Kategori: Fryle house

En grekisk jul!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Min julaftonsmorgon började som vanligt med en stund vid datorn för att läsa nyheterna, kolla mejl med mera. Efter frukost tog jag en cykeltur till posten i Stoupa för att förhoppningsvis få ett vadderat kuvert med fröer, men endast en trädgårdstidning fanns i facket. Det var TrädgårdsAmatören. Oftast har jag läst tidningen redan innan den gått i tryck. Numera får jag smyga över till Christinas dator och läsa en pdf. Eftersom jag en gång i tiden var både ansvarig utgivare och bildredaktör för tidningen så ligger den mig varmt om hjärtat. Men nu när bara Christina är engagerad som chefredaktör och jag endast är en vanlig läsare så jag behöver inte titta i den förrän den finns på papper. Det är rätt skönt att inte ha några sådana uppdrag längre utan bara vara en ansvarslös pensionär.
Innan lunch tog Cristina med mig ut på en promenad. Vi passerade de stora solpanelerna. De hade en fin dag. En klar himmel med en stor sol såg till så de producerade max med elektricitet.
Det är inte bara solpaneler som jobbar på julafton i Grekland. Här är det inte någon helgdag och alla jobbar som vanligt.

Foto: C Fryle

När vi åter var hemma packade vi en väska och begav oss den korta biten ner till vår egen lilla ”hemliga” badvik. Vattnet var härligt att svalka sig i. Jag låg i över 10 minuter så det var nog minst 19 grader.

rpt

Efter badet dukade vi upp vår traditionella jullunch. Grönkål- och fetaostfyllda filodegsknytet och chokladtomtar. Sen slappade vi länge i solen och jag passade på att läsa Christinas krönika och några korta artiklar innan jag somnade.
När vi tröttnat på att ligga i solen gick vi hem och åt lussekatter och drack lite het glögg. Därefter förbereddes och lagades middag som bestod av svamp, potatis, och en getskånk.

Det sista vettiga jag gjorde på julafton var att sätta en fördeg. Och det första jag gjorde på juldagen var att baka surdegsbröd. Sen fortsatte dagen med produktion och tillredning av mat.

Potatis sattes och chilihäcken fick ett par nya plantor.
Och så skördade vi vårt första vitkålshuvud.

En bit av vitkålen användes till thailändsk slaw. Den ska bankas mjuk och till den uppgiften har jag tillverkat en rejäl stomp av olivträ. Får ni för er att göra denna rätt så använd en rostfri bunke eller en gryta. Jag vet av egen erfarenhet att plastbunkar får hål i botten av tillagningsmetoden. Men gillar ni inte koriander så är salladen inget för er.
https://www.ica.se/recept/thailandsk-slaw-med-jordnotter-717650/

Finbesök i paradiset

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Det är underbart att vara tillbaka i Grekland. Efter en vecka Sverige utan sin min fru vid min sida blev saknaden plågsam.
Men det alldeles extra roliga var ju att jag fick med mig min son Markus när jag åkte hem igen. Jag skulle ju också haft med mig Christinas Filippa men tråkigt nig drabbades hon av feber och idag sätter man sig inte i ett flyg i det skicket. När Renée fick reda på att Filippa skulle komma hit så bokade hon också ett flyg hit till Kalamata. Så nu har vi Två av våra barn här men ingen Filippa.
Markus och jag tog flyget till Aten där jag hade min bil parkerad.
Och är det första gången man åker från Atenhållet över till Peloponnesos, så är det obligatoriskt med ett stopp vid den gamla bron över korintkanalen.

Vädret var strålande de första dagarna och vi kunde sitta på gästvåningens terrass och njuta av den fantastiska utsikten.

När Renée hade anslutet passade vi på att äta på Stoupas taverna med högst betyg. Så att våra gäster skulle få smaka på det grekiska köket.

Renée har mestadels varit hemma och jobbat medan Markus har semester och kunnat utforska Manis hemligheter lite mer.
Den lokala ölen Nema som bryggs alldeles nära oss fick godkänt. Och det grekiska kaffet som finns i många olika varianter gillar de flesta. Här provar Markus en kall freddo medan jag dricker en freddo cappuccino.

Vi har även hunnit med att utforska några badplatser och bergen uppe vid Hotel Faraggi. Vi följde den vackra vägen till ravinens botten. Sen gick vi tillbaka för att äta en måltid på Faraggis fantastiska takterrass.

Vi har inte kunnat presentera så många av våra lokala vänner för våra gäster. Men djuren presenterar sig själva. Och vissa gör det på ett underligt sätt. Varför hunden räckte ut tungan åt Markus men inte åt mig kan man ju fundera på.
Än är det några dagar kvar för våra gäster här så lite mer kul ska vi hitta på. Förhoppningsvis slutar det regna snart. Igår fick vi över 60 mm. Idag behöver vi inget.

