Kategori: Okategoriserade

Vi firar Christina

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Igår fyllde Christina år. Det firades lite lagom. Eftersom hon samtidigt har slutat jobbet som chefredaktör så fanns det anledning för mig att sköta mig lite extra väl eftersom hon numera bara kommer att chefa över mig.
Jag startade morgonen med att ge henne kaffe på sängen och presenter. Presenterna bestod mestadels av ståltråd.

Innan frukost cyklade vi till Agios Dimitrios för att ta oss en rejäl simtur. Här hittar vi våra favorit-simställen på cykelavstånd hemifrån.

Efter simningen åt vi en god frukost på det nya caféet som ligger vid hamnen i Agios Dimitrios. Stället har blivit oerhört populärt under de få veckor det varit öppet.

Christina hittade en extra present. En eftertraktad växt på stigen mellan badstegen och kaffet. Tydligen ska den vara vacker med fantastiska blommor. Hon plockade i alla fall frökapslar av den…

När vi kom hem från badet och frukosten så upptäckte jag att min favorithanduk inte följt med mig hem. Efter lunch cyklade jag tillbaka och hämtade den. Havet var så lockande att jag samtidigt passade på att ta ett dopp.

På hemvägen smet jag in till våra vänners hus för att vattna några växter. Tyvärr var det inget vatten i ledningen. Men växterna såg så pigga ut att de säkert klarar sig länge än utan vatten.


På kvällen gick vi till restaurang Medikon och åt en måltid. Tavernan är ny för i år och den lyxigaste i vår by. Salladen på hummus och olika sorters bönor var höjdpunkten under middagen. Min huvudrätt som bestod av pasta och tupp var god men inget extra. Vi blev bjudna på lite smakprov. Både till förrätt och efterrätt. Det var fantastiskt gott och speciellt överraskad blev jag över den lilla koppen med fisksoppa.  Fyra gånger har jag beställt fisksoppa i Grekland och alla gångerna har jag blivit serverad tråkigt, tunt, smaklöst blask. Men fisksoppan som vi fick här var riktigt krämig och fantastisk god.
Så nästa gång vi går hit ska jag ha fisksoppa till huvudrätt.
Nu är det en ny dag utan något firande. Däremot blir det städning av gästvåningen för en familj flyttade ut idag och en annan familj flyttar in i morgon.

Svala mornar i Fryle House

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Om vi ska få något gjort i lunden så här års måste vi stiga upp i ottan. Det finns alltid att göra. Vi väntar med frukosten tills värmen har kommit. Men en kopp kaffe måste vi ha tidigt för att få ordning i huvudena. .
Christina har alltid mycket att göra med sina plantor. Nu har hon fixat häckarna så vi slipper grenar som river smalbenen när vi går till hönshuset. Att klippa lavendelhäck sprider en väldoft lång väg.

Själv börjar jag morgonen med att mata hönsen. Sen skördar jag från vårt grönsaksland. Nu måsta vi äta väldigt mycket melon. Det gör vi gärna för vätska behövs när dagstemperaturen ligger mellan 33 och 38 grader.

Tomatskörden har avtagit ordentligt. I år har vi provat många nya sorter. Några har varit väldigt bra och några har fått värmeslag.

Jag har pysslat om olivträden några mornar. Det växer en hel del vattenskott inne i kronan och vid roten. Dom har jag avlägsnat på alla 90 olivträden. Nu ska bara grenarna samlas ihop och läggas på hög.

Klockan 08,30 blev det frukost i 28 graders värme idag. Sen bar det av till en vik för 1000 meters motionssimning. Vid lunch åkte vi en bit upp i bergen för att umgås med vår vän Estia och se till så att hon fick lite sällskap och mat. Estias matte och husse är mäklare och måste i väg på uppdrag ibland. Estia är mycket hellre med mig än att åka i en varm bil.
Estias mattes mäklarfirma>>  https://husigrekland.se/

Det finns en fördel med att bo lite högre upp i bergen som Estia gör. Hon hade det mycket svalare än vad vi har nere hos oss. Och så har hon en pool som vi passade på att skvalpa runt i. Det blev en riktigt skön stund med alldeles lagom temperatur. Nere hos oss var det 34 grader när vi kom hem igen.

Lyckat & misslycka

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

3

Vi odlar väldigt mycket och det mesta är tänkt att ätas. Som våra butternut som är en liten pumpa. Den trivs väldigt bra och ger massor med pumpor. Så vi måste ju försöka äta lite av den. Första försöket var att tärna och rosta den i ugnen. Det receptet fall oss inte i smaken. Vi sökte vidare och hittade många recept på butternutpannkakor. Vi valde att göra pannkakorna på ett europeiskt sätt. Eftersom vi har överskott på ägg så använde vi hela tre i smeten. Det borde hjälpa till att få pannkakorna fasta och fina. Trots försiktigt gräddande så blev de fort brända på utsidan och kletiga inuti trots att de var lövtunna. De gick helt enkelt inte att äta.
Slutsatsen blir att vi lyckas odla fina butternuts men vi har ingen användning för dem.

Våra hönor blev dock väldigt glada när de serverades förkastad pannkaksmet.

Det händer ju att vi lyckas med maten. Grillade foreller är en favorit och nästan omöjligt att misslyckas med.

