Kalávrytai startade morgonen med en rejäl hotellfrukost i Kalávryta.
Därefter körde vi uppåt skidcentret på Chelmos. På vägen upp strax innan vi
nådde fram till skidliftarna hittade vi massor av Fritillaria. Det låg rätt
mycket snö kvar i pisterna och i snökanterna växte en art av krokus. På de släta
ytorna före skidcentret hade krokusen blommat över. Det var en besvikelse för här
växer två arter av krokus och de blommar i tusental väldigt tätt. Nu fick vi
bara se bladen.
Efter toppbesöket åkte vi ner i flodbädden på västsidan av berget. Där gick vi
en sträcka efter den smalspåriga järnvägen. Det visade sig att har var vi ute i
rätt tid. Det kryllade av fina orkidéer.
När Christina och jag är ute på växtjakt så är det fyra
saker som är viktiga att ha med. Bra skor, kameror, kartor och flera floror.
Idag har vi åkt hemifrån och norr ut och passerat Peloponnesos sydligaste
skidområde. För att i kväll hamna i Kalavrita som ligger strax nedanför Kalavrita
Ski Center på berget Helmos. I morgon ska vi upp till snölegorna och se vad som
växer där.
Dagens biltur har blivit hackig med en väldig massa stopp. Och en hel del
blommor har blivit fotograferade.
Efter som vi inte har med oss några floror så vågar jag inte namnge växterna i
inlägget. Men ni får njuta av dess skönhet
och själva gissa vad det är ni ser.
Igår guidade Christa och jag våra svenska gäster Ing-Britt och Ingvar i omgivningarna lite högre upp i bergen. Det är riktigt roligt att kunna visa allt fint som finns i närheten där vi bor. Och extra roligt blir det att guida så öppna och nyfikna gäster som Ing-Britt och Ingvar. Första stoppet blev i byn Kastania på västra sidan av Taygetos. Det finns väldigt många byar som heter Kastania men bara en i vår kommun tror jag. I byn finns mycket gammal arkitektur och flera fina kyrkor och kapell. Kyrkan Αγιος Πετρος står alltid öppen och har mycket vacker utsmyckning på insidan.
Vi körde vidare och gjorde ett par snabbstopp för att skåda och fotografera. Den gamla ruinen Πύργος Κιτρινιάρη som är en fantastisk syn. Men den får ni inte se i detta inlägg. Det blev också ett stopp vid klostret och kyrkan Moni Agiou Samouil, Μονή Αγίου Σαμουήλ. Vi hade turen att dörren till den gamla kyrkan var upplåst så vi fick se insidan. Till slut hamnade vi på vår favoritplats Moni Vaidenitsa, Μονή Βαϊδενίτσας som jag nämnt i många tidigare inlägg. Här intog vi vår picknicklunch innan vi botaniserade i omgivningarna.
Idag är det helgdag i Grekland. Clean Monday! Men jag jobbade på som vanligt. Jag startade med att förstärka mitt skuggsegel. Att få upp det på ett fungerande sätt har tagit några dagar. Efter som det ska skugga östsidan på containern så är seglet fest i containerhörnen. Eller den borde vara fäst i hörnen, men seglet var 20 centimeter längre än containern Så jag fick ta till nödlösningen och fästa ena änden i ett olivträd. Mitt förra segel var kortare på alla längder så det var lätt att få upp. Det här nya seglet skulle skugga hela yran mellan containern och muren till grannen. Jag hade klurat på en konstruktion för att få upp det riktigt spänt så att inte vinden skulle få det att flaxa och regnvattnet skulle rinna av. Det visade sig att det var många tankefel på den konstruktionen. Så i söndags gjorde jag justeringar och det funkade fram till efter lunch då det kom en regnskur. Men nu tror jag att jag fått till det så att det ska kunna skugga våra cyklar och annat hela säsongen utan mera åtgärder från mig.
Jag han med mer jobb i lunden innan lunch. Vi har 90 olivträd som ska klippas och grenarna ska flisas. Christina är förste klippare och jag flisar det mesta. Det är ett drygt jobb. Men jag har hittat ett bra sätt att frakta grenarna till kompostkvarnen. Jag använder en lång lyftstropp och lägger en hög grenar på sen slår jag en snara av lyftstroppen och drar ett hiv kvistar efter mig. Lyftstroppar borde alla trädgårdsägare ha. Dom är användbara till mycket. Och som hundleksaker är dom outslitliga. Att de är otroligt billiga gör ju inte saken sämre.
På Clean Monday så har grekerna picknik, flyger drake och äter fisk och grönsaker. Om jag för stått det rätt så är det första dagen på den ortodoxa fastan. Jag hade själv funderat på en picknik . Men det var svinkallt i vinden och högsta dagstemperaturen kom bara upp till 16 grader. 16 grader är ju inte så illa men för det mesta var det betydligt kallare.
Några som inte bryr sig om helgdagar är hönsen. De bryr sig nog inte om fastan heller efter som de alltid äter vad de kommer över. Det är nästan bara vegetariskt. Men några feta larver är ändå det godaste de kan få.
Lite helgdkänsla ville jag ändå fånga med kameran. Jag tänkte att drakflygarna borde stå med 20 meters lucka efter hela kusten. Den slutsatsen drog jag efter jag sett alla försäljningsställen av drakar. I Kalamata stod där säljare i nästa varje gatukorsning. Och i de större korsningarna var det inte ovanligt med tre fyra försäljare. Men jag fick cykla ända bort till Kalogria stranden innan jag hittade några drakflygare. Och de hade riktigt bra drakväder med bra vind om än väldigt kall.
Nu har gräsklipparen fått arbeta hårt i lunden. När jag hade två hundra kvadrat kvar att klippa så pajade klipparen. Men det gick att slutföra klippningen ändå. Nu hoppas jag att jag får fatt i rätt reservdel tills jag ska klippa nästa gång. Det är nog tre fyra veckor tills nästa klipprunda. Så det borde ordna sig.
Christina och jag har jobbat hårt i lunden den här veckan.
Men så här i början av februari så finns det stor anledning att ta sig en kort
bit upp i bergen. Vi misstänkte att mandelblommen hade börjat. Och det hade den
men väldigt blygsamt. Endast två träd var i blom. Alla andra var bara i knopp.
Så om en vecka igen finns det en stor anledning till att ta sig upp i bergen
igen. Då får vi nog se hundratals träd i blom.
Jag brukar oftast ha med mig två smidiga systemkameror på sådan här utflykter. Men nu var det dags att testa kameran jag köpt för gatufoto i naturen istället. Och det gick ju komma relativt nära. Men jag saknar en vridbar skärm när jag fotograferar blommor på marken. Det blev till att åla fram mellan tistlar och koskit för att komma tillräckligt långt ner med kameran.
Det var betydligt smidigare att fotografera kvigan som tittade nyfiket på mig.
Vy-bilder är också trevlig och vackra vyer finns över allt här i Mani.
Våra höns är däremot lite knepiga att fotografera. Av någon anledning håller de inte huvudet still i mer än någon hundradel, då är det sällan jag trycker på avtryckaren.
