Coronastorm

När olivträden är extra grå så beror det på starka vindar som vänder bladens baksida uppåt. Här kommer vinden nästan alltid från bergen och drar ut över havet. Så att vara i trädgården är inte särskilt mysigt idag. Och utanför trädgården kan jag inte gå nu när coronaviruset härjar. Så jag får vackert stanna inne.

Foto: C Fryle

Så idag har jag återupptagit brödbakandet. Jag tror det var 37 år sedan jag bakade sist. Jag tog hjälp av ett recept i Nya Annas mat. Sidan 312 ”Ett fantastiskt bröd”. Det är en rätt så kladdig historia att baka detta bröd. Men det är det värt för det blir supergott.
Länk till receptet>>
http://www.annasmat.se/brod/det-fantastiska-brodet/

Foto: C Fryle

Här vill det till att inte sätta fingrarna i smeten, för då får man inte loss dem! Jag fördelade det med degskrapa och osthyvel. Sen lyfte jag det försiktigt till bakplåten.

Foto: C Fryle

Efter jäsning och gräddning har vi fått en vacker liten hög.

Foto: C Fryle

Det hör inte till vanligheterna att vi äter bröd till eftermiddagsfikat. Men idag gick det inte hålla sig. Med nybakt bröd och vår egen fantastisk goda olivolja blev det bättre än vilken bakelse som helst.

Eftersom vi nu har nybakt bröd så passade jag på att förbereda en middag som passar att ha bröd till. Så ikväll äter vi chili con carne!

Husarrest i Fryle House

Google har inte fotograferat vårt hus än

Nu ska smittspridningen stoppas i Grekland. Inte för att jag har hört att några har blivit smittade här i Mani. Men från och med idag gäller utegångsförbud. Men jag har utvidgat mitt inne till allt innanför tomtgränsen.
Behöver man röra sig i samhället så ska man fylla i ett formulär eller sms:a vad för ärende man har. Och det är rätt strikta regler på vilka ärenden som accepteras. Bryter man mot dessa så kan man få rejäla böter. Så Christina och jag har hållit oss innanför tomtgränsen idag och pysslat med lite av varje.

På förmiddagen skördade jag massor av koriander som jag frös in. Det tog lång tid. Men med en spännande ljudbok av Peter May i örat så kunde de gärna ha tagit ännu längre tid.
Några plantor får stå kvar och ge frö. Korianderfrö verkar inte vara något som säljs i Grekland.

Eftersom jag hade ingredienser hemma till en thailändsk slaw så använde jag lite färsk koriander till denna utsökta sallad. ICA.se har receptet.

Sen var det dags för en enkel lunch och en välbehövlig stund i hängmattan.

På eftermiddagen var det dags att ta itu med ett vitlöksproblem. Många av mina vitlökar bildar inte klyftor utan skjuter upp en skur med strån. Jag grävde upp en sådan för några dagar sedan och satte i vatten. Varje strå har fått en egen rot. Så nu ska jag sätta flera lökar i vatten och låta dessa bilda bra rötter. Sen ska jag sätta dessa i jorden. Det borde fungera.

Foto: C Fryle

Men att sätta mer vitlök kräver plats och det hade vi ingen färdig. Men med hackans hjälp har jag utökat jag vårt grönsaksland med några kvadratmeter.

En halv halvö

Nu har vi undrat i några år hur det ser ut på halvön utanför Trahila. Idag packade vi en lunch för att äta den längst ut på halvön. Vi trodde inte man skulle hitta något ställe där man kunde komma ner till vattnet på grund av de branta klipporna. Men det dröjde inte länge förrann vi hittade en stig ner till en vacker badplats som vi kommer att besöka den dagen då vattnet är tillräckligt varmt.

Efter besöket nere vid badviken så traskade vi vidare genom vackra olivlundar för att hitta en stig ut till de yttre delarna. Det blev många försök att ta oss genom snår av Mastic och andra taggiga buskar. Men vi hittade tyvärr ingen väg ut. Så det får förbli en vit fläck på vår karta.

Vi fick vända och gå till ett annat ställe för vår lunch. Beslutet blev att klättra upp till det vackra kapellet Εκκλησία Παναγία Κουβάτσου. Vi såg på håll att det var några andra där. Men platsen är stor så vi skulle få plats alla. Men när vi kom i närheten så börjar det smälla av gevärsskott. Och det var ju inte så rogivande. Så vi tog ett nytt beslut för vår lunch.

Så vi började vandra upp på en annan hög kulle med några ruiner på. Där var sagolikt vackert men ingen särskild bra utsikt. Så det blev att leta upp ett nytt lunchställe.

Vårt val blev en parkbänk efter bilvägen till Trahila. Inte är det den mysigaste platsen men utsikten är magnifik. Mysighet betyder inte så mycket när magarna skrek efter våra spenatpajer.

