Kategori: Okategoriserade

Manihalvön. Den perfekta platsen för vandrare!

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

På Manihalvön finns många vandringsleder. Övriga Grekland saknar inte heller vandringsleder. Men här i Mani har det alltid bott folk och körbara vägar anlades först långt senare än på andra platser i Europa. Därför har folk förflyttat sig mellan byarna på stenlagda stigar som än idag ofta går att använda. Många vandringsleder är beskrivna i böcker och på nätet, så det är lätt att hitta en för alla tillfällen. Vandringsturismen är inte så utbredd som på många andra håll. Vilket både är en fördel och en nackdel. Du slipper trängas med andra vandrare. Nackdelen kan vara att vissa leder är dåligt underhållna. Men det finns alltid lokalbefolkning att fråga till råds.


Härom dagen deltog vi i en vandring med en lokal vandringsgrupp. Femtio personer hade slutit upp och det var trevligt att få lära känna nya människor. Men det var lite för många för att jag skulle känna det där sköna lugnet som en vandring ger.

Igår var vi ett mycket mindre gäng, åtta skandinaver och ett par britter, som gick till några avfolkade byar på smala stenlagda stigar. Den största delen av sträckan var riktigt bra. Men en kilometer var lite igenväxt och gav oss rivsår på våra barhudade vader.

Fördelen med en liten grupp är att man hinner prata med alla och uppleva mer av naturen.

Ibland passeras någon taverna på vandringarna. Det är lyxigt. Då kan man köpa sig lite mat eller en kall öl.

Igår gick vi till Pepon. Där såg vi inte en enda boende. Det beror nog på att ingen bor där.

Sen gick vi vidare till Leontakis. Där såg vi både en hund, en bil och färska spår av människa.
När vi kom tillbaka till Diporo där vi startat vår vandring så satt det en man och reparerade en bil. Någon i vårt sällskap frågade hur många det bodde i byn. Jag lyssnade inte så noga på svaret men jag tror att han sa att det bara var han som var bofast där.


Christina och jag har alltid span på floran när vi vandrar. Igår hittade vi en fantastisk Campanula versicolor. Det är nog den kraftigaste vi sett.

De flesta av våra vandringsvänner trampar runt på stigarna utan att se en enda växt som är mindre än dom själva.

Bästa sättet att avsluta en vandring är med ett bad i havet. Den lyxen fick vi njuta av igår.

.

Inte sysslolös i Fryle House!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu när vädret blivit lite svalare har arbetslusten återkommit. I grönsakslandet tillbringar vi mycket glädjefylld tid. Nu är det dags att sätta höstpotatis och kålväxter. All sorters kål växer bra under vinterhalvåret. Höstsatt potatis ger inte så stor skörd. Inte som de vi sätter i början av året. Men det är ändå värt att odla potatis på hösten – och kunna ta upp lite färskpotatis till jul!
Det vi skördar mest nu är meloner. Trots att vi kan äta melon så det sprutar ur öronen så köpte jag en stor en idag. Det är en speciell grekisk melon som kallas Thrace. Den har odlats ekologiskt, utan bekämpningsmedel, i gränsregionen runt Evros i flera århundranden. Naturligtvis vill vi prova den! Hoppas det blir riklig skörd av frön inuti den skrynkliga melonen.

Bakning känns det som om vi ständigt håller på med. Idag har jag gjort om ingredienslistan i receptet till 150% så då kanske vi inte behöver baka så ofta framöver.

Våra förvaringsutrymmen har känts som lite små. Vi kompletterade med ett skåp från Ikea. Det blev många lager ytbehandling innan vi blev nöjda. Sen snickrade jag en stor låda som jag satte på hjul under skåpet. Där ligger nu en massa skor.

Våra platsbyggda skåp och garderober har haft lite snålt med hyllor. Nu har jag köpt hyllmetrar och börjat såga till och komplettera. Det kommer bli lite lättare att organisera bland kläder och prylar.

