Så var det dags att cykla ner till hamnplan för att lyssna på musik igen. Den första orkestern vi lyssnade på var en enmansorkester. Den musiken föll varken Christina eller mig i smaken.

Om musiken inte var så kul så var publiken desto roligare. Jag fick några bilder på härliga besökare med en avslappnad stil. Stilen här i Mani är väldigt cool. Jag tror aldrig jag sett en Manibo i slips och kavaj. Så ska ni hit på semester så packa sköna kläder och lämna de fina hemma.

För att komma undan den störiga musiken promenerade vi till andra sidan av hamnen. På vägen stötte vi på vår granne Anna. På dagarna tar hon hand om sin dotter och hotellet. På kvällarna serverar hon mat på en taverna.
Vi skulle inte ha någon mat så vi gick vidare till stället som säljer väldigt god glass.

Efter glassen satt vi oss längst ut på norra pilen. Längst ut på södra piren uppehöll sig ett gäng ungdomar.  De fick bli vårt fotoobjekt innan vi gick vidare.

På tillbakavägen gick vi förbi apoteket och där underhöll en riktigt bra gatumusiker taverna-gästerna på andra sidan gatan.

När det händer något i byn så dyker det alltid upp hantverkare och konstnärer som säljer sina produkter. Kanske Christina och jag dyker upp där någon gång när kassan behöver fyllas på.

Tillbaka på södra sidan av hanen fick vi lyssna på albansk folkmusik. Det blev en riktig trevlig upplevelse. Det tyckte även övriga publiken som började dansa. Troligen var det flest Albaner som dansade. Det finns väldigt gott om Albaner här. De är väldigt uppskattade som arbetskraft för de är duktiga och billiga.