Att vi längtar efter regn nu är vi nog inte ensamma om. Det
har varit varmt och regnfritt mycket länge nu. Så både våra olivträd och
traktens brandmän har sett fram mot första höstregnet. Men prognosen har sett
lite väl hotfull ut med orkanstyrkor och nederbörd på 50 mm. i timmen.
Men än så länge har de värsta ovädret passerat långt västerut. Vi har fått några korta och häftiga regnskurar och lite extra fart på vinden. Så något bad blir det inte.
I stället för att vara ute i regnet har jag gjort en karta som ska ligga på vår hemsida. Den är tänkt att ge våra gäster lite information om vår närmaste omgivning. Nu kan du ta del av testversionen av kartan. Klicka på fyrkanten uppe till höger ”Visa större karta”. Sen kan du välja bland kategorierna till vänster på den större kartan.
Det återstår lite för att få den perfekt. Och självklart ska jag fylla på kartan med mycket mer intressant information.
Igår tog vi en biltur söder ut för att titta på en blommande sandstrand. Nedanför berget Nikon stod flera bandfordon och ännu fler brandmän. Till synes overksamma. Det var för lite mindre än två dygn sedan det brann här. Eftersom det är kruttorrt ute i terrängen nu så behövs nog en hög beredskap om det skulle flamma upp igen.
Branden såg väldigt dramatisk ut hemifrån oss. Röken och lågorna syntes på milslångt avstånd. Och några helikoptrar bombade vatten. Men när vi såg berget på nära håll så kunde vi se att branden hade startat utan för byn Agios Nikon. Och dragit sig från byn upp mot bergstoppen. De topografiska förhållandena var nog orsaken till att branden inte blev mer omfattande.
Långt ner i söder på Beach Cape Matapan blommade strandliljan Pancratium maritimum för full. Det är en fantastisk syn att se hundratals ruggar av denna stora vackra blomma. Speciellt så här års när det är väldigt ont om blommande vilda växter. Vi passade också på att bada lite, men någon längre simtur blev det inte för blåsten var lite otrevlig.
Foto C. Fryle
Vi vände norr ut igen men följde den östra sidan av Manihalvön. Högt upp på åsen intog vi en pickniklunch i skuggan av en hjälte. Det finns hur många monument som helst över hjältar i Grekland. Vid den lilla halvön utanför byn Kótronas simmade vi våra dagliga tusen meter.
Foto C. Fryle
Under tiden vi simmade tornade mörka moln upp sig över bergen. Det såg lovande ut.
Foto C. Fryle
Och visst kom det efterlängtade regnet. Jag tror nästan brandmännen längtade efter det mer än vad Christina och jag gjorde. Tyvärr kom det inget hemma i våra rabatter.
Foto C. Fryle
När vi korsade halvön på hemvägen så körde vi genom ett stort område som eldhärjades för en dryg vecka sedan. Då flög helikoptrar och bombade vatten i tre dagar. Flera byar var då evakuerade. Men jag tror byarna klarade sig bra. Vi såg bara ett bostadshus som såg ut att ha blivit svett. Men områdets odlingar kommer inte ge någon skörd på ett bra tag. De sydliga delarna av Manihalvön är väldigt lättantändliga på grund av den ständiga torkan som gett en eldfängd vegetation. Lite längre norr ut där vi bor är riskerna något lägre. Men vi kan ändå inte känna oss helt trygga.
Att hyra ut till turister är riktigt roligt. Vi har gäster som kommer från många olika hörn av världen. Nu när vi hållit på i ett drygt år så inser vi att det inte är någon större skillnad på om man kommer från USA, England, Tyskland, Polen, Australien eller Thessaloniki. Alla är lika trevliga och skötsamma. Det är nog boendeformen som lockar en viss typ av turister. Men vår insats för att få uthyrt är inte betydelselös. Mycket gjordes redan när vi byggde och inredde gästvåningen med våra egna erfarenheter av Airbnb-boende i bagaget. Men för att hålla sig på topp så är det bra att läsa recensioner på andra boenden i närheten. Då inser man att städningen är mycket viktig. För ett dåligt städat boende får alltid detta påpekat och sämre betyg. Så vi försöker att städa riktigt minutiöst. Då behöver man många städgrejer.