Ett annat ständigt misslyckande är att hålla ordning i groventrén. Där blir snabbt överfullt med bra-att-ha-grejor och skräp. Men det är ju bra att ha nära till bra-att-ha-grejor…

Ibland händer det bra saker. Som att det öppnat ett kafé i grannbyn söderut.  Det heter Kafenio och ligger vid hamnen i Agios Dimitrios. Vi var där och provade utbudet i veckan. Stället får full pott med stjärnor. Dit kommer vi återvända.

Våra sandrabatter är också väldigt lyckade. Här trivs de torktåliga växterna och har varken ont av sol eller regn. I veckan har Christina fyllt ut luckorna med fler suckulenter.

Sandrabatten är också bra att hämta sticklingar ifrån.  Det är bara att sticka ner handen i det översta gruslagret och ta tag om rothalsarna på agavens sidoskott. Sen drar man lätt och man har en ny planta med rötter som kan sättas ner på valfri plats.

Bröllopsdag på Peloponnesos!

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

I torsdags firade Christina och jag vår bröllopsdag. Det har gått 16 år sedan vi gifte oss.
Jag gick igenom hela fotoarkivet på bilder som var tagna den 14 juli. Jag hittade inte en enda bild som tydde på att vi uppmärksammat den här dagen något tidigare år. Men det vet jag att vi har. Fast oftast har vi glömt av den.
Men i år glömde vi inte. Vi började firandet med en drink på altanen tidig kväll. Men det tog jag nog ingen bild på. Så det får bli en bild på Christina med drink i Dolomiterna för några år sedan. Det kan ju passa bra för det var där vi förlovade oss.

Strax innan solen gick ner cyklade vi till grannbyn Stoupa. Det är en mycket vacker och dramatisk cykelväg. Här har man utsikt över hav, klippor och höga berg. Men av det såg vi inte mycket för vi hade solnedgången rakt i ögonen.

Stoupa är en rätt ocharmig by. Men det tycker inte alla. Byn har fina stränder och massor med parasoller. Men det var varken stränder eller parasoller vi var ute efter. Utbudet av matställen är mycket större än i vår by och det var det som lockade.

MyLó är den enda restaurangen som serverar mat från en annan världsdel. Vi älskar ju det indiska köket. Så vad passar bättre än en riktigt bra indisk restaurang. Vi tog varsin karahi men med olika kött. Eftersom det inte passar med vin till indisk mat så beslöt vi oss med att festa loss på vinet hemma i Agios Nikolaos i stället.
https://mylostoupa.gr/

Vid hamnen i Agios Nikolaos slog vi oss ner på LITHOS. Där serverar de kaffe, drinkar och godsaker. Men vin var dom riktigt usla och dyra på. Normalt så betalar vi 3,5 € för en halv liter vin. Men här serverade dom bara i glas. Det går ju fint det också. Men att få billigt rödvin kylskåpskallt och betala 7€ för två glas gör inte så vi kommer tillbaka när det finns många bra ställen att välja på. Fast vyn tillhör de bättre!

Nu är firandet över och helt vanliga sysslor tar över. Vi har just sett till att vårt AIRBNB boende är det renaste i hela Grekland, så våra gäster inte ska klaga.
Hur det blir med firandet den 14 juli nästa år är svårt att veta. Men oddsen att vi glömmer bort det är större än att vi kommer ihåg.

Vår älskade Dotty!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


Jag har svårt att tro att någon finare katt någonsin funnits. Det har varit ömsesidig kärlek mellan tre individer. Men ingen saga varar för alltid.

Det började den 25 maj 2021. Då satt det en liten kattunge och skrek på muren till grannen. Katten var tovig och mager. Christina och jag trodde inte den var mer än ett par veckor gammal.
Eftersom den skrek så väldigt så gav vi den mat. Dotty åt gladligen men började snart skrika igen. Så kattungen fick flytta in i en koja gjord av en papplåda som jag ställde vid vår container. Där var jag ändå väldigt ofta och pysslade. Men snart fick hon flytta ner på altanen och efter ytterligare några dagar flyttade hon in.

Det dröjde inte lände förrän hon blev Christinas och min käraste vän. Och hon älskade nog oss lika mycket. Hon ville oftast vara väldigt nära.

När vi satt och jobbade så kom hon ofta på besök och ville bli kliad och sitta i famnen. När vi skulle i väg med våra cyklar så satt hon vid grinden och väntade på den obligatoriska godisstången. Och när vi kom hem igen så kom hon fram från sitt gömställe och hälsade oss välkomna.
På nätterna låg hon i vår säng och om vi vaknade så kom hon upp i ansiktet och pussades en stund.

Idag fick vi begrava Dotty.
Hon har varit lite hängig några dagar men vi förstod inte hur illa det var. Innan vi fick tid hos en veterinär gick hon tyvärr bort.
Nu i sorgens stund får vi tänka på de 467 dagarna Dotty har givit all sin kärlek till Christina och mig. Hon har varit det finaste och trevligaste husdjur vi någonsin känt. Saknaden är stor.
Nu får hon vila i lunden befriad från sista dygnets plågor.

Vi kommer aldrig att glömma dig Dotty!