Containern har också fått fem plåthyllor. Det var inte Ikea utan ett annat fabrikat. Att skruva ihop fem hyllor tog nästan en hel arbetsdag. Det var en väldig massa skruv att dra och trots skruvdragare så gick det inte fortare.
Nu är det så snyggt i containern.

När jag plockade om allt i containern så upptäckte jag att gnagare varit på mina olivsäckar som legat under arbetsbordet. Nu måste jag inspektera allt innan olivskörden och se om jag har något att laga eller om jag måste köpa nytt.
Min väns olivdukar förvarar jag hängande i taket som tur är. Där uppe hade inte gnagarna kommit åt.

En smart duschmunstyckeslösning har jag också fått till. Den är inte så snygg men jag tycker den är bra och användbar. Där håller nog inte Christina med.

Vi har också investerat i en postlåda. För ett tag sedan när vi var på posten i Kardamýli var där en uppmaning på ett anslag. För att få sin post så ska man sätta upp en låda ute vid vägen.
Nu kan jag inte i min vildast fantasi tro att postens personal någonsin kommer att lägga några brev i min låda. Men det ser ju snyggt ut med en låda.

Allt är inte slit å släp. Idag har jag varit hundvakt åt Estia några timmar. Det är inget hårt jobb. Vi går ett varv i trädgården, sen vilar vi en lång stund innan vi tar nästa varv.

Stor törst och mycket jobb!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

De flesta har nog läst om ovädren i Grekland. Det har varit förfärligt på många ställen. Vi har däremot klarat oss riktigt bra. Hönsen fick däremot ta en liten smäll.
Det var kraftiga vindbyar och då brukar hönsens skuggparasoll flyga i väg. Och det gjorde den nu med. Den hamnade framför höns-luckan så hönsen inte kunde komma in i hönshuset. När sen en fruktansvärd regnskur kom tyckte jag det var säkrast att se till att hönsen hade gått in. Jag han bara gå två meter åt hönsgården innan mina kläder var helt genomdränkta och lika blöta var hönsen i hönsgården. Kraftiga regnskurar tar lätt död på höns om de inte hittar skydd. Jag var i tid för att ta bort parasollet och rädda hönsen. Men det var inte så lätt när de var så uppjagade. Jag fick fånga hönsen i hönsgården och kasta in dem i hönshuset. Men de flög ut med en gång. Jag hämtade Christina så hon fick vakta höns-luckan när jag fångade höns. Det gick bra till slut och hönsen mår som höns ska må. nu.

Vi kan inte bara jaga höns och roa oss. Vi måste också se till att shoppa. I förrgår var vi i Kalamata och ordnad lite med revisorn och sedan hämtade vi en stor beställning på Ikea. Med varorna från Ikea några plantor från plantskolan och mat från Lidl så var bilen överfull.

Den varan som fått mig att handla på Ikea var behovet av en ny spis. Vår gasspis har varigt fruktansvärt dålig och enormt svår att göra rent. Jag har alltid trott att en gasspis har stort effekt-område på varje platta. Men vår spis hade ett minimalt effekt-område.
Nu testar vi induktions hell och hoppas att det fungerar bättre.


Att byta spis tog en bra stund. Sen skulle Ikea-skåp monteras. Jag blir väldigt imponerad hur väl byggda och lättmonterade Ikeamöbler är. Sen har vi numera också en plåthylla från Ikea. Den ska Christina fylla med växter.

Det var inte bara nya grejer som skulle fixas. Vår varmvattenberedare hade en termostat som missade en gång i månaden så överhettninsskyddet löste.  Nu sitter där förhoppningsvis en väl fungerande termostat.


Efter allt detta jag så var jag i behov av vila. Då började tvättmaskinen att låta förfärligt. Det var bara att skruva isär och felsöka. Efter tre timmar var åter tvättmaskinen hopmonterad och ser ut att fungera.

