att packa upp och stuva undan allt jag hade med mig hem. Jag ville snabbt bli av med denna tråkiga sysslan för att komma ut i trädgården och se vad som hänt medan jag varit borta.

Innan trädgården så fick jag sitta mitt emot min underbara fru och äta frukost. Längtan efter henne har varit stor och nu dröjer det förhoppningsvis väldigt länge innan vi behöver vara på olika ställen.

Jag köpte potatis i Sverige. Om Pink Fri Apple vill växa här vid medelhavet har jag ingen aning om. Lite väl sent kanske det är att plantera nu. Men jag tror på att det ska bli till några fler sättpotatis jag kan odla i vinter.

Det fanns gott om jobb i trädgården. Christina är i slutfasen på tidningsproduktionen och då hinns inte så mycket annat med.
Lite av persiljan har blivit gul. Men den går säkert att hålla liv i ett tag än. Så jag repade bort alla kvistar som blivit gula och vattnade upp plantorna riktigt ordentligt. Det fungerade förra året så det borde inte gå sämre i år.

Mycket i grönsakslanden har börjat blomma. Jag rensade bort de flesta korianderplantorna. Några sparades för att vi behöver frön till kommande odlingssäsonger. Sallad och mangold som sträckt på sig och bildat blommor hänvisades till komposten. Pak Choi kålen har också gott i blom, men den är så vacker så den får stå kvar. Kanske har vi inga frön kvar. Så det är inte bara vackert utan också en garanti för framtiden.

Jag fick inte med mig så många prylar från Sverige. Men nu inser jag att HDMI kabeln jag köpte på Biltema var ett riktigt bra köp. Nu kan jag åter redigera mina bilder på två skärmar.