Jag tar hand om den mesta städningen och försöker få det att glänsa. Vi har ett ovanligt välutrustat pentry. Det uppskattas mycket, speciellt av barnfamiljerna. I år med coronapandemin har det kommit strängare regler när det gäller städning och det är inga problem så länge gästerna håller sig till in och utcheckningstiderna. Vår stora altan ska också vara snygg och solsängarna ska skrubbas lite extra. Så här mitt i sommaren brukar det vara snabbt avklarat. Men kommer det regn så blir allt solkigt. Sand från Sahara och skit från taket lortar ner fönster, dörrar och altangolv. Då får vi lägga extra tid på fönsterputsning och golvspolning.
Det som kräver mest är toaletten.
Att vi valde ett mosaikgolv av natursten kanske inte var det bästa. Av någon
anledning vill det aldrig se rent ut. Troligen beror det på att stenen inte har
tillräckligt hård yta. De grå tadelakt-väggarna är jag väldigt nöjd med. Duschväggen
i glas är också riktigt snygg när den är nyputsad. Men med vårt vatten som
innehåller massor av kalk så blir det tydliga märken efter varje intorkad
droppe. Därför får det först putsas med kalkösande spray. Därefter ska det
sköljas av och skrapas med vår elektriska fönsterskrapa. Sen kan det putsas på
normalt sätt.
Medan jag putsar och fejar så tvättar Christina. Det blir tre maskiner som ska tvättas, hängas och torkas. Och hinner hon få in allt i gästvåningen innan gästerna kommer är hon nöjd. Det mesta ska tillbaka i sängarna och på handukskrokarna. Vi har naturligtvis dubbla uppsättningar. Det skulle vara omöjligt att få tvätten torr om det för ovanlighetens skull regnade. Om det hade varit en dag utan gästbyten och vi inte hade behövt tvätta och städa idag – då skulle vi hoppat i havet som syns bakom tvätthögarna, och simmat våra dagliga 1000 meter. Men nu får det bli en kvällssimning istället.
Innan gästerna kommer ska det stå lite godsaker framme för
att göra ett extra gott första intryck. Vi får hoppas att de inte dricker av
den lilla flaskan. Jag tror inte handsprit är särskilt gott.
Om jag har några krafter kvar så åker jag iväg med soporna som blivit. Men de kan gott ligga till nästa dag. Om vi har någon soptunna? Ingen egen utan den närmaste är nog en dryg kilometer bort. De svarta tunnorna är bara för hushållskompost.
I söndags för åtta dagar sedan var jag i Kastania och drack en kaffe på torget. Där var så trevligt med sina två tavernor. Så igår gjorde jag en tur dit med Christina. Vårt mål var att äta en god lunch i skuggan av de stora träden. Vi gick till tavernan högst upp och försökte få ett bord för två. Men servitören pekade på andra restaurangen och sa att vi fick gå dit om vi ville äta. Varför förklarade han inte. Mat hade de ju det såg vi på ett sällskap som satt vid ett välfylda bord. De övriga femton borden var lediga men ändå upptagna tydligen. Så vi gick till den andra tavernan. Där satte vi oss vid ett bord i skuggan. Men där kunde vi inte sitta för de väntade just 40 gäster. Servitören pekade på ett bord i solen och tyckte vi kunde sitta där. Det fick mig att undra hur han då skulle få plats med sina 40 gäster om vi satt där. Möjligen var han inte så säker på engelskan och menade 4 gäster. Så vi gick tillbaka till bilen och åkte vidare på bergsvägen.
