Nu händer det saker!


Det händer alltid saker så det är inget nytt. Alla händelser är inte stora. De flesta händelser är inget att oroa sig för. Men två gånger denna vecka har vi haft hönor med värpproblem. Kanske är det en höna som haft problem två gånger. Det är svårt att veta efter som vi inte ser skillnad på alla. Den senaste som fått vår avhjälpande omvårdnad har jag målat röd i nacken för att se om det händer samma höna igen.
Man ser på hönan att hon har svårt att få ut ägget på att stjärtfjädrarna går neråt. Då ger vi hönan ett varmt bad så att musklerna slappnar av. Hela hönan slappnar av och somnar så sött när man virar in henne i en handduk. När hon torkat så oljar man in bakdelen så att ägget ska komma ut lättare. Hittills har det lyckats all tre gångerna det hänt.


I olivlundarna förbereds det för skörd. Den torra markfloran ska slås så olivdukarna ska vara lätta att lägga ut. Vår olivlund är bara så där lite bevuxen Det skulle se snyggt ut med en klippning, men det känns inte helt nödvändigt.

Nu har turisterna minskat drastiskt i antal. Nu kommer de deltidsboende i stället. Det är en trevlig tid för oss som bor här året om. Då hittar vi på både det ena och det andra med våra vänner som dykt upp nu när den värsta sommarhetta lyser med sin frånvaro.
I veckan tog vi en promenad i bergen med vänner från Norden och England.  

Även de som har sina hus på hjul har kommit. I går var det ovanligt många hus och campingbilar som vildcampade i området. Över 30 bilar kunde jag räkna till mellan vårt hus och Agios Dimitrios.
Här ser vi husbilar hela vintern. Det är en fin, vild och lagom servisvänlig halvö att övervintra på.


Vi fortsätter med vår motionssimning i havet. Än är det mycket varmt. Så här på hösten händer det oftare att det går vågor som gör att vi föredrar att hålla oss på landbacken.


Då får vi mer tid till att spela fler partier Moultezim. Tyvärr så förlorar jag mycket oftare än Christina. Det är bara att bita ihop och hoppas på bättre tur nästa gång


Solnedgång i löklandet!

Igår kväll var det dags för en tur upp i bergen. När vi ser att den första höstblomningen börjat nere hos oss på havsnivå så vet vi att det blommar mycket mer uppe i bergen.
Vid kapellet ovanför Saidona där vi slog oss ner för en picknik i solnedgången tror jag det är Cyclamen Grecum som växte mellan stenarna.

På grusvägen upp växer massor av tidlösor. Troligen är det arten Colchicum pulchellum men det är svårt att vara helt säker.  Colchicum pusillum är snarlik men borde först börja blomma om ett par veckor.

Den väldigt vanliga höstblåstjärnan blommar i massor. Numera har den det vetenskapliga namnet Prospero autumnale.

Denna Lomelosia sp. Är inget vi har sprungit på så ofta, så den var extra rolig att se.

Efter att vi ätit vår pickning på kapellets veranda ägnade vi oss att fotografera den spektakulära solnedgången.

Mani pulse festival. Dag 2

Så var det dags att cykla ner till hamnplan för att lyssna på musik igen. Den första orkestern vi lyssnade på var en enmansorkester. Den musiken föll varken Christina eller mig i smaken.

Om musiken inte var så kul så var publiken desto roligare. Jag fick några bilder på härliga besökare med en avslappnad stil. Stilen här i Mani är väldigt cool. Jag tror aldrig jag sett en Manibo i slips och kavaj. Så ska ni hit på semester så packa sköna kläder och lämna de fina hemma.

För att komma undan den störiga musiken promenerade vi till andra sidan av hamnen. På vägen stötte vi på vår granne Anna. På dagarna tar hon hand om sin dotter och hotellet. På kvällarna serverar hon mat på en taverna.
Vi skulle inte ha någon mat så vi gick vidare till stället som säljer väldigt god glass.

Efter glassen satt vi oss längst ut på norra pilen. Längst ut på södra piren uppehöll sig ett gäng ungdomar.  De fick bli vårt fotoobjekt innan vi gick vidare.

På tillbakavägen gick vi förbi apoteket och där underhöll en riktigt bra gatumusiker taverna-gästerna på andra sidan gatan.

När det händer något i byn så dyker det alltid upp hantverkare och konstnärer som säljer sina produkter. Kanske Christina och jag dyker upp där någon gång när kassan behöver fyllas på.