Innan vi åkte hem så gjorde vi ett stopp vid de branta klippväggarna. Där växer det ett överflöd av Allium ampeloprasum. Vild purjo det är nästan för bra för att vara sant.

Födelsedagsshopping i Kalamata


Min födelsedag började mycket bra, med att Christina bjöd mig på morgonkaffe och present. Fyra fantastiskt vackra kaffemuggar gjorda av keramikern Ingvar Bengtsson i Varberg. Dom ser ut att vara specialdesignade för vårt hus. Och behövda är de också. Trots att vi har massor av muggar så händer det väldigt ofta att alla står odiskade i diskmaskinen.


Efter frukosten satte vi oss i bilen för att åka till Kalamata. De sista dagarnas nederbörd har hamnat som snö uppe i bergen. Och efter vägen fick vi många fina vyer både mot havet och mot bergen. Jag tycker denna vägsträcka är en av de vackraste jag åkt i Grekland.


Väl inne i Kalamata for vi runt till några olika ställen för att handla m.m.
På Jumbo var det fullt med utklädningsgrejer framtagna. Det är ju karnevalstider så här års. Jag hittade ett par horn som jag tycker är som gjorda för min fru.


Efter besök på Jumbo, telefonbutiken, kaffe och plantskola var det dags för lunch. Vi hamnade som så många gånger förut på tavernan ”Costas” Vassiliadis. Det är ett otroligt populärt ställe som man måste veta om för att hitta till. Det ligger inklämt mellan åkerlappar och småindustrier i Kalamatas utkant. Är ni i närheten så passa på att besöka stället. Men kom på dagen för på kvällen har de inte öppet.


Därefter var det dags för livsmedelsinköp. Vi kör nästan alltid samma runda. Först Lidl som är både är billigt och dessutom har en hel del som annars inte är så lätt att få tag på i Grekland. Därefter blir det alltid Sklavenitis. Där är det chark-, ost- och fiskdiskarna som lockar – och att butiken är rymlig, fräsch och trevlig med ett mycket brett sortiment. Att man kan köpa världens godaste mjukglass där för nästan ingenting ökar förstås dragningskraften ytterligare.


Hemma igen var det dags att laga lite extra gott. Räkor kokta på nordiskt vis finns inte att köpa. Så vi försökte fixa det själva. Ett kilo råa räkor kokades i vatten, öl, salt och en liten nypa socker. Resultatet blev bättre än förväntat. Så nästa gång vi är i Kalamata köper vi nog räkor igen. Men det behövs inte så mycket som i Sverige. Grekiska räkor har mer kött och mindre skal. Jag vet inte hur det går till, men de får plats i skalet ändå.

Ett år i Grekland


Det som bestämde tiden för flytten var Trädgårdsfest mitt i vintern. Jag tänkte att det skulle bli mitt sista år för mig att arrangera den. När jag upptäckte att det var den nionde gången så beslöt jag att även vara med på det tionde året.
Men den viktigaste faktorn var ju att vårt hus var så färdigt att det gick att flytta in.
Så det var bara att säga upp sig från bruket och sätta sig i bilen för att inleda ett nytt liv som grek och pensionär.


Nu är det ett år sedan vi flyttade in i vårt hus i Grekland. Det har varit en tid då det hänt mycket. Vi fick börja med att inreda huset. Trots att vi hade en container full med saker så fick vi lägga mycket tid på inköp av nödvändiga prylar.
Trädgårdsintresset tog vi med oss så rabattgrävning och plantering har det också blivit en hel del av.  Även annat än växter har fått planteras i trädgården. Några murar, planterings bord, trappa, ramper, och ett utekök har också byggts.
De vilda ätbara som växer i vår närhet har vi börjat att prova. Saltmärke har blivit en favorit. Saltmärke växer på klipporna nere vid havet. Man plockar det man behöver till en måltid på några minuter. Även vildsparris finns det gott om. Det är en otrevlig växt vi inte vill ha i vår lund. Men jag går gärna i olivlundarna runt omkring och plockar de späda skotten. Och det finns mycket mer ätbart men det har vi inte riktigt kunskapen till att plocka det än.


Greker är ju inte så olika svenskar men de har andra traditioner och högtider. Den grekiska påsken var en intressant upplevelse. Den firas stort, mycket stort.


Vi har också haft en del trevliga besök. Det har varit ett nöje att visa vårt vackra Mani för dem.


Det har också blivit många vandringar. En gång kom vi helt oplanerat nästan upp på Taygetos högsta topp.


Även Parnonbergen har höga toppar. Här firade vi Christinas sextioårsdag.


Våra 90 olivträd blev också skördade. Vi skördade inte själva utan det gjorde en mycket effektiv Albans familj. Vi hade faktiskt ingen aning om hur en riktigt god olivolja smakar. Men nu vet vi. Och vårt lager av olja kommer räcka länge än.


Att flytta ifrån något kan var tungt. Men att flytta till något kan var riktigt roligt när man får många nya supertrevliga vänner. Här firar vi nyår med några av dem.