Jakten på fina växtlokaler är nu avslutad för denna gång. Sista dagen höll vi mest till i bergen runt Mystras. De är Spartanernas hemma trakter. Nuvarande Sparta ligger ett stenkast från Mystras et stenkast längre ut på slätten. Här på Taygetos östsida bland raviner och toppar kände dåtidens hårdföra krigare sig hemma. Nu mera är det mest naturälskande vandrare och ett fåtal botanikintresserade man möter på stigarna. Kanske är någon här av religiösa skäl för att besöka något spektakulärt kapell.

Vår vandringsdag började med att vi gick upp i en ravin norr om byn. Vi insåg att detta inte var den bästa leden för våra syften. Så vi åkte söder om byn till en annan ravin. Den visade sig vara rik på spännande växter och full av fantastiska vyer.

Under vår resa har vi sett många vackra och intressanta växter. Mest har jag lagt ut bilder på orkidéer. Men naturligtvis finns det så mycket mer. Men efter som jag bor här där växterna växer så är inte alla växter lika roligt att hitta igen. Men orkidéerna är alltid så fina och det krävs välkalibrerade ögon för att hitta dem.
Så jag bjuder på några fler orkidéer i detta blogginlägg.

Idag har vi kört många mil för att förflytta oss från norra Peloponnesos till södra delarna i närheten av Sparta. Vägarna är väldigt bra här men farten hålls ner för att det finns så otroligt mycket vackert att titta på. Just nu är det den vackraste tiden med massor med färgskiftningar i naturen. Vi har sett många vackra vyer som fått oss att häpna.

Det har inte blivit så många nya fyndplatser av rara växter men när ängarna ser ut så här så gör det inte så mycket.

Även en vanlig orkidé kan jag inte låta bli att fotografera trots att jag redan har ett femtital bilder av den.

Kastanjer i lövsprickningen är också svåra att motstå.

Men bäst av allt är ändå att hitta vilda tulpaner.

Allt behöver inte vara vilt för att vara vackert.

Kalávrytai startade morgonen med en rejäl hotellfrukost i Kalávryta. Därefter körde vi uppåt skidcentret på Chelmos. På vägen upp strax innan vi nådde fram till skidliftarna hittade vi massor av Fritillaria. Det låg rätt mycket snö kvar i pisterna och i snökanterna växte en art av krokus. På de släta ytorna före skidcentret hade krokusen blommat över. Det var en besvikelse för här växer två arter av krokus och de blommar i tusental väldigt tätt. Nu fick vi bara se bladen.
Efter toppbesöket åkte vi ner i flodbädden på västsidan av berget. Där gick vi en sträcka efter den smalspåriga järnvägen. Det visade sig att har var vi ute i rätt tid. Det kryllade av fina orkidéer.