Vi hamnade i Saidona på taverna καρυδιά. På svenska blir det nog Taverna Valnöt.
Där möttes vi av en vältalig, trevlig och charmerande servitör. Han pratade väldigt bra engelska och visste mycket om Skandinavien. Vi pratade mycket och fick en fördjupat inblicks i livet i Grekland.
Även den äldre mannen med den inte allt för obetydliga magen var väldigt duktig på engelska. Han kunde mycket om Sverige och övriga Nordeuropa. Kunskapen hade han inhämtat när han jobbat i många år på norska oljebåtar.
Tavernan är inte den vackraste. Det är knappast bord och
stolar hänger ihop. Men det är ju ändå maten som är det viktigaste.
Familjens som driver stället har en bil. Den är ungefär i
samma usla skick som tavernan. Men den slapp vi som tur är att åka i.
Hur var maten då? Menyn var ju inte så stor men det fanns
några favoriter. Huvudrätten var köttbullar. De var kryddade väldigt gott, men
tillbehören var tråkiga. Den grillade osten var riktigt tråkig. Den grillade zucchini
smakade precis som man kan förvänta sig. Men brödet hade hängt med några dagar
för länge. Det dröjer nog innan de får en stjärna i Guide Michelin.
När det var dags för betalningen så hade vi inga kontanter
och servitören sa att han hade misslyckats med att installera kortapparaten.
Skulle den installeras till en dator som var lika gammal som bilen så förstår
jag att de misslyckats. Efter som personalen var så fantastiska trevliga så
beslutade vi oss för att inte bråka. Så vi lovade att komma tillbaka med
kontanter snart.
Idag beslutade vi oss att ta vårt eftermiddagskaffe under kastanjen uppe på
tavernan. Det blev en stunds avkopplande samspråk med den trevlige servitören
till varsin kall kaffe.
Mina ständiga morgonpromenader har i några månader gått genom vår by Agios Nikolaos. I dag tyckte jag att det var dags att se något annat. Så jag satte mig på cykeln och åkte på den otroligt vackra cykelvägen som går strax nedanför vårt hus och in till Stoupa.
Jag parkerade min cykel vid Stoupas nyaste och största kyrka. Den är inte särskilt vacker. Av någon anledning har den stått oklädd i en massa år. Längst ner är den klädd med sten. Men sen verkar det som om de tappat bort ställningen så de inte kan jobba högre upp. Det är lite märkligt eftersom den grekisk-ortodoxa kyrkan är mycket rik. Och grekerna är väldigt religiösa och skänker mer än gärna en slant till kyrkan.
Jag gick vidare ner mot stranden och där hade aktiviteterna startat
så smått. Renhållningsdamen gjorde ett gott jobb. Antagligen har hon uselt
betalt. Men som läget är i Stoupa nu får man vara glad om man över huvud taget
har ett jobb.
Barer och tavernor ska fyllas på innan stranden fylls med badande.
På stranden är det färre solstolar än ett normalt år. Och så
här tidigt är det bara några få badande som hittat hit.
Stoupa har många små hotell. Få har pool. Och inga hotell har all inclusive. Tyvärr har många av dem det riktigt svårt nu. Eftersom den stora gruppen utländska turister som kommer hit är engelsmän. De flesta kom med Thomas Cook som gick konkurs förra året. Många av hotellen förlorade stora summor i den konkursen. Med årets pandemirestriktioner ser det rätt illa ut. Å andra sidan är de flesta turisterna just här inhemska, så det finns nog områden som har det mycket värre. Men greker är överlevare på ett helt annat sätt nordeuropéer. Här bygger man upp sin verksamhet på intjänade medel och få tar lån. Och får man något över så sätter man dom på ett säkert ställe som mark eller fastigheter.
Medan jag roat mig i grannbyn så har Christina skött om alla våra växter, som hon gör varje morgon. Det är ett drygt jobb som helst ska göras innan det blir för varmt för att kännas behagligt.