Taggar och rutter

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Att vandra i omgivningarna här i Mani är en härlig upplevelse. Men det är svårt att ta sig fram planlöst. Därför använder vi markerade leder, digitala spår och rutter. Jag har lagt ut massor med rutter som kan användas av andra. Det är kul när jag ser att någon verkligen har följt i mina fotspår.
Idag var målet att gå en fin vandring och samtidigt lägga ett bra spår som både vi och andra kan använda i framtiden.
Det kändes lite extra angeläget att digitalisera just denna vandring. Vi har en gång tidigare misslyckats med att ta oss ner från Hagia Sophia till klostret Likaki.
Så idag vände vi på rutten och gick upp från klostret på branten där vi gick bort oss på nervägen sist. Det är faktiskt mycket lättare att följa en stig uppför än nedför.  

Ner till flodbädden var det en hyfsat bred väg, men på norrsidan var det stenigt och en hel del snår.

Smilax aspera på bilden till vänster har långa väldigt taggiga revor som man hela tiden fastnar i. Men när man känner blomdoften så blir den förlåten. Blommorna varierar från vita till rosaröda. Och bären är vackert klarröda.
På den högra bilden ser du bladen från en mycket vanlig ek. Den river gott i skinnet när man kommer för nära. Bladen är stenhårda och mycket vasstandade.

När vi kom in i den lilla byn Kalyves hittade vi ett kapell tillägnat jungfru Maria. Till vår lycka var det öppet så vi kunde komma in och titta på de fantastiska väggmålningarna.
När vi gått några få meter längre in i byn träffade vi en vänlig och pratglad holländare. Han frågade vart vi var på väg. När vi talade om att vi skulle till Likaki sa han att vi gått lite för långt. Han var vänlig och visade oss till rätt stig.

Likaki 2007

Vägen ner till klostret var lätt och mycket använd. Och det kan vi nog tacka klosterrenoverarna för.
Nu var klostret omringat av ställningar och takteglet glänste nytt.
När vi var här för första gången 2007 var stället mycket vackrare. Men det är roligt att någon lägger kraft och pengar på att bevara stället.
Insidan av klosterkyrkan har jag bara sett på bild. Och det är en stor önskan att någon gång få se den IRL.

Efter nästan fullgjord vandring fick vi denna vackra vy över Kardamili.
Dit åkte vi på hemvägen för ett stopp på kajen för ett bad.

Länk till Vandringen:
https://my.viewranger.com/route/details/MzQ0MDcxNg==

Livgivande vatten

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu har det första höstregnet fallit. På hela sommaren har vi bara fått ett litet regn som omedelbart avdunstade. Men nu händer det saker. Cyklamen börjar titta upp även här nere på havsnivå. Jag misstänker att de blommar rikligare en bit upp i bergen.

Väpnarlilja (Habranthus robustus) kommer upp i våra rabatter som en glad gubben i lådan när den känner doften av regn.

Sjölöken (Drimia maritima) kommer upp ändå. Den kräver varken vatten eller jord.

Med regnet kommer jobb. Regnet har förvandlat jorden från stenhård till mjuk som smör. Då kan vi gräva.
Jag passade på att gräva ner slangen till uteduschen. Den har hittills legat i en svart tunna. Men jag vill ha en trögare reglering av temperaturen så det blir nog bättre att den hamnar 5 cm ner i jorden. Fördelen blev också att jag kunde koppla på slangen på ett tappställe långt bort. Så nu har vi riktigt bra volym med jord tempererat vatten.
Även Christina har fått en hel del jord under naglarna. Nu gror ogräset i hennes rabatter så där ska hackas ordentligt.
Tyvärr så gillade min kropp inte att gräva och hacka ner slang i jorden. Så dagen efter brände det som eld i mina höfter.

Och så har jag köpt sättpotatis och sättlök som också ska hackas ner i jorden. Hur ska mina höfter klara det?
Det får nog vänta till efter nästa regn.

Men i går var det regnfritt så då passade jag på att måla vår nya grind. Den blev väldigt snygg tycker både Christina och jag. Men så har smederna här en väldig vana att göra grindar. Ovanför grinden går en båge där något väldoftande ska växa. Så när man kommer hem till oss så ska man få ett första positivt intryck.

Efterlängtat men hotfullt

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Att vi längtar efter regn nu är vi nog inte ensamma om. Det har varit varmt och regnfritt mycket länge nu. Så både våra olivträd och traktens brandmän har sett fram mot första höstregnet. Men prognosen har sett lite väl hotfull ut med orkanstyrkor och nederbörd på 50 mm. i timmen.

Men än så länge har de värsta ovädret passerat långt västerut. Vi har fått några korta och häftiga regnskurar och lite extra fart på vinden. Så något bad blir det inte.

I stället för att vara ute i regnet har jag gjort en karta som ska ligga på vår hemsida. Den är tänkt att ge våra gäster lite information om vår närmaste omgivning.
Nu kan du ta del av testversionen av kartan. Klicka på fyrkanten uppe till höger ”Visa större karta”. Sen kan du välja bland kategorierna till vänster på den större kartan. Det återstår lite för att få den perfekt. Och självklart ska jag fylla på kartan med mycket mer intressant information.