Så var det där med törsten. Alkohol är väldigt billigt i Grekland och finns att tillgå överallt. Christina tyckte jag behövde höra om rekommendationerna om alkoholintag till svenska diplomater.
En dag i veckan ska man vara alkoholfri. En vecka i månaden ska man inte ens titta åt alkohol. En månad om året ska man vara helt torrlagd.
Det tänkte jag att jag ska klara av. Detta var på en onsdag och då hade jag redan tagit en öl. På torsdagen åt vi gott och delade en flaska vin. På fredagen tänkte jag ta en vecka utan alkohol och det gick ju lätt. Så nästkommande lördag var det dags igen att börja med alkoholintag. Den ölen var mycket god. Med redan på söndagen gick allt snett. Jag glömde av att det var en alkoholdag så jag tog inte ens en ynka liten öl.

Allt är inte bara jobb å slit. Igår var vi i byn och fick i oss lite musikkultur. Det var trevligt.

Kimchi en fermenterad katt?

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

I måndags förra veckan så startade jag dagen med att åka till apoteket och köpa coronatest. Christina hade varit sjuk sedan i i fredags natt så jag trodde jag klarat mig. Och visst visade mitt test negativt Så jag kunde åka och hämta en katt i grannbyn. Under helgen var jag i kontakt med ”Mani International Animal Organization” och blivit lovad en katt av en kull på sex ungar som behövde få trygga hem. När jag stod där framför sex sexveckors kattungar så lyfte jag upp den närmast och blev omedelbart förälskad. Det visade sig vara en flicka och det vad precis vad vi ville ha. Hon fick följa med hem.
Hemma började namndisfusionen. Det blev en del förslag att välja mellan, men jag tyckte nog mitt förslag på Kimchi lät trevligast. Christina gick med på namnförslaget.
Varför döper man en katt efter Nordkoreas nationalrätt som är fermenterade grönsaker. Den enkla anledningen är att det är ett vackert ord. Tidigare har jag döpt en hund efter en fetast-röra. Thipiti är också ett vackert ord.

Redan på eftermiddagen efter jag hämtat Kimchi så insjuknade jag. Det började med rätt lätt symtom. På tisdagen hade jag hög feber och huvudverk. På onsdagen försvann febern men synen försämrades.  På onsdagen kände jag mig relativt frisk men smaklökarna hade havererat.
Inget ting smakade gott. Inte enf jogurt med egenodlade fikon. Men nu börja jag kunna skönja några smaker.

Det dröjde några dagar tills jag kunde återuppta motionssimningen. Christina tog sin första tur idag. Trots att vi är lite tröttare än vanligt så verkar vi inte ha några problem med att simma våra tusen meter.
Den första simturen efter sjukdomen var huden så känslig att det kändes som att simma i sodavatten. Christina upplevde den effekten idag medan min hud verkar ha återgått till det normala. Men saltvattnet smakar förfärligt illa med coronasmaklökar. Det går nog över det med.
När smaklökarna väl är återställda ska jag börja laga god mat igen.

Kimch var lite stirrig de första timmarna hon var hos oss. Efter som vi var sjuka kunde vi vara inne med henne hela tiden och bära runt på henne så hon fick närhet och vara trygg.
Redan efter ett dygn så var vi helt klart Kimchis människor.

Nu älskar hon att leka med allt som rör sig. Hon älskar också att leka med mig när jag inte rör mig och försöker sova. Igårkväll envisades hon med att slicka på min haka. När jag skyddade den med handen så valde hon ögonlocken i stället. Sen åkte hon ut i storstugan och jag stängde sovrumsdörren.

De första turerna utanför hemmets väggar var otäcka. Hon rörde sig bara i vår absoluta närhet. Men nu utforskar hon allt och är som en pil upp och ner för olivträden.

Med och motgångar på färden

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Det har varit mycket förflyttning den senast tiden, det har inte varit helt smärtfritt.
Vi har varit på bröllop. Christina yngsta dotter gifte sig. Därför tog vi oss till Sverige. Vi startade på förmiddagen för att köra till Atens flygplats. Den sträckan gick som på räls trots att vi körde bil.
Vi checkade in lagom tills Air Serbiai tills vårt första flyg till Belgrad för en snabbt byte. Vi lyfte en timme för sent så det såg inte så lovande ut med en beräknad mellanlandningstid på 45 minuter. Men vi hade tur. Som sista resenärerna lyckades vi klämma oss in på det nya planet. Det var tur att Gaterna låg så nära varandra så vi han på de 7 minuter vi hade på oss. Men det incheckade bagaget var lite saktfärdigt så det missade bytet. Detta kunde ha varit liten katastrof om inte en vän som flugit en vecka tidigare med Air Serbiai varnat oss. Hennes bagage blev försenat båda vägarna. Vi hade lagt bröllopskläder och annat viktigt i handbagage. Så det gick ju bra ändå.