Tillbaka på södra sidan av hanen fick vi lyssna på albansk folkmusik. Det blev en riktig trevlig upplevelse. Det tyckte även övriga publiken som började dansa. Troligen var det flest Albaner som dansade. Det finns väldigt gott om Albaner här. De är väldigt uppskattade som arbetskraft för de är duktiga och billiga.

Mani pulse festival. Dag 1.

Nu händer det saker i byn!
Det är här som på alla andra ställen där det finns turister. Det ordnas lite happening utanför den värsta turistsäsongen för att dra in lite extra pengar till näringsidkarna. Det är minst ett lika stort nöje för oss bofasta som för turisterna. Så Christina och jag tog oss ner till hamnplan för att möta upp några vänner och lyssna på musik.
Det första framträdandet vi lyssnade på var en dam och en herre som spelade mycket bra musik enligt mig. Paret Heter Dawn Henry och Mat Dean. Mat kännde jag mycket väl igen från YoueTube kanalen ”Inside the Mani”. Den kanalen är mycket sevärd så sök er dit så får ni reda på mycket om våra trakter.


Uppträdandena gick att lyssna till från ett flertal tavernor. En grekisk öl och skön musik på en taverna gör livet värt att leva.


Den här sköna mannen slog sig ner på grusparkeringen för att lyssna. Jag är mycket tacksam för det för han utgör ett underbart fotoobjekt. Sådan äldre men borde det finnas många fler av.

Vi hade bokat bord på Elli’ s Taverna. Så vi satte kurs mot andra sidan hamnen. Halvvägs dit så stötte vi på dessa hjältar som gjorde allt för att rädda en sjunkande båt. Dom gjorde ett bra jobb för båten kom upp på rampen efter ett tag. Men det är ändå synd om båtägaren mycket jobb och mycket utgifter för att få båten sjöduglig igen.

Vi fick ett bra bord på Elli’ s Taverna med bra utsikt över hamnplan och musikerna Dimitris Lapas och Gregoris Panagiotopolos som spelade word music på stränginstrument. Nu återstår det att se om jag hinner ner till hamnen dag 2 på festivalen.

Hemmasittare på utflykt

Augusti är varmt i Grekland. Oftast visar termometern över 30 grader. Då är det inte jätteskönt att vistas ute mitt på dagen. Vid den temperaturen håller vi oss hemma så mycket som möjligt och rör oss bara med några kilometers radie för att uträtta absolut nödvändiga ärenden.
Men igår var det mulet och tjocka moln på himlen så tempen kom bara upp till 26 grader. Och vi var trötta på att bara vara hemma, så vi packade dricka och badkläder för att göra en liten utflykt.
Vårt första stopp blev på favoritbageriet i Areopoli. Tyvärr blev det ett ogjort ärende. Allt var slut trots att det inte var lunchtid än. Inte konstigt när man såg alla bilar och allt folk som trängdes efter huvudvägen. Det var snudd på trafikkaos. Vi har aldrig varit i Areópoli under turistsäsongen förut. Nu förstod vi att orten är oerhört populär, trots att den har flera kilometer till närmaste badvik.
Som tur var finns det ett bageri till bara ett stenkast längre fram och där inhandlade vi två pannkaksliknande bröd och lite ost. För att sedan åka vidare söder ut.

Efter en stund stannade vi och tittade ner på stranden Παραλία Σαρολιμένι. Den såg mycket lockande ut. Men vi beslutade oss för att åka vidare den korta biten till vår favoritstrand.

På Paralia Exo Kapi har vi varit många gånger men jag tror aldrig där varit någon annan där samtidigt. Men nu var det gott om folk men inte trångt.

Vi hittade en vrå på strandens norra ände. Där slog vi oss ner medan några få regndroppar föll från tunga moln. Men det blev inte så mycket av regnet så vi kunde slappa på de ljumma klapperstenarna i några timmar. Vi åt vårt pannkaksbröd med ost och det fick godkänt. Övrig tid gick åt till bad och ljudbokslyssnande.

När vi tröttnat på badet vände vi norrut. Där måste vi stanna efter vägen för att fotografera ett flamboyantträd  (Delonix regia) som blommade.

Vi beslutade oss för att åter stanna i Areópoli för att ta en kopp kaffe. Men våra magar knorrade väldigt och där finns det bästa gyrosstället vi känner till. Så vi slog oss ner på TIME OUT och beställde vår mat. Där var det fullt vid alla bord, så jag passade på att smygfotografera medan jag väntade på maten. När den kom på bordet fick kameran vila medan vi åt den enkla men mycket goda måltiden.
Sedan var det bara att sätta sig i bilen och åka hem för att bli hemmasittare igen.