Vi startade våra första dagar i Stockholm. För att hälsa på Christinas mamma och fira Christinas födelsedag. Vi åt en god födelsedagsmiddag med Christinas mamma och två före detta kollegor till Christina.

Christina skulle ha minst en födelsedagspresent så vi vandrade runt på Mall of Scandinavia en förmiddag. Och jag hittade två riktigt bra. Problemet var bara att den manicken som jag trodde gick på batteri gick på gas. Och vi tror att gastuber är strängeligen förbjudet att flyga med.

Jag behövde också bli lite bröllopsfin i håret.  Jag smet in på till en frisör och bad dem ta rejält av lockarna. Och frisören tog rejält. Jag har nog inte varit så här kortsnaggad på fyrtio år. Nu förstår jag varför. Jag vantrivs i frisyren, men den växer väl ut.

Sen var det dags för bröllop på Stenungsön. Trots att ovädret Hans ställde till det så var det en mycket lyckad tillställning.
Många av de övriga bröllopsgästerna hade satts i aktivitet några dagar innan vigsel. Reneé gifte sig med Rebecka som är amerikan. Från hennes sida var det många som tagit sig över Atlanten.  Reneé har de flesta arbetskamrater i Amerika och de bangade inte ta en snabb visit till Göteborg.
Själva vigseln var något nytt för mig. En judisk vigsel skiljer sig rätt mycket från en kristen. Rabbin sjung ett par sånger på hebreiska. Sen var det mycket löften och visdomsord.

Vädret var inte det bästa i Sverige. Jag som bor i Grekland gillar dåligt svenskt sommarväder, är jag känner svalkan mot huden.
En och annan stund var vädret hyfsat så vi kunde sitta ute och fika som riktiga Greker.

Att åka tåg i Sverige är en bedrövlig upplevelse. Jag kan förstå att tåg ställs in på grund av väder. Men har man en biljett eller tänker köpa en så ska det framgå hur man ska ta sig fram.
När jag skulle åka från Göteborg till Varberg så var en bit av sträckan stängd för trafik. Numera kryllar det av värdar på statinerna så jag började att fråga en och fick ett luddigt svar. Jag frågade tre till och ingen kunde ge ett svar på hur jag skulle ta mig till Varberg.
Det löste sig efter ett par timmar då Filippa och jag tog ersättningsbuss till Mölndal Taxi till Kungsbacka och tåg till Varberg.
Jag tycker lite synd om de som skulle vidare. När vi kom in på Varberg station sa det att sträckan mellan Varberg och Falkenberg just stängts av.

Jag fick också träffa några släktingar. Tyvärr blev det alldeles för kort. Jag sov över ett par nätter hos sonen i Göteborg och ett par nätterhos min syster i Varberg. Barnbarnen hälsade jag på ett par gånger. Det är alltid lika roligt. Yngst barnbarnet Vide träffar jag ofta på Messenger. Nu träffades vi IRL och det gick riktigt bra det med.

Hemfärden gick hyfsat bra. Vi hade bokat rum utanför Aten för att kunna starta med ett IKEA besök dagen efter. Den som hade hand om bokningen av vårt rum hade nog ingen aning om vad hon sysslade med. Men vi får trösta oss med att det var billigt.
Efter som Christina drabbades av verk och feber startade vi hemfärden tidigt utan något Ikea besök.

Efter som jag bestämt mig för att skaffa katt efter Sverigebesöket så gjorde jag det i måndags. Nu ligger hon i min skrivbordslåda och vilar ut efter förmiddagens lek.